av Emmeli | dec 18, 2016 | Jul på Drömgården, Norra Drömgården, Träning
Och så var det fjärde ljuset tänt.
Ljuständande. Blåbärssmoothie till frukost. En morsa som sedan kände sig som en stark och pigg MammaMu på grönbete, när hon stack ut och sprang skiten ur sig därefter. All kärlek till mina två stjärnor, men håhå så skönt det var att bara få dra ut själv en stund med armarna fria och flåsa i ensamhet. Pappan åkte sedan iväg och vi här hemma har pysslat på med lite av varje.
Satt ut några tomtar här och där. Dragit in lite granris och hängt småpumlor däri. Plötsligt kom den där blå timmen som är så maffig och nu, i dessa otroligt mörka dagar, så himla kort. Men minutrarna när himlen är så blå, så blå. Det är så tjusigt, tycker jag.
Och så har vi gjort oss lite småstiliga. Minimannen gick för ett stund sedan över till Farfar, för att ha lite lyxig Storebrorsegentid där, innan vi nu ska åka iväg allihopa och ha kväll i grannbyn och kyrkan där. Lyssna på julig gospel, se Vackerpappan ”in action”, och bara ha det gott. Det ser jag fram emot!
Fjärde advent alltså. Hoppas ni har det fint, ni med!
Lillafrun
av Emmeli | dec 17, 2016 | Emmeli funderar, Julerecept!, Laga, Baka, Äta, Liten två år., Norra Drömgården, Pyret 4-6 månader, Recept, Träning
Fantastiska lördag. Med sån himmelsk lättnadskänsla.
Jag och barnen har skrotat på tillsammans och haft det så fint.
Dock en ”smått” dryg fadäs..
Precis efter morgonröjet, kraffsar Sally på dörren och fullkomligt flyger in i huset. Så vaaansinnigt nöjd. Och jag? Jag bara skriker som en stucken gris. Minimannen gör allt han kan för att rädda situationen, typ springer och hämtar sopen morsan ber om, hjälper att dra fram sängeländet, dammsuger och skurar. Kattskrället hade ju släpat in en blodig jädra hackspett. Som hon sprang med igenom huset och under Stårsängen. Där latjade hon runt med den som en pingisboll, typ. Alltså fiiiii, så äckligt!! Ja, så då kolavippade jag lite, men som sagt så redde vi ut det där tillsammans, jag och Minimannen.
Efter lunch klädde vi på oss och gick ut, Storebror höll mig i handen och Lillasyster bäddades ner i vagnen. Sen gjorde vi äventyret att knata med små och stora ben, ner till affären. För att hämta ut det där paketet som är Den Skäggiges juleklapp. Och S var så himla duktig, alltså. Gick och gick. Sista hundra meterna innan vi var hemma på Drömgården igen, började han bli trött, trött. Och precis då kommer Farfar körandes, så då fick lillvännen till sin stora, stora lycka skjuts. Av någon han beundrar så.
Och sen har det skrotats vidare med efter-fågel-kalabalik-tvättande, smygig julklappsinslagning, mellisfikande med kardemummakaka och småpratande tillsammans med Storebror. Och en rent himmelskt skön stund i finsoffan där det småslumrades för samtliga. Lillan i min famn. Alltid så mysigt!
Nu är det kväll och Storebror sover. Jag har precis tränat efter övekroppspass och tagit en sån där världslyxig dusch efteråt. Nu är jag redo för senkvällens tomteverkstad. Bara mannen kommer hem (han är i norra staden och gigar med vår gospelkör och Samuel Ljungblahd) , så ska vi slå in julklappar tillsammans. Det blir mysigt! Tills han kommer hem ska jag och Juniflickan bara mysa.
Och just det! Gottisreceptet jag hittade inne hos Hannas Bageri, kommer här!
Mjölkchokladfudge med jordnötter
150 g mjölkchoklad
50 g smör
1 msk honung
1 dl ljus sirap
3 dl socker
3 dl vispgrädde
1 dl salta jordnötter (ta meer, det gjorde jag. minst en halv deciliter till!)
Blanda ihop grädde, socker och sirap i en kastrull och låt koka upp. Koka sedan på medelvärme tills blandningen får en temperatur på 120 grader (tar ca 20 min) och rör om då och då. Hacka jordnötterna under tiden det håller på att koka. Ta bort kastrullen från plattan och tillsätt smöret och honungen. Ställ tillbaka på plattan och låt koka upp i 2 minuter. Bryt chokladen och häll ner den i blandningen och rör om tills du får en jämn smet. Tillsätt sedan dom krossade jordnötterna och rör om. Häll upp i en form klädd med bakplåtspapper och låt svalna i kylen. Skär upp i bitar! Och njut.
♥
Gullbarn, blodiga hackspettar och mjölkchokladfudge. Typ så.
Ha det så gott!
Lillafrun
av Emmeli | dec 17, 2016 | Familj och Vänner, Jul på Drömgården, Köket, Norra Drömgården
En Miniman klätterlekandes i juligt lördagsmorgonkök.
Han, i princip helt ovetandes om det turbulenta som försiggåtts senaste dagarna. Men lycklig och med stor inlevelse, formade han lilla munnen som ett O, när jag berättade för honom att hans ena livsidol har opererats och att allt har gått bra. Att han snart kommer hem igen. Kanske lite mör, kanske inte så kräla-på-golvet-och-leka-på-direkten-fräsch och så vidare. Det fruktansvärt onda utrönades och lämnade bara ett alternativ kvar att göra, en operation, som skulle kunna komma att bli komplicerad. Men, som gick galant!
Jag behöver inte säga mer. Än att vi i den här familjen. Är så himla, himla lyckliga. Jag och vi, har fått den bästa Familjejulklappen.
Fruktansvärda dagar som pendlat mellan förtvivlan, hopp och tillbaka till förtvivlan, men som nu fick avslutas såhär. Uunebat! som S säger.
Idag bara njuter vi.
Tittar ut på frostig gård, sörplar kaffe. Ser omåttligt spännande julkalender som väcker stort engagemang hos vår tvåochetthalvtåring. Han liksom stod upp i fotöljen och ropade men mamma, dom fååår inte komma närmre! Dom är så duumma!. Mm.. jag tycker det är minst lika spännande, jag.
Älskar vårt julekök. Julmattan har rullats ut. Snart är det Julafton!
Jag tänkte kika in lite senare med ett julgottisrecept. Julgodis som jag och Sixten gjorde igår. Typ helt ohyggligt gott.
Förresten. Tack. <3 För alla era hjärtan och fina ord. Som alltid. Alla borde få ha en livshejaklack, som ni. Hejja Er, alla goda människor som hänger med här inne i dagboken!
Lillafrun
av Emmeli | dec 16, 2016 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jul på Drömgården, Liten två år., Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret 4-6 månader, Stora Lilla Familjen, Träning
Åhå, alltså…
Dagarna nu.
Helt underbara på ett sätt, för att jag får vara hemma och julemysa, pyssla och påta, med båda kidsen hemma. Galet mysig tid! Mannen är ju också hemma denna veckan. Varvar familjepappande, med att vara uppe på övervåningen och jobba, samtidigt som han också har sina första jourdagar. Jour? ..undrar ni nog nu. Och ja, jag har inte nämnt det tidigare tror jag, men det är också något som ”hänt” här bakom kulisserna senaste tiden. Mannen har förverkligat något han drömt om och som kändes självklart nu när vi hamnade här i hans barndomsby. Det var ju inte riktigt tänkt så, men vi blev ju kära i den här Drömgården ni vet, för två och ett halvt år sedan. Så, när drömmen slog in och vi blev med Drömgård här Hemma i vårt älskade Höga Kusten, så tänkte också mannen att han någon gång skulle vilja gå med i Räddningstjänsten. Jobba som Deltidsbrandman, mao. Smartskaftet, aka Den Skäggige, gick Natur med inriktning Räddningstjänst under gymnasiet och hade lite skönt ”försprång”. Så det här är något han funderat på ett tag, helt enkelt. Nu jobbar vidare med sitt eget i vanlig ordning och kombinerar det med att samtidigt vara den finaste Räddaren i Nöden.
Ja, ska vi döpa det här inlägget till Lillamannensdagbok, kanske?
Näpp..
…
Utöver familjemys och jourhavande, julstädande, pyntande och julepysslande…
också Långpromenader med tung, kärlekslastad syskonvagn…
..och..
Juleblomsshoppande och päronkroppstränande.
En helt vaaansinnigt tvättig vecka…. ( jo, det hålls på med ett visst Pott-projekt här hemma. Som visserligen går helt fantastiskt bra bara på några dagar… men som ju såklart också medför typ en miljard extra tvättmaskiner också. Av överkast, kuddfodral, mattor, kuddar…. you name it. Men det är det fett värt, för vi är så glada över den där lilla som själv är så ootroligt stolt över sig själv).
Utelek på vårt Skepp! (träden som fortfarande ligger på hög och väntar på hämt..)
Ja, utöver allt tidigare nämt, så kantas dagarna av en otrolig oro. Det är fruktansvärt jobbigt och det gräver i min mage, konstant. Vi har en älskad som ju inte alls mår bra och det är precis hur jobbigt som helst. Ovisshet och väntan. Jag bara ber om en enda Julklapp i år. Ingen sån inslagen i vackert papper och med krulliga snören eller rosetknutna band. Det enda jag önskar mig är en fridfull, så-frisk-det-bara-går- Jul, tillsammans med alla våra Hjärtenära.
Det händer inte ofta, alltså. Men nu vet jag knappt vad jag skrivit. Det är med andra ord lite tankspritt och mycket just nu. Men som så många gånger tidigare, hjälper orden mig. Jag finner det vilsamt i att skriva. Och bilda.
Ta hand om er!
-nu kom precis min andra halva in genom dörren efter att ha varit ute på livets första larm…
Livet, alltså. Jag säger då det.
Lillafrun
av Emmeli | dec 15, 2016 | Emmeli funderar, Liten två år., Norra Drömgården, Pyret 4-6 månader, Stora Lilla Familjen, Träning
Precis så känns det just nu.
Sagolikt Glitter och Orolig Verklighet, på samma gång.
Dagen igår var som en endaste sagodag. Så otorligt mysig på alla sätt. Inget extraordinärt, bara en underbart vanlig dag. Ni vet. Som jag gillar det.
Dagen började sådär;
Med en Miniman som gjorde ”uppfinniN” efter uppfinning. Tills dess att Morsan och Storan intog Gympasalen och rev av sista tillsammanspasset innan julen tar vid på riktigt. Pojkarna var ute och njöt i solskenet istället. Möttes igen, det gjorde vi alli-allihopa, till lunch. Så himla mysigt att få rå om Storan en extrastund. Hon är som juleglitter personifierad, förstår ni.
Och där då;
Världens Sötaste Lilla Juniflicka.
Lika trött som ni anar av hennes tunga små ögonlock och blanka ögon. På väg att hoppa i sköna voksin, med tokstora handskar och tossor. Jag loovar att hon somnade gott. Lillhjärtat.
Hon och jag tog en bara-mamma-och-Juni-promenad som var så mysig och skön. Vi lyckades fånga sista sol- och dagsljuset för dagen.
Sen innehöll dagen en del fuffens och fix, i vanlig ordning dess Juletider.
Änglaspelet plingade stämningsfullt och Tomteverkstaden var i full gång.
I vanlig ordning var vår älskade missekisse såklart med också. Hon är på riktigt mer som en hund än en katt. Jag kastar leksaker och hon springer och hämtar, återvänder till mig och vill att jag ska kasta igen. Hon kommer på en gång så fort jag ropar ”Saaally”, hoppar upp i knät och vill ha kärlek. Hon är så galet social och har verkligen fått en plats i familjen.
Och medan ärtsoppan puttrade, pannkakan gräddades, jordgubbssylten kokades. Så var det någon som lekte och lekte och lekte med vad han precis fått av sin älskade Morfar och Mormor. En namnsdagspresent som var lite utöver det vanliga…
Behöver inte säga att han knappt hade tid att äta middag… det var en lycklig pojke som styrde sin traktor fram och tillbaka, med skopan upphöjd eller nedsänkt, lastande legoklossar eller annat. Traktorpojken!
Till kvällen kom och livet och nockade oss med Verkligheten utanför den där Drömgårdenbubblan. Verklighet av den inte så sagolika sorten. Så idag sitter orden lite fast i bröstkorgen. Att helt förklarliga skäl.
Vi ska försöka ha torsdag här. Fortsätta knäppa händerna för en älskad som blivit tvärsjuk men som just nu är på rätt ställe (sjukhuset, mao). Natten har inneburit typ fyra timmar orolig sömn för min del, så jag håller hårt om kaffekoppen idag. Ungarna är på topp och det är underbart att se.
Jag har sagt det förut, men jag säger det igen; man ska aldrig ta livet för givet. Jag lever enligt devisen att det alltid finns saker att vara tacksam över. Att fira. Vara glad över. Idag, är jag glad att ha fått vakna. Till ännu en ny dag. Det räcker så.
Dagar som strösslas med sagolikt glitter och orolig verklighet, på samma gång. Precis så. Och det är ju det, som kallas livet…
Ta hand om dig och hoppas att du får en fin dag.
Lillafrun
Senaste kommentarer