Det finns ingen blomma som får mig att tänka så mycket på både Farmor och Mormor, som den. Som gör det så himmelens hemtrevligt, som den. Eller som får mig att bli så nipprig, där i början av mars när ”väckningen” görs från vintern och känslan av att vi går mot ljusare, varmare tider infinner sig, som den.
Ni undrar hur jag sköter mina pelargoner. Jo, det ska ni få höra. Noll expertis utlovas, jag kan inte alls så mycket men är en lycklig blomster- och trädgårdspåtare.. som får det att blomma gott. Alla gör olika, men det blommar ändå för alla…, lite så är det med blommor. Så härligt! Strösslas med kunskap gör jag också förstås, från Mamma, Mormor, Farmor och Systrar… en ynnest i sig. Mina flickor. Vissa änglar, med vingar. Andra änglar, utan vingar.
…
Pelargonåret!
Från cirka november till skiftandet februari-mars, någongång… är pellisarna vintervilande. Kanske får dom en slurp vatten på mitten, men inte mer än så. I år har jag haft dom små liven här inne i boningshuset, ställde dom på övervåningen i ”blivande badrummet” där det är lite svalare och där jag kunde hitta några mörkare platser.. gick väldans lätt, var så mycket byggjox där att hela rummet var ett mörker..Förra vintern pajade fläktelementet i mitt dåvarande ”pelargonrum” i Gårdshuset, som var enda värmekällan till mina (och Storans!!) pellisar.. och prick alla dödde. Det var inte kul.
Det är fräsigt att kunna hålla pelargonerna vid liv, år efter år, men jag är ingen Farmor Gertrud ännu.. Jag lyckas ibland, och ibland inte.
Sen då?
Jo. När vi möts igen mitt i vårvintern, ser dom så förskräckliga ut att jag inte vet om jag ska skratta eller gråta…
..Så då klipper jag ner dom. Smått brutalt. Ny näringsrik jord fylls i krukorna och i ljusa fönstersmygarna ser det ut som om jag har pyntat med pinnar. ”Vänta ni bara!”, mumlar jag för mig själv, om och om igen, som ett slags mantra…
Jag håller jorden fuktig och på några veckor, börjar det hända grejer.
Blad börjar skjutas från dom där larviga ”pinnarna” och jag firar med vårens första näringsvattning. Sen håller vi på så; håller jorden fuktig och näringsvattnar med jämna mellanrum… det sistanämnda glömmer jag av och kanske kommer ihåg en gång i månaden, typ. Men vattnet, som nu i april när solen steker, då vattnar jag varje dag. Hellre småduttar än dränker. Vattnar helst på kvällen så att solen inte bränner jorden… samma tanke som ute i trädgården, mao. .
Mitt ”pellismål” är knubbiga, kraftiga, typer. Lyckas ibland. Ibland inte.
Vet varför jag tar mig till båda resultaten…
-Såhär är det; huuur härligt det än är, när den där lilla pelargonen på tillväxt, plötsligt får sin första blomsterknopp…
…så ska. den. väck!
Knipsa bort den! poff. Deppa inte över det. Njut av lilla blomman i en pyttevas istället och låter pelargonen i krukan, växa vidare. Knipsar du inte bort dessa första blommande raringar, blir pelargonen troligtvis lång och gänglig… eftersom blomknoppen snor så mycket energi.
Ibland mäktar jag inte med att knipsa av den där blomman, och då blir det långrangligt istället. Och till sist blir pellisen bara som en enda lång, grön pinne med en blomma på toppen av kala pinnen… I bilden ovan, är förra årets ”Årets Pelargon” och jag älskar den. Så himla vacker i färgen, på både blommor och blad.
Hittills har ni nu bara sett mina små övervintrade pellisbäbisar, men ovan ser ni en Mårbacka som jag köpte i typ februari. I bild har jag nyss gett den ny jord och fått ner den lite i krukan.. men här håller det på att bli rangligt, förstår ni… och till skillnad från mina små nyuppväckta kompisar, så kan jag i detta fall, få mig ett riktigt bra skott (stickling) genom att …
.. vid önskad ”bladrosett” knipsa av pelargonen från toppen. Jag får då en så kallad ”toppstickling”.
Här har jag nu mitt skott! Som jag skalar av nertill.. och knipsar blomman förstås, den bör inte vara kvar av samma anledning som tidigare; blomknopparna tar energi och än hur ont det gör i kroppen, så knipsa av den och njut av den i mini-vas tills din modersplanta/nya skott är stor nog och redo att blomma.
Sådärja! i med denna lilla plutt i ett glas vatten, tills rötter kommer eller så gör du som jag gjorde;
-stoppa ner skottet i en kruka med god jord, på en gång.
Jag valde nu att inte göra en ny liten pelargon av min toppsticklinig, utan istället stoppa ner skottet/sticklingen i krukan där modersplantan är … Smart drag med tanke på den där önskan om en kraftig och knubbig pellis..!
När pelargonen blivit så buskig och stor som jag önskar den.. då kan den få blomma för fullt.. sommaren lång! Tills vintern tar vid och både blomma och blomsterflicka tycker att det är ganska skönt att ta vintervila.
Inga konstigheter som ni märker.
Som sagt, det här med blommor och trädgård; Alla gör vi olika, och det blommar för alla.. sådetså.
… En liten rolig grej, på tal om lyckliga blommor, är att pelargonen som står närmast kaffebryggaren i vårt kök, den råkar typ varje morgon få sig en dutt gamm-kaffe från gårdagen… och den blomman brukar alltid vara så himla lycklig. Så långt kan jag sträcka mig.. att bjuppa på gammkaffe och växtnäring från blomsteraffären… har dock inte kommit så långt som Mormor min… där hon cocktailade vatten och sin kisspotta från natten och fick blommorna att dansa hola hola av lycka….
Där, vid södergaveln, blir marken grön igen, hästar tuggar hö och Minsting är i full huggning med att bära snickerigrejer fram och tillbaka..
Vinbärsbuskarna knoppar sig och Fransson tvättar sig vårsnygg.
Här är det så himla varmt och gott när solen skiner.. och lagom skuggigt av äppelträdet.
…och vad händer mer? Va va va??
Jo, nu får det vara nog med hitte-på, sådetså!
Hitte-på-trappan är riven.
– En trappa från (blivande) Matrummet ska göras.
Vi har funderat kring denna trappa så många varv att ni anar inte. ”Vi gjuter en trappa… vi lägger en stentrapp.. vi Bygger en trall… vi gör ett ”trädgrådsrum” med jättejättemycket grus där ikring..” …Inga funderingar som känts bekymmersamma, men vi har verkligen inte kunnat bestämma oss för varken material eller form eller användningsområde på det där stället… och då vi ej är göra-lös på denna gård, så har vi matat på med annat.
Vi är väldans sugna på mer grusade områden här på gården, så vackert med grusgångar. Kanske blir det det, så småningom. Och kanske, om en hop år, byggs där en punschveranda.. men framtill dess, så blir det en klassisk, gammaldags trätrappa. Med steg åt tre håll.
April bjuder på finväder och Byggmästaren M är i full färd att trappsnickra.
Ser redan framför mig hur jag tassar ut där och sörplar dagens första kaffekopp, med morgonsolen mot kinden. Bredvid mig blommar syrenen för fullt och det doftar av himmel på jorden…
Det finns hopp om syrenblom i år. Förra året hade vi en endaste blomma, trötta buskar efter brädfodringssomrar på rad. Men nu så, har både syrener och människor hämtat sig från det mastodont-görat.
Vissa dagar känns mer i hjärtat än andra. Idag, var en sån dag.
-Himmel. Vilken sommarvarm och helt underbar aprildag vi haft idag. Ni med?
Från morgon till kväll. Så salig som får möta ännu en vår här hemma, tillsammans med barnen. Det bästa, bästa, bästa jag vet. Och barnen, ja dom verkar inte tycka det minsta annorlunda och det gör mig ännu lyckligare.
Idag började vi med en tidig tur ute på gården. Hämtade bröd ur frysen i gårdshuset att värma till frukost. Spatserade i bara fleecejackor och skor ner till lagårn och vidare till hästarna i hagen, för att se så alla hästpojkarna hade det bra. Jag minns själv hur härligt det var om våren, som liten Emmeli. När lättare kläder kunde tas på. Ser den lättnades hos mina små nu. Och förstår också ännu en sida av det hela; att som mor slippa lager-på-lager-på-lager att klä på …
När frukosten låg i magarna, dukade vi upp för tisdags-gympa. Barnen hänger med på det mamman gör och rödblommiga blir vi allihopa. Vissa av möjligt fler armhävningar och hopp och andra av ett väldigt dansande och tjoande. Alla nöjda. Kompislek sedan i varma, varma, soliga, våffelgoda timmar. Sommarkänsla. Sommarhatt letades fram. Och ikväll, har Storebror, och alla vi andra förstås, varit på Livets första Fotbollsträning.. där frågan om det var roligt, besvarades med; ”jag önskar så att vi kunde spola tillbaka tiden… jag har ju bett om det till Gud flera gånger!?”… dvs. en höjdare.
För vissa av oss är det här som livets första vår.. om man var liten bebbe den förra, så är det så väldans mycket nytt att upptäcka nu. Magi att få vara med på färden, tycker vi runtomrking.
Om gårdagen kändes lite vissen och trött, och jag enbart flöt med och snyltade på barnens härliga humör, dagen lång. Så har vi idag spelat i samma må-gott-liga, allihopa. En ynnest.
Hela alltet.
Vissa dagar känns mer i hjärtat än andra. Idag, var en sån dag.
Vi hörs imorn igen! Tänkte berätta för ett om det senaste lilla byggprojektet här hemma…
Å hejsan hoppsan, dags att sträcka på sig, säger Fjödur! -så var det måndag, igen!
Livet susar och med våren kommer ivern. Samtidigt som vi på ett sätt har det väldigt lugnt här hemma på gården. Tacksamt alltihopa. Tiden som är nu har också förstås en liten paus-känsla över sig, eller hur? Vi kan leva på bra här, trots rådande tider. Men, jag längtar efter många. Framförallt att få umgås med mina föräldrar. Världens bästa. Så glad för facetime mitt i allt.
Okej. Vi tar en titt på veckan som gick innan nya veckans planer!
Vi sådde luktärter och pysslade om tomatplantorna, gav dom större krukor och ny jord.
Storebroren började räkna i sin räknebok han fått av sina Gudpäron. Ni var många som såg den på instastories och frågade efter den. Jag hittar en massa härliga böcker i samma serie, HÄR. (”Bli bra på matte! 7-9 år”, heter Minimannens bok exakt).
Sena sena kvällar (nätter) blev det för mig och mannen. Uppdrag Pärlspont. Krångligt, högt och gängligt. Sammanfattar trapprummets väggar. Men, små steg framåt, är också steg framåt. Jag målade. M spikade.
Vi fyllde själarna med sånt där.
Jag tänkte ”det här har jag aldrig gjort så det går nog bra”, ala Pippi Långstrump. Hade ju ändå fått proffsinstruktioner av Byggmästaren M. Pärlspontspikandet i lekstugan påbörjades alltså och på mina två små tillfällen där ute under veckan blev två väggar gjorda. Två kvar.
Ungarna njöt Påsklovsmellis.. ”Mammas Kardemummabullar med Chokladkräm”! (recept HÄR)
Jag var helt slut av den där hästen. En sekund ångrade jag att jag fallit för honom. Men, han gjorde mig mycket lycklig också.
Vi hade arbetskväll ute i gårdshuset och ute på gården. Hela familjen kämpade tappert. Det blev så tjusigt och nu är det en fröjd att gå in där i gula huset igen. Det stöket ni ser i bild är bara en bråkdel, som ni förstår. Svängen på tippen dagen efter, var hallelujah! Fler som älskar att rensa!?
Fredag! -och vi beställde tapeter!! Bertilen var med och arbetsledde mamman och pappan. Hemma på gården ponnygosade Storasyskonen tillsammans med sin Farmor, faster och småkusinerna. Till kvällen blev vi bortskämda med svärmorslagad paella. Åhå så gott!
Det blev lördagmorgon. M och Svärmor skulle ut och rida tillsammans. Jag bakade dubbelsats bröd och myste med minstungarna. Storebroren, var nämligen iväg på mycket efterlängtad Farfars-date i Farfars garage.. ett drag till en gammal skottkärra skulle ordnas, så att Minimannen fick sin alldeles egna ”fyrhjulingsvagn”
… men inte mycket blev som tänkt. Sånt som kan hända med djur, hände. En strömstöt skrämde en häst, som skrämde en annan häst och nånstans där, var stackars svärmors finger. Som sedan var allt annat än rakt. En dag på akuten och gipsad hand, blev resultatet.
Medan vi vankade av och an för att få hälsning från stackarns farmorn, passade M på att ”vänskapsleka” med Fjödur. Den leken, som är ”grunden till allt”, handlar om att få hästen vän med både dig som människa och alla prylar runt i kring. Att kela såväl med handen som med långa repet. Över hela kroppen. För en sån som Fjädern är det här en lek som inte går att överbruka.. han behöver få hjälp att förstå att det inte är så farligt, det här.. våga lita på människan.
Vi tyckte synd om Farmorn. Samtidigt var S jättebesviken över utebliven farfarsdate. Jag och M, hade ap-dåligt samvete.. fastän inget var vårat fel, vilket tappra svärmor var snabb med att säga. Men ändå, ni anar känslan.
Jag försökte rädda upp situationen. Bakade en sockerkaka och lockade med hela familjen på en tur ut till havet. ”Störde” med kaffe och kaka hos nybyggarna (Storan och Svågge) och på kuppen fick vi alla havsluft i lungorna, sol mot kinderna och allt kändes lite bättre sedan.
Lördagen slutade lyckligt. Farmorn och Farfarn kom hem igen. Minimannen hann över och draget hamnade på plats. Jag och M log från kind till kind, åt synen av Miniman som sedan kom körandes, med sina småsyskon packade bakom sig. Tänk, vilken lycka. Framförallt, att ha en Farfar som Farfar L.
Mamman sprang. Och njöt så det stod ut genom öronen. Sen firade vi livet, med vårens första grillning. Bjöd över svärisarna till oss och hade en så mysig kväll. En oturslördag som blev himla fin till sist.
Veckans sista dag hängde vi ute från morgon till kväll. M verkade barfotahovar. Jag och barnen trädgårdspåtade. Och till kvällen var vi ute på tur hela familjen. Småsyskonen susade fram i springvagnen med hjälp utav starka pappan. Storebroren cyklade. Och mamman sprang också. Helt underbart! ”kan vi göra det här jättejättemånga gånger?”, frågade 6-åringen.. lyckat!
…
Nu väntar en ny vecka! Och precis inget vet vi om den. Det enda vi vet, är nu. Precis som alltid. Vi tar en stund i taget. Norpar åt oss av guldstunder. Och försöker följa med, livet!
Veckans planer:
–Aprilnjuta med ungarna! Vi hänger ute så mycket vi bara orkar nu!
–HemmaMamman har alltid små bestyr vecka för vecka, hemmet-bestyr.. och jag råkar älskar sånt och kan känna pirr i magen över att denna veckan planera att knövla in alla vinterkläder i tvättmaskinen och därefter, stoppa fräscha munderingarna i klädförrådet. Våren är här, hurra!
–Susa iväg på lekdate med efterlängtade vänner! Ute kan vi i alla fall ses, tänker vi. Både mammor och barn längtar efter varandra.
–Brandismannen har jourvecka så det är pussel-teamwork mellan mig och M.. vi ”rastar” oss själva (främst M som behöver vara nära brandstationen) och hästarna nära gården/brandstationen. Det funkar fint! Och om en vecka känns det så himla lyxigt när vi är ”fria” att susa iväg längre, alla tillsammans alltså.
–Kvista över till svärisarna och låna deras fräsiga testcykel. (Nära hem. Nära till ungar. Nära att släppa allt och vara beredd om larm skulle gå för Brandismannen. Peerfekt!)
-Sända er hälsningar! Ni undrar bland annat hur jag sköter mina pelargoner.. ska försöka sammanfatta det!
–Jobba från marken med hästarna. ”De sju lekarna”, får inte glömmas bort trots att det är så härligt att rida nu. Inte min favorit, jag älskar att rida ju. Däremot gillar M det där från marken-arbetet, så han tar mer än gärna på sig det. Tackarr…
–Skola om plant! … i alla fall börja så smått. Och Penséspana!… längtar efter att vårplantera ute på verandan!
–Försöka småtvinga oss själva att komma framåt på övervåningen än om vi båda känner att det är så väldans lätt i dessa ljuva apriltider att börja med något härligt projekt ute…. men, pärlspont ska fortsätta spikas och målas! Spackel ska upp på väggarna.. basta!
–
Nu ska jag sno ihop en matlista för veckan och skriva handlingslapp. Älskar att avlasta mamma-hjärnan på det sättet. Och den här veckan blir det soft, tänker jag. Vi har så mycket för oss, så mycket härligt.. och är typ noll sugna att stå vid spisen långa stunder. En snabb köttfärssås, går alltid hem. Tänker också att det får bli köpes-pyttipanna fräst ute över elden en dag. Med stekta ägg och mormors rödbetor till. Piffa till vardagen kan vara det mysigaste man gör!
-”Gullisarna, älsklingarna, skatterna, busråttorna, småttingarna.. ungarna..” ..ja, vi har så många hittepånamn att man kan bli trött för mindre! Men vi heter ju Sixten, Juni och Bertil. Sådetså.
Mamma håller på och gör tjusigt i lektstugan, det verkar ta sin tid då hon inte direkt ges så långa stunder åt gången, men på någon vecka är det nog klart. Perfekt!
Och ni förstår, det är inte bara päronen som har att göra i massor i dessa tider…
…Även vi!
Nu börjar trädgårdstiden på riktigt och vi har ordnat oss en odlingsbädd i tegel idag. Tänker oss kanske smultron och jordgubbar där i.
Teamwork av rang! Fram och tillbaka, fram och tillbaka har vi kört ner till lagårn för att hämta tegelstenar, lasta kärran full med tegel och småsyskon för att sedan brumma upp till lekstugan och ”mura” oss en lämpligt stor odlingsbädd utav.
Sen har vi fyllt odlingsbädden med matjord, brunnen koskit och på toppen ska lite ny fräsch planteringsjord få landa.
Tre rader av tegel, med murförband, så håller det bra trots noll murbruk. Lätt att flytta på sedan om vi blir pepp på andra idéer!
Det blev inte perfekt nånstans. Vi skippade allt vad vattenpass och sånt knussligt kallas, vi körde på feeling från början till slut. Teglet är gammalt och inte så rakt åt alla håll. Men slutresultatet…
..Charmigt, visst?
En odlingsbädd av tegel. Ett kärt litet trädgrådsbestyr.
Mamma säger nu att hon också vill ha en…. eller snarare behöver en, då det verkar ha spårat med mängden sådda sommarblommor i år. Härligt! Vi älskar blommor! ”Omma!”, som Lillebroren säger.
Senaste kommentarer