.. från en, ptjaa.. jagvetintevad? ..Jag har så många idéer i mitt huvud just nu att jag idag näästan kokat över. Gos med ungar och ett hårt styrkepass gjorde susen… men, Jag vill så mycket, förstår ni. Härlig känsla… men det finns bara 24h/dygnet och jag vill INTE stressa bort mitt HemmaMammaliv och så vidare.. Drömgårdslivet breder ut sig och förfrågningar kors och tvärs ifrån trillar in. Det är jättekul, verkligen. Fast jag kan inte tacka ja till allt.. och inte kan jag haka på alla mina egna idéer, heller. Fast tusan… ”det här är bara början”, tänker jag.. med pirr i magen. Jag vill tro på livet och att vi ska få leva här på gården länge, länge.. var sak har sin tid, allt behöver inte ske NU. Eller hur? (försöker nu övertala hon som lever för dagen och ”inte är född till att vänta”, precis som hennes ena unge säger..). Nåväl. Bara att vräka ur mig här gör att allt känns bättre.
Okej. Landa. Alltid en bra grej. Vi tar en Måndagshälsning och gör precis det!
Veckan som gick!
…startade med en helt fantastiskt vacker ridtur. Och en utav livets snabbaste galopper. Tjoho, Blå Berget, vilken fart! Ett sätt att avsluta sommaren och augusti på, helt i min smak.
Välkommen september, sa vi glatt. Innerligt vacker månad. Och ullrumporna, som ett smycke för gården jag inte kan se mig mätt på.
Varje dag innebär gårdsbestyr. Se till så att alla djuren har det bra. Bertan klagar ej, som ni anar. Lilla djurälskaren. En dag hade vi Hovis här också, så nu har pojkarna finfina fötter igen.
Vi letade och letade. Ibland med dånande vackra vyer i kring. Efter Katten Frans Frasse Fransson, alltså. Denna stoora, gosiga, tjusiga katt, som knappt lämnat gården, någonsin. Är bara spårlöst borta nu. Vi har sökt och sökt. Och andra katten har deppat och deppat. Vi människor också. Fortfarande ingen Fransson… och jag misstänker både räv och grävling som stryker kring gården.. (TACK alla ni som försökt hjälpa oss under veckan!!<3)
Vi startade ett utav höstens mysigaste påhitt; Matlag! Först ut var vi, med alldeles vardagligt middagshäng här hos oss. Inför matlagshäng ska det inte städas och fejas och maten som bjuds kan vara ”vad tusan som helst”, typ. Ni förstår. Opretto och skithärligt! Fast septemberkvällen var så himmelens vacker att vi drog till med grill, vilket ju är krångligare än att laga allt inne, men vi firade en vacker kväll i livet, helt enkelt. Med fina vännerna, stora som små. Där ser ni två bundisar, prick lika gamla, som susade iväg nerför åkern…
Njöt av turerna mitt i dagen när jag kutar iväg med minstingarna på tur. Vi tar våra hallonpauser här och där och morsan får passa på att pusta ut.. det är (härligt) tuungt att springa med två småbarn i vagn. I mål är vi sedan när vi landar på skolgården och hämtar hem Skolpojken. Så går vi sedan, hela gänget hemåt. Så innerligt gemytligt alltihopa.
Så blev det fredag och till skillnad från dagarna innan som gått i ivrigt tempo, så saktade vi nu ner. Regnet föll och vi hängde på sofflocket och var ute i regnet och busade med hästarna.. som sprang glatt och galet efter paraplyet, det tyckte Juniflickan var en hit.
Fredagsmyset, med hela familjen samlad, fredagsmiddagen i magarna, ny leklera till barnen, kaffe till päronen och choklad till hela gänget. Den stunden, oooh.
Vi kämpar och kämpar på övervåningen. Det går trögt. Vi har inga pärlband av arbetstimmar direkt. Det tycks aldrig ta slut på Att göra. ”Jag ska bara laga det där hålet i sovrumsgolvet”, sa han tålmodigt. Älskade M. Tusan, vi ska klara det där. Det ÄR LYX, att ha möjlighet att göra det vi gör, vi vet. Men ibland… så är det mest bara tufft. Som utbyte mot att det oftast är skitkul. Ja, ni vet. Där det en gång stod en eldstad (som vi aldrig sett röken av…..) var det ett hål i golvet, som nu är lagat. Heja heja Byggmästare M. Och sånt som känns som småsaker i sammanhanget av en hel våning, betas nu av och vi ser ljuset!!
”Vissa” är redo med piffet… mellan barnagos, byggstäd, målande och så vidare.. så kaan jag bara inte låta bli att peppa oss med lite sånt. Se så fina gardiner i linne som ligger där i smygen! Jag tror dom får hamna där i sovrummet!
Helgmiddag. En räkgryta som var så otroligt god. Vill ni ha receptet kanske?
Veckans sista dag, fyllde vi med massa mys. Var till Tant G och plockade äpplen, lämnade en blombukett och fick gofika. Så fint att ha en egen ”Tant Berg”.. som i Lotta på Bråkmakargatan du vet? Och som om det inte var nog med mys så åkte vi till kvällen hem till mina föräldrar. Basta, bada bubbelpool och fika kvällsfika. Sådär så att orden tar stopp. Så mysigt var det. Att se barnen bada med sin mormor, sitta och dricka varm choklad och äta bullar med sin morfar och somna så gott, så gott därefter. Sån rikedom som inte går att betala för pengar.
Nu är det ny måndag, björkarna har börjat skifta mot gult och trädgården dignar av blommor sådär förgängligt vackert. Jag binder buntar och ger bort till nära och kära.. bland det bästa som finns! Binda buketter och glädja med.
Veckans planer:
–HemmaMamma! Det är ett heltidsjobb må ni tro. Ni som vet, ni vet ju. Och ni som bara tror att det är ”att gå hemma”, har skitfel. Jag är tvärslut om kvällen. Men så ohyggligt varmt i hjärtat. Värt allt och lite till.
–Motionera! I höstluft… det är så gott att det inte är klokt. Jag tänker varva styrkegympa med att springa med barnen i vagnen!
–Sända er hälsningar! också bland det bästa jag vet!
–Ordna lekkompisträff/-ar till lilla fyraåringen, när Storebroren är på skolan... Lillebror hakar på glatt! Och nej, StoraLillasyster har inte börjat på förskolan ännu…skolades in under vårterminens början, men sen blev det inget mer av det av olika anledningar.
–Hopppppas att vi ska fälla ett träd här på gården! Som senaste två åren dött, bit för bit. Nu är jag så rädd att det ska rasa i en ivrig höststorm.. sen är det skitfult också.
–Göra det allra sista i Junis rum och Stora Sovrummet! Såpa golv. Spika golvlister. Håhåhå, när golvlisterna ligger färdigmålade med sitt andra varv och väntar på att få hamna på plats för att få sitt tredje och sista varv linoljefärg, ja då är det är det tusan nära uppflytt!
–Ta en dag i taget. Alltsammans ovan är bara önskeplaner. Livet är vägvisare. Varje ny dag är en sällsam gåva, eller hur? Vi skapar dagen allt vi kan, för att ha det så gott vi kan. Livet är för kort för annat. Så tänker jag.
Ta hand om er fina ni, tack för att ni finns här och tack för alla era meddelanden veckorna i ända. Sagt det förut, men säger det igen; det här vore inte hälften så roligt om ni inte fanns här. <3
Härligaste som finns denna tiden på året är att skörda, tycker jag. Vi plockar nävarna fulla med krusbär och stoppar rakt i munnarna, kokar saft av vinbären och samlar på oss äpplen för att koka äppelmos och musta. Sockerärterna äts med andakt, morötterna likaså. Att baka en kaka med bär plockade med egna händer, det är något alldeles särskilt. Tänker sända er ett så gott recept, hiva i det bär ni har. Hallon och blåbär måste vara ljuvligt, tänker jag. Röda vinbär, var också en hit!
Skördekaka med röda vinbär och vit choklad!
Du behöver:
150 g smör 150 g vit choklad 3 dl strösocker 3 st ägg 3,5 dl vetemjöl 2-3 dl valfria bär, jag tog röda vinbär
Och hur gör man nu då? 1. Dra på ugnen på 200 grader. Smörj och bröa en springform på ca 24 cm i diameter. 2. Smält smöret i en kastrull. Dra kastrullen av plattan och smält den vita chokladen i det varma smöret. 3. Vispa ner sockret och sedan ett ägg i taget. Vispa till sist i mjölet. 4. Häll ner smeten i formen och strö på röda vinbär… eller vilka bär du nu valt! 5. Grädda mitt i ugnen 25-30 minuter tills kakan har fått fin färg… jag är inte jättemycket för kladdiga kakor, så jag lät min vara i ugnen tills provstickan bara blev liiite kladdig. Så testa med sticka och se, så du får den så kladdig som just du önskar! 6. Toppa gärna med florsocker och bär. Servera till en klick vispad grädde eller den HÄR lätta vaniljvispen.
Fåren betar precis utanför sovrumsfönstret och vi har en god morgon, jag och barnen. Susar med Storebror till skolan strax efter frullen och sen väntar en stunds innehäng medan regnet faller. Minstingar leker och påtar medan mamman sörplar kaffe. Sen drar vi på oss stövlarna och går ut. Det finns inget dåligt väder, och så vidare. Med ett paraply, blev utevistelsen en FEST tyckte Juniflickan. Lite kan glädja mycket.
Vi går runt gården och hälsar på alla djuren. Hästarna bröstar upp sig och springer i kapp, som för att stila för det där snurrande, som dom kanske aldrig tidigare sett. Juniflickan med paraplyet, alltså. Så plockar vi en härlig bukett att sätta i vas såpdoftande hemmet. Bertan hurrar. Blommor är fina grejer tycker han. Jag håller så med. Strax efter mitt i dagen kommer Skolpojken och Vackerpappan hem. Familjen är hel och känslan är den bästa.
Och här ser ni mina absoluta favvisar av sommarblommorna från årets trädgård. Såna som är här, för att stanna.
Rosenskäror. Enkla och dubbla i vinrött. Dubbla, ”double click”, i ljusrosa och nästan-vitt. Så vackra allihopa. Praktvädden längst ner i höger hörn, också så otroligt söta. Rosa och vinröda.
Luktärter kärlek föralltid, sedan alltid. Den puffiga, laxrosa astern.. så maffig.
Mitt i allt, ser ni lejongap.. också i en laxrosa, korallig färg. Dessa blir också kvar.
Blomsterlycka, för stora och små!
Och sådärja, i februari när jag är superpepp på att beställa fröer så ska jag försöka hålla mig till bara dessa ettåringar och inte spåra utöver… perennerna gör ju ett så makalöst vackert jobb sommaren igenom så fler blomstersorter behöver vi ej. Jo just! Ringblommorna. Ej att förglömma. Däremot, är jag så ohyggligt pepp på att skapa oss ett trädgårdsland till nästa år. Tänker börja skissa någon superregnig höstdag. Bäddar, med potatis, rödbetor, morötter. Sockerärter, harrisar och annat gottigt. Det är bland det bästa vi vet ju, att gå till odlingstäppan och gotta oss… men vi har växt ur den nu, lilla odlingstäppan. Fräsigt ju, hur trädgårds- och odlingskärleken bara växer! … ska erkänna att jag i smyg fantiserar om ett växthus också. Men den där duktiga Byggmästaren jag känner ganska väl, han har nog…
Plötsligt är det september. Det allra ivrigaste från sommaren dimmas så smått ut i både natur och kropp, men än är mycket grönska, blomning och ljus. Vackra vackra september, en favoritmånad. Var tid har sin charm. Så är det verkligen. Efter sommarens alla kalas, brukar jag ge mig själv lite husmorsvila. Älskar att baka och laga, men paus är alltid gott. Med sensommaren och tidiga hösten, vaknar inspirationen till liv igen och till skillnad från önskan om ”snabb men god sommarmat”, vill jag nu stå vid spisen i timmar. Safta, sylta, prova nya grytor och fylla frysen med nybakt bröd. Jag och ungarna dammade av ett gammalt kärt recept häromdagen!
-Storans Grötbullar
(16-20 bullar)
Vad behöver jag?
2 dl havregryn
3,5 dl vatten, kallt
50 gram smör, rumsvarmt
25 gram jäst
3 dl mjölk, fingervarm
1,5 tsk salt
2 msk ljus sirap
8-9 dl vetemjöl (byt gärna ut ett par deciliter till exempelvis grahamsmjöl)
Och hur gör man?
Koka ihop havregryn och vatten till en gröt i en kastrull. Lägg smöret och låt det smälta ihop med gröten. Låt det svalna.
Smula ner jästen i en bunke. Tillsätt mjölken och blanda tills jästen lösts upp. Tillsätt gröten, salt, sirap och vetmjöl, lite i taget. Blanda ihop allt till en smidig deg och knåda den i några minuter. Låt degen jäsa under bakduk i ca 50 minuter.
Dela degen i 16-20 bitar.
Forma degbitarna till runda bollar och lägg dom på en plåt med bakplåtspapper. Platta till dom lite lätt. Låt bröden jäsa under bakduk i ca 30 minuter. Sätt ugnen på 230 grader.
Pensla bröden med vatten och strö över vad du önskar, havregryn eller vallmofrön, eller kanske inget alls? Jag gjorde på alla tre sätten.
Grädda bröden mitt i ugnen i ca 14-15 minuter. Låt dom svalna på ett galler under bakduk.
Ät sedan med (nästan olagligt) mycket smör och ost på och typ svimma på kuppen, av hur gott det är..!
Vi drog till med trippelsats och hujedamig så trötta vi var efteråt. En stund på sofflocket fick det bli.
Det är onsdag och vi letar och letar.
Efter kissekatten som nu varit borta i fem dagar. I natt vaknade jag av att jag drömde att Fransson kom hem igen… snyftade för mig själv sedan, när jag insåg att så ej var fallet. Jag är så himla kär i den katten så ni anar inte. Han kom till oss när jag var mitt i en inre process, förstår ni… ”vad svamlar hon om?”. Jo.. ni minns, när jag sa åt mig själv och Duktiga Flickan, att jag är värd att vara snäll mot av mig själv, att jag inte ska fylla livet med en massa krav på mig själv, än hur mycket jag älskar allt jag gör. Jag är ingen maskin och behöver vara rädd om mig själv också, inte bara alla andra. Mitt i allt kom Fransson. Lade sig i mitt knä, där jag satt på sofflocket och kände mig deppig… själaskavet var ett faktum. Jag är högst förtjust i ”den nya versionen E”, som använder sin energi och iver till en drivkraft, när jag önskar. Men som också kan bromsa. Och nu saknar jag Fransson ännu mer. Håll en tumme för oss att han kommer tillbaka!
(Inlägget är i betalt samarbete med Revolution Race)
Det var bara jag och han. Tjavandes uppför berget. Landandes med djupa andetag och vi-tid, på toppen. En ytterst sällsynt stund… som vi njöt omåttligt mycket av. Bara, bara han och jag. Vi ääälskar våra barn över allt annat, älskar att vara med dom. Men, det var så himla fint att dom var på sitt lilla äventyr och vi på vårt, för ett slag.
Fäberget. Så obeskrivligt vackert. Gå dit, om du har möjlighet.
Han är den finaste jag vet. Och ”sämre ställen har man ju druckit kaffe på”, konstaterade min skäggige.
Jag är jättejättehöjdrädd. Men här uppe är det så högt, att jag liksom tappar den känslan… nästan. Mäktigt.
Dessutom i sköna och skitsnygga friluftskläder från RevolutionRace. (Byxa: Gpx pro pants. Jacka:Hurricane jacket)
Med koden DROMGARDSLIV15 har ni 15% rabatt på alla produkter från RevolutionRace, även bästsäljare! (koden kan dock ej kombineras med andra erbjudanden!). Erbjudandet gäller från t.o.m. 2/9.
Senaste kommentarer