Vilken rivig vecka vi Drömgårdslivare lämnar bakom om. Tror ej vi är ensamma om det i denna ivriga tid. Vi körde på allt vi kunde på alla fronter, så när fredagen kom var vi gode trötta… helgen innebar mycket påtande men också härlig återhämtning. Vi startar veckan med en skolpojke som har studiedag och Hemmamamman njuter av att få rå om alla barnen prick hela dagen, en vanlig måndag. Får ibland magknip av att vi inte äger EXAKT all vår tid tillsammans längre, men tröstar mig snabbt med hur otroligt fina dagarna är. Att jag äär här hemma, finns här, hela tiden som en trygghet för alla tre skatterna. Lillvännen trivs som bara den i skolan och det är ju bara några timmars skoldag sen har vi massor av tid, att kunna fylla våra dagar med livliga påhitt tillsammans bara vi, med storfamilj och vänner. Det dyrbaraste jag kan tänka mig!
Ok. Vi tar en titt nu på veckan som gick!
Det var måndag och regnet vräkte ner och jag plockade årets allra första trädgårdsbukett. Bakom kulisserna målades det också matrumstak och fotades roligt samarbete.
Det motionerades på olika vis. På en utav prommisarna fann vi natt och dag-blomster.. och utblommade, vitfluffiga tussilago. Ena lillungen tog fluff-tussilagon, blåste och önskade sig vad hon hade på hjärtat. ”Jag önskar mig att hela min familj ska få må bra och att vi ska ha en bra dag”. Mamman fick kämpa för att inte totalt brista ut i fulgråt. Så klok liten vän, bara 4 år gammal.. klokare än så många vuxna jag känner.
Vi bakade mammabröd i två omgångar, rullade chokladbollar och hade finvännerna på alldeles ljuvligt eftermiddagshäng som vi aldrig ville skulle ta slut. Det fikades, lektes, surrades och travades på liten världssnäll ponny.
Efter veckostartens regn grönskade det än mer. Vi bar in torrhö i lagårn. Hästarna lämnar nu hösilaget för torrhö kombinerat med det gröna gräset, för att snart bara äta grönt.
Mitt i veckan var båda storasyskonen iväg på sina äventyr under några timmar och jag och Bertil fick rå om varandra, bara han och jag. Guldstund. Han sätter agendan till stor del. Här önskades pannkakslunch, mor föreslog picknick ute på gårdshustrappen och Minsting var inte sen på att haka på idén. SOM vi njöt den solvarma lunchen!
Björkarna sprakade och fick dom sötaste av smålöv. Tack för vettet att stanna upp. Och bara andas. Än om jag får påminna mig stundvis nu med så mycket på ”vill-göra-listan”.
Plötsligt blev det torsdag och sommarvärmen var på snabbvisit. Ungarna hoppade i shorts och åt glassar på livet. Hurra!
Det var svintidiga morgnar till sena kvällar som gällde. En utav dom sena kvällarna slipade Byggmästare M vårt matrumsgolv. Det blev så otroligt vackert! Längtar efter att visa er när det är klart. Vi troor att det inte dröjer så länge… näst på tur är fönstersmygar, sen tapet och på toppen lister. Sen, klart! Okej.. såpskurning av golv också, förstås!
Så blev det fredag och gäsparna duggade tätt, men förnöjsamt. Jag tog den lilla kraft jag hade kvar i mammakroppen, till att svassa runt i hemmet och göra det Pingstfint. Kladdfritt och med en färsk bukett på köksbordet. Fint så. Stora sommarstädningen… med fönsterputs osv.. den ,.. den tar vi ”sedan” nån gång. Liv och trädgård går före!
Helt underbar ”After work”-date med min make och våra två storpojkar. Tack snälla svärmor för att du ställde upp och hängde med småttingarna ett par timmar så vi fick denna tumistid. Det var månader sedan vi red tillsammans nu, jag och M, och som vi njöt. Alla fyra!
Nånstans här checkade han som haft väckaren på 04 hela veckan, ut. Jag bjöd familjen på laxmiddag och sen stupade vi i säng tillsammans med gullungar.
Det blev Pingstlördag, vi vaknade utvilade och lät tempot dras ner, rejält. Åkte på familjeutflykt, andades skogsluft, plockade vitsippor, småshoppade på finaste Gårdsbutiken och åt glass från samma drömställe.
Veckans sista dag fylldes med massor av gott. Ungarna pysslade.
Vi fick en världslyxigt stor rabarber från svärisarna att gräva ner här hemma hos oss..
Jag smygbakade årets första rabarberkaka och mindes inte när jag senast fick hålla i vispen själv, haha! Det krävs ett smygbakande för det!
Vi slutförde veckans ena punkt ”jordförbättra och kantskära rabatterna”. Grävde ner nya perenner och också en ros som jag fått i för tidig morsdagspresent.. en louise bugnet. Älskar den!
Ungarna hade sina jämngamla kusiner här på lek i timmar och vi fikade nybakt kaka tillsammans med MammaMormor och PappaMorfar som också kom och förgyllde vår söndag. Gården var fylld av liv, som vi älskar! Till kvällen var ungarna ännu en gång stjärnor.. ombäddade i storsängen somnade dom själva, tätt intill varandra.. medan mamman och pappan var ute i hästhagen och fångade färska bajsbollar att skicka in på odling för parasiter. När vi kom in möttes vi av synen av tre sovande små som somnat i tryggheten av varandra, den fick både mitt och mannens hjärta att gå av lite… älskade liven. Älskade Liiivet. Tack för att vi får vara med om allt det här! Det är inte bara raka vägar, kruxfritt och utan ansträngning.. tvärtom.. men vi gör alltsammans Tillsammans. Av hjärtats lust och med livet inom oss som vägvisare.
…
Önskeplaner vecka 21!
-Omfamna varendaste majdag som den dyrbaraste av gåvor. Det här är en alldeles särskilt vacker och bubblande tid tycker jag.. är så lycklig som har tid. Till allt det där jag älskar så. Att hinna njuta av dagarna..
-Jobba på med vårbruket! Det är MASSOR att göra. Vi hann mycket förra veckan och jobbar vidare nu. Pärlandet är näästan färdigfräst men ska nu fräsas klart och pärer ska sättas, bland annat!
-Vi kombinerar alla våra ekonomiska bollar i luften denna veckan och pappan är i Brandistjänst 24/7. Häpp häpp, säger vi hela familjen och kavlar upp ärmarna. Främst hejar vi på vår stora, ständigt skäggige, idol, förstås. <3
-Plantera ut luktärterna! Ja. Dom klarar sig fint än om det tänker komma någon kallnatt till. Är desto fegare med skörare sommarplant.
-Börja så i landen! Så himmelens spännande och roligt det känns.
-Ge er ett brant, maffigt utflyktstips! .. ett recept och litet annat kul kommer också på post här inne!
-FIRA MORSDAG! Äääälskar den dagen. <3
…
”Urban, Vilhelmina, Blenda så skola sommaren lända (25+26+27 maj så blir väder i juni, juli och augusti)”. Enligt Bondepraktikan… så spännande, eller hur! Nu är längtan efter ihållande värme, stor. För blomster, barnafötter och alla vi andra, visst?
Ta hand om er. Allt ni kan! Så hörs vi under veckan!
En eftermiddag i början av maj. Vi bestämmer oss för att ta matlagsmiddagen på vift. Åker till Entré syd, vi pratar förstås om Skuleskogen här hos oss nu, mitt i Höga Kusten. Parkerar och packar oss iväg med trehjuliga vagnar fyllda med slumrande Bertan, storasystrar, middag, fikakorgar och så vidare.
Den här lilla pyttevandringen är ypperlig för er med småttingar eller för dig som vill gå en bred och fin stig utan ojämnheter som stenar och nivåskillnader. Vägen är fint iordninggjord med stabila spångar att gå/rulla över.1 km att tjava, om ni parkerar vid Entré syd och går raka spåret ner mot viken.
Det var magiskt vackert att gå genom skogen, fågelsång och blåsippor överallt.
Väl framme möts man av en så vacker vik, med skön sandstrand och delar med hård packad sand, perfekt att tälta på. Fina grillplatser finns, mulltoa likaså.
Vill man göra en mer avancerad vandring, kan man gå från Entré Syd och direkt mot Slottedalsberget istället, vidare till Slottedalsskrevan (magisk plats! Ni vet, skrevan ni ser i Ronja Rövardotter-filmerna? Det är den.) och till sist ner mot Kälsviken .. för att avsluta vandringen med 1 km gång till Entré Syd.. det här är en vandring på cirka 8 kilometer, och den dröjer det innan vi kan ta med vårat lilla gäng här hemma.. men det blir fräsigt den dagen vi kan!
Vi gjorde det enkelt för oss med korvgrillningmiddag. Mums säger alla! Och påhittige Nathalie bjöd på nybakta kanelbullar.. gjorda av smördeg och liksom stekta på gjutjärnslaggen. Så läckert och så gott! Till kok-kaffe… M-m-m!
Vi hade det sådär urtrevligt som alltid. Timmarna flög iväg utan att vi hade minsta koll på det. Vi bara levde lajvet. Barnen lekte i skogen och nere på stranden. Päronen pratade livet. Och finare matlagsmiddag i maj, kunde vi knappast få.
Små storebröderna byggde sig en bänk i skogen. Söner av två snickarpappor. Och just i den där dungen, sov den rödkläddes föräldrar under bar himmel, som två pirriga fjortonåringar. Kommer ej glömma den klasstrippen… var såå nöjd över att få vara där med han jag kallar min make nuförtiden.. men oj som vi förkylde oss, haha!
Efter sex timmar på vift, när ungarna började bli trötta och visa busar hade provbadat med kläderna på…. tja, då packade vi ihop oss och tjavade ”hemåt”. Så fantastiskt hela alltet!
Tjava till Kälsviken ni med, vetja!
…
Tycker ni att det är kul med små Höga kusten-tips förresten? Jag får faktiskt en hel del frågor om det, så jag ska försöka tipsa lite mer om det.
Som jag älskar att stå här i vårt gammkök och dona, laga mat och baka.
Tycker du om krustader med kantarellstuvning? Här kommer mitt recept. Lite hittan-dittan i vanlig ordning, smaka av smaka av smaka av är ju ändå grejen eller hur?
Småkrustader med kantarellstuvning
Fräs ett par deciliter förvällda gula kantareller i en rejäl klick smör. Låt fräsa till svampen börjar hoppa och poppa i pannan. Salta och peppra, svart- och/eller vitpeppar. Smaksak. Strössla över 1-2 msk vetemjöl, rör om och häll över 2-3 dl Norrmejeriers vispgrädde. Låt puttra till önskad smak och konsistens, kanske behöver du späda med lite vatten? Dutta sedan småkrustaderna lagom fyllda med kantarellstuvning och gratinera
några minuter i ugnen i cirka 225 grader. Lite färsk timjan på toppen och jag törs utlova mm-ande!
En god förrätt och en livetgåva! Hurra för sånt!
Vadå livetgåva?, undrar du. Jo, ni vet.. såna där vänner, som man lever som i symbios med. Som ingår i vår närmsta krets, såna vänner som vi kan dimpa ner hos oss och vi hos dom, närsomhelst. Hursomhelst. Här snackar vi småttingslivsstökigt hem, långkallingar och håret på sned.. det bekommer oss inte. Vi stöttar och peppar, har arbetsdagar tillsammans, susar på utflykter och träffas för matlag och förgyller vardagslivet till fest. Barnen är jämngamla och tighta vänner sedan pluttar. Hämtningar, lämningar, lekdater.. vi hjälps åt. Inget är jobbigt. Bara härligt. Vardagshjältar i vårt liv, utan tvekan.
Jag vill hylla dom till skyarna. Vi delar matintresset och jag vet att småkrustader till förrätt, fyllda med stuvning på skogens guld, gula kantareller.. en krämig stuvning gjord på Norrmejeriers smör och grädde. Det älskar dom!
Så var det plötsligt den allra, allra sista marsdagen för det här året.. idag är det flera plusgrader, sol och blåser halv storm. Snön och vintern är på väg att dra sin kos, känns det som. Nog för att det garanterat kommer en del ”aprilväder”, det hör ju till.
Men nu tänkte jag blicka tillbaka till lördagen alldeles i början av mars. Det är en utav månadens höjdpunkter, nämligen!
Vi var fyra familjer som tillsammans ordnat ett för-hela-förskoleklassen-kalas, där alla våra 7-åringar firades som alla fyra fyller inom samma vecka. Vi höll till här på Drömgården och så här gick det till!
Då alla fyra familjer hade sina ansvarsområden, så var det så cool-lugn stämning innan, att vi sågs för att snicksnacka ihop oss, grilla lunch i vad som plötsligt blev ett regn- och snöbusväder. Det bekom inte Bertan, som ni ser. Korv med bröd, på sin egen traktor, kan aldrig bli fel!
Två utav livets viktigaste människor i bild. N och M. Som var mitt i kalaspyntandet där.. och ja, som ni ser, lagom till att klockan höll på att slå kalastid, kom solen! Det blåste halv storm stundvis. Men ändå, SOL!
”Enkelt och barnagott”, var mottot till kalasfikat.
Jag och Bertil hade ju bakat så himmelens många chokladmuffins någon dag innan, så dom tog vi och pimpade med lite frosting och fräsigt strössel som mamma L hade i sitt tårtskaparförråd. Någon hade ordnat pynt, någon hade shoppat festis och olika småkakor som barnen älskar osv..
Kalaset drog igång! Små gulleungar trillade in på gården, en efter en. Vinter- och hjälmklädda.
Det höggs in på fikat, öppnades paket..
.. och sen hade vi fått upp farten och var redo för kalasaktiviteterna!
Vi hade kallat in en KalasFarfarMorfar.. som styrde lyckliga småungar varv, efter varv, på våran stora lägda. Det var en höjdare!
Och älksklingsChippen bar förstås barnen tryggt på ”ponnyridning”. Tålmodiga, snälla, snälla lillhäst. Magi, att se små barn som tyckte det var vääldigt spännande att få rida på en häst.. nästan lite föör spännande innan.. och sen väl uppe på ryggen, så bara ÄLSKADES stunden och ”ett varv till, en gång till” var önskeorden. Hästar är magi, för både stora och små. Så är det!
Och på toppen var det dags för Skattjakt! Barnens faster är en hejare på att fixa sånt här och hade gjort en helt fantastisk skattjakt. Uttänkt i minsta detalj. Dom två lagen skulle samla två siffror var och till sist möta andra laget, för att teamworka ihop den fyrsiffriga koden så att låset gick upp..
När det kutats runt på gården, under klätterställningen, in i lekstugan och här och där.. då var sifforna funna och bara koden kvar att sättas ihop. Det var förstås siffrorna 2 0 1 4 som ungarna tillsammans samlat, födelsedagsbarnens födelseår.. så finurligt så!
Och till sist..
.. plötsligt var skattkistan öppen och gullungar fick sina karamelliga skatter. Sen satt dom där, hela stora barnagänget på verandatrappan och åt.. och vissa småvägrade att åka hem när föräldrar kom för hämtning. Det var en höjdardag, och både små och stora hade så innerligt trevligt!
Att slå ihop oss, dela på bestyren och ordna utekalas för hela gulleklassen. Det var en hit, sannerligen!
Som vi firat, hela dagen lång. Storebror fyller 7 år idag och det känns så alldeles hutlöst stort och pampigt.
Denna unge. Som kom till jorden och gjorde mig och hans pappa till två 23-åriga päron. Och åren därefter, är dom vackraste, svåraste, häftigaste, roligaste, känslosammaste och mest underbara vi haft. Livet började då.. och det var Du som kom med livet, Sixten.
Hurra för dig, Minimannen!!
Från morgon till kväll har vi firat.
Med hela ”familjefemman” (som du säger), hemma tillsammans.
Strax efter ottan hade ni redan varit igång en lång stund och lekte och spelade och byggde med nya grejerna.
Och Mormor och Morfar som kom mitt i dagen på lite pytte-utekalas, litet så naggande gott… och vet ni vad S fick, förutom paket?
.. något som gjorde honom så här glad! Kan ni gissa? – Mormors risgrynspudding och saftsås, förstås! .. och mamman fick kåldolmar. Jag gråter nästan. Sån lycka!
Utekalasstunden var god, vi åt järnmackor så det nästan stod ut genom öronen på oss. Och njöt av att få ses.
.. Denna syn. En skara skatter. Dyrbarste vi har. Och hej vad det gick med blåsandet, av så måånga ljus!
Kalasfikat var; kärleksmumstårta. Raw-chokladbollar. Och hallongrottor. Som önskat.
Sen var vi så trötta att efter vi vinkat Mormor och Morfar hejdå så small vi av en efter en för eftermiddagsvila. Sen blev det kväll.
Och den har fyllts med önskemiddag (tacos!) med Farmor och Farfar kring bordet. Och spel, lek och bus!
Sån lyx med alla dessa människor vi har i kring oss. Alla kärlek och omtanke. Soom det rasat in samtal, sms, meddelanden på ig osv. Tack alla! Vilket hurrande!
En lycklig nybliven 7-åring somnade gott, så gott för en stund sedan.
…
Älskade sparvöga, grattis på 7-årsdagen! Vi älskar dig, mer än jag kan stava till.
Det är 2021 nu, det vi börjat lära oss. Det tar ju alltid ett tag. Året känns hoppfullt, om än lite trögstartat tycker jag. Vi längtar.. efter att få leva ut, med kramar och hälsa på och ”kom iin och ät med oss!”. Men vi ska inte klaga. Alla är friska och mår gott, sånär som på nån snornäsa.
Det är småsömnig morgon. Vi har inte bråttom. En Lillebrorsblöja hade läkt kiss i storsängen. Och storkatten kräks på tröskeln mellan köket och hallen. Äsch. Det är bara ta hand om och sen är det klart. Ungar äter frulle och på några sekunder har jag förberett allas vintermunderingar. Overaller, Farmor- och Mormorstickat. Mössan. Handskarna. Snushalsduken. Säger ”nu klär vi på oss” och som på ett pärlband kommer dom och är ivriga.
Vips är vi på skolgården och vinkar av Storebror. Vi andra åker hem till Drömgården igen och går till lagårn, i vanlig ordning. Fyller vatten och fodrar hästar. Gosar mule. Och återvänder in. Det är pussel och leklera, kortspel och kaffesörpel. Mamman gympar och svettas och blir samtidigt bjuden på diverse playdoh-bakelser.
Efter lunch fyller vi semlor. En hel hop. Susar iväg till byakolan igen och möter Storebroren. Hinner småprata med älskad syster tillika Sixtens Musikfröken. Tvärsurrar med Mamma N och säger ”vi ses imorn”, innan vi åker hemåt. När vi rullar in på gården skiner solen så gott. Lillebror har hunnit somna i bilen… hoppa över sovning var en dum idé, sa han med sitt snarkande språk.
Vi dukar upp semmelfika ute på bron. Drar ut lille fotogenlampan och tullisbuketten. Allt för kalaskänsla. ”Nu kommer dom!” hör jag barnen ropa. Så spenderar vi eftermiddagen med älskad PappaMorfar och PappaMormor. Fikar och pratar livet, går till hästarna och konstaterar att vi är så tacksam som mitt i allt, kan ses såhär.
Vi vinkar hejdå.. och Bertil var helt omöjlig att väcka och missade två favvisar. Vilken tur att jag kunde muta honom med det där Kinderägget från Morfars vid väckning. Vi tjavar över till Tant G med ett par semlor i samma veva. Oj så glad hon blev, lilla jättegamla, ensamma tanten.
Å, puh. Nu var det ju dags för middagslagning, ja. Eftermiddagströttheten slår till. Ungarna hinner äta sig mätta under tiden jag lagar… minns själv hur gott det var när jag var liten, och gick och småknyckte matbitar från bänken där mamma stod och lagade. Konstruktörspappan kommer hem en sväng för att äta, hinner pussa på oss alla innan han susar tillbaka till jobbet igen. En ovanlighet. Det klarar vi. Här hemma spelar vi fia med knuff och bygger ännu ett pussel från alla ärvespussel vi fick från min barndom idag. Jag plinkar på pianot.. Juni har redan ställt upp Astrid Lindgren-sångboken.
”Vad det är bra att jag har dig Vad det är bra att jag har dig Vad det är bra att vi har oss Ja, jättebra är det förstås
Att vi får träffas varje dag Och va tillsammans du och jag…”
…
Allt som betyder något.
Det blir tisdag. Alldeles i mitten av februari.Inget glamoröst pengafräseri inblandat. Men tänka sig. Själen, den har sitt egna fyrverkeri ändå efter denna dag.
Nu väntar nattasagan… och mycket troligt somnar jag bland alla små.
Senaste kommentarer