Nu är det så rackarns lite kvar i det här efterlängtade rummet, att nu tog Ivern över och drog bort byggpappen. Fram kom det kilsågade, handhyvlade, gamla, gamla trägolvet. Det som M höll på och lyfte upp, tilja för tilja förra sommaren. Och stod där med hyveln och slet. Och ooh så makalöst vackert.
Kvar att göra med golvet nu, är att gå över med ”lite tå vart” (lite av varje), som mannen säger. Vissa delar är fortfarande fläckiga, en del ställen är stickrisken stor (haha) och så vidare. Men äsch. Lite mer tid och kärlek bara, sen så. Och så några varv linoljesåpa på toppen!
Nya dörröppningen är uppsågad och har fått en nysnickrad karm, samt ett lager färg! Dörrfoder fattas.
I det här hörnet ser det väldans ofärdigt ut, meen deet är det ju inte ju! Seer ni inte den platsbyggda garderoben? Om ni tittar riiiiktigt noga….? Sinom tid. Vi kommer att flytta in utan någon garderob, kommer gå så fint så.
I övrigt är det ett litet varv färg på dessa smygar och foder, en taklist och golvsocker som fattas. Lite småfix med elen bara också. SMÅFIX!
Ett moment ju!
Längtar så tills jag får slänga mig på storsängen här uppe, med stora linnekuddarna i ryggen och blicken ut mot vajjande äppelträdet. Sommar, höst, vinter som vår. Här kommer vi sova gott.
(För dig som undrar; mina jeans hittas HÄR och min finstickade tröjaHÄR)
Rummet har så mycket ljus i sig med dessa två stora fönster. Känns så själagott. Att få stiga ner på det här historiaproppade golvet, i ljusbadande rummet och möta en ny dag. Åh..
Det har varit mycket slit för att komma hit, men vi har försökt njuta av alla stadier och små uppnådda mål, hela vägen. Inte alltid lätt. Att njuta av att skotta spån, till exempel. Nu, kan ni ana hur mycket vi njuter när det bara är det där lilla, lilla kvar..? inte i alla rum, men det trillar på både här och där, faktiskt.
Fredagsbuketten!
Bland det bästa jag vet. Att gå i trädgården och knipsa en bunt blommor att sedan snöra ihop till en bukett.
Som sagt, så har jag inte kunnat hålla mig från att redan peppa igång med lite piff. Unnat oss lite nytt till och med(!). Pepp på linne är jag. Tror det kommer bli ombonat och fint. Kuddarna hittas HÄR.
Kvar att göra-lista;
-Göra golvet lite härligare (mindre stickigt) samt såpa det sisådär 4-5 varv!
-Spika fast den tredelade golvsockeln som sedan bara väntar på ett lager färg till!
-Lite småfix med elen!
-Måla dörrkarmen två varv till samt sätta fast gångjärn på ”nya” dörren som ska sitta där i!
-Måla och spika upp taklist!
-Byggstäda!
-Flytta in!
En liten check för Stora Sovrummet, mao.
…
Åh, helg. Så fin fredag det här varit. HemmaMorgon. Liten skoldag. Springtur för mor. Lekdate för jämngamla småsystrar. Kaffesörplande mammor. Eget äventyr för Storebroren (tack igen och igen för er, familjen B <3). Lugn eftermiddag. Blomsterplock och bara-vara-vara. M har satt ihop en äppelmust-mojäng vi införskaffat. Fredagsmiddagen ligger i magarna (inget märkvärdigt.. ni vet, snabba tortellini i ostsås.. sånt vi hade hemma.. ingen av oss orkade handla.. gott och enkelt). Nu väntar fredagsmys med hela gänget samlat. Tända ljus och riesen.
.. från en, ptjaa.. jagvetintevad? ..Jag har så många idéer i mitt huvud just nu att jag idag näästan kokat över. Gos med ungar och ett hårt styrkepass gjorde susen… men, Jag vill så mycket, förstår ni. Härlig känsla… men det finns bara 24h/dygnet och jag vill INTE stressa bort mitt HemmaMammaliv och så vidare.. Drömgårdslivet breder ut sig och förfrågningar kors och tvärs ifrån trillar in. Det är jättekul, verkligen. Fast jag kan inte tacka ja till allt.. och inte kan jag haka på alla mina egna idéer, heller. Fast tusan… ”det här är bara början”, tänker jag.. med pirr i magen. Jag vill tro på livet och att vi ska få leva här på gården länge, länge.. var sak har sin tid, allt behöver inte ske NU. Eller hur? (försöker nu övertala hon som lever för dagen och ”inte är född till att vänta”, precis som hennes ena unge säger..). Nåväl. Bara att vräka ur mig här gör att allt känns bättre.
Okej. Landa. Alltid en bra grej. Vi tar en Måndagshälsning och gör precis det!
Veckan som gick!
…startade med en helt fantastiskt vacker ridtur. Och en utav livets snabbaste galopper. Tjoho, Blå Berget, vilken fart! Ett sätt att avsluta sommaren och augusti på, helt i min smak.
Välkommen september, sa vi glatt. Innerligt vacker månad. Och ullrumporna, som ett smycke för gården jag inte kan se mig mätt på.
Varje dag innebär gårdsbestyr. Se till så att alla djuren har det bra. Bertan klagar ej, som ni anar. Lilla djurälskaren. En dag hade vi Hovis här också, så nu har pojkarna finfina fötter igen.
Vi letade och letade. Ibland med dånande vackra vyer i kring. Efter Katten Frans Frasse Fransson, alltså. Denna stoora, gosiga, tjusiga katt, som knappt lämnat gården, någonsin. Är bara spårlöst borta nu. Vi har sökt och sökt. Och andra katten har deppat och deppat. Vi människor också. Fortfarande ingen Fransson… och jag misstänker både räv och grävling som stryker kring gården.. (TACK alla ni som försökt hjälpa oss under veckan!!<3)
Vi startade ett utav höstens mysigaste påhitt; Matlag! Först ut var vi, med alldeles vardagligt middagshäng här hos oss. Inför matlagshäng ska det inte städas och fejas och maten som bjuds kan vara ”vad tusan som helst”, typ. Ni förstår. Opretto och skithärligt! Fast septemberkvällen var så himmelens vacker att vi drog till med grill, vilket ju är krångligare än att laga allt inne, men vi firade en vacker kväll i livet, helt enkelt. Med fina vännerna, stora som små. Där ser ni två bundisar, prick lika gamla, som susade iväg nerför åkern…
Njöt av turerna mitt i dagen när jag kutar iväg med minstingarna på tur. Vi tar våra hallonpauser här och där och morsan får passa på att pusta ut.. det är (härligt) tuungt att springa med två småbarn i vagn. I mål är vi sedan när vi landar på skolgården och hämtar hem Skolpojken. Så går vi sedan, hela gänget hemåt. Så innerligt gemytligt alltihopa.
Så blev det fredag och till skillnad från dagarna innan som gått i ivrigt tempo, så saktade vi nu ner. Regnet föll och vi hängde på sofflocket och var ute i regnet och busade med hästarna.. som sprang glatt och galet efter paraplyet, det tyckte Juniflickan var en hit.
Fredagsmyset, med hela familjen samlad, fredagsmiddagen i magarna, ny leklera till barnen, kaffe till päronen och choklad till hela gänget. Den stunden, oooh.
Vi kämpar och kämpar på övervåningen. Det går trögt. Vi har inga pärlband av arbetstimmar direkt. Det tycks aldrig ta slut på Att göra. ”Jag ska bara laga det där hålet i sovrumsgolvet”, sa han tålmodigt. Älskade M. Tusan, vi ska klara det där. Det ÄR LYX, att ha möjlighet att göra det vi gör, vi vet. Men ibland… så är det mest bara tufft. Som utbyte mot att det oftast är skitkul. Ja, ni vet. Där det en gång stod en eldstad (som vi aldrig sett röken av…..) var det ett hål i golvet, som nu är lagat. Heja heja Byggmästare M. Och sånt som känns som småsaker i sammanhanget av en hel våning, betas nu av och vi ser ljuset!!
”Vissa” är redo med piffet… mellan barnagos, byggstäd, målande och så vidare.. så kaan jag bara inte låta bli att peppa oss med lite sånt. Se så fina gardiner i linne som ligger där i smygen! Jag tror dom får hamna där i sovrummet!
Helgmiddag. En räkgryta som var så otroligt god. Vill ni ha receptet kanske?
Veckans sista dag, fyllde vi med massa mys. Var till Tant G och plockade äpplen, lämnade en blombukett och fick gofika. Så fint att ha en egen ”Tant Berg”.. som i Lotta på Bråkmakargatan du vet? Och som om det inte var nog med mys så åkte vi till kvällen hem till mina föräldrar. Basta, bada bubbelpool och fika kvällsfika. Sådär så att orden tar stopp. Så mysigt var det. Att se barnen bada med sin mormor, sitta och dricka varm choklad och äta bullar med sin morfar och somna så gott, så gott därefter. Sån rikedom som inte går att betala för pengar.
Nu är det ny måndag, björkarna har börjat skifta mot gult och trädgården dignar av blommor sådär förgängligt vackert. Jag binder buntar och ger bort till nära och kära.. bland det bästa som finns! Binda buketter och glädja med.
Veckans planer:
–HemmaMamma! Det är ett heltidsjobb må ni tro. Ni som vet, ni vet ju. Och ni som bara tror att det är ”att gå hemma”, har skitfel. Jag är tvärslut om kvällen. Men så ohyggligt varmt i hjärtat. Värt allt och lite till.
–Motionera! I höstluft… det är så gott att det inte är klokt. Jag tänker varva styrkegympa med att springa med barnen i vagnen!
–Sända er hälsningar! också bland det bästa jag vet!
–Ordna lekkompisträff/-ar till lilla fyraåringen, när Storebroren är på skolan... Lillebror hakar på glatt! Och nej, StoraLillasyster har inte börjat på förskolan ännu…skolades in under vårterminens början, men sen blev det inget mer av det av olika anledningar.
–Hopppppas att vi ska fälla ett träd här på gården! Som senaste två åren dött, bit för bit. Nu är jag så rädd att det ska rasa i en ivrig höststorm.. sen är det skitfult också.
–Göra det allra sista i Junis rum och Stora Sovrummet! Såpa golv. Spika golvlister. Håhåhå, när golvlisterna ligger färdigmålade med sitt andra varv och väntar på att få hamna på plats för att få sitt tredje och sista varv linoljefärg, ja då är det är det tusan nära uppflytt!
–Ta en dag i taget. Alltsammans ovan är bara önskeplaner. Livet är vägvisare. Varje ny dag är en sällsam gåva, eller hur? Vi skapar dagen allt vi kan, för att ha det så gott vi kan. Livet är för kort för annat. Så tänker jag.
Ta hand om er fina ni, tack för att ni finns här och tack för alla era meddelanden veckorna i ända. Sagt det förut, men säger det igen; det här vore inte hälften så roligt om ni inte fanns här. <3
Juniflickan blir den första att få sitt rum helt färdigt och det är helt sonika för att hon längtar allra, allra mest. Resterande rum kommer ramla på vartefter, men lilla prylsamlaren är alltså först ut.
Inspiration samlat i några prylar. Viskar om känslan som önskas…
I Junis rum tänker vi oss en plats för pyssel och påtande. Hennes bästa. Och förstås ett skåp, som hon kan fylla med precis vad hon vill, hur hon vill. Nånstans behöver små kläderna vara också, förstås. Och så ska lillpigan sova någonstans, ju. Hon ska få sin allra första egna säng… hoppas hon förstår att det inte betyder annat än att hon får sova där om hon vill men hemskt gärna tassa in till mamma och pappa hur ofta som helst!
Och tapeten som pryder väggarna? – En midsommardröm!
När allt är så nytt här. Gipsen på väggarna har till exempel aldrig haft fukt på sig och drar därmed åt sig snabbt och mycket. Då är vi extranoga med förarbetet. Aptråkigt. Men ännu tråkigare om tapeten skulle ramla ner dag två. Så, för ett lager lim på väggarna…
Därefter kunde det roliga börja!
Det är inte jättelätt att välja tapeter har vi kommit fram till. Det finns så oherrans många, som är fina. Men gänget på Colorama Lunde har hjälpt oss i vägledandet och det här kommer bli så bra!
Våd för våd växte rummet fram..
Majas Alfabet, ni vet? Hon är en stor inspirationskälla för mig. Både i hem och trädgård. Astrid Lindren- sagorna likaså. Vårt hem är som en blandning av Madicken på Junibacken, Katthult, tant Berg och Pippi Långstrump.. och jag älskar det. Vi fortsätter på samma spår även på övervåningen, mao..
Tapeten vi valt till Junis rum, är en riktig Midsommardröm. Passar inte bara här i Juniflickans rum.. jag tänker att denna tapet är en sån ljuv sommarstugetapet också! Finns hos Colorama Lunde!
Jag har ett pangerbjudande till er idag också,
–handlar ni tapeter hos Colorama Lunde, får ni tapetlimmet på köpet! Kom bara ihåg att nämna ”drömgårdsliv” i kassan så fixar det sig!
Erbjudandet gäller 30/7-6/8!
Passa på i dessa regnruskiga, perfekta dona-hemma-tider och skapa ljuva platser i ditt hem, sommarstuga eller vad du nu kan tänkas hitta på!
Nästa gång får ni se hur rummet blev när det är klart!
Hej det är Bertilen! Jag är två år nu. Coolt va? ”Tlakton” är livet. Enligt mamma och pappa kan man inte bli gulligare. Jamen titta bara på mig!
Och nu är jag på övervåningen och ”donk donk”. Mage till segt tempo dom haft där uppe senaste månaderna, alltså! Vad PYSSLAR dom med egentligen!? Pappa och mamma, alltså?
-Jag vet precis- Har det inte varit tjall med hästarna, så har det vanligt alldeles vanligt ”vårbruk” med diverse bestyr, eller så har dom ridit på ”maaaagiska” (cheesy ord va?) ridturer. Snickrat och donat prylar utomhus. Grävt i trädgården. Framförallt hängt med mig, syrran och brorsan hela tiden. Så jag förstår dom ändå, att tiden inte räckt till till precis allt. Dom försöker in i det längsta att hålla sig från stresskänsla över något dylikt som renovering… men jag ser på dom, att dom önskar bli i alla fall liiite klara nu. På någon liten fläck i alla fall.
Och vet ni! Nu är vi igång där uppe igen efter två månader av helpaus. Evighetsprojektet går framåt igen!
I våras lämnades våningen med nyriktade väggar, nygipsat och även spacklat och slipat på flera håll. Murstocken gjordes i ordning och både lagades och putsades. Nu återstår en ”surdeg” som pappa är så duktig och jobbar med, nämligen karmar till alla dörrar. Inte för att han skulle komma på tanken att beställa en färdig sådan i alla fall, snickargalen som han är, så är det nästan omöjligt… Varje dörrkarm måste måttas efter gamla dörrarna och precis inget är ”standard”. Både jag och mamma får huvudvärk bara av att tänka på hur mycket tankeverksamhet det är för att få varje karm att bli rätt.. Men se, så enormt vackert det blir!
Smygar görs också nu i ett huj och det är också något som förvandlar rummen så fint…
Därefter är det ”bara tapeter och lister kvar”. Förstår ni!! Okej, jag måste påminna hypermorsan som typ skriker över allt som pappa gör nu, ”för att det blir så fiiiint!!”.. påminna henne om att det ju fattas lite eldragning och småpyssel också. Men ändå! Mycket, mycket, mycket är gjort och vi ser ljuset i tunneln!
Den här dörren satt till ”pigrummet”, det som blir mamma och pappas sovrum. Denna dörr får nu vår familjs ”Lillapiga”, syrran alltså. Vi använder så mycket vi kan av det som finns. Till mamma och pappas sovrum, med än högre i tak, blir det en högre dörr. Byggnadsvård a´la Drömgårdsliv…
Idag är det julifredag och sommaren är tillbaka efter att ha varit på semester för ett slag. Jag ska följa med mamma och syskonen på äventyr. Jourande Brandispappan stannar hemma på gården, mockar skit, passar jour och snickrar. Gullpappa! Och tusan så roligt vi andra ska ha idag! Hejdå!
Den är som ett smycke för vår gård, den där Farfarsnickrade Lekstugan.
”Lilla Vackerhemma”! som barnen döpt den till.
Insidan var vår uppgift att göra som vi själva önskade den… och jag har tänkt länge att ”så fort jag bara får läge, då!”… och i våras började jag. ”Äsch, ett litet extra sidoprojekt bara!”, sa jag… M flinade mot mig när jag sa att ”det kommer gå snabbt! jag gör det här när du är på jobbet!”…. tjohej. Det tog förstås längre tid än jag anat, ibland var saker mycket krångligare än jag tänkt, innebar fler moment än jag räknat in och så vidare… men tusan så roligt jag haft och så mycket jag lärt mig. Ofta är det ju Byggmästaren som snickrar, men nu ville även Arbetsledaren (hehe 😉 .. jojo, har ni inte förstått att det är så indelningen är!?). Okej, färdig fort hade den varit om jag fått stunder på rad att greja.. men jag har tagit det när läge varit och då tar det ju längre tid, men jag minns också alltsammans med glädje. Haft världens bästa Byggmästare M som bollplank, läromästare.. och då och då har jag lejt in honom. När jag behövde ett halvrunt foder, eller två.. eller när jag tröttnat på att gera lister.. eller när jag i piffet saknade en liten hylla.. då har han på stuberten ordnat. Min bästa M. Världens bästa pappa och skäggig man.
Och hur såg det ut innan, minns ni?
Inte pjåkigt alls, men jag saknade ”den rätta känslan”…
Vilket gäng, va!
Förståår ni hur jag nästan brann upp av det där gycklet kring lilla halvrunda fönstret och i nock? Men tusan! Med pärlspont. Vackra foder och lister. Färg i tak och på väggar. Och det rätta piffet förstås.. ja då blev det väldans gulligt till sist…!
Grönt är skönt, visst?
NCS-koden för ljuva kulören är S 2020-G30Y
Jag är så nöjd över att Bertilen nu inte bara säger ”pappa donk donk”, som att det bara är pappsen som hamrar och spikar. Mamma kan också! Sådetså! Om vi delar upp oss på två håll, jag och M.. då är det ju ofta jag som gullar ungar och grejar hemmet, medan mannen snickrar. Vi mår inte dåligt av den uppdelningen, tvärtom! Men mer och mer blir jag också modig att prova nya saker i renoveringen och inte bara haka på när målarpenseln ska fram. Och det är så himla roligt! Med det här lilla projektet njöt jag också så enormt av känslan att ”ääh det är inte såå noga”, och vågade gasa på på egen hand med alla möjliga verktyg. Sen är jag ju en Fröken Noga, och skulle ljuga om jag sa att jag inte blev jättenogrann till sist i alla fall.. det här var föör roligt liksom, för att inte göra dögulligt!!
Välkomna in!
Sådärja, hej lilla ”hallen”!
Vi går vidare in till köket, eller hur?
Älskar den gamla knopplisten jag fann på övervåningen. Fäst med handsmidda spikarna.
Att få leka med tomma skafferipaket i lekstugeleken, är något jag själv minns sedan barndomen som väldans festligt.
Visst blir man alldeles matlagningssugen?
Så det var lilla köket, det.
Då går vi vidare då!
(åhåhå jag veet, jag KAN INTE dölja hur roligt jag tycker detta lilla projekt var!!)
Lilla matrummet.
Med den fina trämöbeln.
Och småbagarna här hemma, hade förstås bakat en liten minisockerkaka till deras ny-invigningskalas.
Visst blev den lilla bonaden så himla söt där ovanför lilla kökssoffan!?
Vi gillar ju fönster i den här familjen…! Särskilt fönster med fasta spröjs och klädda med vackra foder.
Och nu går vi ut igen och ropar hit småpluttarna och ser deras reaktion!
Älsklingar…som proppade kinderna fulla av sockerkaka och sörplade mjölk i ett nafs.
Leken igång, med iver!
Så himmelens härlig syn för morsan, som kämpat på med detta pyttehus.
”Mamma-Pappa-Barn”.
Och bit i tungan på föräldrarna som stod och smygkikade och smyglyssnade på konversationerna. ”Men älskling, ÄLSKLING!” ….”nej! det tänker jag inte”… ”UNGAR, NU ÄR DET MAAAT!!!”….
Så, så gick det till. När Lilla Vackerhemma blev med insida lika dögullig som utsidan och Tripp Trapp Trull firade det hela med ny-invigning. Minisockerkaka och fantasilek i massor! Jag tror jag smäller av. Så gulligt!
Tack tack tack igen och igen, Farfar.. för att du gav barnen denna pärla som inbjuder till så mycket härlig lek!
-Vi är framme vid det smått overkliga drömmålet i renoveringen. Framme, vid valen av tapeter till rummen där på ”nya” övervåningen. Att välja en tapet, okej det fixar vi. Men sen då? …Äsch, varför inte ta hjälp av proffs som kan vägleda oss genom valen mot tapetfest?
Nä, just det. Ingen anledning alls.
Att be proffsen på Colorama Lunde om hjälp, var en självklarhet. Kunniga Åsa och hennes gäng, som jag minns med varmt hjärta sedan barndomens renoveringsprojekt där hemma hos mor och far.
Att i lugn och ro, få känna, kika, bläddra, titta igen, fråga, få svar, be om råd, känna sig trygg… det är värt allt och lite till i detta lyxiga, men ändock lite småsvåra, läge.
Hembesök för rådfrågande direkt i hemmet, är också möjligt om ni väljer att ta hjälp från dessa proffsiga, kunniga människor i ert hemmafixande.
Jag törs lova er en fantastisk vägledning.
Se bara här ovan. Lika snabbt som jag bläddrade i tapetkartor, strösslade Åsa ut färgprover som passade till.
På tal om färg. I helgen har Colorama Lunde 25% på Alcro Bestå täckfärg och 20 % på all annan färg från Alcro. Nämner ni ”drömgårdsliv” i kassan får ni dessutom med ett finfint penselset på köpet!
Här finns inte bara färg och tapeter.
Utan så himmelens mycket mer. Som inredning, pyssel, kakel, klinker, mattor..och så vidare. Allt man kan tänkas behöva för att göra sitt hem gemytligt… något som jag tror är viktigare än man kan ana.
Det här var en drömstund.
Men ni anar, att det var svårt att välja ändå va? Det finns så oerhört mycket fint där.
HÄR finns Colorama Lunde på Instagram. Undrar ni till exempel över någon tapet här på bilderna, som ni undrar namnet på, då är det bara att skicka iväg ett meddelande där, så får ni svar!
Första superpirriga steget är taget för oss.
Tre vackra tapeter är efterskickade.
Är ni också peppade att se finheterna på väggarna där uppe?
Senaste kommentarer