av Emmeli | maj 22, 2019 | Emmeli funderar, Shopping, Träning
(Inlägget innehåller reklamlänkar!)
Inget nytt under solen, nej. Att jag gillar att frisklufta, motionera, röööra på mig. Blir så glad av det. Älskar det. Hemmagympa, varvat med sköna rundor. Med Thulen är det så lätt att få till både prommisar och springturer, fastän jag (oftast, oftast) alltid har småttingar i sällskap alltså.
Och nej, det där med kondis eller styrka sitter inte alls i hur fräsiga träningskläder man har.
Fast ibland, kaan det ju tusan vara roligt att unna sig något nytt, om det så är för att höja motivationen lite extra… eller helt sonika för att brallan inte satt uppe längre. ”Någon” kan sätta check på det sistnämnda.. men då ska ni veta att den favoritbrallan hängt med sedan norr-norr-tiden och kramat om mig, såväl som superpreggo som icke. Gång på gång.
Röhnisch är ett utav mina favoritmärken. Kvalité. Till ok priser. Och nu har jag alltså ett par nya, blå, fräsiga, darlingar i min ägo!
Mamma och ungar på språng!
…
Just den här färgen som jag har verkar ha gått åt som smör i solsken men finns i alla fall i någon storlek, till det gottigt reducerade priset, HÄR
Fann nu också två par till så najsiga ”snabba tights”, HÄR och HÄR
Rhönisch alltså. Rekommenderar varmt, från hjärtat.
Ska prick nu ge mig ut på en tur i det helt sagolika majdagen. Är så springpepp nu så det inte är klokt! Förra våren var ju Minsting i magen och löpning låg på längtlistan.. det tar vi igen nu, med Minsting snusandes i vagnen istället!
I övrigt fyller vi nog dagen med lekstugehäng, cykling längs lillvägen och kaanske, kanske vågar jag mig på att plantera ut luktärterna…
Ta hand om er så hörs vi snart igen!
Lillafrun
av Emmeli | maj 21, 2019 | Familj och Vänner, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen, Trädgård & Odling
Nu pratar vi trädgård, tycker jag!
Vi har spikat och målat och jobbat på hemmets utsida i massor nu, och huset ju är så himla fint.. så himla imponerad av M. Och nu så blev det äntligen dags för sånt där fix jag längtat som bara den efter.
Trädgård.
En del har vi ju redan ordnat oss, men bara med små knyck, små stunder. Nu skulle det bli rejält.
Längs med södergaveln skulle det få bli en stor rabatt.
Ni anar lyckan, när min mor ringde för några dagar sedan och sa ”Imorn tänkte jag och pappa komma till er och hjälpa er att gräva rabatter. Jag har grävt upp en hel massa perenner idag som ni ska få”.
(Jag hoppade på stället av pepp!)
Redan förra året började vi rabattspåna här och när mannen fick en vacker ros i födelsedagspresent, beslöt vi att den skulle få vara där i.
Den rosen har nu sett ut lite som om den stått mitt i ingenstans. En för lång bit ifrån pionerna där längre bort. Omringad av sju tusen syrenskott. Ogräs. Gräs. Och förstås rosa, kära aklejorna som är dom enda blommorna som fanns på gården när vi flyttade hit.
Så kom mor och far, med arbetsiver och kärlek, perenner och mängder av kunskap.
Alla var vi med och hjälpte till på var våra vis. Det var en så himla trevlig dag.
Torehunden satt och glodde. Och blev då och då påhälsad av Katten Fransson.
Minimannen var enormt idog och arbetade sig svettig, men inte less på en fläck.
PappaMorfar grävde en 110 centimeter djup rabatt. Ca 7 meter lång.
Det kändes världslyxigt sedan att bara kvista ner till ladugården och ta brunnen gödsel från gamla gödselstacken. Perfekt att blanda upp med den nya planteringsjorden.
Sen planterade MammaMormor. Stjärnflocka och dubbel ljusblå akleja, bland annat. Hon skrattade gott åt sin dotter som inte visste till sig, fortfarande. Fastän timmarna gått och vi ätit lunch och jobbat lite till. Men jag var så hjärtans glad. Det var en så bra dag.
”Du är så foglig idag, Emmeli! Man får liksom göra som man vill!”… (haha, Emmeli-kan-själv släppte allt vad kontrollfreak heter och tog emot alll hjälp med öppna armar. Fräsig känsla!)
Och hur blev nu Den Stora Rabatten?
Tada!
Älskar den!!
Såhär ser det ut nu. Med rosor, en skara perenner och mycket plats för både dahlior och andra ettåringar.
Å. Jag är så kär i den där rabatten redan nu och tänker vårda den som en bäbis.
Vi firade med sockerkaka och en uppfylld dröm hos Minimannen; kokosbollar!
Jag njöt. Av att bara serva med mat och gulla med ungar fastän det samtidigt hände drömmiga grejer? Ohlala, alltså.
Som om det inte var nog med så lyxig trädgårdshjälp.. en urfin rabatt, så grävdes ännu en rabatt!
En maffig, halvmåneformad darling.
Som också fylldes med gamla perenner från mina föräldrars trädgård.. det vill säga, även från mina mor- och farföräldrars trädgårdar. Så fint, att ärva av varandra! Vi tog en sväng till Svärisarna också och med därifrån fick vi ett par perenner till. 
Som ni kanske anar är denna rabatt inte färdig… vi tänker att det ska flyttas tre stenar som ska hamna där.
Jag ville aldrig att den där dagen skulle ta slut.
Men nu har vi en start. På något som känns så himmelens själagott!
Så, så gick det till. Den där dagen när mina Trädgårdsdrömmar blev sanna… att få börja göra vår alldeles egna Drömgårdsträdgård, alltså.
Så vansinnigt roligt. Och fortsättning följer förstås!
Tycker ni om trädgårdsinlägg såhär förresten?
Lillafrun
av Emmeli | maj 20, 2019 | Drömgårdsrapporten!, Emmeli funderar, Jag och M, Juniflickan 2 år, Liten 5 år., Mammalivet, Minsting 10-12 månader, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
God förmiddag ni hjärtans fina människor som kikar in här hos mig!
Det är måndag hemma på gamla gården. Ljumma vindar. Sol och hummelsurr. Bäbisen ligger ute i vagnen och snusar, med hatten på magen, som en riktig Rutinerad Sjusovare. Häggen doftar ljuvligt. Och jag vill inte missa en sekund av nuet.
Vi är ett något gäspigt gäng här hemma idag. Som börjar veckan mjukt, tillsammans, i vanlig ordning. Jag bjöd på nybakta frallor till frullen och lyxar med tretår. Vi tar det lugnt idag. Helgen har varit så himla god, och gjort oss trötta kan man säga. På skönt vis.
Vi kickar igång veckan här inne med en Måndagshälsning i vanlig ordning, tittar lite bakåt, landar och kikar på hur kommande veckan ser ut, på papperet alltså.. sen får man ju se, i vanlig Livet-ordning. Är så tacksam för varje dag.
Det blev helg och lilla tullisen under äppelträdet slog ut. Dom kommer där, år efter år.
Efter att mor tankat sig med morgongympa, vi ätit frulle och småttingar smorts med sommardoftande solkräm, så packades mellis och barn ner i vagnen.
Enträgne pappan lämnades hemma bland sluttampen på Spånhärvan, medan jag och barnen mötte upp Farmor, Faster K och kusinerna, som ju är i prick samma ålder som Storebror S och Lillasyster J.
Roliga timmar nere på byn, med lekparkshäng på två olika platser och utelunch. Mysigt!
Efter en hop lekparkstimmar tjavade vi hemåt drömgården och fortsatte leken. Där bortom häggen är en lekställning full med glassätande gullungar.
Så blev det eftermiddag och mor hade riktigt fått inplanerad tid att få småslumra i vilstolen ute i solen. Jag skulle preciiis sätta mig.. vad händer då tror ni? Det går larm förstås. Så älsklings-M ilar i väg och byn fylls av sirener och sedan såg vi inte till Brandispappan på länge.
Svärisarna hade bjudit oss alla på lördagsmiddag, så lyxigt. Så jag och barnen tjavade dit och blev bortskämda. Innan vi knatade hemåt, åt kvällsfika och bäddade ner varandra..
Med denna syn framför mig, grät jag en skvätt.
Jag var både helt slut efter dagen, ingen klagan inte ett dugg, jag älskar att jag är slut av att ta hand om dom tre mest fantastiska människorna jag vet. Mor var trött. Men mest bara så oändligt tacksam. Den största skatten jag kan tänka mig. Tripp Trapp Trull.
Trötta Glädjetårar, alltså.
Jag drog morgonrocken om mig och gick ut på verandan. Fåglarana flög över himlen och kvällslugnet var så vackert.
Jag spatserade över gården, doftade på dom allra, allra första häggblommorna som hade slagit ut under dagen.
Och till sist, någonstans mitt i natten när månen sken som allra mest. Då kom den älskade skäggige hem. Stank rök. Och var vacker som bara han kan. Den brinnande skogen, uppöver berget, var släckt. I vanlig ordning var jag saligt lycklig över att ha honom hemma igen.
Majnatten är vacker.
Plötsligt var det söndag!
Ny dag. Ny energi. Hos både stora och små.
Peppen var omåttligt stor här hemma. Vi bakade sockerkaka tillsammans och jag hann nog tusan knappt blinka innan den var färdig. Pyttiga bagarna är såna hejare där i köket!
Loppade sockerkaksformen formade ännu en vacker kaka och det doftade sockerkaka så det stod härliga till!
Så blev det tid för vad jag längtat så otroligt efter; Trädgårdsfix!
Låt mig visa en före-bild!
… sen rullade mina älskade, älskade föräldrar in på gården. Och vet ni, jag blir tusan rörd öven idag när jag tänker på det. Hur söta dom var, som kom med spadar, stora leenden och uppgrävna perenner från deras trädgård, som är fantastisk. Att få denna hjälp och mysiga gemenskap med mamma och pappa, ja det var en dag jag aldrig, aldrig kommer att glömma.
Jag ska självklart visa er vad vi påtade med under dagen.
Helt slut var vi efter trädgårdsdagen och vilade så gott på storsängen. Trots att ingen av oss i bild grävt ett endaste spadtag utan mest bara servat med mat och fika, krupit hittan och dittan och framförallt känt sånt lyckopirr i magen dagen lång att jag var tvungen att gå ut flera gången på gården under kvällen, för att se så att det var på riktigt. En början till Drömgårdsträdgård. Åh.
En majhelg i hjärteasken.
…
Nu har vi måndag. Ser så fram emot veckan!
Bara njuta varma våren, grönskan och alla dofter. Framförallt synen av småungar som tycker den här årstiden är lika ljuv som vi vuxna.
Mer trädgårdsfix tänker jag!
Ääntligen kvällsgå med Storan!
Och så ska vi förbereda oss för kommande helgens äventyr, berättar mer om det senare.
På, i vanlig ordning, framtrollad tid ska Hemmamamman förbereda för kommande samarbeten här inne och på instagram. Det är roligt och jag hoppas att ni känner att jag gör alltsammans av hela mitt hjärta och själ.
Jag planerar att knåpa inlägg till er om ditt och datt, men bland annat Trädgårdsdagen igår förstås, så ni får se resultatet!
…
Ha nu en god veckostart, glöm för hjärtats skull inte att ta en drös djupa andetag varje dag. Jag påminner mig själv lika mycket, som er. Andas. Lyssna till fågelsången och dofterna.. av himmel på jorden…
Vi hörs snart igen!
Lillafrun
av Emmeli | maj 19, 2019 | Emmeli funderar, I samarbete med.
(Inlägget innehåller reklam för Smartphoto!)
Där sitter Juniflickan i kökssoffan och äter banan, medan jag står och donar med nyaste konstverket här i hemmet.. konstverk av allra finaste sort om ni frågar mig.
En förevigad glimt från en alldeles vanlig måndagsfrukost, från en utav dom där dagarna där vi väljer bort pengen och istället investerar i Tillsammanstid, ni vet.
Hos Smartphoto kan man beställa nästan oändligt många olika fotoprodukter.
Fotoböcker, canvastavlor, tavlor i trä (så himla speciellt och fint). Muggar, kuddar och mobilskal. Och så vidare. Alltsammans med personliga bilder.
Kikar ni in på min instagram nu så kan ni ta del av ett fantastiskt fint erbjudande, där ni får 40 % rabatt på hela sortimentet
HÄR kommer ni direkt till min instagram!
Må så gott i söndagkvällen!
Lillafrun
av Emmeli | maj 17, 2019 | Emmeli funderar, Juniflickan 2 år, Liten 5 år., Mammalivet, Minsting 10-12 månader, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Det är så andäktigt, nästan, nästan smärtsamt vackert i naturen just nu.
Att få se, hur allting vaknar till liv igen. Riktigt känna hur det gröna bara omfamnar oss, mer och mer för varje dag. En ynnest. Att få vara med om ännu en vår.
Någon kryper över gräsmattan. Storasyskonen springer över gården. Jag går som en Ferdinand och andas djupa andetag. Vårens första ruskväder gjorde gott för marken och för var dag blir det bara grönare och grönare. Stora björken har fått små pytteblad, som jag visade Bertilen där vi satt i trägungan och vilade för ett slag. Tvätten vajar i vinden och det doftar så gott där jag viker småttingkläderna och lägger på sin plats.
Morgnarna är ljuvliga. Att vila i småskuggan av äppelträdet är alldeles ypperligt.
… menar Lillprinsen!
… som skiner i kapp med solen. Allra särskilt när älsklingspappan precis kommit hem från arbetet och första mötet efter flera timmar ifrån, är här.
Ja. Det är en så enorm tacksamhet. Att få vara med om ännu en vår. När allt vaknar till liv igen!
Majljuset är magi. Fågelsången likaså. Morgnarnas och kvällarnas lugn är gudomligt. Tänk att den är här nu, knopparnas tid, när allt brister ut i det vackraste av landskap.
Storebror och StoraLillasyster cyklar och busar längs lillvägen. Femåringen samlar på vackra stenar i en burk. Och Skrållan går runt och pratar på in- och utandning. Sjunger för full hals och avbryter mitt i för att säga antingen Mamma! Jag äääälskaj dej!” eller ”viss äje vaacket ute, mamma!”. Och så gungar dom. Alla tre. Och mammahjärtat värker av kärlek.
Bertilen blir så uppassad av sina storasyskon.
Lillebror upplever sin Livets Första Vår. Tänk, va. Så fantastiskt. Han ordagrant smakar på den, allt han bara kan. Jag fångar små löv och grässtrån, grus och grenar ur dom där mjuka gossiga småhänderna som har siktet inställt på att pricka lilla munnen. Ögonen lyser på ungen. En första vår. Men visst känns det alltid, alltid som att det är den första? Det kaan inte har varit prick såhääär vackert tidigare, tänker jag. Där jag är helt fast besluten om att det här är livets bästa vår.
Vi är ett så himla fräsigt gäng nu. En storliten familj. Jag njuter allt jag bara kan, av precis varje dag.
Så tacksam som får uppleva hela alltet.
…
Nu väntar helgdagar.
-Må så gott alla ni!
(Och PS! Mitt fullproppade, kraschade, minneskort är på väg till ett dataräddarföretag, som är proffs på att laga trasiga minneskort. Kanske, kanske går det att rädda och få tillbaka alla de tappade bilderna. Jag lovar att hålla er uppdaterade om hur det går! Ds)
Lillafrun
av Emmeli | maj 16, 2019 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Juniflickan 2 år, Mammalivet
Har ni sett så vackra vitsippor!
Storasyster Storan susade in genom dörren igår, mitt i Hemmamammalivet när jag höll på att baka matbröd med småttingarna och förbereda för kvällen middag med vännerna. Hon förgyllde min dag med en kram, några minuters systerprat och den vackraste sortens blomster, plockade med kärlek i vackra skogen. Så susade hon vidare. En liten guldstund. Är så evigt lycklig över att ha Storfamiljen nära.
Så fortsatte dagen. Och kära nån, så vi njuter dagarna nu. Förutom några småstunder här och där, inne. Så är det njuteri ute i det grönskande som gäller. Så himla underbart väder, man blir ju alldeles löjligt glad, visst?
Och till skillnad från förra veckan när precis ingenting stämde och jag enbart kände mig otillräcklig som mor och liksom stööp på kudden varje sena kväll. Så är det här en god, god vecka. Det är ju sådär, upp och ner. Oftast har allt sin förklaring.
Nytt för denna vecka är att vi försöker vänja Skrållan, snart-treåringen, att klara sig utan sin efter-lunch-vila.. hon vill sova aaalldeles för länge då, timtals, och blir liksom surare om jag väcker henne efter en lagom timme, än om hon inte får sova alls. Så nu testar vi inte-sova-alls-grejen, och då somnar hon plättlätt på kvällen, till skillnad från senaste veckorna där hon varit bananasbusig vid nattningstid och hennes brorsor som varit sovtrötta har blivit störda vid nattningen och hela kvällarna har blivit nattningsbestyr. Men nu tusan har vi en ny god rutin. Inget behöver ju vara skrivet i sten, vissa dagar får hon sova och sen går det ju att dimpa ner i mammans knä och läsa en bok eller se en snutt Pippi Långstrump också, för att pausa.
Älskade små liven, alltså. Som sagt, ibland är det ofantligt uttröttande, men jag älskar verkligen det här Hemmamammalivet. Det här är det lyxigaste liv jag kan tänka mig… känns så gott att finnas här för småttingarna.
… jaa och så till sista ämnet som jag har på hjärtat… ”MARDRÖMMEN”.
När det blev kväll och barnen sov, skulle mamman vila innan kudden.. vilket kan innebära att gå en kvällsrunda över gården, hänga tvätt i tystnad, sätta sig på sofflocket för ett slag och knåpa ihop ett blogginlägg eller så. Så förstår ni, så tappar jag ner minneskortet till kameran i golvet.. inget särskilt fall alls, det har varit med om värre om jag säger så.. men det där blev tydligen droppen..och 1600 bilder är nu låsta i kortet. Kortet går inte att läsa, varken i kamera eller dator. Jag fick typ panik, alltså. Såg bara framför mig alla bilder som är där, på barnen. Det är liksom det viktigaste. Utöver att jag har gullungarna i min verkliga syn, så är förevigandet i bilder något som är så viktigt för mig också.
Mycket är i album. Sen har vi en superstor NAS att lagra bilderna i… men det har inte blivit gjort nu på några månader.. och mitt fotohjärta blöder när jag tänker på alla Bertil-bilder, hans första år liksom och förstås på alla barnen.
Så idag pågår research för att försöka få hjälp med det här världsliga, men ack så dryga, problemet. Jag knäpper händerna och hoppas att det ordnar sig. Snälla, håll en tumme för mig? .. har en känsla av att det kommer att bli dyrt.
…
Vi har börjat dagen med ännu en vacker springtur.. som nu då sker iiinnan lunch, för att bara det ena barnet ska somna. Mamman får älskad motion, Lillebroren snusar och Skrållan hejar på, ”foottaje mamma!” (fortare mamma) och sjunger ena sången efter den andra. Typiskt härligt! Storebroren är och leker med sina småvänner, någon småsväng/några småvängar dit under veckan gör min storlilla pojke gott. När han kommer hem är han så glad efter att ha fått Storebrorsvilat lite och lekt med sina jämnåriga och konstaterar hjärtligt att; ”borta bra, men hemma bäst!”. Gullhjärtat.
Näpp. Färdigbabblat för denna mor. Nu ska jag och Juni sno ihop lite god efterrätt inför kvällen med vännerna!
Vi hörs snart igen!
Lillafrun
av Emmeli | maj 14, 2019 | Emmeli funderar, Övervåningens Renovering, Renovering och Byggnationer, Renoveringsprat
Och så svänger vi av in mot Drömgården!
Det grönskar och cyklar är härs och tvärs.
Det här är precis den vy som gjorde mig så nyfiken på platsen, för sisådär fem år sedan. Ni vet, när jag kommer hit där vi nu är i bild.. så infinner sig en hemma-känsla utan dess like. Har så alltid gjort, menar jag.
Snart, snart har gården varit våran i fyra år. Och är vi schysta mot oss själva, den skäggige och hans frruuuga (som Minimannen busigt säger), så tittar vi bakåt för ett slag och ser att, ja just det, det haar hänt en del. Än om det känns lite som att det är hajchaparall här och där just nu..både inne och ute.
Låååt mig presentera ”Bonden Bloms”, aka Min Älskade Mans, senaste uppfinning!
Vi kan kalla den; Den Svischande Spånkanan!
På andra sidan Verandan står fortfarande åbäket till Spånsugarmackapär kvar, men kompletteras nu med denna nya ”uppfinning” för att kunna kana iväg det sista spånet från övervåningen.
I vissa rum är det liksom föör risigt och ratigt i spånet för att kunna suga upp med ett smalt rör. Skitjobb deluxe att handskotta, men det går ändå bra och vi börjar se ljuset i spånraskets tunnel.
Det är tacksamt med majskrud, tänker jag.
Jag väljer att vila ögonen på annat än det ratiga..
Som superkoncentrerade på-jakt-Fransson i grönskan,
… efter att inte alls ha fått tag på den där flugan han gav sitt allt till att fånga. Så spatserar han vidare längs lillvägen..
En liten stund av renoveringsluftande, ja. På renoveringsplanet så lever vi för målbilder just nu, för hujedamig så vi är less på spån nu, som ni kan ana. Men samtidigt har det reglats golv och ordnats för trappa och så emellan, för att inte helt bli tokig. Sssnaaart går vi uppför den där vackertrappan… genom rummen med rejäla trägolv och väggar klädda i pärlspont eller vackra tapeter…
…
Tisdag då! Det här känns som en revanschvecka. Idag har jag sprungit med minstingarna i vagnen, serverat lyckliga storasyskon glass ute på gårdshustrappan efter mellismackan och flinat så stort åt lillprinsen att det nästan värkte i kinderna, där han försökte säga ”wooow” i gungans fart. Typiskt bra majtisdag.
Vill man se glimtar i filmforma<t så rekommenderar jag er att följa oss inne på instagram (@lillafrunsdagbok) och kika små storisarna!
Hoppas att ni har haft en bra dag, ni med!
Lillafrun
av Emmeli | maj 13, 2019 | Drömgårdsrapporten!, Emmeli funderar, Juniflickan 2 år, Liten 5 år., Mammalivet, Minsting 10-12 månader, Musik, Stora Lilla Familjen, Träning
Å. Hej alla ni! Hoppas att ni haft det gott i helgen. <3
Min helg blev verkligen som en endaste varm kram. Jag kände mig lite som ett korthus som föll i fredags. Alltså, alltid alltid är det en trötthet när helgen tar vid, ju. Men ibland lite extra, när det varit lite extra, helt sonika.
Så blev det helg och vi fyllde dagarna med hjärtegott.
Tillsammanstid. Två föräldrar här hemma. Chans att inte göra så många saker samtidigt (vilket det mycket är när man hemmamammar med tre älsklingar.. något jag ju för det allra mesta tycker går ”som hejsan”, som Minimannen säger, men som ibland kan ta ut sin rätt).
Helgen, med lyckan över sjukstuga som upphörde, ungar som började vara sina rätta jag igen. Lillprinsens små, stora framtänder som ääntligen fick se världens ljus. Och mammahöften som fick vila en del från bärande på ledset barn. Framförallt; Mammahjärtat som fick njuta av ljuvliga synen av glada barn igen.
Storasyskonen cyklade för fullt längs lillvägen. Gullebarn.
Skogsluft. Pyssel vid pysselbänken. Löpning, en längre tur för mig och skäggig tillsammans, två barn i vagnen också.. Storebroren hade Farfardag och levde liivet. Ja, båda storasyskonen har svishat till Farmor och Farfar härs och tvärs under helgen.. den rikedomen. För oss alla, på alla sätt. Att ha våran Storfamilj nära.
Vi har samlat på sömn. Träffat efterlängtade vännen. Och så avslutade vi alltsammans med att åka till Grannbyn på fantastisk gospelkonsert. Där jag träffade gamla vänner från mitt folkhögskoleår i huvudstaden… det där året för alldeles snart tio år sedan. Det var så enromt roligt att återse fina människorna. Och njuta hjärtevarma musiken.
Bertilen och jag dansande och njöt och till sist somnade han i min famn, och sov sig igenom världsbra, ösig gospel. Mammas lillprins.
Ja, ni anar att helgen varit som ett plåster på en lite för trött småttingmor, va? Mycket riktigt. Känner mig alldeles varm i hjärtat. Hoppas, hoppas, hoppas ni haft det gott, ni med!
…
Nu tar vi måndag!
Tillsammansmåndag. Lyxigaste sortens veckostart, alltid. Nu ska jag ansluta mig till gänget som är ute på gården. PappaMorfar är här och hjälper oss att elda idag, så snällt. Det är så himla mysigt med eldningsbestyr tycker jag, barnen gillar det också! Och förstås är det fräsigt att få bort dom där stora högarna av gammal brädfodring. Win-win-win, alltså!
Planer inför veckan?
Våren har stått på paus för ett slag, men det känns som att den är här för att stanna nu. Det ska vi njuta av i massor denna vecka, tänker jag. Tussilagosolarna har vaknat igen i dikena, gräsmattorna blir grönare för var dag och små knoppar syns på häggen. Ljuvliga vår! Jag har ett par utkast att jobba med inför fina samarbeten som ni ska få ta del av också. Och vännermiddagen här hos oss längtar jag också massor till. Lite så. Vi tar en dag i taget.
Önskar er en hjärtegod start på veckan!
Lillafrun
av Emmeli | maj 11, 2019 | Emmeli funderar, Juniflickan 2 år, Liten 5 år., Mammalivet, Minsting 10-12 månader, Stora Lilla Familjen
Med snärjiga dagar bakom oss, där mamman känner att dubbelknutarna knutits på rad och andningen inte direkt varit djup så många gånger, förutom möjligtvis vid långa promenaderna eller dom där små gympapassen. En vecka där det varit sjukstuga, mycket jobb, Brandismanna-uppdrag, renovering till sena kvällarna, ledsen bäbis med tandsprickning, ovanliga nattningar som tagit små evigheter. I princip noll stunder att bara andas för ett slag. Varken jag eller M är så bra på stopp-knappen, alla bestyr är så kära liksom. Men energitankandet är viktigt. Så det var därför så himla, alldeles extra, härligt att ta den nybakta sockerkakan, lager-på-lager-klädda ungarna och åka till skogen.
Ta helg. Andas. Låta axlarna sjunka. Mötas av den vackraste blåsippsbacken vi skådat. Och fika kakan vi bakat på dom där vackra, himlagoda, hemäggen vi fick i början av veckan. Alltså å, så helt fantastiskt mysigt och gott på alla sätt.
Mums, mums, mums!
Och där;
Lilla 11-månadersbäbisen.
Han tittade storögt på sina storasyskon och alla blå blommor i backen… han såg så väldigt sugen ut på en sockerkaksbit också…
..men fick hålla till godo med en ”mamma-slurp”… vilket han inte tackade minsta nej till, i vanlig Bertilen-ordning.
Lilla Radarparet hade highlife.
Bland festisar och kakbitar på rad. Prassliga löv, vackerblomster och roliga lerpölar.. att både leka och dratta på rumpan i och brista ut i storgråt för… ”juuumpan blev blöööt!!” (Strumpan blev blöt) för lilla Skrållan, men några minuter senare var leken igång igen.
Skogen. Helt underbar!
Efter ammemyset och leken och djupa andetagen, plockade vi oss varsin liten bukett.
Så började vi tjava tillbaka till bilen igen, där den stod vid den där parkeringsfickan som för alltid kommer att påminna mig om när jag och M preciiis gift oss. Vi hade just lämnat kyrkan med skramlande burkar bakom tjusiga lilla bilen. Så satt vi där, insvängda på dolda parkeringsfickan med magnifik utsikt över havet, i min Morbrors lilla PW. Vi väntade in att hela bröllopssällskapet skulle åka förbi oss.. så att vi sedan kunde åka mot Livets Fest. Vilka minnen.
Å, vart var vi?
Jo. Blåsipporna.
Vi lämnade det blå havet av blåsippor. Med hjärtana fyllda av mjuka skogen, kaffesörplandet, om ditt-och-datt-samtalen och synen av skogslyckliga barn.
Blåsippelycka!
-Kan reda ut vilka snärjiga knutar som helst.
Hoppas att ni har en riktigt, riktigt god helg! Ta hand om er så hörs vi snart igen!
Lillafrun
av Emmeli | maj 8, 2019 | Mammalivet
Han och Hon. Och den största av skatter.
…
Det är kväll på gården och i hemmet hörs endast dom snusande barnens andetag från sovrummet bredvid.
Mor är trött. Faktiskt så trött att det värker i kroppen på mig. Dagen har varit lång och en drös moderliga dubbelknutar har knutits.
Det är en ynnest att få vara Mamma till de ljuvligaste små skapelser jag vet om. Med det inte sagt att det alltid är lätt.
Jo, lätt är det.. för ungarna är friska, förutom någon snuva nu och då. Vi har det gott i ett varmt hem. Mat på bordet (sjuttioelva gånger) varje dag. Och det fullkomligt bubblar av kärlek och glädje inom familjen, varje dag.
Men trött och smygless måste man få bli ibland i alla fall, tänker jag. Det har ingenting med kärleken att göra. Det bara viskar om att en Mamma också är människa.
När småtänderna är borstade, innan-nattning-buset gått överstyr, kvällssolen lyser in och den tröttaste i gänget är mamman. När godnattsångerna är nynnade tusen varv, små smygande småttingstegen tagna mot vattenglasen som dom ju ”glömt” och bäbisen med små tänder på framsprickning, tröstat sig med amning till söms. När till sist tystnaden stiger, solen sjunker ner bakom berget och unge efter unge slumrar in, då finns till sist bara synen..
Av Han och Hon. Och den största av skatter.
…
En evigt stor tacksamhet. Alltsammans.
Lillafrun
Senaste kommentarer