av Emmeli | dec 4, 2017 | Emmeli funderar, Jul på Drömgården, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen, Träning
När alla hjälper till, på sitt vis, och pyntar och julefixar.
Snön faller och vi är så glada över en riktig vinter.
Gå klädd i stickat.
Och bädda sängarna med vintertäcken klädda i rött och vitt.
Att vara tre år, gå kvällstur till postlådan och bli alldeles överlycklig. För att han både fått svar på brevet han skickat till älskade och dessutom få ett paket med en alldeles egen chokladkalender i, från sina Gudpäron.
Värma sig under filten.
Julpyssla, dagarna i ända nästan.
Många julekort blir det!
Spisa julmusik och koka karameller.
Njuta Adventshem och fundera. Både på sånt som är lyckligt. Och sånt som är sorgligt. Livet, med andra ord.
Ha Alla-hemma-måndag och blir alldeles gråtlycklig över synen av dom där tre tillsammans. Och titta syskonen, två glada smågalningar.
Starta en ny decembervecka med familjetur med springande päron och sovande småttingar. Glädjer oss åt att förkylningsBasiluskan från förra veckan nu har dragit sin kos.
..Och firar med Pepparkakshuspyssel. En unge var mycket idog och petade non-stop precis där det var tänkt… någon annan, jobbade stenhårt för att ständigt ha minst en karamell i munnen hela tiden. Dom där ungarna, alltså. Dom är livet.
…
Det där, det var några fler glimtar än dom ni redan sett, från första decemberdagarna här hemma på gården i norr. Kära nån, vilken gemytlig tid det är nu. Tycker jag. Är ni likadana, ”julknarkare” som mannen kallar mig?
_-Julebubblan blir större och större här hemma och jag känner hur jag mer och mer bara längtar efter det där pärlbandet av Tillsammansdagar som väntar på Julelovet. Fram till dess njuter vi av allt mys, jag och barnen här hemma och såklart är det som allra bäst, som idag, när vi haft Alla-hemma-måndag.
Hoppas ni har det gott!
Lillafrun
av Emmeli | dec 3, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jul på Drömgården, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Efter adventsfrukosten öppnade barnen sina kalenderpaket och Lillan har kommit igång nu, om man säger så. Men hennes Vackerpappa får gärna hjälpa till med dom där knutiga snörena… annars brinner det i knutarna…
Samtidigt skjutsades limpor in i ugnen, karameller provsmakades och familjen gick från morgonruffsiga till någotsånär kammade.
Så var vi till kyrkan, storfamiljen. Så vacker Adventsgudstjänst.
Innan vi svischade hem till Drömgården igen.
Då var det dags för vad som blivit lite utav en tradition; Adventskyrkkaffe här hemma hos oss. Både min och M´s familj.
Alldeles nybakt limpa (recept finns HÄR i vanlig ordning) och tunnbröd från Tunnbrödgubben. Julskinka, rökt korv, Saffransbullar (det fantaaastiska receptet.. HÄR), mjuk pepparkaka (MammaMormors bästa recept; HÄR), karamellerna som kokades igår och såna där julegoda clementiner. Dofter från nejlikor i apelsin, saffran och pepparkaka och värmen ifrån vår stora rikedom; familjen. Helt underbart, ju.
Barnen dansade egen juledans i Salen och var så söta att vi fick dåndimpen. När det började skymma kramades vi alla hejdå och kvar lämnades ett mycket mer människotomt hus än för några sekunder sedan, men fyllt av den där lyckan som man känner när vår familj precis varit här.
Nu sussar syskonen gott tillsammans efter att ha lyssnat till en första Julesaga ur Astrid-Lindgren-samlingen med en drös stämningsfulla julberättelser. Antingen läser päronet eller också Astrid själv, så fiffigt att det inte är klokt och jag känner på mig att årets Adventspresent kommer bli väl använd. Fast nä, barnen sover inte i våran Storsäng som vanligast, utan i Storebrors nyyya, stooora, eegna säng, förstår ni. Den som han idag så stolt visade för varenda en här hemma. Den flyttade in igår och Prins Darling är mycket nöjd. Prinssängen, som han såklart gärna delar med coola Lillasyrran som bara gör det ännu skönare att slumra in med sitt lilla lugna snusande.
En Hjärteaskens Första Advent, sannerligen. Hoppas så, att ni haft det gott, ni med. <3
Lillafrun
av Emmeli | dec 3, 2017 | Emmeli funderar, Jul på Drömgården, Juniflickan 1 år, Köket, Liten 3 år., Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Att få tända första adventsljuset tillsammans med två älskade småttingar, se dom tycka den där risgrynsgröten som någon på Husmors vis var uppe seeent i natt och kokade, var så god, så god. Vackerpappan bjöd på ljuvligt god alldeles nygriljerad skinka. Och katten blev såklart bjuden på lite extragod frukost, han med. Allt det där, gör mig gråtlycklig.
Nej, vi har inte alls något perfekt liv. Vad är det, liksom? Men för oss, är det precis det. Jag är så förbenat lycklig, nöjd och kär i vårt liv tillsammans. Inget är finare. För mig. Och för oss. Tacksamheten är så stor.
Vi tänder ett ljus i advent, det sprider ljus i vårt mörker här. Sänder en extra tanke till dom som kämpar extra just nu. Hoppas ljuset ska värma.
Ta hand om er allesammans. Och;
God Första Advent!
Lillafrun
av Emmeli | dec 2, 2017 | Köket, Kökets renovering, Norra Drömgården, Renovering och Byggnationer, Renoveringsprat
Farmors Mammas initialer på kudden där i kökssoffan. 
Pappstjärnor med vackert fäste i porslin i topp. Och alldeles ny, fräsch och trygg el som gör att dom dessutom lyser, vilken grej! 
Mycket vitt. Grönt. Och lite rött.
Blomstervackert.
Snart, snart blommar dom. Vinterns syrener. 
Decemberkök!
Fullkomligt älskar vårt kök och är nu så lycklig över att ha det så helt och fint. Linoljefärgen har knappt hunnit torka. Den är ju seg som sirap på den fronten. Men det är så vackert och doftar så himmelens gott. Nu är vårt kök klart för nu. Så härligt. Är man lite undrande över hur det såg ut när vi flyttade in här, kan man kika under kategorin ”Före och Efter – Köksförvandling” (HÄR) och under kategorin ”Renovering och Byggnationer- Kökets renovering” (HÄR). Väldigt peppigt för oss här hemma att göra det.
Och lördag, då!
Så härligt på alla sätt. Vara ute i snön, koka karameller och må gott bland darlingar och varmlysande stjärnor som viskar om Advent.
Hoppas att ni har en fin helg. <3
Lillafrun
av Emmeli | dec 1, 2017 | Emmeli funderar, Hallen, Jul på Drömgården, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
För idag är det Första December.
Och det känns hur mysigt som helst. Jag ska försöka njuta så mycket jag bara orkar. Det allra underbaraste är att se barnen, hur dom också njuter och är fyllda av förväntan. Julen är barnens tid. Ord jag som liten kanske inte förstod, men nu gör.
Allt pyssel och mys blir liksom helt magiskt tillsammans med dom.
I morse när barnen klev upp hade Päronnissarna jobbat till lååångt efter midnatt och hemmet var förvandlat till vackert Adventshem.
I Salen lyste stjärnorna och vi såg första avsnittet av årets Julkalender. Sen fick Storebror trycka på dom i-går-installerade lysknapparna och tända stjärnorna i köksfönsterna för första gången, som pappan verkligen slitit för att ordna till denna dag.
Sen var det såklart dags att öppna Första paketet i Adventskalendern. Storebror var mer än pepp. 
Lillasyster brydde sig inte så mycket först… men tyckte minsann, när hon förstått vad det hela handlade om, att det var på sin plats med minst ett paket till på en gång. Lilla Skrållan.
…
Bara Vackerpappan checkat ut för helg, ska småttingar bäddas ner i vagn och en efterlängtad hela-familjen-promenad väntar i vinterlandskapet. Småttingarna får vila upp sig lite extra då en Adventsmyskväll i Mäjadalen och lek med kusiner väntar.
En Första Decemberdag. En ynnest hela alltet.
Önskar er en fin Första-Adventshelg!
Lillafrun
av Emmeli | nov 30, 2017 | Emmeli funderar, Emmeli pysslar, Jul på Drömgården, Norra Drömgården
Sådärja;
Årets Julekrans.
Sticksig. Vackert grön. Med en stor grön rosett. Och bara några röda bär. I det enkla bor det vackra, liksom.
Och idag är det torsdag och sista november.
Jag känner mig lite smått bakis. Efter att jag igår börjat känna mig så mycket bättre, så hade jag migränfest hela kvällen lång. Blä. Längesedan jag hade sådär kraftigt anfall. Men ja, bättre på alla sätt idag men lite dagen efter.
Just nu sover Lillan ute på bron och älskade pojken är och leker med småvännerna. Han drog visst till med tredagarsvecka där denna vecka. Kul att leka med friskisar istället för stackars Lillasyster som ju älskar att busa med Storebror, men som nu är ganska så skör, snuvig, hostig och röd i ögonen. Nä, inte så konstigt att mamman trillade dit till sist, som umgåtts med småttingar som varit sjuklingar i omgångar i två veckor nu.
Nåja.
Snön faller så sagolikt ute. Att njuta av det vackra, och då och då tippa över i en vemodens suck. Precis så. Och förstås pyssla med precis hur många saker som helst, samtidigt, här hemma. Lite så ser min dag ut. Det är just nu både Renoveringsröra och Det-håller-faktiskt-på-att-Adventspyntas-prick-överallt-stök. Just nu, inte så väldigt mysigt alls. Men jag tänker mig att, till kvällen. Då.
M är världens finaste och börjar alltid tidigare varje morgon. Idog är bara förnamnet med allt han gör. Men, så himla fiffigt att göra sig en pott att ha, om man kan. Som idag, när han vill hämta sin son på Föris och komma hem och göra familjen hel någon timme tidigare än vanligt. Vardagslyx.
Ha en god sista novemberdag, alla ni.
Lillafrun
av Emmeli | nov 29, 2017 | Emmeli pysslar, Familj och Vänner, Jag och M, Jul på Drömgården, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Hjärtat känns sorgset. Men på ett sätt ändå lättat. Vår Hjärtenära slipper plågas mer nu. Och kommer garanterat dra igång en Aftondans i himlen med sina vänner som redan hunnit dit. Sorgen måste får ta sin plats. Vi pratar mycket. Kramas. Gråter och ler. Åt alla minnena vi minns. Och det är så fint. Som gåvor i hjärtat.
Som terapi har jag suttit och slagit in små, små paket till älsklingar. I glittriga och hjärtiga papper. Bruna också, förstås. Och krusat grangröna och juleröda snören, nästan, till fördärvat.
Årets Adventskalender är nu klar och det är en tradition jag har med mig hemifrån som jag tycker är så mysig.
Dom flesta decemberdagar får barnen turas om att få ett paket. Vissa dagar får dom båda varsitt. 
Det är allt från skrivpennor till Storebror till ullstrumpor till Lillasyster.
Alldeles egna skumtomar, såna man fick provsmaka hos Mormor och Morfar senast och tyckte var så goda att man visst nästan höll på att smälla av. Till Storebror.
Lillasyster får då en söt liten ask med sina fruktiga favoriter i.
En dag är det pepparkakshuspyssel och en annan göms ett litet pynt i paketet, att skriva namn och jule-år under, för att sedan ställa precis var man vill i hemmet. Ja, lite smått och gott.
Ett Hjärtegott Adventspyssel i dessa tider.
Jag vet en liten pojke som kommer få än mer glittriga ögon än vanligt, när han kommer hem från Förskolan. Tills dess ska jag försöka fortsätta kurera mig… igår när jag och Juniflickan traskade iväg och hämtade hem prinsen, kände jag på vägen hem att men Emmeli, du håller ju på att bli krasslig. Sista backen hem var en pärs. Och från samma sekund som mannen kom hem, checkade jag ut. Feber, galet ond hals och prick hela kroppen värkte. Sömn, gurglande i saltvatten och ännu mer sömn. Har gjort susen. Till stor del. Men det vilas vidare. Vad är väl en liten förkylning, när jag dessutom har en man som jag teamar med så bra och som gör allt för sin lilla fru.
…
Tack fina, fina ni för all er omtanke. Det är fantastiskt att få vara jag, med så många goda människor runtomkring, både precis mitt i livet och här inne i dagboken. Jag uppskattar er alla så. Ta hand om er!
Lillafrun
av Emmeli | nov 28, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner
I fjällgropen, solkysst och med skoterhjälmen på. I PlåtEmma, den där tunga, tuffande båten, på väg att lägga ut nät. I din alldeles egna ”Mexicobar”, grillandes och spisandes musik. I Sommarstugan, plötsligt mitt i natten, i full färd med att ”göra en fest”.. som Den Evigt Unga starta en ”Aftondans” och digga till Boggie-Boggie, som min far lirade på gitarren. Senaste dryga åtta åren, även tillsammans med han du redan innan du mött honom, bara helgillade. Min M. Ni blev tajta. Så fint.
Det var självklart att du skulle köra oss, vår Livets Dag. 7 juli 2012. När han och jag, blev Vi. 
(Samtliga bröllopsfoton är fotade av Cecilia Lundmark. Vår vän tillika bröllopsfotograf <3)
…
Det finns så många minnen. Från hela min barndom. Alla somrar i Sommarstugan. Varendaste Midsommar. Allra vintrar och fjällturerna. Där du gasat fram med din coola fru i skoterpulkan. Den där pulkan, som du bara var så fast beslutsam om att lille S skulle få. Nu. För några veckor sedan.
Varma i hjärtana åkte vi till er, en söndagkväll. En bit morotskaka hade vi med och du tyckte den var god. Och du var i vanlig ordning glad att se oss och barnen. Men du var trött. Så himla trött. Annars hade du i vanlig ordning börjat undra om vi inte hade instrumenten med oss och kunde spela en bit.
Och som du kämpat. Men du gav dig inte. Du har följt din Livets sång; Jag ska leva, tills jag dör. 
Vila i frid, kära du.
”Vad hemskt. Men Jesus tar han om han, såklart”. Som vår lille, fantastiskt kloke, treåring direkt sa.
Idag tänder vi ljus. Bara för Dig. Älskade Morbror S.
// Lillafrun.
..Ja, eller Emma Karolina. Som du ju alltid kallat mig och ju var fast beslutsam om att jag skulle heta. Ingen har gått undan med sitt vanliga namn, inte. Hela släkten har vi smeknamn, mynnade från dig. Och det känns mer än underbart just nu.
Tack för allt. Vila i Ro. <3
av Emmeli | nov 27, 2017 | Emmeli funderar, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården
I förmiddags gav vi oss ut på Äventyr.
J i kånken på mammans rygg och vi andra två till fots.
Vi hade ett mål med turen; att finna enris.
Inte det lättaste nu när snön kommit. Men äsch. Det skulle nog gå bra, tänkte vi. Och gick och gick. Såg gården hamna längre och längre bort. Till sist stack vi in i skogen och chansade på att hitta.
Oj, som vi kämpade oss fram i snöfallet. Jag gillar ju sånt där… kämpa och svettas lite. Treåringen var dock inte hela tiden lika övertygad om att han diggade utmaningen lika mycket som mamman. Men väl inne i skogen, där det var lite mindre snö att ta sig igenom, då lekte pojken och ville helst inte gå hemåt. Lillan sov så gott där bak i kånken. Och plötsligt uppenbarade sig den där lilla busken som vi letade efter. Har nog aldrig någonsin varit så vansinnigt nöjd över att hitta en enkvist, följt av flera, som idag.
Till sist gick vi hemåt. Med säcken fylld av en- och granris.
Och hemåt, då var vägen lång. Hejdlöst lång.
Någon av oss kämpade allra mest. ”Det är så lååångt hem” ,”Mina ben är för tröööttta!” ,”Maaammaa!” . Det var också motigt att gå igenom snön. Men det räckte med en som var övertygad om det, så jag försökte peppa istället.
Ett tag hade jag Lillasyster på ryggen, Storebror i famnen och svarta säcken med ris i någon typisk mamma-bläckfisk-arm.
Att vi var nöjda när vi kom hem och kunde kasta av oss blöta, tunga kläderna. Stolta också. Det, rådde det ingen tvekan om.
Vi firade med lunch och kände oss så lyxiga som hade ett varmt hem att komma till. Älskar hur Minimannen uppskattar såna saker. Han älskar sitt Vackerhemma, som vi säger.
Och när det blev eftermiddag, har vi haft pyssel. Sticksigt pyssel. Sicken tur att någon har alldeles egna ”grepphandskar”, som han säger. Och kunde hjälpa mamman. Lillasyster satt mest och begrundade. 
Som jag älskar den här tiden alltså. Att få vara HemmaMamma.
Dagarna med ungarna är det bästa jag vet.
Såklart är det stunder där jag skulle vilja lägga mig raklång, dra täcket över mig, slumra en stund. Eller stunderna när det känns som om frukosten just var undandiskad och lunchen ska ordnas fram. Dagar när energin är lägre, med andra ord. Stunderna när två darlingar syskonkivas och jag känner mig som En Tråkig Mamma Polis.
Men kära nån, vad dom där stunderna suddas ut, glöms bort och liksom göms av alla dom där stunderna som är så magiska… där jag bara njuter av att få vara med.
Vara med dom där två människorna jag förundras över, varje dag. Dom som tar varandra i handen, leker tillsammans, busar så det bubblar skratt ur dom båda. Den minsta har den större som den största idolen i livet. Och den större, är en Gentleman-Storebror av rang. Det pussas och kramas och om natten sover dom som allra godast, om dom ligger tätt, tätt intill varandra. En syn jag och barnens pappa inte får nog utav. Syskonkärlek.
Vad som blev av det där enriset får ni se en annan dag.
Nu ska jag möta upp Storan om en stund. Vi ska kvista iväg till grannbyn och sjunga Julekör. Det ser jag fram emot. Känns så märkligt att lämna småttingarna. Men dom är ju med världens bästa pappa.
Hoppas att ni får en god kväll!
Lillafrun
av Emmeli | nov 27, 2017 | Emmeli funderar
Där;
Ännu lite mer Juleblomsterpyssel. Så mysigt hur hemmet steg för steg börjar förvandlas. Till den där versionen med extra ljus och värme, liksom.
Vi hade en hemmadag igår. Tid ute i friska luften. Och pyssel av olika slag, för mig som det där på bilden ovan. Till kvällen åts det Risotto, tränades, badades och likt många, många kvällar så nattade jag småttingar medan mannen jobbade med hemmet. Det ser lite ut som om det varit en grävling uppe på vår övervåning nu…. spår efter någon idog som grävt bland spånet, borrat och tråcklat sig fram. Mannens mål är att vi ska kunna ha juleljus på plats i köksfönsterna snart, snart. Älskade M.
Ovan allt det där härliga. Var och är hjärtat ledset och fyllt av tankar. Titt som tätt går jag och småsnyftar och småler, omvartannat, där jag funderar. Som ju livet är… fyllt av både härliga och jobbiga, sorgliga saker. Ibland får känslor samsas. Det bara är så.
Idag är det måndag.
Julegranen ute på gården lyser som en sagogran, med sitt alldeles nyfallna snötäcke på sig. Småttingar ligger tätt, tätt och sover fortfarande. Det är Första Advent-veckan nu.
Ta hand om er alla!
Lillafrun
Senaste kommentarer