av Emmeli | okt 10, 2017 | Frågor och Svar
I vanlig ordning svarar jag ju, så fort jag bara hinner, på era frågor i kommentarsfältet. Men vissa svar är lite för långa eller dyker upp ofta, så då är det bästa ju att svara här. Dessa ord har legat i utkastmappen i en mindre evighet. Alltså nu snackar vi typ ett år.. Men här kommer två svar i ett…Då jag häromdagen fick en fråga som påminde mig om jag nog inte postat det där utkastet. Dom två snarlika frågorna har ni här nedan, och det sammanfattade, för-längre-än-ett-år-sedan-skrivna svaret, nedanför frågorna!
”Hej fina du!
Jag har en önskan om ett inlägg som jag skulle vilja läsa om. Det här med att skaffa en liten under slutet av utbildningen. Just det där praktiska då, hur ni löste allt, för har förstått att du fortfarande pluggade? Tog du studieuppehåll eller läste du extra? Och hur sjutton hade ni råd, jobbade din man under tiden du pluggade? Tacksam för svar, behöver en solskenshistoria om andra som fixat det. Jag och min sambo är så toksugen på en liten men jag pluggar själv till lärare och dras mellan en längtan efter bebis och längtan efter att bli färdigutbildad och skaffa jobb…
Kram och tack för en underbar blogg <3″
…påminde mig om det där utkastet jag ju svarade på någon gång under 2016…
Då frågan löd såhär;
”Hej! Älskar din blogg, för det första!! För det andra så har jag en önskan om ett blogginlägg. Är nyfiken på din utbildning och hur ni gjorde när liten föddes? Som jag förstått så jobbade M då och du var inte klar med utbildningen? Läste du dubbelt så att du kunde vara ledig? Fick du föräldrapenning eller hur fungerar det när man pluggar? Läser själv civilekonom i umeå och är inne på mitt andra år, men vill gärna ha barn snaaart! Skulle gärna vilja veta hur du resonerade kring detta och hur du gjorde för att få ihop plugget!
Mvh
Jenny”
Gullig liten Liten, va?? Jag smäller av. Och svaret som kommer nedan, skrev jag alltså typ våren 2016…
Svar:
Holy macarony! Det där var ju också en utmaning, ja. Jag gjorde helt enkelt precis så, att jag läste dubbelt under en termin/en del av graviditeten. Tjurighet, ja visst. Men jag hade en sån där lyxig preggotet då också ( förtydligande, när jag skrev detta var jag alltså preggo med Juni i magen), så det funkade bra liksom. Och när Liten föddes, i mars, kunde jag vara helledig med honom i sex månader. Innan jag sedan hoppade på tåget igen, tillsammans med just precis dom människorna jag ville ta min Lärarexamen med. Min fina, fina klass. Det som var kvar var examensarbete och slutpraktik, vilket fungerade bra att få till tillsammans med en liten bäbis. Det pusslades och hänsyn togs till Mannens uppdragande, Litens ät- och sovklocka och kompanjonens schema. Det gick väldigt bra, Liten var Världens Nöjdaste Bäbis och allt med amning och sömn funkade överlyxigt bra (Tänka sig, att vi fick en till sån några veckor efter jag skrev dessa ord) men jag kommer så ihåg lyckokänslan när den där perioden var över… och jag återigen fick snusa bäbis på heltid igen.
Vi hade längtat efter att ta bäbissteget, länge, länge. Men kände oss lite småförnuftiga då vi väntade till M hade sin examen.
För ekonomins skull var det såklart otroligt tacksamt att det direkt började bra för M. Började bra, och har sedan bara gått bättre och bättre. Än om pengar är en tråkig grej, så är man ju ändå beroende av dom. Så det var klart en trygghet att ha M ute i arbetslivet. Han fick försörja sin lilla familj ett bra tag och jag kommer ihåg att det var så härligt att få första lönen i höstas (2015, alltså) och äntligen kunna börja bidra till familjekassan.
Eftersom jag inte hade jobbat något så var min mammapeng på lägsta nivån. Skruttigt, så vi bestämde oss för att spara mina dagar istället. Så den enda som tagit en del av Litens föräldradagar, är M. Så nu har vi alltså många dagar kvar av Litens föräldradagar, plus att det ju snart kommer en ny stjärna, där jag äntligen ska få vara Vanligt, Vanligt Mammaledig. För första gången någonsin. Coolt!
På bilden hade jag precis kommit hem från opponering-/responderingsdag. Den där dagen jag var så nervös och sprang i väg med bara ena mjölkkantinen tömd…. och därmed hade en dimmig, darrig känsla i kroppen hela dagen. Jättepassande. För det mesta var jag ju nära Liten, vi skrev till exempel oftast hemma i vår Lya. Men ibland susade jag iväg själv, och det var alltid lika underbart att komma hem till den där lilla pojken och hans pappa.
…
Oj, oj, oj så mycket känslor att läsa ord som är mer än ett år gamla. Det där kapitlet i livet minns jag med sån värme. Visst var det pussligt. Men det var ju bara en kort period. Och med teamwork och kärlek i överflöd, så klarar man massor! Sen har jag givetvis njutit och njuter, något alldeles extramycket av att denna gång, med Lillasyster, bara, bara, baaara få koncentrera sig på att vara HemmaMamma. Det bästa som finns.
Fin tisdagkväll till er!
Lillafrun
av Emmeli | okt 10, 2017 | Emmeli funderar, Recept, Söta kakor, bullar och pajer!
Nämen, alltså.. dom blev ju så gooda dom där!
Utgick ifrån detta recept; (klicka HÄR), och frispelade därefter… typ valde att göra egen mandelmassa, (vilket alltid blir såå gott!!) och minskade på lite socker och så vidare. Så, nedan kommer mitt recept.
Citron- och Limebiskvier á la Emmeli.
Till cirka 25 biskvier behöver du:
Botten;
4 dl sötmandlar
4 bittermandlar
2 msk vatten
3-4 dl florsocker
2 äggvitor
Fyllning :
200 gram rumsvarmt smör
2 äggulor
3 dl florsocker ( eller mer )
Näästan en hel citron (skal + saft)
En lime (skal + saft)
1,5 msk vaniljsocker
Topping : cirkus 200 gram vit choklad
Och, hur gör man nu då?
- Sätt ugnen på 175 grader.
- Mixa mandlarna till ett mjöl (med skal och hela baletten, det blir bara godare tycker jag!).
- Blanda mandelmjölet med resterande botten-ingredierna. Hiva i mer mandlar eller florsocker (välj själv) om du tycker att smeten blir för lös…smeten ska inte flyta ut alldeles, liksom.
- Klicka ut smeten på plåtar med bakplåtspapper. Grädda i mitten på ugnen i cirka 10- 18 minuter… dom ska fortfarande vara lite sega i mitten.
- Rör ihop ingredienserna till smörkrämen. Smaka av, så att du får den så söt och syrlig du önskar. Blir krämen för lös får du ta mer florsocker i den.
- Bred sedan ut ett lager på ”undersidan” av biskvibotten.
- Skjutsa in bottnarna i frysen eller kylen, medan du smälter chokladen på svag värme.
- Håll sedan i botten och doppa dem i chokladen.. chokladen får inte vara för varm, då finns risk att den åker rutschkana av botten. Chokladen ska vara sval….
- In i frysen igen med biskvierna… och vänta på kalastid! … ptja, eller ät på en gång!
Alltså, så himla goda. Ni måste prova!
Idag har vi tisdag och gottekakorna sover i frysen och här är det vardagmorgon med stekta ägg som önskat och efterlängtad kaffekopp för mor. Mysigt. Fast jag är ruggigt risig, faktiskt. Tappade ju rösten huxflux natten mot söndag. Och idag vaknar jag som en kraxig och snooorig kråka. Fasligt dagvill lyckades vi visst bli den här veckostarten också, då vi ju hade Lyxmåndag igår. Känns lite som måndag idag, mao. Men det ska nog reda sig!
Och tack, till er som var så himla gulliga och engagerade er i mitt glasögonvelande igår. Mycket uppskattat från en Stor Velpottat. Nu är glajjor beställda!
Ha en bra daag!
Lillafrun
av Emmeli | okt 9, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Å.
Det var en så himla, himla fin dag, det där. För det första; titta vackerhösten? Perfekt dag för Höstkalas!
Vädret var på topp, och vi med det! På långa listan av under-dagen-fix, var såklart bland annat att duka för alla darlingar som skulle komma till kvällen. Jag och Juni tog en promenad.
Där någon sov och någon njöt friskluft och passade på att plocka sånt som skulle kunna tänkas bli fint till en höstig dukning.
Mycket riktigt. Fasligt nöjd, faktiskt. Sånt där är så roligt att det inte är klokt.
Och medan det grejades inne i köket för mig..
..så jobbades det också på utsidan.
Farfar och Minimannen satt i traktorn och fraktade iväg ställningen som låg på backen i ett tungt plockepinn. Och mannen gjorde typ allt mellan himmel och jord, kändes det som; röjde, plockade skräp, trimmade, var uppe i äppelträdet och sågade ner den där grenen som rasat för flera veckor sedan och så vidare. Det var sån teamworkkänsla!
…vissa tyckte att det var rätt så slitsamt med kalasfix..
Där ser ni liten Juniflicka som gick i farten och snacks-åt bokstavspasta och var prick hur gullig som helst i sin nya lilla rosiga blus.
Glas för bubblor och sånt, radades upp.
På spisen puttrade en spansk gryta i två stora grytor. En maträtt som jag bara gjort en gång tidigare och som var ännu godare än jag minns den.
Brödet som jag och barnen bakat tillsammans.
Och hela kalasköket! Som hade ännu ett slagbord, som vi hittat i gårdshuset. Det gjorde att vi rymdes allihopa i köket, under middagen. Älskade gammkök!
Ljusen tändes och hemmet var redo för Höstfest. 
Den skäggige var snygg som alltid.
Två syskon. Så väntande på gästerna, i vanlig ordning.
Och, precis som alltid, så hann darlingar knappt ur bilar eller traska in på gården förrän dom möttes av ett stort VÄLKOMMEN IIIN! , av S. Så väldigt trevligt! Och vips var Höstkalaset igång!
Sen följde en kväll så fantastiskt trevlig och god.
Vi skålade, åt gryta, skrattade, åt lite till. När jag stod ute på bron och vaggade liten Lilla och tittade in genom ena köksfönstret, så kände jag mig så rik. Där inne, där lamporna lyste, där värmen var stor, vuxenpratet och barnskratten ljummade. Där, finns allt som betyder något. Förutom några få familjemedlemmar som bor lite för långt borta för att komma över dagen, typ (läs Thailand och Huvudstaden). Förutom dom, så var vi liksom alla. Vår närmaste familj. Sån rikedom att ord ej kan beskriva.
Storan och Lillan. Som typ gifte sig med buketten från mor och far.
…
Jag och M hade förberett en liten drös med paket. Ingen hade såklart förväntat sig någonting. Men det var så roligt att få bjuda på en riktigt god kväll, överösa med massor av tack-för-hjälpen!! och dessutom toppa me några roliga paket. Vi har såklart gnetat på själv i massor, men vi har också haft så dyrbar hjälp av familjen under fönsterbyte- och brädfodringsresan Del 1. 
Till efterrätt blev det såklart tårta.
Glasstårta, som födelsedagsbarnet älskar. Ett nytt recept, som alla diggade. En nutellaglasstårta, med mandel i. Och så fanns det såklart chokladbollar. Och dom där så (om jag får säga det själv) vaansinnigt goda biskvierna, med citron- och limesyrlig fyllning och vit choklad på toppen.
Medan vi vuxna satt och mådde gott, lekte ungarna hejvilt och hade det så roligt. Tills det blev sena kvällen och ungarna fick sin alldeles egna myshörna inne i Sovrummet. 
Filmtime och vissa (läs: S) slockande bland älskade kusiner.
Kex- och ostätande, glasögonprovning, ännu mer paketöppning, en massa levande ljus, härlig musik och bara en så härlig stämning jag alltid vill minnas.
Ett Höstkalas att stoppa i hjärteasken! Precis så.
Lillafrun
av Emmeli | okt 9, 2017 | Emmeli funderar, Stora Lilla Familjen
För där sitter en Sallekatt och spanar efter en stackars pytteliten näbbmus han precis fångat… som jag faktiskt lyckades rädda och som katten nu letar idogt efter..
…
Måndagmorgon!
Helt otroligt lyxigt och mysigt att få vakna alla tillsammans. Ta lugn morgon. Äta favoritgröt. Bada barn. Sörpla kaffe extra länge.
Nu är dagen igång och den där softa stunden är utbytt mot lite fartigare bestyr..
Buset, liksom… vi har verkligen två busungar här i hemmet nu!
Mamman får snart gråa hår av dom där himla bågarna, som måste tillbaka idag. Jag har till och med filmat två filmsnuttar på Instagram, Instastories.. gå gärna in och kika och hjälp en velig mamma..
En liten tvätthög finns att vikas som terapi mot glasögonsbestämmande… så, så tur….
I övrigt?
Vi uppskattar verkligen, redan, denna nya grej med Tillsammansmåndag då och då. Ser hur pappan njuter av att kunna krama kidsen, en vanlig måndagmorgon liksom. Nix, nu ska jag och Lillasyster ska ge oss ut i hösten på promenad!
Ha en god måndag alla ni!
Lillafrun
av Emmeli | okt 8, 2017 | Emmeli funderar
Plötsligt är det söndag.
Och i hjärtat en så helt fantastisk höstdag i början av oktober, den då vi hade valt att bjuda hit dom vi älskar så. Familjen. Både min och mannens. Alla som kunde komma, kom. Vi var 21 stycken som hade Höstfest här hemma på gården. En blandning mellan att fira mammans födelsedag (fast det försökte hon själv tona ner så gått det gick, det blev ju ändå sånt firande på själva dagen) och mycket glädje (och tackande till älskade som hjälpt oss på olika sätt och vis) över att vi ääntligen, äntligen, äntligen är i mål med den där nedra brädfodringen. En så lycklig kväll från början till slut. Jag ska kika bilder och posta inlägg inom kort, jag lovar.
Idag njuter vi av känslan som hänger kvar från igår, städar hemmet skinande, jag har tappat rösten alldeles men det bekommer mig inte ens, Juniflickan snorar och sover lite extra ute i vagnen. Vi söndagspromenerar till vansinnigt vacker plats, hänger med Svägerska och kids och småkusiner leker non-stop. Det är så härligt att se. Mitt i bland försöker jag också att prova och bestämma mig för en ny glasögonbåge, vilket är prick hur svårt som helst, tycker jag. Just nu tänker jag behålla den jag har, som M lyckats limma, gaanska bra…. hugaligen, så velig människa jag är. 
Njutbart, är det att titta på och dofta rosenbuketten som min mor och far kom med igår. Helt och hållet ljuvlig, visst? Som en giftasbukett.
I övrigt är det typ världens bästa söndag. Ni förstår, ni vet ju att vi tycker om det där med Tillsammanstid. Vem gör inte det, liksom. Och nu har mannen bestämt att investera i livet ännu lite mer och varannan måndag kommer vi att ha Tillsammansmåndag, alla fyra. Hur fantastiskt? Jag och M är alldeles nippriga. Jag på mitt yviga, pladdriga sätt och han på sitt lugna, coola, man-ser-lyckan-i-hans-ögon-sätt. Så fint att veta att dagen imorn blir vad som är Livets Största Lyx.
Det är en lite bättre söndag, helt sonika.
Vi hörs snart igen!
Lillafrun
av Emmeli | okt 7, 2017 | Emmeli funderar, Stora Lilla Familjen
Underbar syn. Solbadande höstkök med två gullisar i bild!
Jo. Sicken fredag det blev igår. Men tack och lov verkar ungen hur pigg som helst. Och vi slant ju in hos Ögonhjälpen, som gav mig bästa hjälp dom bara kunde, där och då. Mitt i det krokiga och dryga, så började jag tänka ”inget ont som inte har något gott med… det har stått i veckor i min almanacka att jag ska ringa optiker för att försöka ordna det där med linserna… eftersom det sista paret, vilket funkade bra, ju bara slets ut då ”Livet kom emellan” där en dag i sensommars”. Jag kände mig så ompysslad. För plötsligt var både nya linser efterskickade. Och jag stod och provade nya bågar för fullt. Det fick bli så. Tills jag fått nya glajjor, får jag trilskas med linser som inte är exakta för min styrka, samt typ försöka tejpa mina gamla glajjor. Det får gå.
Sen långa listan handling, men det gick så himla bra. Juniflickan var drömtjej i vanlig ordning och så nöjd hela vägen.
Vi ramlade in på gården ganska så sent, men hann i alla fall packa in, hämta en Liten, göra den där efterrätten och känna oss så tacksamma över att allt gått bra, innan vi slocknade.
Idag är det lördag och vi har sån härlig Kalasfeeling i luften!
Ikväll ska här firas. Visst, Morsan har fyllt år. Men, vi klarade ju faktiskt Sommarens Mål; att Brädfodra två av fyra sidor på huset. Teamwork mig och mannen emellan, och ovärderlig hjälp från familjen. Det, är värt att firas!
Jag längtar så tills vi har en Matsal och kan duka för alla.. men tills dess får vi trolla lite. Mannen har varit ute i Gårdshuset, uppe på övervåningen där, och hittat något som kanske kan bli användbart. Vi ska prova en ny dukningsvariant. Lite högtryckstvätt, säger jag! Så blir det nog toppen!
Ok. Nu ska här fixas, röjas ute på gården, dukas och lagas massor och njutas lördag!
Önskar er en fin sådan!
Lillafrun
av Emmeli | okt 6, 2017 | Emmeli funderar, Jag och M, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen, Träning
Det är fredag.
Och en så himla härlig sådan! Solen skiner, himlen är blå, ungarna är på sitt bästa humör och mamman likaså. Minimannen hjälper Mamman med Helgstädningen medan Lillasyster sover timmar ute i vagnen. Sen går vi ut tillsammans. 
En så otroligt vacker höstdag. Äntligen!
Pojken sjunger hitte-på-sånger, precis som mamman. Texten handlar något om att det är så härligt att det är sol. Hej så påverkad..
Oavsett. Allt så njutbart.
Så kommer Vackerpappan hem.
Med den önskade lunchen medköpt. Och ja, där i bakgrunden skymtar huset. Ställningen är riven och jag ska fota och göra ordning ett inlägg bara jag får tillfälle, så ska ni få se!
Vi äter utelunch och barnen är glada över att ha sin pappa hemma. 
Päronen svidar om och medan ungarna gungar, så pustar vi bredvid. Fredagsfys alla tillsammans. Drömmigt. för oss.
Och vidare?
-B A R A S K I T.
Eller tur i oturen.. beroende på hur man ser det.
Från den ena sekunden till den andra händer en olycka. Den där lilla pojken, med starka kroppen och grymma balansen. Han vi alltid impas av. Han tappade kontrollen..och åkte rakt ner i backen från gungan. Herregud, vad rädda vi blev, jag och M. För att inte tala om Minimannen.
Ungen tappade luften helt och hållet och skräcken i lillvännens blick, när han inte överhuvudtaget fick åt sig någon luft, var hemsk. Det var vidriga sekunder där. Innan han började kippa.
Paniken i päronens kroppar, fick skärpas och vi försökte tänka lugnt… lättare sagt än gjort. Jag ville bara gråta av rädsla, men höll S i famnen och andades lugnt, lugnt för att även han skulle göra samma sak.
Tack och lov var det ju gräsmatta och lägda-mjukt. Men ändå, kompression på nacke och rygg. Så vi bestämde oss för att åka ner på Hälsocentralen för att få någon som tittade på honom. 20 minuter senare kunde S andas någorlunda lugnt. Såklart hade gråten gjort det svårare, han blev ju så himla, himla rädd.
Kläm och känn på nacke, rygg och tittande på små ögonen och så vidare… sen var han lovad att åka på affären och köpa godis, om han lät doktorn undersöka vad han behövde. Pustande gick vi ut därifrån doktorn , det verkar ha gått bra… Bara fyra lite omtöcknade människor som blivit hur rädda som helst.
S blev tröstad med egenvald tablettask och något helt nytt; kinderägg. Sen åkte vi hemåt och pysslade om, ännu mer. Som ännu mer plåster på lilla såren, och leriga lilla huvudet, så kom Farfar och hämtade S. Mys, middag och häng där, medan päronen försöker samla ihop sig för att nu ta långa handlingslistan och åka till stan.
Som pricken över i:t. Vilken efter att vi varit så rädda, inte känns så farligt men som ändå är förbaskat drygt… så gick mina glasögon precis sönder. Alltså av. Inget att laga. Helsicke också. Men optikern är uppringd och väntar på oss i stan…
Å. Vad jag längtar tills vi är hemma igen och får drösa ner i Finsoffan, med barnen tryggt sovandes gott i rummet intill. Med stora handlingen gjord, förhoppningsvis hjälpt med ögonbestyret. Att det jag tänkt göra inför imorn, typ göra efterrätten, är klar. Vi ska ha kalas här imorn, förstår ni. Just nu känns det lite långt borta, men det ska nog ordna sig… puh, alltså.
På återseende. Och trevlig helg!
Lillafrun
av Emmeli | okt 5, 2017 | Emmeli funderar, Mammalivet, Norra Drömgården
En så välbehövligt lugn dag idag.
Gått med tofsen på sned. Iklädd mjuka brallan. Någon har svassat i pyjamas lite för länge. Och någon annan tyckte att det minsann var en skjortadag, idag också. Målat med vattenfärger. Sörplat kaffe med vispgrädde i. Och ännu en dag, där vi kunnat tittat ut på regnet som stått som spön i backen. Tänt ljus och njutit av den så vackra rosbuketten jag fick igår från mannen.
Till eftermiddagen förstod vi knappt vad det var frågan om; ösregnet byttes plötsligt mot någon vi inte sett på tid och evighet. Solen lyste över gården! Och vi (typ) kastade oss ut. Så fantastiskt härligt med lite solsken. Det är löjligt lerigt och geggigt på flera håll runt gården nu, inte kul alls. Vår söta lilla grusvägen är liksom bara en enda lervälling, nästan. Men lite sol och torrare väder kan ju hjälpa, liksom. Hoppas.
Vi kvistade ner på affären efter utelek, och satte oss sedan ute på bron och mellisfikade med solen i ansiktet. Innan den, några minuter senare, byttes mot fallande regn igen.
Vi körde sedan riktig torsdagmiddag här hemma. Ärtsoppa till förrätt. Ugnspannkaka med mycket gott fläsk i. Tillsammans med en klick vispad grädde och MammaMormors lingonsylt. Och rårivna morötter. Till huvudrätt. Mums så gott!
Från middagsbordet har nu tre generationer, (Liten, Skäggig och Svärfar), gått ut för att göra något vansinnigt peppigt; Börja Riva Ställningen!!!
En oktobertorsdag. Så himla fint så.
Ha en god kväll, alla ni!
Lillafrun
av Emmeli | okt 5, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen, Träning
Efter födelsedagsmorgonen pussade vi pappan hejdå, vissa klädde sig i finskjorta på stuberten och sen var dagen igång!
Samtidigt som grattis trillade in härs och tvärs och födelsedagssång likaså, så tog vi fasta på att det faktiskt var Kanelbullens dag. Vi satte en bulldeg på jäsning.. för vi hade nämligen också fått älskade som var sugna att komma på kalasfika.. vilket vi inte alls räknat med. Men vilken bonus!
Jag smäller av så söta S bullar blev.. som små klumpar, fyllda med kanel och socker och prick hur söta (i dubbel bemärkelse) som helst. Ett tu tre, så fanns både nyrullade chokladbollar och kanelbullar.
Mitt i dagen kom en älskad liten kusin och förgyllde Minimannens dag, samtidigt som hans skjuts (Fina systerdottern) lämnade ett tårtbud från mannen…. till och med det hade han ordnat. Han vet att jag är löjligt svag för prinsesstårta. Och det ska vara köpes, från precis det bageriet.
Lycklig mor och liten dotter, vilka älskade J förevigade där i dörröppningen.. födelsedagsfina dagen till ära!
Så himla gulligt att M beställt tårta med namn på och allt.
Så strax efter mitt i dagen dukade vi för kalas.
Och så äntligen kom kalasfikagästerna;
MammaMormor och PappaMorfar trillade in med ännu mer sång än den där obligatoriska jag alltid får på morgonen, kramar och fina paket. Lika så Storan. Vilken fest!
Efter att vi sedan kramats hejdå, så kände jag hur barnsligt trött jag var. Precis som barnen. Juni somnade i vagnen ännu en gång och efter en stund kom Vackerpappan hem. Vände i dörren, med S i sällskap. Så kom dom hem, med två finurliga leenden, tågandes efter varandra, sjungandes jag må hon leva!, med rosor i fång. 
Alltså, jag smäller av.
En löptur därefter för mamman, medan mannen lagade önskad middag. Familjens Favoritpasta. Följt av en kväll med massa dans och musik i Salen, ännu lite mer fika med Svärpäronen och till sist bara en stund att pusta i finsoffan innan vi kröp ner i Storsängen och somnade som en björnfamilj.
Vilken härlig 27-årsdag!
Jag är lite som ett barn när det gäller födelsedagar, mina närmaste vet vad jag pratar om. Helt nipprig, liksom. Som i förrgår när jag skulle sova. Alldeles pirrig i magen. På födelsedagen så njutande och lycklig, över-alla-runtomrking-mig-tacksam… för det är ju så, det bästa är verkligen att få strösslas med kärlek lite extra under en hel dag och på något vis känna sig nära precis alla jag tycker om och håller kär.
Tack älskade StorlillaFamilj, M och barnen. Finaste Päronen. ÄlsklingsSyrrorna. Rara Svärpäronen. Älskade Vännerna. Gullesläktingarna.
För all uppvaktning. <3
Och alla ni, som jag ju egentligen inte alls känner men som jag ändå, tycker så mycket om. Menar då förstås alla ni läsare och följare som alltid är så rara mot mig. Tack snälla, snälla ni.
Nu kör vi livet som 27-åring! Det blir fint, tror jag.
Lillafrun
av Emmeli | okt 4, 2017 | Emmeli funderar, Jag och M, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Sovrummet, Stora Lilla Familjen
Tacksamheten är större än ord kan beskriva.
Den här morgonen blev jag väckt, alldeles förskräckligt tidigt, av den sötaste födelsedagssången, sjungandes av två pojkar jag älskar så. Lilla flickan, som tydligen hade legat typ på mitt huvud och därmed inte vågat flyttas på för att jag då skulle vakna. Hon, satte sig upp på en gång och var med i mammafirandet med detsamma. En födelsedagsmorgon så himla mysig.
Tillsammans med dom där tre människorna jag älskar så, är så förbenat rädd om och bara önskar få fortsätta leva livet tillsammans med, länge, länge, länge. Varje dag är en gåva. 
Och ja, lilla Sallekatten, Mamma tycker om dig också. <3 … än om du var smått ohövlig och ville äta upp frukosten..
På tal om gåvor, så fick jag inte bara söta sången, kramarna, dunderfrukosten på sängen…
..någon tyckte att det var heltokigt att sitta och äta i sängen. Utöver allt det där, så blev jag bortskämd med fantastiskt god parfym, ansiktsvatten från favoritmärket, födelsedagskort från Minimannen och dessutom det här;
”…Här är en lite platt present men jag tror inte att innehållet känns lika platt. Öppna nu då!
Inuti, en så vacker bild på ett mycket vilsamt ställe. Och en drös ord..
”…Jag tänker såhär… Vi åker först till södra bergets spa, ”Spa Vida Vyer” där du får avnjuta Vida Vyers Lyxspadag…. Efter detta avslutas dagen med middag……. puss! ”
Alltsåå…Ja… ni förstår ju. Det finns bara en. Älskade M.
… barnvakt och hela baletten är tydligen fixad..Åhåå, som jag längtar!!
Nu ska vi ha Mamma Födelsedag hela dagen lång! 27 bast, liksom. Coolt.
Ha en god dag, alla ni. Kanelbullens dag och allt!
Lillafrun
Senaste kommentarer