av Emmeli | mar 4, 2019 | Drömgårdsrapporten!, Stora Lilla Familjen
(Inlägget innehåller två reklamlänkar)
Älskade måndag!
Ja, jag älskar måndagar. Inte så konstigt, med tanke på att det är en riktig vi-investerar-i-livet-dag för oss här på Drömgården.
Dessa måndagar fyller vi precis som vi vill, alla tillsammans. Så otroligt härligt och lyxigt!
Idag verkar alla ha vaknat upp med en härlig energi, kreativa så det förslår. Jag och barnen bakade bröd på en gång vi klev upp, så frukosten blev så där extra god. Sen har jag och mannen hjälpts åt att röja ur Det Stora Pysselskåpet. Där både pyssel och vår källsortering ryms. Det var mer än kaos där nu. Av bara farten rök även dom där två travarna med oändligt mycket post och sånt som absolut kan hivas iväg men som gärna hamnar i högen. Tre viktig-papper-lådor är också i tipp topp ordning nu. Ohlala på denna måndagsstart!
För storasyskoen, pyssel och lek-lera-degande, egna städ-påhitt (som att leka bilverkstad och tvätta med alla världens städtrasor dom kunde finna) medan jag och mannen påtat. Lillebroren slumrar gott ute i vagnen, alldeles slut av gårdagen tror jag, verkade extratrött. Det var ju världsfräsigt att vara med mamma och pappan, farfars och faster och farbror på restaurang igång.. inte en blund tog han sig då, tröttsamt dagen efter då!
Jag får många frågor om våra salt- och pepparkvarnar. Så fina. Tycker så mycket om dom.
Pepparkvarnen finns HÄR och Saltkvarnen finns HÄR.
Nu med lite rabatt, dessutom.
Och brödet är det senaste i vår receptsamling (recept HÄR)
Sportlov har vi ju också, ja.
Minimannen är så söt, går runt och säger; ”Alltså, mamma! Täänk att jag har sportlov!”. Så gullig. Han är ju alltid ledig för det mesta. Men ni vet, bara känslan av att ha sitt Sportlov. Den är fin!
Nu fortsätter dagen med bland annat alla-jobbar-tillsammans-på-övervåningen-jobb.. ni vet, småttingar i snickarbrallor och så. Ej så effektiv arbetstid. Meen ack så trevlig!
Och i eftermiddag ska jag möta upp älskade Storan och Lillis (Lillisen A= Storans äldsta dotter. Tillika min äldsta syskonunge… hon som är som min Lillasyster då det bara är fem och ett halvt år emellan oss. Älskar henne så. Det blir mysigt med långprommis alla tre tillsammans. Prata livet och sånt medan snön faller långsamt omkring).
Den här veckan väntar Sportlovsmys. Prio ett. Förstås efterlängtat kalasfix, inför den stora 5-årsdagen. Som vi längtar efter att få fira vår älskade S! En tur till staden är nödvändig med. Utvecklingssamtal på Förskolan väntar också. Jag ska såklart även sända er härliga hälsningar här inne, med Livet som min producent! Är så glad att ni hänger på.
Hoppas att ni får en god start på den allra första hela marsveckan!
Lillafrun
av Emmeli | feb 28, 2019 | Mammalivet, Norra Drömgården, Recept, Söta kakor, bullar och pajer!, Stora Lilla Familjen
Idag är det sista februaridagen och jag är så, så redo att säga hejdå till denna månaden!
Känner ni lika?
Många härliga stunder tillsammans med älskade, men också många stunder med både vemod, känsla av övermäktighet, sorgsen och energilös känsla… veckor av vabruari, den ena febervarma ungen efter den andra och veckor med ständigt värkande mammahjärta.
Ptjaa. Alltsammans tar på krafterna, förstås.
Att baka småkakor tillsammans med sin kvittriga tvååring, i ett solbadande kök. Det, är som balsam för själen och ett ypperligt sätt att avsluta februarimånaden ..eller starta marsmånaden, på!
Ni ska få det mycket enkla chokladgoda receptet!
Chokladsnittar!
(cirka 50 st)
Du behöver:
200 gram smör
2,5 dl socker
5 dl vetemjöl
4 msk kakao
1 tsk bakpulver
1 msk vaniljsocker
1 ägg
Samt 1 ägg och pärlsocker till garnering
Gör såhär:
Blanda alla ingredienser till en deg
Dela degen i sex delar och forma till runda längder, lägg dom på en smord plåt eller bakplåtspappersklädd plåt
Platta till längderna, pensla med ett uppvispat ägg och strö över pärlsocker
Grädda på 200 grader i ca 12 minuter
Skär i sneda bitar, ca 2 cm breda, medan dom fortfarande är varma.
Låt svalna. Ät och njut! 
Mums!
…
Vi har fyllt dom allra sista februaridagarna med både måsten och ljuvliga tider där vi lever för dagen och följer flödet, tar en stund i taget och njuter av det allt vi orkar. Det här HemmaMammalivet är visst, absolut, inte alls bara en dans på rosor. Men det är fasiken den bästa dansen i livet, på skira eller taggiga rosor, alllla kategorier. Okej, brudvalsen tillsammans med den skäggige var magi också. Men annars. Så älskar jag denna livet-vals tillsammans med småttingarna. Att dessutom få dela alltsammans med han jag dansade den där brudvalsen med för snart sju år sedan… det, är en ynnest!
Den här veckan har snön smält i en otrolig fart och både igår och idag har jag känt att vårkänslorna är smått omöjliga att stoppa. Det är lite läskigt att känslan är här så tidigt, visst? Fast onekligen skönt. Det känns som om kroppen tinar..
Som den där eftermiddagen när jag och barnen gick ut för andra gången, lekte ute i ljusa eftermiddagen tills pappan rullade in på gården efter jobbdagen. Storebroren satt och lekte i en snöhög, medan Lillan stod på nästan torr grusväg. Vårvintern är här, mao!
Och idag kliver vi på sportlov här i norr. Ok, vi är ju hemma för jämnan men det är ju festligt med lov, så nu beslutar vi att vi tar Sportlov. Så fint så.
Den här dagen har verkligen gjort att jag glömt allt osnällt februari bjudit på. Att få torsdagsstäda i solbadande hem, tillsammans med friska småttingar. Traska långpromenad och sen premiära med vårvinterns första utemellis tillsammans med ungarna. Åh.
Tack då, februari!
Lillafrun
av Emmeli | feb 25, 2019 | Drömgårdsrapporten!, Emmeli funderar, Juniflickan 2 år, Liten 4 år., Mammalivet, Minsting 7-9 månader, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Vilken vecka det där var!
…
Jag är en människa med mycket energi, vilja, ork och håller oftast gott mod. Inte alls för att hålla uppe någon fasad, någon sådan vill jag ej besitta. Jag försöker helt sonika att påverka mitt liv till fullo och fyller dagarna med liv, som jag mår bra utav. Påverkar sånt jag kan. Försöker finna mig i sånt jag inte kan påverka. Och på köpet, finner jag sinnesro. Så är det.
Men ibland behöver jag pausa, jag med. Från suset. Det höga tempot. Jag behöver ladda om, liksom. Och nu, som 28 år och supersupervuxen! Så har jag så lärt mig, mig själv och mina signaler. När jag behöver lite mer än bara en promenad eller varm dusch, för att ladda om. När jag behöver dagar. Att stänga av. Låta orden stanna innanför bröstkorgen. Varva ner. Bryta älskade mönster. Lyssna. Inåt.
Det blev en fin vecka. Jobbig, missmodig och ibland med en känsla att allllt kändes övermäktigt. Bara tanken på att orka vara med på renoveringståget ens en dag till, gjorde mig kräkless. Bara tanken på att M jobbade med alla tre jobb, skulle vara borta flera kvällar, hade dygnet-runt-jour och så vidare. Gjorde mig gråtfärdig. Men, vi tråcklade, pusslade, hjälptes åt, bromsade, tog hand om varandra. Och här sitter jag idag, en ny måndag, men vad som känns som en mer lättad känsla i både kropp och knopp. Jag vågar inte ropa hej, men förutom lite hosta hos två av småttingarna, så är vi i övrigt friska också just nu, efter en rejält ihärdig basiluskasväng. Det; friska, glada barn, gör mig så innerligt lycklig och känns som en riktig lyckostart på ny vecka!
Förra veckan fylldes med tillsammanstid så mycket vi bara kunde. Jag förevigade synen av pojkarna, som pausade i renovering och bara gjorde något superroligt, som att bygga en ny legolåda till Minimannen.
Läsa ritning efter ritning och bygga, liten legobit för legobit. Bland det bästa Minimannen vet just nu. Fast letande är urtråkigt, så det får gärna mamman sköta. Glad är jag, som får vara med på ett hörn.
I hjärteasken stoppade jag de sköna promenaderna, stunderna med ungarna bredvid mig i finsoffan. Och den där stunden, ovan i bild; Första kaffekoppen för året, på hitte-på-trappen, bredvid liten nyvaken lillprins, i alldeles för stor mössa..
Jag provade två nya middagsrecept. Vegetariska båda två. Av dessa ingredienser blev det den HÄR middagen, som hela familjen mm-ade åt.
Jag och Juniflickan (och Frans Frasse Fransson) slog oss ner i solbadande Salen en förmiddag, och klistrade in minnen i familjealbumet. Världsmysigt!
Mysigt också, stunden där min stora pojke och jag spelade Fia med knuff. Eller när barnen tjöt av lycka, då deras tokiga mor, inspirerad av stormen utanför, kom på att det nog skulle gå kanonbra att blåsa såpbubblor här inomhus.. med hjälp av hårtorken…
Helgen sedan. Med Fredagsmys här hos oss, tillsammans med Svärisarna. Följt av den riviga isolerings-lördagen. Som gjorde att vi kände oss så lättade, trötta och glada på söndagen. Och date-sugna. Vi slog oss ner på Gårdshustrappan under barnens vila. Åt choklad och sörplade kaffe, med solen i ansiktet.
Fast det stormade så dant, så efter en stund gick vi in..
Och fortsatte vilan! En stund av att bara-vara.. händer i princip aldrig. Väldigt skön stund, om än vi båda började känna efter ett tag att ”men ska vi inte sätta igång med något?”… nix. Vila. Så särskilt viktigt när kroppen verkligen ber om den.
Det var lite, lite synd att det där larmet skulle gå till söndagkvällen. Precis innan barnen skulle nattas. Stormen Mats hade anlänt med besked och det kändes inte alls kul när Brandispappan gav sig iväg mot brandstationen.
Jag gav mig in på Allehanda på en gång i vanlig ordning, och efter en stund kunde jag ana var mannen var…. ”Brand i ladugård”. Fy så hemskt. En brinnande ladugård, med djur i och på toppen den förfärliga stormen. Fy, vilken mardröm.
Jag led av tanken på stackars familjen som rådde om gård och djur. Kände vanliga oron; var är M nu. Han måtte väl vara försiktig. Mina två småprinsar somnade bums, tack och lov. Men min lilla flicka. Som är superrädd för storm, var mer än skör. För att inte tårarna skulle trilla, dels över att ”pappa kommej blåsa bort” och bara allmänt rädslan över läskig storm, så klev vi upp hon och jag. 
Drog på Pippi Långstrump högt i högtalarna, kurade under filten och pusslade en sisådär sexton pussel, innan vi stupade i säng. Lillan somnade. Men jag kunde inte somna riktigt förrän Brandismannen var hemma igen.. kring 05 denna måndagmorgon..
Ok. Nu tar vi måndag!
Det är en smått grusig känsla i ögonen. Ändå tacksam. Alla är hemma. Jag klev upp och bakade snabbgjort bröd i morse så vi fick extragod frukost. Småttingar sover eller leker med tågbana och vi päron funderar på en kaffekopp till.
Heja er, med vad än ni har för utmaningar framför er i veckan, stort som smått. Och hoppas ni får milda, hjärtegoda i-slutet-av-februari-dagar!
Vi hörs alldeles snart igen!
Lillafrun
av Emmeli | feb 24, 2019 | Norra Drömgården, Övervåningens Renovering, Renovering och Byggnationer, Renoveringsprat, Stora Lilla Familjen
(Inlägget innehåller reklam för iCell)
Så blev det lördag. I slutet av februari. Året är 2019.
Hela Storlilla Familjen, Team Drömgården. Hela gänget, beredda för dagen! Obeskrivligt tacksamt, väl förstärkta, av båda Svärisarna. Alla, beredda att klä huset, byggt tidigt 1800-tal, med den skönaste mössan.
Vi befinner oss i bilderna på tredje våningen, allra högst upp i huset.
Där mannen har hängt senaste veckorna, förberett för elen som ni ser och byggt landgångar ovanför det väl reglade taket (taket av våning två, mao).
…
Farmor hängde med stora barnen här hemma, Lillebroren sov och Svärfar, Mannen och jag drog igång Monstermaskinen som i ett nafs började spruta ut fint tuggad lösull. Det var så rooligt! Gick så himla bra.
Svärfar skötte maskinen exemplariskt.
Matade i, bal för bal.. som susade in..
… genom långa slangen. Upp på övervåningen och slutligen..
.. landade i det som blir vårat tak på våning två.
Minimannen, han susade mellan uteluft och tredje våningen…! Älskat teamwork!
Lillebroren sov så pass länge att morsan kunde vara med och isolera sisådär en halv våning, innan jag susade ner och ammade och lagade lunch åt arbetslaget. Bygglunch kan vara bland det trevligaste som finns!
Teamet jobbade vidare sedan, tills mörkret föll och lite till. Vi stöp i … precis ingenting.
Vågade knappt tro på hur smidigt det gick.
Lösullen la sig lite som en blandning mellan vispad maräng och vispad grädde. Kikar ni in på min instagram (klicka på min profilbild där och kika storisarna!) kan ni se i film hur det såg ut! .. min och mannens date, haha!
Vi firade till kvällen. Svärmorsrullade köttbullar och mannens favoritefterrätt; fruktsallad. Såå gott! Vilken himmelens tacksam lördag. Februarilördagen vi nådde ett stycke stort delmål i vår renovering av övervåningen.
Säger som barnen; ”oooh myy gaaard!” .. så härligt!
Denna bild tog jag alldeles nyss. Frestande att kasta sig där i..
…
Miljövänlig cellulosaisolering. Ord från iCell och deras hemsida (som hittas HÄR);
”Ett materials isoleringsförmåga beror på främst tre faktorer: lufttäthet, värmekapacitet och konvektion. iCell Lösull med sin höga densitet i kombination med hög tröghet isolerar bättre än mineralull. Den höga densiteten och lufttätheten medför också en utmärkt ljudisolerande förmåga med bästa värmekapacitet. Tack vare tätheten och en tyngd på cirka 50 kg per m³ för exempelvis väggar och snedtak förhindras luftströmmar (konvektion) inom isoleringen. Med cellulosalösull går det att bygga diffusionsöppet, tack vare cellulosaullens hygroskopiska egenskaper”.
Att just kunna bygga diffusionsöppet känns så himla fint, med tanke på att vårt hus är flera hundra år gammalt. Vi vill inte täppa igen det med en massa helttätt, som gör att inte huset, timret, kan andas som det vill. Med denna typ av isolering, ger vi huset andningsmöjlighet av bästa kvalisort. Det känns förträffligt!
En vän med stor renoveringsrutin skrev och frågade nyss ”Hur gick isoleringshärvan? Är ni helt slut idag?” och med massa hjärtan i kring. Hon vet hur det är att vara helt slut efter bygg- och renoveringsdagar. Jag svarade; ” Vi somnade 20.30 hela familjen. Sov tolv timmar. Vaknar idag. Till tio plusgrader på övervåningen. Det gick suveränt!”.
Å, sicken lycka.
Idag ska vi göra så lite som möjligt. Den omtalade klass-två-stormen verkar vara på ingång redan nu. Bertilen marathonsover. Storebror och pappsen bygger med favvis-brio-grejerna. Lillan pysslar. Och jag njuter av att ha allesammans nära.. och passar på att kika in här.
Önskar er en god söndag!
Lillafrun
av Emmeli | feb 18, 2019 | Drömgårdsrapporten!, Emmeli funderar, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Måndagmorgon i gamla Drömgården i norr!
Det är trasat kring fönsterna där i sovrummet, men vi sover så gott i alla fall. Precis hela familjen, som ni ser.. en mamma, en pappa, tre småttingar och två katter. Alla ryms.
Smoothie mixas med en massa gott i. Apelsin och bananer, jordgubbar och päron. Och en skvätt mjölk.
Det känns som en snäll start på veckan, det här.
Vår älskade Tillsammansmåndag. Med extragod frulle som start. Smoothie och alldeles nygräddat bröd. Och mannens gudomliga kaffe, bryggt på alldeles nymalda bönor.
Jovisst, alltsammans kantat av en hejdlöst tjurig Basiluska.. men äsch. Vi har det bra, alltså. Jag tackar ytterst för att vi är hemma både jag och mannen idag, då självaste HemmaMamman är krassligast i gänget. 
Det är tid för broms och vila. Frans Frasse Fransson håller med.
Ni vet hur jag är. Vill alltid massor. Vare sig jag har en basiluska i kroppen eller ej, men nä… SPM-tanken måste luftas (SPM= spara på mor) nu lite extra. Så, att lyssna på kroppen. Är mitt största mål för veckan. Känner mig pepp på det! Vet ju att efter vila och liten paus från älskat sus, gör att stordåd kan ske och känslan av att ha unnat sig att lyssna inåt lite extra, är himmelsk.
Vi får se hur det går med tanke på att det är en sån där vecka där min älskade ror sina tre arbetsbollar i luften, samtidigt. Han har min eloge, men det är ju då också jag och mitt Tripp- Trapp-Trull-gäng som ror hemmet extramycket också. Nåja. Allt blir bra.
Jag har dessutom en drös inlägg planerade för er. Himlagoda recept, renovering och en smärre hitsorievandring. Alltid, Livet i mitt största fokus. Är ni med mig? Hoppas det.
Önskar er en fin måndag!
– här ska omfamnas Vabruari och göra det bästa av skiten.
Lillafrun
av Emmeli | feb 17, 2019 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Juniflickan 2 år, Liten 4 år., Minsting 7-9 månader, Norra Drömgården, Renoveringsprat, Stora Lilla Familjen
Dags för uppdatering!
-Emmeli behöver få samla sina tankar och sånt från senaste dagarna. Ett dagboksinlägg kommer här.
Förresten. Tack för att ni är världens sötaste och vänligaste läsare.
Ok. Helgen!
Fredagsmyset startade och peppen var enorm inför helgen, vi skulle ur basiluskasvängen och in i peppigt renoveringsläge..sådetså, liksom.
-Vi har jobbat stenhårt jag och den skäggige för att vi skulle vara redo för den där hyrda monstermaskinen som skulle hjälpa oss att isolera övervåningen i helgen,. Team Drömgården, ni vet. Dag- och nattjobb. Såå, när allt är klart, alla landgångar på tredje våningen gjorda, allt klart för el och så vidare..så var det ej, ej peppigt när vi då fick oss meddelat att ”maskinen har tyvärr havererat. reservdelar måste beställas”.
= Vårt delmål 1 med övervåningen, krasch bom bang. Skjuts på framtiden. Väääntan. Blä.
Men. Shit happens!
Vi slog in fina presenter. 
Drog på oss lite tjusigare stass. Någon rosade kinderna och fredagsmålade naglarna. Och så drog vi iväg och firade Svärmor som fyllde år.
Det blev lördag.
Denna dag hade vi riggat för, med tanke på isoleringsjobbet. Både svärisar och mina föräldrar var frågade om hjälp och samtliga beredda. Så tacksamt.
Och för att inte floppen skulle få ta över, bestämde M och Svärfar sig för att göra något annat än tänkt, ändå få något gjort liksom. Medan jag packade in mig i bilen med alla barnen och åkte till lilla byn som planerat.
Dunderförkyld trebarnsmor (nej, det gick visst inte bara att bestämma sig för att bli frisk…) och tre småttingar dunsande innanför dörren i mitt föräldrahem. Som en dröm.
Pusselbygge, nybakt sockerkaka. Prata med min mor. En ljuvlig långpromenad med min Minsting i vagn, sol mot kind, tystnad, skogens sus och bara en helt ljuvlig stund. 
Jag förevigade den. Och skickade hälsning till er i instagram stories.
Förutom hälsningar tillbaka undrade ni också vad nagellacket heter, det hittar ni HÄR
-och jackan, den finns HÄR.
När vi kom hem blev jag hjärtevarm av synen av pappsen och Minimannen där dom grävde koja ute i snön. Som när jag själv var liten. 
Sötisar!
Med Mammamormorlagade middagen i magarna och med sömniga småttingar, susade vi hemåt genom stjärnklara februarikvällen.
Hem mot ”Vackerhemma” som barnen säger. Där Svärfar och mannen jobbat och tagit oss steg framåt i den (idag till känslan never ending story-aktiga) renoveringsresan.
Vi avslutar veckan med något så märkvärdigt som att bara skita i renoveringen för ett slag och ge oss ut, bara Han och jag och lille Minstingen förstås, på tur.
Jag har känt mig som en rykande Lilla My idag.. pratade med mor i telefonen, tackade för igår och sa; ”nä mamma. idag funderar jag på att flytta”…till ett liite, liite yngre hus. Som liksom är redo för liv, på ett annat sätt än vårat.. SÅ ÄLSKADE.. som jag inte skulle vilja byta mot något.
Alltså ja, det är en hutlös lyx att få göra denna renoveringsresa. Men ibland. Typ idag. Vill jag checka ut. När vi har spån överallt. Läkande från ovanvåningen, ner till nedervåningen i ett fint, fint lager som syns så hääärligt väl i det alldeles ljuvliga ljuset som återvänder nu. Det är så huutlöst världsligt och precis INGET att gnälla över. Men vad fasiken, ibland måste man få ruttna ur lite i alla fall.
Idag var Farmorn beredd att ha storbarnen, enligt plan, och nej ingen isolering på plats så långt ögat kunde nå ju.. men medan Storasyskonen myst med Farmor har jag och M både hunnit jobba tillsammans på övervåningen medan Bertilen marathonsov i vagnen, äta lunch i lugn och ro mitt emot varandra och dessutom då den där pluttigulliga långprommisen i solsken tillsammans. Jädrans fint alltihop!
Ibland blir det inte som man tänkt sig. Men det blir något annat. Som oftast också blir himla bra. Liksom.
Nu är hela familjen samlad igen, bästa som finns. Den här veckan har varit ganska så tungrodd med Vabruari i sitt esse och så vidare. Vi avslutar med söndagsmys och känner peppen inför ny vecka!
Hoppas ni haft en fin helg!
Lillafrun
Senaste kommentarer