av Emmeli | jul 2, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen, Träning
Å, vilken julibörjan, alltså.
Sommarvarmt, nyutslagna rosenknoppar och massa annat, förstås…
Den allra första julidagen…
-var det med lättnad och visst gruslass i ögonen, som vi gjorde morgon här hemma. Natten till den där första julidagen, hade varit väldans stökig med tjutande Brandispappa-larm, en mamma som var själv (och plötsligt väldigt otrygg i det) i timmar mitt i natten med feberyrande ungar. Och nånstans där mitt i allt, när ungarna somnat ännu en gång, hade en toka tyckt att det var lämpligt (istället för att ge sig själv sömn eller så) en bra idé att stöpa en deg på 3 liter vätska, som skulle få jäsa över natten. Strax efter midnatt stod jag med en assistent som bara ville läka ur sig all vätska, fullkomligt hivade i dom 6 liter mjöl som skulle i och pustade ut därefter. Såklart började han som var allra febrigast att vara ledsen då, så plötsligt stod jag och försökte få till en massa rivna morötter till degen, med en lillunge på höften och en unge tätt bredvid på en pall. Stackars små. Det låter smått kaosigt, och det var det. Men vi lyckades. Till och med att göra det hela med härligt skratt. Det var så tokigt alltihop och mamman hade ju sölat värre än värst och degen höll fullkomligt på att rymma ur den där assistenten som nog tyckte att det var en lite väl stor deg. Pappan kom hem och till sist, deg-apan var under kökshandduk och vi kunde göra natt allesammans.
Så, så invigde vi julimånaden. Men lördagen, och den allra första julidagen blev så himla, himla fin.
Nygräddat bröd till lördagsfrukost med prick hela familjen samlad vid köksbordet. Och barnen var mycket piggare..
Alltså, jag kolavippar åt den där synen. ”Jag dricker kaffe och läser tidningen”, sa han på sån gullig liten norrländska medan Lillan verkade ordna honom mer kaffe vilken sekund han nu önskade.
…
Och det hoppades studsmatta och tränades morsor i trädgården. 
Pappan spikade och Lillasyster passade på att sova ikapp efter en stökig natt. 
Till eftermiddagen rullade några så efterlängtade hjärtenära in här på gården. Våra älskade vänner. Gullungar lekte nyfiket med varandra, det kramades och pratades non-stop. 
Och åts sommarmat och alldeles nybakad blåbär- och hallonkaka. 
Det var Sommar med stort S och vi hade det så fint på alla sätt. Tråkigast var det att vi var tvungna att säga hejdå till kvällen. Men med ungarna som sov där inne, satt jag och M och njöt solnedgången på Verandan och konstaterade att det varit en så, så bra dag och att det är så fint att träffa hjärtenära vänner sådär. Det är liksom.. precis som vanligt .<3
…
Idag vaknade jag och ungarna utan den där skäggige. Han var iväg på Brandövning ännu en gång denna vecka. Vi tog skön morgon, hoppade i shorts och började mys-söndag. Hälptes åt att dra ogräs i rabatterna och pyssla om blommorna och så har det kalasbakats inför en älskads födelseda´ som stundar. Storebror har också hunnit varit och kramat om efterlängtade Farmor och Farfar som varit på vift. Lite söndagsgympa och gräsklippning och sånt har också hunnits med.
Bästa av allt; att kidsen mår så mycket bättre. <3
Nu ska jag kila tillbaka in i köket och börja grädda bullarna som jäst färdigt nu. Så jädrans charmigt att stå och baka en sommarkväll, vid köksfönstret som är som en tavla. En riktig målbild från i vintras när fönstermålning var idog.
Hoppas att ni haft en fin början på juli!
Lillafrun
av Emmeli | jun 30, 2017 | Emmeli funderar, Jag och M, Juniflickan 1 år, Köket, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen, Träning
Och så blev det Fredag.
En sista junidag.. och det har varit och är ännu en så vacker sådan. Den allra sista för i år. Fast vi har ju Livets Lyx i att ha en älskad Juniflicka som sprider Junilycka precis hela året om. Så underbart.
…
Kvällen igår var ju så himla magisk. Ända till jag och mannen kände på våra småttingar och konstaterade att dom var heta som kaminer, båda två. Ingen av dom verkade särskilt brydd över sin höga feber, lite småsjuk tyckte S att han kände sig. Alvedon till den som accepterade det, kramar till dom båda, lite Aga-sömn för mamman, nattuttryckning för pappan… ptjaa.. jag och kidsen gjorde dag typ 10.30 idag. Kära nån, såå dåligt hade vi (mest jag, ungarna sov) ju inte sovit i natt. Men sömnkontot verkade behöva en rejäl påfyllning. Och så det fick, om man säger så. Förutom tappra M, då. (Snart semester darling!)
Kidsen piggare idag. Lillasyster feberfri, men Storebror inte. Stackars Liten. <3
Det har med andra ord varit en mycket lugn fredag här hemma. Jag har gjort allt för att hålla honom stilla och inne och borta från stekande solen. Lite gungande i alla fall, det svalkade gott. Juni älskar att gunga också. Annars har S mest suttit och spejat på Farbror Frej, gött å leva! och man ska ha husvagn! om och om igen, på mammas dator. Och samtidigt blivit serverad vad han önskat, som kalla nektarinbitar och glass. 
Hemmet har samtidigt blivit helgfint. Tvätthögen har vikts undan, tvättkorgen är sådär skönt tom och till sist blev det dammtorkat och skurat och mattorna kunde slängas på igen. Förra veckans helgbukett var vacker-rosor från mannen. Den här veckans är ihopplock från Svärmors och min trädgård. Måste tigga åt mig en tuss av hennes stjärnflocka. Så himla fin. Och ser ni pionen! 
M kom hem, med välkomstkommittén beredd;
Lovade laga middag, medan jag fick lyxa och gå ut i trädgården, dra av ett litet corepass med efterföljande hitte-på-yoga (förresten kanske inte så mycket hitte-på längre då jag tror jag lär mig lite för varje gång.. särskilt efter att systrar instruerat sin Lillan). Samtliga pass har tränats ute den här veckan och det är ju så himla härligt. Så mysigt att komma in sedan, fredags-spaa lite (lagomsnabbdusch solokvist) och äta god middag tillsammans med gullegänget.
Bebbetår och pappakropp. Kolavippar så fint.
…
Och till bland det bästa med hela dagen;
Äääntligen har jag fått hjälp att finna den (kanske enda) rätta sortens linser för mina ögon. Jag kan se!! utan rutor. Som jag längtat efter att slippa behöva ha glasögon att ta av för att kunna snusa gullungar ansikte mot ansikte. Och så festligt det ska bli att kunna springa och verkligen se. Jag har inte så kruxigt synfel så jag kutar ofta utan och ser lite halvdant, men så trevligt det ska bli nu. Och tänk till vintern; att skotta och vara ute i snöyra utan att vara bland igenimmade glas. För att inte tala om den här sommarkvällen; sitta ute och se, se, se och dessutom ha solen direkt mot min hud. Åh. Helt fantastiskt.
…
Storebror snusar, Lillasyster kvällssuddar med mig och mannen. Vi vattnar äppelträd, kramas lite extra och ser på disiga solnedgången. Mår gott och tycker att vi har det så himla bra. Samtidigt tänker vi på hur himla orättvist livet är och att man bara önskade att vi hade trollspön till händer.
Tack junimånaden för i år. Du har varit vacker i din egen klass, precis som alltid.
Nu hoppas vi på en frisk och härlig helg. För er och för oss. Ta hand om er allesammans!
Lillafrun
av Emmeli | jun 29, 2017 | Emmeli funderar, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen, Trädgård & Odling
Juniljuset… det vackraste är.
Nybadade Lilla Juniflickan sover sådär underbart gott ute i sommarkvällen. Det är varmt och hon njuter, liksom vi andra här på Drömgården. Jag går här och vattnar, filosoferar, tänker mycket, tänker lite.
Sköljs av tacksamhet och njuter av känslan.
Blommorna får vatten. Det har varit riktig sommar prick hela dagen. Och så härligt vi har haft. Storebror har njutit, lite extra. Varför får han berätta imorn, eller så.
Salladshav. 
Sockerärtor som behöver lite vägledning genom livet. 
Den första rosenknoppen är på väg att slå ut.
Och pionen bär flera knoppar trots att jag fick orden att den inte skulle bomma på flera år som nyplanterad. Så roligt! 
Pappan är iväg och övar i kyrkan. Med sin vackerröst och gitarr. Tusenkonstnären musicerar en skvätt imorn. Dock inget glädjeuppdrag denna gång. Men han kommer att göra det så bra, jag bara vet det. Finaste M. Som var tårögd av känslor ikväll. Så fin han är.
Lilla pojken tyckte också att ute var det bästa sovrummet ikväll, och har gjort natt ute på Verandan. Så gullig att jag får ont i hjärtat. Med småhänderna knäppta, sommarlovsskitiga och allt.
…
Hoppas att ni har det fint, alla ni?
…
Våra mattor hänger fortfarande ute och inte ett golv är skurat ännu. Dammsugaren har svischat men resten är kvar. Men den här ljuvliga, ljuvliga tiden är liksom alldeles för kort för att något dylikt ska få ta min tid en kväll som denna. Det får bli i natt, eller imorn kanske…
Nu ska jag sätta mig en stund på trappan och Ferdinandsucka, blicka mot daggpärlor så klara och bara-vara-vara. Jag njuter så av ljuset, dofterna och fåglarna som sjunger så fint. 
Det är fler än Sallekatten som verkar ha kommit in i bra Sommarlovlunk nu. Och gillar det!
Ha det så gott så hörs vi snart igen! <3
Lillafrun
av Emmeli | jun 28, 2017 | Emmeli funderar, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Trädgård & Odling
Oh. Idag har vi öppnat paket. Jag och Minimannen. Ett stort ett.
Från mamman. Till mamman. En så efterlängtad sommarpresent.
Den är du värd. Säger jag till mig själv.
Det var i måndags morse. Som det knackade på dörren. Det slår aldrig fel, det där. När man ligger och drar täcket över sig en extra stund, knappt vet om nattlinnet är på eller av efter möjlig morgonamning halvt i sömnen och så vidare. Ska det lämnas paket, så ska det göras i dessa skeden. När mamman är lite snurrigare än vanligt och har tofsen ostyrigt så det förslår. Men han är så van det där nu, den där trevliga paketmannen, så han säger godmorgon glatt, hjälper mig skriva mitt eget namn och så bär han fram paketen. Så himla snäll.
Eftersom sommaren varit lite på halvfjärs ett slag nu, så har paketet bara legat och väntat. Men idag, är minsann Sommaren tillbaka. Mycket uppskattat!
Och vad fanns då i paketet?
Prick det där. En Vilostol i teak med urskön snyggelisnygg grå dyna. Minimannen fick vara först att prov-vila. Superskön!
Det är osett än hur mycket mammakroppen kommer få sig vila där, men chansen är ju större om jag har en vilostol än om jag inte har en.
Kanske, högst troligt, hade jag fasligt flyt idag när det gällde provvilandet där i. Det gick som hejsan nämigen..
Lillan sov sin vanliga marathonsömn och Minimannen var så förnöjd att kuta efter såpbubblorna som mamman typ kunde sucka ut i en smärre evighet (mage till bra såpbubblor. Fann dom hos min vän Clas Ohlson häromdagen!).
Och så satt vi där och dividerade huruvida det var en citronfjäril eller inte, som vi såg. Samt hittade Minimannen på en smeet som vi behöver för att göra egna glassar. ”Kaaanse.. mjööl, socker, vaniilj, grädde och krrrrämfrääs!” Lät strålande, visst?. Så kom han med blommor åt mig..
Och så berättade mamman hitte-på-sagor om treårig pojke som hette Ossian, bodde på gammal Bondgård, i ett stort vitt hus och som minsann hade upptäckt något spännande längst ner i bärbuskarna. Det fladdrade och snarkade.. (och var faktiskt en skitarg Tomtegubbe, som hette Bengt. Och som levde på choklad. Och kunde se in i framtiden. Håhå, så spännande, va?)
Så, ja. Jag fick en skön stund. För utöver det där så lekte Storebror själv runtomkring också och mamman kunde lapa sol och känna sig som en lyxknös. Samtidigt som hon var lite imponerad över sig själv och ron i kroppen att sitta stilla. Heja mig..
….
Nix. Nog tjötat om Mammalyx i form av finfin vilostol. Nu ska jag kila ut i köket igen med mitt älskade lilla lekande släptåg, kika till köttfärssåsen som önskats och puttrat länge nu (vi har ju haft mycket uppskattad matkasse sedan efter jul, men tycker nu att det är så fräsigt att ha lite sommarlov från den och bestämma middagsmat själva. Minimannen har önskat dagens!). Nuförtiden kan ju jag och M hjälpas åt att laga, men när Brandispappan jourar står vi helst med maten klar så att det inte blir uttryckning på hungrig pappamage. En sån där liten vardagskärleksgrej. Finaste man kan göra för varandra. Faktiskt.
Ha en fin junikväll!
Lillafrun
av Emmeli | jun 27, 2017 | Emmeli funderar, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Träning
Har lång Sommarlovsmorgon
Steker pyttipanna med pyttiga färskpotatis där i
Plockar in blommor från egen trädgård. Tänder kammarljusstake och njuter juniljus.
Blåser såpbubblor ute i vinden
Hänger tvätt och vattnar blommor
Äter spontan pannkakslunch hos semesterlediga Farmor och Farfar
Kan omöjligt se sig mätt på ettåring som går och går, helst barfota i skön pyjamas. Plinkar piano och snackar gojja.
Hoppar studsmatta med Storebor.
Myser inne med gulltottar som både är supersams och inte.
Njuter sommarlov och längtar samtidigt efter varmare sommardagar och allra mest; nästa fredag, då Vackerpappan går på en drös veckors semester.
Sitter på pysselpallen och pysslar koncentrerat. Slår in paket och tillverkar födelsedagskort.
Gör oss kalasfina och går på Svågge/Morbror-kalas
Spanar efter smultronblom och undrar om kanske Drömgården kommer få alldeles egna i sommar
Traskar raskt genom blåst och grönaste grönt, med snusande småttingar i vagnen och lupiner på taket.
Tränar mammakroppen så musklerna svider. Uppskattat, javisst!
Sommarlovsdagar…
Hoppas att ni har det gott, ni med. <3
Lillafrun
av Emmeli | jun 26, 2017 | Recept, Söta kakor, bullar och pajer!, Tårtor och desserter!
Jag har flera recept jag vill sända vidare.
Först ut får bli dessa så smarriga After Eight-glassbakelser som både var så goda till en kopp kaffe och dessutom verkar himla roliga att göra. Storan serverade dom på efterättsbuffén härom sistens. Så, som sig bör, väljer jag att kalla dessa för;
Storans After Eight- Glassbakelser
Enkla, lyxiga glassbakelser som kan göras ett par dagar innan servering. (perrrfekt, ju!)
Ca 15 stycken;
Vad behöver jag?
2 dl vispgrädde
1/2 dl kesella
2 msk florsocker
2 tsk vaniljsocker
150 g ljus eller mörk choklad, hackad
Garnering
ca 30 After Eight
Och hur gör jag?
- Vispa grädden fluffig.
- Blanda ner kessella, florsocker och vaniljsocker.
- Rör sist ner den hackade chokladen.
- Sätt ihop After Eight-plattorna två och två, med en stor klick glasskräm emellan. Jämna till kanterna med en sked eller kniv.
- Frys in bakelserna i några timmar och ta fram dom precis före servering
”Varsågoda, börja baka!”
Lillafrun
av Emmeli | jun 25, 2017 | Emmeli funderar
Och om det var härligt att ta Midsommarvila några dagar… så var det mer än fint.
..Att komma hem.
Till det där hemmet som var precis-midsommarstädat när vi åkte i torsdags. Mötas av det (och en herrans massa blommor i vaser som inte var så vackra längre) och en tvättkorg som ekade tom sånär som på skurtrasan som kastats där i, gjorde att mamman high-fivade lite med sig själv. Och jag tycker så om, att börja boa in sig, på en gång. Riva ur väskorna, dra igång en tvättmaskin. Packa upp så att var sak hamnar på sin plats igen. Svischa ner på affären och fylla kylen. Laga lunch tillsammans med Lillan, och Syrran som följt oss hem. Äta lunch tillsammans, med arbetarmännen, Farmor och så vi andra. Bland kalasballongerna som ännu hänger kvar som för att hålla kalaskänslan kvar. Liten drog till Farmor så fort han fick, Lillan snusade gott i vagnen. Gammblommor noppades, och alla törstande i fönsterna vattnades. Tvättmaskinen gick varm samtidigt som det hängdes ut på strecket i vajande vind.
Att till kvällen bädda ner småttingar i sina sängar och riktigt se hur dom njuter av att vara hemma. Om än dom haft det prins- och prinsessigt i helgen, så är även småttingarna hemmagrisar.
Mitt i allt svischande stannar jag upp. Andas djupa andetag och bara njuter av allt det vackra runtomkring. Det är mycket som ligger på nu, vi jobbar på, om man säger så.
Dessa somrar med extramycket jobb på gården, kommer vi så småningom att kunna tänka tillbaka på. Minnas det roliga, peppiga, drömmiga och också klappa oss själva på axlarna för att det ju såklart också var en hel del slit…
Idag är det jag som är trött och M den starkare. En annan dag kan det var tvärtom. Oftast känner vi oss i balans och starka båda två, men det måste också få komma någon dag då och då, då det känns allt annat än fjäderlätt.. och liksom alldeles övermäktigt. Det hör till, tror jag. Vi har aldrig tidigare ägt en stor gård, så vi vet ju inte. Men nu, idag, känns det såhär i alla fall. Så jag antar att jag idag kan svara ”joo…” på den där frågan som vi får typ jämt; ”blir ni inte trötta någon gång, ni håller ju på jämt?”… det är så fantastiskt, tycker vi, att denna gård är våran. Att leva här, se småttingar växa upp i en ljuvlig lantidyll, att göra bit för bit här på gården till vad vi önskar. Men sjääälvklart, känns det tröttsamt ibland!
Men jag lugnar mig själv. Tänker det ordnar sig. Du är bara trött Emmeli. Om än det varit vila i helgen, så kanske du inte sovit som du brukar och dagen idag har ju faktiskt varit ganska så jäktig (skyndande)…. förresten har senaste veckorna varit ganska så fullproppade. Om än med roliga saker, så är det ju ändå saker som jag bjussat på min energi till.
…
Det är viktigt att stanna upp. Tålamods-jaget tvingar mig själv att stanna upp, inte bara se allt göra som ligger framför oss, längta till FÄRDIGA PROJEKT, utan också njuta av nuet. Vilket jag ju är så noga med, som ni vet. Alltid, alltid.
Det är nog ett utav våra knep, faktiskt. Att orka med och känns mycket glädje. Genom livet, liksom. Att faktiskt uppskatta, se och njuta av vad vi har, vart vi är i livet och vad som är och sker. Att se det stora i det lilla. Att vara tacksamma. Helt enkelt.
…
Så. Jag andas. Drar till med lite minigympa, alldeles skönt mör efter gårdagens yoga tillsammans med Syrran. Helst ville jag springa idag, men då vi haft/har en Basiluska här i Storfamiljen/vår alldeles egna familj som lurar lite, så fick det bli annat. Viktigt. Att lyssna på kroppen. Och gympa lite lagom när det är det som önskas. Jag skulle ljuga om jag sa annat än att jag är fantast av att skydda andra från saker och ofta behandlar mig själv lite si och så. Precis som många av er andra också säkert fungerar. Men, man får faktiskt inte vara heelt ”huvvelös” (huvudlös/dum), som min Morfar skulle ha sagt.
Att sticka ner ansiktet i den där lurviga gosekatten som varit hos Farmor och Farfar hela helgen. Höra han kurra och bli lugn i hela kroppen. Det, är lite som kuckelimuckmedicin mot det mesta. Nu ska jag göra tidigaste kvällen på tid och evighet och hoppas vakna med ny energi imorn.
Att komma hem. Och lite annat, som hör livet till. Precis så.
Ta hand om er!
Lillafrun
av Emmeli | jun 25, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Mammalivet, Stora Lilla Familjen, Träning
Vilken midsommarhelg vi har haft. Gudomligt mysig, vacker och skön. 
Att få vakna upp, tillsammans, i den sötaste stugan jag vet.
Sitta och jamma tillsammans med min man. Äntligen hinna bläddra i dom där himla tidningarna jag ännu inte hunnit tagit bort plasten på. 
Sörpla kaffe och knapra MammaMormors skurna pepparkakor. 
Och så den där grejen att göra prick ingenting… Sitta och tom-glo.
Eller typ ha stunder att bara prata käkarna ur led tillsammans med Syrran.
Ligga raklång i en trasselhög i soffhörnet och kramas och smygpussas sådär nykärt tillsammans med han jag får kalla min man.
Höra Minimannen sjunga ”Det ska va gött å leva” samt ”Man ska ha husvagn” sisådär 200 gånger låten. Och kolavippa över hur gullig två småsyskon kan vara. 
Yoga kroppen (näst intill) urled och bli alldeles skönt mör.
Basta i vedeldade bastun nere på bryggan med regnet som smattrar mot taket. 
Träffa Storanfamiljen som också kom och hälsade på här i sommarstugan och att allihopa tillsammans ha en skitrolig kväll med god mat och hysteriskt roliga lekar. 
Och att få somna i det där lilla sovrummet, med stora vallmo på väggarna. Med två småttingar som ligger med armar och ben kors och tvärs, och liksom sträcka ut handen och nudda vid hans hand… min M´s. Och bara få känna tacksamheten skölja över en.
Dessa dagar har varit en Midsommardröm.
…
Och idag, håller vi på att packa oss hem.
Ja, Vackerpappan åkte tidigt i morse och är redan hemma och snickrar.
Småryggsäckarna är åter packade. Dom som Storebror packade i torsdags. En till han. Och en till Lillasyster.
…
Igår spöregnade det prick hela dagen. Idag är det sådär alldeles lugnt. Och skönt.
Och det där som älskar så, men som också varit så skönt att pausa ifrån; tvätthögarna, hemmaprojekten och Drömgården liksom. Precis det, känns som världens lyx att få komma hem till nu. 
Så himla härligt, med några Midsommardagar vid havet. Det behövde vi.
Hoppas, hoppas att ni haft en härlig midsommarhelg, ni med!
Lillafrun
av Emmeli | jun 23, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Mammalivet, Stora Lilla Familjen
Havsluften. Dofterna. Fåglarnas sång mitt i natten. Ljuset. Kylan genom färden till och från utetoan. Gräset och barret under fötterna. Axlarna som skyndat sig och nu plötsligt sänks. Lugnet.
Det är fantastiskt skönt att vara här. Vid älskade Sommarpärlan precis bredvid havet.
Att få fira midsommar här. Ännu ett år.
Dessutom med en skäggig och två småttingar. Delar av storfamiljen. Morbror och Moster och deras vänner som varit här så länge jag kan minnas. 
Och traditionerna hålls. Och det är så att jag blir gråtig. Så fint. Men med lyckan blandas också vemodet.
För åren går. Det gör dom. Men det är så gott att se och känna, att här inte bromsas in… vi firar allt vad vi alla orkar. Oavsett.
Och så himla mysigt vi har.
Det var fantastiskt att få vakna här i morse. Möta Midsommarafton. Här. I stugan min älskade Morfar byggde för länge, längesedan. 
Plocka blommor ute på ängen tillsammans med min lilla Flicka. Binda kransar till mig och småttingar. 
Äta midsommarlunch. 
Binda stång och dansa små grodorna. 
Äta jordgubbstårta.
Göra upp eld i värmaren, smågympa lite och till sist snofsa till oss lite, svassa i finklänning och bara njuta, äta lite till och må gott i den så andäktigt vackra Midsommaren.
Önskar er en Härlig Midsommar, alla ni!
Lillafrun
av Emmeli | jun 22, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Juniflickan 1 år, Kalas i Drömgården!, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Och så var hemmet redo för kalas och Hela Stora Lilla Familjen också! Mer än redo faktiskt!
Storebror stod redo att hälsa gästerna Välkomna!
Isbitarna med syrenblommor i, var redo att läggas i glasen.
Flickorna var klädda i kalasklänningar. 
Kalaskök!
Och ääntligen blev klockan kalastid och älskade familjen började trilla in, en efter en. Och plötsligt var vi närmare 20-talet människor här hemma. Alla för att fira lilla Lillan.
Och alltså, så lyckat ettårskalas, lillungen var så party och det märktes verkligen av att hon njöt.
Dansade och knatade runt mellan en massa älskade människor. Vår familj. Som liksom är sån lycka att ha, att det inte är klokt. J började, precis som Storebror, att ta sina första steg sådär i mitten på livets tionde månad. Storebror var snabbt därefter en räsergångare. Men J har sparat på det hela lite… gått ett steg här, ett steg där. Men nu, som för att fira sin egen ettårsdag, så bara släppte allt och hon svängde runt hit och dit och det var så gulligt att vi alla dånade.
Kalasmaten var uttänkt för att passa en Juniflicka; Pastasallad.
Med extra allt i. Baguetter och melon till och det var en lycklig Lillan.
Och så Kalasfika sedan!
Butterbullar och Chokladbollar. Mormors skurna pepparkakor. Jordgubbstårta, mini-tårta och Mandeltårta med smörkräm, bär och grädde.
Mandeltårta med smörkräm. Ser ju fasligt platt ut. Men, om jag nu ska vara lite o-jantig.. så blev båda tårtorna så lyckade.
Såklart hade Storebror bakat två mini-tårtor, så syrran fick en till kvällen också!
Minen på Juni, när vi alla stod och sjöng för henne. Det nöjda lilla leendet, har jag på min näthinna. Bästa, bästa.
Ena kusinen åt bästa bullen ever! och gjorde moster så glad. Jordgubbssugrör och rabarbersaften vi kokade förra veckan. Så himla mysigt hela alltet!!
Tystnaden talade.
Minimannen njöt han också.
Och alla vi andra, såklart. Alltid lika spännande att göra tårtor tycker jag.. man kan ju liksom inte provsmaka om det blev något att bjuda på.. Men dom var verkligen goda. Så roligt!
Jordgubbstårtan med jordgubbskompott och vit chokladmousse var en dröm! (jag ska skriva ner receptet här, men ni hittar det från ena bloggfavoriten HÄR också!).
…
Till sist kramade vi alla älskade taack, och hejdå <3, efter ett så underbart litet kalas.
Jag mötte upp min stora lilla pojke på gårdsplanen. Vars min jag så lätt kunde avläsa. Då den speglade precis vad jag själv kände. Han och jag, ni vet. Så lika. ”Varför måste kalaset ta slut?”, sa han. Och ville kramas.
I dörröppningen stod den skäggige och födelsedagsflickan. Och tog emot dom där två som i flera veckor laddat, och under dom tre senaste dagarna haft det mycket intensivt. Kallat sig själva för ”Party Production” och sannerligen gått all in i mintsa detalj för att Juniflickan skulle få det finaste ettårskalaset vi bara kunde ordna.
Lite hoppande i sängen med kvällsbusiga barn, sen somnade dom gott. Lillasyster verkade mer än nöjd över dagen.
Jag och M diskade och plockade och försökte samtidigt njuta av att det återigen var årets ljusaste dag. Och på samma gång förstå, att vi är Päron. Till två vackerungar. Dom är våra, liksom. Halva-halva mannen och mig. Det är så häftigt och sån ynnest att orden försvinner från mig. Det liksom bara känns. I prick hela kroppen. Kärleken. Till livet. För det, är precis vad dom är dom där två. Och mannen, förstås. Livet, menar jag.
Och det där var den andra och sista delen av Lillasysters Ettårsdag. Vilken fin ettårsdag det var, det där.
….
Lillafrun
Senaste kommentarer