Julikvällssolen lyser in i Salskammaren.. vi går in och kikar, vetja!
Till sommaren lyfte jag bort den tunga äkta -oäkta- mattan. Såpskurade golvet, drog ner dom mörkare gardinerna och putsade fönster. Klädde Salskammaren för sommar… med de vackraste av hemvävda linnegardiner, fyndade i andrahand.
Ni fick hjälpa mig, inne på Instagram, att rösta för vilken färg på sommarmatta det skulle bli. Vi var så överens. Skogsgrön trasmatta det skulle bli. Så nöjd, så nöjd med den.
Men näeh, låt oss prata om gardinerna lite till. Jag vann dom på auktion, för några små hundralappar. Hemvävda, med hålsöm. Jag önskade kunna hänga upp dom med riktigt tidsenliga hängen… återigen, bad jag er om hjälp. Och två stjärnor, var världssnälla och skickade finpost till mig…
.. med så vackra gardinklämmor. Små detaljer, som gör så mycket.
Lilla lampan där på skåpet, är också ”ny”. Den kommer jag vara glad över varendaste gång under hösten och vintern, när man kan gå och tända där i mörka hörnet.
På bordet ligger sommarens loppades duk. Som jag inte alls letade efter men som bara hängde där på välsorterade loppisen.. och GLODDE på mig. Den skulle med hem. Kraftigt, gammalt, gammalt linne.
.. med så söta broderier. Min mor säger att min Mormor hade en snarlik om inte en helt likadan. Då känns det bara som meningen att det ska vara en sådan här hemma.
Sommaren där utanför. Pelargonen som växer vilt..
Det var Salskammaren i julikvällssol, det. Med en stycke ny matta och en hop andrahandsfynd.
Vi började med att ge oss ut i jordgubbslandet och fullkomligt trycka i oss jordgubbar, så förskräckligt gott!!
Men som ni ser, jordgubbslandet behövde en rejäl rensning.. så det startade jag med på direkten medan barnen nöjda moffade i sig smaken av sommar.
Vi ägnade stor del av tre dagar, till att få ordning på trädgård och odling. En del av vår 3000 kvm stora gård, har vi lämnat oklippt, tills nu. För att få gräsklipp. Så, den skäggige kopplade på slaghacken på traktorn och rejsade runt. Och sen skulle hela gården dras över ett varv med vanliga lilla gräsklipparen… heej och hå!
Jag och Miniamnnen krattade ihop gräsklippet.
Som jag sedan kånkade runt överallt, till varje rabatt och varendaste bädd i köksträdgården.
Och det nyrensade jordgubbslandet blev också strösslat med nytt täckmaterial.
Ser så tjusigt ut tycker jag, ordning och reda. Men framförallt är det ju så finurligt, skrämmer bort ogräs, håller fukt, skänker näring.. så många fördelar med att täcka rejält såhär. När jag anlade detta jordgubbsland i försomras, la jag torrt hör på… vill nog konstatera nu att det är bättre med lite blötare gräs, såsom gräsklipp. För att fördelarna med täckodling ska komma till sin rätt, menar jag. Detta färska gräs lägger sig tätare. Så braiga bågar M böjde till av armeringsjärn också! Tji fick jordgubbstokiga fåglarna!
Sommarmat har ätits.
Vi har pysslat tillsammans ute på bron. Jag ska visa er vad.
En kväll tjavade vi till mina Svärföräldrar och fick gomiddag och också träffa fingästerna från grannlandet, ni vet. Norge-Morfar och fina A som ju bor med den vidunderliga utsikten ni är drygt 70 000 som tittat på. HÄR ser ni den igen..
Mormor och Morfar kom förbi, med bushumör och vad längesedan vi sååågs-kramar. <3
Samma kväll kom också Svärfamiljen över på lite fika och häng. Jag visade först Astrid runt i trädgården och rysnjöt av att ha denna människa nära mig igen. Som jag sagt förut. Hon är som en FarmorMormor för mig. Kusingänget lekte järnet efter att ha varit ifrån varandra under ett för dom långt tag. Så fin kväll.
Det har lekts i lekstugan.
Och mitt i renoveringsstök har det drällt ungar in och ut genom hemmet. Så vansinnigt mysigt med barnaspring!! Här lyckades jag fånga dom, i en tv-spels-vila-stund.
Det har slumrats i sommarens bästa köp; hänggungan. Min bäbis som somnat av ännu en ammestund… bäbisen…
…som ”fyllde” 1 år och 9 månader denna vecka…. och visst kanske inte är någon bäbis längre… Det är helt ljuvligt att få följa ännu en Minimänniska, nära nära.
En dag var jag här uppe. På balkongen alltså. Putsade några fönster jag ännu inte hunnit putsa… och från baksidan lagårn hördes ljudet av röjsåg från den skäggige som röjde sly för fullt.
Strösslade tack för hjälpen. Blommor, timjan, bubblor och produkter från favoriterna Rituals. Mysiga gåvor att ge bort. Som sagt, hade vi inte kunnat resa iväg utan alla gårdsvakter som rott våran gård dygnet runt när vi varit borta.
Brandispappan har haft jour, dygnet runt i en vecka. Allt i sin ordning, mao.
Vi har därmed passat på att lägga så många timmar på hemmafix som möjligt, i hans fall bygge inne i tvättstugan. Lyckan för toddlern är, när han får följa med in i snickeriet ibland. Se när pappan sågar och grejar. Mamman hack i häl, givetvis.
Lille toddlern har också följt med morsan på springturer. Jag älskar verkligen vår springvagn, har jag sagt det?
Jag har njutit av trädgården så himla mycket. Denna ros, Leonardo Da Vinci, blommar så fint nu.
Helgen innehöll lite av varje, två utav barnen har hunnit genom sjukstuga. Någon har njutit ”fritt” spring.
Den första lilla, lilla, lilla luktärtsbuketten har plockats.
Vi njuter av den här sommaren så. En dag i sänder.
Nu väntar en vecka med en hop påhitt av olika slag. Jag sitter faktiskt här med lite pirr i magen…
…
Önskar er alla en sista julivecka med så mycket gott det bara är möjligt! Ta hand om er, allt vad ni bara kan. Så hörs vi snart igen!
Veckan där jag summerar vår årets resa till Gotland, lider mot sitt slut.
Vad fint att ni varit så många som hängt med oss på resan, såhär lite i efterhand. Nu kommer ett sista Gotlandsinlägg, vi var nämligen på en för oss alldeles ny utflykt i år, som jag tänkte tipsa er om. Ni är många som verkar åka till denna sagolika ö då och då. Och för er som aldrig varit där, men som visst är lite sugna…. till er säger jag; TA CHANSEN SÅ FORT NI FÅR DEN!
Det är något alldeles särskilt med denna lilla ö.
Det här var den dagen regnet hängde i luften och vi maxade med loppistur, byggnadsvårdsstället, visbystros… och alltså även detta, ett stopp alldeles strax utanför Visby… vi var fikasugna och ville besöka ett av alla öns trädgårdskaféer..
Här, nästan hela gänget! Pappa J med Bertilen på höften, som vilken självklarhet som helst.
Och där var Pappa M, med Lill-Olle på höften, tjavandes fram på kalkvita vägen.
”Himmel & Hage”…
Såhär skriver det driftiga paret som äger och driver stället, på deras hemsida;
”
”Himmel&Hage ligger vackert belägen invid björkar och ängar, mindre än 1 mil utanför Visby.
Här möter du allt från björkskog, fruktträdgård med höns, en örtagård och en mindre, blandad odling med grönsaker och ätbara blommor på en begränsad yta av ca 4000m2.
Här kan man varva ned och tanka energi. Allt vi gör präglas av långsiktig hållbarhet, för att vara med och skapa en vacker framtid.
Vi utvecklar ständig vår ekosystem, så att du som gäst kan njuta av den stora arterikedomen i vår natur.
Som gäst träffar du på våra skånska blommehöns som förser oss med underbara färska frukostägg och nordiska bin som ger oss den fina skogshonungen. På sommaren är även några gotlandlamm på besök hos oss.
Vi är genbanksanslutna och bidrar till att skydda gamla kulturraser.”
Vi möttes av ett gott lugn och ett så vackert persikoträd.
Barnen dök ner bland småbyttorna av Guteglass. Vi andra hade svårt att välja bland allt gott fika.
Så glassades och fikades det där ute..
Vi vuxna hade mycket att titta på sedan, bland allt spännande i trädgården
Örtagården..
Och odlingarna.
Längst bort i bild ser ni var dom flesta barnen tog vägen. Dom fann sig snabbt en ny vän.
Lill-Olof satt förnöjsam i lekhaket, medan mamman fick titta på hästar åt ena hållet och glo odling åt det andra.
Vi hälsade på söta Gutelammen… fy farao vad mysigt det vore, att ha några såna här hemma på gården.
Det kan vara så att jag helt seriöst tog fram en våtservett och snött näsan på det ena också, modersinstinkten tog över och ”sådärja, vad skönt, nu är du mindre snorig, lilla vän”, hörde jag mig själv säga… samtidigt som övriga möjligt halvt skrattade ihjäl sig åt mig. Jaja..
Speja kaniner och smågalen tupp. Och drömma oss bort till hönsgårdsbygge…
Välrastade tjavade vi inom en sväng till.. där fanns mycket smått och gott att handla med sig.
-årets Gotlandstur fick precis samma ljuvliga ingrediens som förra året; fjärde morgonen, var det minsann liv även i Lyan plötsligt och våra fina vänner, Familjen B, ni vet.. hade anlänt till ön!
Ljuva syn. En lång rad av Sommarbarn!
Två älskade 9-åringar i badkarsvarmt hav. Sagolikt vackert. Hela alltet.
Umgås på solsemestervis, kånka miljarder saker med oss och breda ut oss likt ett helt läger på stranden. Bada och glassa, bada och glassa!
Busa med sin Lillebror under en halvblöt baddrock.
Efter stranden-trötta, handla på byns lilla affär och laga storkok som räcker till både middag och minst ett par luncher.
Tänk så drömmigt, att vi fick dela på Gotlandslyckan ännu en gång. Tacksamheten över fina vänner, där både vuxna och barn går så omåttligt bra ihop och allt bara liksom flyter på sådär som man bara drömmer om.
Middagskö!
Jag och Fru B var ute precis varendaste morgon tillsammans, älskar att motionera på denna ö…. kul med lite ombyte.. och sen känner jag mig alltid skitstark då det inte finns någon backe (nästan) som är i klass med Höga Kusten-backarna, hehe.. så oooerhört kaxigt det lät. (Men det är ju så…).
Nyvakna småvänner som samlas för frulle,
..sen in i Huset, för Sommarlovsmorgon inne på tv:n…
Medan vi vuxna njöt långfrukost, såna med tretår, ni vet.
Nathalie och Jonas är såna där människor, som det aaaaldrig ”sitter fast” för. Plötsligt var Snickarpapporna igång och bidrog till byggandet av nybygget på gården, som vilken naturlig grej som helst, såklart skulle det arbetas lite, liksom.
(Ni vet väl att ni kan följa detta Team B på ig också? HÄR kommer ni direkt till kontot.. fyllt med Livet, i det ljuvliga Drömtorpet.
Medan papporna jobbade på ett par arbetspass, gjorde mammor och barn annat..
.. som att dra på drömmig tur runt byarna i kring och förstås till favvisstället; Landa, mitt i Klintehamn.
Vi besökte också Kuriåsa i Hemse, wow och puh, där var det många villlllhöver-prylar.
Sen fortsatte vi norrut, nu med hela gänget med. In mot Visby… och Lekland för Byggnadsvårdsnördarna!
Vi drog till Österby Brädgård…
Här är det så otroligt bra utbud!
Så skönt att kunna se färgerna i verkligheten och inte bara på skärm. En byggnadsvårdsbutik i våra hemtrakter, det vore något..
Man vet att det varit mycket sol, när några timmar av mulet och regn i luften bara känns så skönt. Vi strosade genom Almedalen..
Visbystros!
Hitta oss en restaurang som obokat, mitt i middagstid, har plats för lilla gänget… ”vi är fyra vuxna och sju barn”… puh, det fanns.
Mätta och nöjda och trötta, tjava bland rosor och över kullerstenarna…
Sova gott om natten, vakna till en ny dag, tillsammans.
Vispa ihop en storstöpa med kikärtsvåfflor och ordna alla tillbehör som vi bara kunde komma på.
En mäkta uppskattad buslunch. Om mamman fick välja, tog hon vaniljglass, vispgrädde, salmbärssylt och jordgubbar på sin våffla. Fy farao, så gott det var!
Spela nummerkubb och vara vakna till lite för sent på kvällen. Känna hur sommaren är i sitt esse.
Dåna över Gotlands fantastiska natur, alla dikeskanter som är som rabatter, fälten med vallmo.. vyerna, som den här, vid maffiga Högklint.
Tjava strandpromenaden.
Strosa genom Botaniska…
Inte få nog av gulliga gränd och klasar av rosor.
Njuta av ett rejält långt pärlband av lata dagar. Vi hann nästan glömma var vi egentligen bor och lever, att vi hade djur, stor odling och trädgård. Det, skulle vi inte kunnat göra, om det inte vore för det sanslöst hjälpsamma teamet där hemma som Vickade för Drömgårdslivet när vi var borta. Så otroligt värdefullt för dessa tu och deras fyra små.
Vi fick det bästa av båda världar, först några hel-lugna dagar bara vi ”lilla familjen” och sen avsluta med dessa fartiga, intensiva, kollektivleverne-dagar tillsammans med älskade familjen B. Så många minnen för livet vi skapat tillsammans. Så många guldstunder i hjärteaskarna. Att vi bland vila, omladdning och semesterförlustande, även hann med en liten skvätt sjukstuga också, pjta.. det nämner jag mest för att ni ska veta, kanske bli påminda bland alla glassiga sommarbilder på sociala medier? -att heela livet ryms, för oss alla. Jämt å jämt.
-Tack livet för en helt sagolikt fin tur till vår älskade favorit-ö.
Så vaknade vi upp i det där älskade kalkstenshuset, på vår absoluta favoritplats på jorden, näst vår egen gård. Gotland, hej!
Här är den plats jag kommer till sån otrolig ro… ni vet, en plats där man känner sig som hemma, men inte är hemma.. där det finns massor att alltid göra. Älskat göra, ja. Men ibland kan ju några dagar tvärlata dagar vara bara exakt det man behöver, och såna, det får vi här.
Lilla O gjorde sig hemmastadd, hittade leksakslådan och började servera oss alla kaffe huller om buller.
Och efter en lång frukost, klipptes gräsmattan. Iiiinte Olof emot. Tvärtom!
Själv stack jag ut i skogen och sprang på älskade, hemtama stigar… som jag sprungit på sedan fjorton år (!?) tillbaka.. kära hjärtanes! Fint välkomnad hem blev jag också.
Middagsdags. Med den så enkla, till känslan nästan fuskiga, fiskgratängen som alla bara älskar. Recept HÄR.
Och så gotländska jordgubbar med grädde och chokladkross till efterrätt. Det var ju ändå mamman och pappans elfte bröllopsdag!
Vi sov som grisar. Njöt av lugnet. Tog dagarna som dom kom, i sakta mak.
Nu skulle det bli sockerkaka.
Brofika på Stora bron, fy farao så mysigt!
Sommarbarnen! Vana brofikare.
Kan liksom inte sluta superlativa.. vi hade det (nästan) för bra.
Och förstås drog vi till våra favoritstränder. Här, på väg ut på den absolut största favoriten.
Bada, vila, fika, leka, busa. Och tusen amningspauser, om ni frågar den där lilla Virvelvinden.
Badkläderna på tork…
Och efter några lugna bara-vi-dagar, bytte semestern skepnad…. men mer om det en annan dag!
Så lämnade vi gården… vinkade hästar, katter, renoveringsstök, blomster och grödor… och världssnälla gårdsvakter.. hejdå!
Att börja en lång bilfärd, sviiiintidigt på morgonen, det är ett småttinglivslifehack. I ett kick hade vi kommit långt, långt medan barnen bara fortsatt att sova. Rasta sig med önskemat, lek och bensträck.. alltid uppskattat!
Iväg det sedan bar, över böljan den blå.
Så alldeles oerhört härligt, att titta på, tyckte Lilla O.
Vips var det hemfärd igen och med oss hem, en oräkneligt stor skara sommarminnen. Här, med några timmar kvar till hemma, vårt älskade Höga Kusten, så började hemlängtan att smyga sig på… något vi inte känt av (faktiskt! …hemmkära som vi är!?) på hela tiden… och titta! Nyplockade skogshallon till mellisfilen!!
När vi rullade in på gården sent i lördagskväll, efter nära tio dagar borta hemifrån vår älskade gård, var alla ungar som sovit i timtals i bilen nu vakna. Lillminsting hann i ett nafs rusa ut på gräsmattan och plocka ihop stortraktorerna han inte haft med sig på turen. Och in det sedan bar för att möta alla katterna och sedan snabbt ut för att ropa på hästarna som alla tre kom emot oss där vi stod hela familjen samlad.
Så himla fint att åka bort för ett slag, till en älskad plats. Bryta av. Ladda om. Och sedan få komma hem. Till vår plats på jorden.
Sova ut, dona runt. Plocka gammblommor, klappa katt. Packa upp, vila sofflock. Slumra, medan regnet faller..
Så solade det upp och ut kutade barnen, som lekt inne under regniga timmar… tagit sig genom hela hemmets allllla prylar, utklädningskläder, spel, pyssel.. sådär som barn gör, när dom varit iväg hemifrån.. ja dom bara ÄLSKAR att vara hemma igen, av hela små kropparna och själarna.. Borta bra men hemma bäst.. och smultronen smakade himmel!
Vecka 28 avslutades med att den allra första buketten plockades från blomsterbäddarna. Fullkomligt älskar årets karamellrosa lejongap och ljusgula phlox.
….
Long time no see, vänner!
Men nu är jag åter här! Jag tog mig bara en liten skriv-vila, förstår ni. Ni är så oerhört gulliga som hör av er och undrar om något hänt eller så. Jag ska berätta för er om resan vi varit på, nu under veckan. Så lova att kika in här nu, så hörs vi!
Nu tar vi måndag här hemma på gården. Vi ska jobba oss igenom trädgården, jag bland bäddar och rabatter medan M och Lillminsting klipper gräs. Gräsklipp kommer att hamna på bäddar där vi täckt för lite och som därför fått en del ovälkommet ogräs. Så en ny omgång sallad ska jag också ordna, snigel-asen har gjort att en bädd är helt saboterad och behöver en omstart. Nu är det bara att påbörja Årets Snigelkamp (ge mig dina bästa tips, snälla snälla!). Jordgubbslandet dignar, så det är tre storasyskon som är beredda att rycka in, för att ordna oss alla ett mellis jag tror vi kommer mm-a mer än en gång åt.
Hoppas, hoppas, hoppas att ni har det gott! Så hörs vi imorn igen!
Dagvillheten har slagit till, ordentligt. Som sig bör i tillsammanslediga sommartider.
Men vänta ni bara, vi tar en liten kik på veckan som gått, vetja!
Första hela juliveckan…
.. började med att pappan hade bemärkelsedag.
Födelsedagsmorgon, med väckning av fyra ihoptrasslade ungar för att sedan tuffa igång med födelsedagssång av rasslig sort.
Kramar, paket och gofrulle på det!
Nybakt Mammabröd, snurriga bullar och förstås (!); fruktsallad med visgrädde, familjepappsens favvis, sedan alltid! Och för Guds skull, glöm ej kaffet! Nix.. han är inte krångligare än så, den där skäggige.
Jag och Olof kutade i vanlig ordning. Och den här turen hann vi preciiis hem, innan regnet kom.
Jag fyllde hemmet med buketter av pion och daggkåpa. Och otaggiga rosen Therese Bugnet. En svårslagen kombo! Dukade för kalas gjorde vi ju också, himla fint var det (läs om det HÄR). 9-åringen tog en bild av sin mor.
Allt och alla njöt av regnet som vräkte ner. Som den där lilla människan som ääntligen fick riktig användning av det där paraplyet han köpte en gång på loppis för en guldpeng, mitt i vintern.
Vi gjorde studiebesök hos Brandispappan. Skitcoolt med alla stora brandbilar, tyckte Lillminsting. Storebror höll världsvant koll på sin Lillebror.
Vi tog med oss kalasrester och gick över lillåkern, till fräsiga tant G. Tårta, sällskap och cigg, liksom.. när man närmar sig 90-strecket, satt det himla fint. Och för oss, sällskapet, värmde det hjärtat att se den gamla människan så glad.
Pufflugsgos! Och en massa bus ute på lägdan, både hästar och människor var svettiga och lyckliga efteråt.
Ännu mer pionfluff!
En kväll drog jag till bästa sortens frisseri, på andra sidan fjärden. Mammor som surrar, klipps av fina frisörmamman.. och så fick vi äta det godaste och somrigaste fikat efteråt som Fru B fixat. Åhåhå, jag älskar byalivet! Allt och alla nära.
Torsdagmorgon och ljuvlig morgonsol som sken in i Salskammaren.
Sen blev det fredag och vi checkade ut totalis, för några riktigt lata dagar… starkt bidragande till min dagvillhet idag. Men himmel, så härligt med lite sommarvila!
Hoppas, hoppas, hoppas att ni har det gott, ni med. Ta hand om er allt ni kan! Och njut av sommarvila om ni kan, ni med!
Ni är kanske några, några som följt med sedan begynnelsen av detta lilla hörn av internet?
Och då vet du kanske, att vi levde ett gäng år uppe i Norra norr, när vi studerade på högskolan?
Det gjorde vi alla fall, med en hoper människor som tillsammans byggde ett alldeles särskilt bo i våra hjärtan. För evigt. Två utav dessa människor, är Emil och Eleonor. Vi inte bara pluggade, trapphängde, fredagsmyste, sjöng och tränade tillsammans. Vi åkte också till Gambia i tre veckor och bodde i hyddor och lärde oss massor om livet, födde våra första barn samtidigt med bara några veckors mellanrum.. och E och E var förstås med, dagen när jag och den skäggige gifte oss… dom var inte ”bara” där som hjärtevänner, utan satte även guldkant på vigseln, med briljant sång och spel.
Nu har vi precis firat 11-årig bröllopsdag (TACK finaste ni, all familj, vänner och fina följare, för alla grattis!! Wow, som vi är överösta med kärlek från er! <3 )…
Nu, så skulle det äntligen klaffa; Drömscenariot. Att vi, som sedan vi flyttade hem till Höga Kusten och dom ner till södra söder, inte setts på SJU år.. nu ääntligen skulle vi träffas igen!!
Efter en dag fylld av trädgårdsbestyr, kammade vi till oss lite, förberedde middag… och väntade in gänget. Och så äntligen rullade dom in på gården.
Och vet ni? Det var så himla häftigt. Det var verkligen, som om vi sågs igår. Vi bara fortsatte där vi avslutade. Nog för att vi hållit kontakten via telefon, men det är något annat att ses på riktigt.
Fem utav familjernas barn, har aldrig träffats. Men se, det märktes inte. Det var den kortaste av startsträckor, sen var leken igång!
En hop glassätande ungar med sommarfötter. Fy farao, så fint!
…
”Vi behöver inte hitta på något extra, vi önskar leva i er vardag under några dagar”, sa fina vännerna. Så vi släppte loss Drömgårdslivet och bjöd in till det, i sin enkelhet och med allt vad det också innebär.
Det var så mysigt att vakna tillsammans. Som ”på den gamla goda tiden”. Trapphänget hade nu bara förflyttats, till vår bro, bland en massa gullbarn.
Eleonor förevigade hon som njutit svettig morgonrunda medan alla sov och degen jäste fint och som nu var mer än pepp att få bjuda på go’-frukost, med nybakt Mammabröd såklart.
Att få njuta långfrukost tillsammans, i luugn och ro, ute, en varm sommarmorgon… smått oslagbart.
Vi avhandlade livet, pratade i kapp, uppdaterade varandra, pratade drömmar.. och bara njöt, av nuet.
Barnen lekte konstant. Utan ett (!) endaste kiv.
Sommarlovsmorgon i Salen.
En massa lek och busiga påhitt. Vi har en bild i ett av familjealbumen, när dessa tu var ett år gamla och just lärt sig gå.. då drog dom varandra i lära gå-vagnen… nu rejsade dom fram längs vår lillväg.
Vi tog förstås en tur till Lillsjön också.
Badade och badade.
Och gofikade! Självklart. Vad vore livet utan gofika?
Svea-katten svassade runt bland middagsätande små.
Och förstås skulle vi också bjuppa på lite arbete (hehe)… papporna slog till och gjorde en ny hästhage, en riktig Sommarbeteshage..
Tråden trasslade sig i vanlig ordning.
Men till sist…
… så släpptes hästpojkarna ut på det gröna, till ett tjoande av oss andra.
Och medan hästpojkarna fick beta, tog vi tillvara på varje minut tillsammans.. för morgonen därpå, åkte fina familjen H vidare.
Dom där dagarna tillsammans. Blev ett så gudomligt fint Första Sommarlovsminne för denna sommar, för oss alla. Nu hoppas vi att det inte dröjer sju år till nästa gång vi ses.. puh, alltså… så himla fint, med Hjärtevänner.
-Ja-a-då! Kalastätt är det här denna tid om året, med familjens alla sommarbarn. Nu var det pappans tur att fylla år och vi andra i familjen var såklart überpepp på att göra ett härligt kalas för honom, än om han tyckte att ”Emmeli du behöööver inte göra kalas för mig nu efter barnens kalas och allt”.. men det känns som att det är flera år sedan det blev kalas på något värdigt vis för honom och nu fanns både ork och lust, såå nu skulle det bli kalas, sådetså!
Vi hade dukat så det gick att slå sig ner lite här och var. Som i gammköket.
Eller i Salskammarn! Ja, eller i Salen intill, förstås!
”Uuuääh, vad äckligt, nu pussas dom igen, hörni!!”, utbrister barnen till varandra. Samtidigt som dom ska låtsas tycka att det är så himla drygt, så syns det på dom, hur dom älskar, att vi älskar varandra så. Och jag hoppas så, så, såå..att det ska få vara såhär, länge, länge, länge till.
Det dukades upp med allt gott som vi bakat senaste dagarna.
Tårtor och somriga kakor! Den ena tårtan hade en botten med valnötter, medan den andra hade en botten av mandel.
Tårtan närmast i bild, den med valnötter i sin botten och med en fluffig vaniljgrädde som också har en dutt gräddfil i sig… den, är så hejdlöst god och har liksom blivit ”Martins tårta”, då den faller honom så väl i smaken.
Valnötstårta, men vaniljfluff och bär på toppen! HÄR har ni receptet till den, förresten!
Den andra tårtan får jag ge er recept på en annan dag.
Gästerna började trilla in och här har ni två utav kalaskvällens stjärnor! Ett stycke Enhörning och en Pytte-Zorro!
En så extrafin gäst för kvällen också, min fina, fina Moster Marianne! Å, som vi har längtat efter att få ses, det var så längesedan nu. Och prick hur härligt som helst! Det känns förstår ni, som att en liten skvätt av min Mormor Syrena plötsligt kom in i vårt gamla hem för ett slag. Och det var så, så såå gott i hjärtat! Ni kan inte tro att den där donnan bredvid mig, snart snart fyller 85 år, va!?
Det sjöngs och skålades för jubilaren och strax efter, ringlade en kalas-kö sig genom köket.. Sixten kände sig trygg mellan kusse och Mormoster.
Och i Salen skapades en liten ”ungdomshörna”, Lillminsting tyckte det var helnajs att hänga där, med stoorbarnen.
Väck med fikat och fram med kex och ostar och iskall äppelmust och frukt och allt annat gott vi kunde hitta åt.
Jag är Team Digestive med Kvibille gräddädel eller brie på. Det bästa med att vara Kalasfixaren alltid, är ju att man får bestämma eeexakt man önskar bjuda på…det jag tycker är godast, alltså. Hehe..
Sommarnatten var ljus trots det efterlängtade regnet som fallit i timmar… och den här kvällen stoppar vi varmt om i hjärteasken. Plötsligt började det ju närma sig mitt i natten och precis ingen lillunge var ens nära att vilja gå i säng.. men efter många hejdå-kramar så small vi av allihopa, en efter en.. vilken kväll det blev!
…
Så så gick det till, när vi firade Livets Människa! Japp, det är just precis det han är för mig. Älskade M, alltså. Evigt tacksam för honom.
Jag vigde min måndag till att handla, laga extramycket mat, plocka blommor och binda till liten bukett. Sen susa iväg med hela alltet för att på något sätt försöka underlätta för ett gäng finmänniskor som behöver extra pepp och kärlek just nu.
Till kvällen var jag och Lillminsting ute på svettig nattatur.
På tisdag såg det ut såhär på bron efter en dag av lek och stoj.. och ett par dagläger-packningar kastade över hela alltet.. storasyskonen hade haft sin första dag på Skaparlägret i stan.
Gurkgardinen fick flytta från köksfönstret och ut till växthuset. Och dagen avslutades med lägeravslutning och vi övriga i familjen fick vara med. Fy tusan så härligt, att vi har lägerstora barn nu, det är mig så otroligt kära minnen.. alla söndagsskolesöndagar, alla scouttorsdagar, alla sommarläger… minnen och lärdomar såå goda, för livet!
Ljumma sommarkvällar. Bland det bästa som finns!
…. veem ids ta hand om disken då, liksom?
Näeh, nu var klockan nästan midnatt, igen.. och jag struntade i plock och disk och bara slog mig ner här istället. Med kvällsfilen och älsklingsvyn.
Vi kalasbakade. Den här hallonkakan är såå god. Receptet har du HÄR, ifall du blir sugen att prova den!
En utav dom sista juninätterna…
I en utav rabatterna vid entrén dök denna akleja upp.. den har mor drivit upp och visst är det otroligt söt?
Otroligt söt, det var också just vad Sveakatten var, där hon satt och tokglodde på en humla som gottade sig i blombuketten.
Tack åskskuren! För att du vattnade jorden… och dessutom gjorde att tvätthavet med viktvätt försvann.
Bada i sjön, vattna tomaterna, äta en glass till och turas om att gunga i nya sköna gungan där ute på verandan. Sommarlovande… oj oj, så härligt!
Den sista junidagen. Barnen lämnade hemma på gården med Mormor och Morfar.
Medan jag och den skäggige drog iväg till grannbyn för att göra något utav det mest ledsamma vi varit med om. Samtidigt, en så himlavacker stund.
Dränerade på energi tog vi fredagkväll. Olof var stencool, i vanlig ordning. Och Farmor och Farfar var världssnälla, i vanlig ordning. För plötsligt ringde dom upp om spontanmiddag.. bara att knata lilla vägen, sedan framme. ”Fy” farao.. vilken livetlyx, med våra fyra päron nära. <3
Den första julidagen. Blåsig och med svalare luft. Skööönt. Perfekt väder för ponnytur ute på stubbåkern.
Juni önskade sig också ett flak på trampbilen. Pappsen fixade ett sådant och sen var lillungen såå pepp på ”att arbeta”.
”Haar ni nå jobb?”, sa hon kavat. Iväg det sedan bar, med tvätt fulla ”bagaget”, mot tvättställningen.. älskar hennes energi!
Veckan avslutades med sötaste sortens gudstjänst. Den där byn barnkör sjunger för fulla halsar. Den skäggige spelade gitarr till och jag nöp mig lite i armen. Att dom där är mina, tänkte jag… både ungarna och deras gitarrspelande Vackerpappa.
…
Idag är det måndag.. en första julimåndag. Och vi kliver på vårt TillsammansSommarlov nu…
Vissa delar av vår vardag får helvila, medan annat tuffar på, men i lite lägre takt. Som arbetet kring vårt lilla småbruk. Vi är två människor med mycket energi och att ”bara göra ingenting”…. är inte vad vi högst önskar. Att vi däremot nu har ett pärlband av dagar tillsammans med barnen, att helt och hållet fylla med sånt vi tycker om. Det, är så oerhört lyxigt. Vi älskar vår vardag, men det ska bli gott med lite rutinbryt, lite extra återhämtning… och att få längta till vardagen, som vi älskar så. Skörda hö, eftermiddagsvila, galoppera genom skogen.. bada, äta glass och leka massor med kompisar. Det är några Tillsammans-Sommarlovsönskningar… kanske får vi, efter några månader av totalt stillastående, lite fart med tvättstugebygget?
Nu börjar dom Sommarlovande Drömgårdsrapporterna och önskeplaner/att göra-listor i slutet av måndagsinläggen, får vila till hösten.
Önskar er alla en god julivecka! Ta hand om er, allt vad ni bara kan. Så hörs vi snart igen!
Senaste kommentarer