Så blev det söndagmorgon och finalen av Slåtterveckan väntade… som utlovat, en dag med växlande molnighet.. där regnet, skulle dra in till kvällen..
..rejäl frulle intogs följt av lite sista-fix med Pelle-traktorn, sen var vi redo..
Vänner och familj vällde in och snabbt syntes inga strängar på övre delen av lägdan. Ni ser också, uppgraderingen detta år; TVÅ traktorer. Och TVÅ vagnar. Tack vare att vi fått låna en traktor och vagn av Snäll-Micke!
Åhåhå, vilken fart det var på årets höbärgande. Dubbeltempo!
Alla hjälpte till på sina vis. Barnen lekte och lekte. Farmor var med Virvelvinden, just där, spatserandes ute på lillvägen.
Bondmoran grejade för fullt i köket.
Och ni mår tro, att jag av flera anledningar längtat till denna hö-dag… jag fick nämligen den här klänningen av min mor för ett litet tag sedan.. ”den kan du ha på slåttanna”, sa hon.. den finaste klänning jag sett. Den bar min mor som ung småttingmor. Jag kände mig så himla fin.
Storstöpa potatissallad till lunch…
Ni vet en sån med, ja färskpotatis förstås men med en massa gott i som salladslök, grönt från landet, tärnat äpple, oliver, fetaost.. och en vinägrett med vitvinsvinäger, olja, salt, peppar och en dutt senap. Till norrländska korvar och en örtkräm. Enkelt och gott!
Allt gick som på räls!
Småttingar utfodrades först, då det sedan mitt i allt väntades fotbollsmatch-spelande under ett par timmar. Som sagt, veckan där logistiken pikade. ”Vem kan åka på fotbollen med dom fem fotbollsspelande barnen?”. Jo, Svåggen! Han kunde ta våran Storbil med många platser och dra iväg med hela fotbollsgänget, så tacksamt!
Lunchpaus ute på gräsmattan i alldeles lagomvarma augustissolen för oss andra sedan.
Sen fortsatte det hårda arbetet.
Och ni ser ju, vi var fullkomligt omringade av superhjältar. Grannen Per-Inge, från Sörgården, kastade höbalar i rasande fart.
På högolvet jobbade bästa Svärfar och Världens Starkaste Fru B.
Ute på lägdan pressade Den skäggige och BästisJonas höbalar i samma fart. Inte kan man tro på denna min att han lyft sisådär tusen balar.
Ja, ni hör ju, drömmens teamwork!!
Nu, snart paus igen!
Jag hade förberett det allra, allra mesta i mat- och fikaväg. Inte så mycket som behövdes nylagas just under dagen, menar jag. Det är ganska så nog att hinna med snurret av framplock, bortplock, disk och så vidare.. och så några småttingar i kring, förstås. En som ska ammas osv. En endaste sväng hann jag ut på högolvet och fick lyfta några balar… hade velat lyfta så, så många fler… jag älskar ju att ta i med kroppen ni vet, men det hanns inte med mer än så för mig. Husmorsklänningen åkte på igen och nu var det dags för fika!
Svärmor och jag teamade väl. Guld värt! Och blåbärskakan jag undrade vad i hela friden jag gjort för något, jag hade nämligen inte dom ingredienser hemma som stod i receptet… jag tog andra… men vet ni?
-Det blev livets saftigaste blåbärskaka, med smul på toppen.
Till vaniljvisp. Hujedamig, den ska ni få recept på, jag lovar!
… ska bara försöka minnas vad jag gjorde…
Barnen lekte och lekte.. det osade Bullerbykänsla när det skrattades inifrån höet.. stundvis var himlen för spännande molnig… skulle regnet komma redan nu?
Där kom Lill-Olof puttrandes fram i traktor med sin älskade Farfar.
.. .samtidigt som dessa tu rullade in på gården, med ett gäng Mammalagade lasagner att värma till middagen.
Jag vet inte om ni känner i orden, hur tacksamma vi är över kärleken vi strösslas..
Det började närma sig… dom allra sista balarna lades på vagnen och nu, tredje året, vet barnen vad som gäller.. och kutade allt vad dom kunde, utför lägdan.
Åka hölass upp till gården… där Skördefesten väntade!
Mat och dryck i massor. Nu skulle det firas!
Mammalagade lasagnerna..
.. och så det där nya receptet jag lagat efter… rotsakslasagne. Den var så enkel att göra och så smakrik och god. Recept kommer på den med!
Till sallad från landet och tunnbröd från tunnbrödsbageriet, Mjälloms, nere i byn.
Vi skålade i bubblor och kalasade till sena kvällen.
Smått obeskrivlig känsla.. att vi fått hjälp att ta in det hö vi till sist denna sommar hade kunnat ägna så efterlängtade dagar åt. Inte trodde vi väl att vi redan var så inbitna på det här… att vi nu, ”känner oss som människor igen”.. när höet är där det ska. Inne, i torra lagårn..
Så det var Slåttanna 2023, det!
En riktig rysare, faktiskt, tycker vi! Men nu har vi vårt hö till älskade hästarna…. och ni mår tro, att det var en ganska så magisk känsla när vi till kvällen sagt ”tack och godnatt”… och det just då, började smattra mot fönsterrutorna… och regnet kom.
…
Ja, fy vad det hade känts både drygt, tråkigt och dyrt.. om vi inte hade lyckats med det här utan måstat köööpa hö, av någon annan(!?). Nä, vi chansade lite, lät en regnskur falla och slapp lyckligt den andra utlovade åskskuren. Vi jobbade järnet, jag och den skäggige, och sedan ynnesten att vi har denna kärleksfulla fallskärm av människor i kring, som finns för oss på olika vis. Gällande slåttern så rår vi upp allt på Team Drömgården.. framtill själva balandet, då bara måste vi vara fler, det handlar om många, många balar som ska lyftas under en dag.. vi skulle aldrig klara det, utan våra hjältar. Tack tack tack TACK våra fina människor för årets hö-hjälp!
Senaste dagarna i livet har varit så otroooligt intensiva. Vi har jobbat. Så. Hårt! Tagit en dag i taget.. och sannerligen känt livet i oss.
Äääntligen! …så blev det Slåtterveckan 2023…
Barn och HemmaMamma började veckan såhär. Med plock av storblåbär och lekstugelek. Bakom kulisserna pågick också en massa logistikpusslande, det här var veckan då allt hopade sig…
..med fyra sommarlovande småttingar, ordinarie arbete, mina uppdrag, brandisjour och en trolig slåtter på ingång.. så använde päronen i hemmet, låt säga; väldigt många av dygnets timmar för att hinna med. Här fick jag en liiten arbetslucka till att fota och filma för ett samarbete… jag förstår att ni ser fram emot att se resultatet! Fokuset var på topp hos Den digitala kreatören…
Det blev tisdag. ”Nu kör vi!”, sa han till henne.. medan dom fyra ungarna stod storögda intill. High-five på det! Soooom vi väntat på hö-väder denna sommar. Vi som behöver få höet helt torrt också, behöver fyra-fem dagar där det är finväder. Vi fick till sist chansa nu… trots hotande om regnskurar på ett par ställen.
Hela tisdagen slog M. Precis när han var klar, kom den utlovade regnskuren.. men vi har läst oss till, att en regnskur i nyslaget hö, ska vara lugna puckar… kändes ändå inte så härligt, det är nog fuktig luft i augusti ändå.. hur ska det gå?-känslan dök på.
Tack och loov.. här var det onsdag och Bonden Blom vände höet och det såg fint ut.. hade börjat torka bra, alltså. Solen gassade. Hurra!!
Blåbärssmoothie, ostkrokar, karameller och färska blommor. Det var till att fira med småttingarna och småvännerna, när slåttern flöt på så långt!
Torsdag och gruset sved i ögonen på undertecknad…nuddandet av kudden hade skett sent, sent.. natt efter natt. Smoothie till alla, en god start!
Här hjälpte Vilda Babyn mor att baka inför kompisbesök och slåttanna.. kantbitarna tog vi med i fikapackningen sedan, när vi åkte till lillsjön och mötte upp ett stort kompisgäng.
Det var sån värme att det bara fanns ett ut efter att vi varit på kvällens fotbollsträning .. nämligen susa till sjön igen och kvällsdoppa oss. Helt sagolikt. Varm choklad till kvällsfika för huttrande små, deras mor.. och pappan. Äntligen fick vi se en skymt av han som jobbat, vänt hö och till sist varit timmar på brandövning. Alltsammans, följt av tidig kväll för samtliga… Nu skulle vi ladda för helgen!
Fredag. Och Lilla Gubben stod nedanför bron och väntade finbesök. Vänner, ponnyridning, brakfika (med köpeskakor ni vet, höjden av lyx! ) och timmar med prat om livet högt och lågt, så fint.
Fredagkvällen sedan, med både barnkalas och tredje och sista vändandet av höet.. har ni sett en så lycklig liten dräng, förresten? ..
Och nu blev det lördag.. Bonden Blom stränglade, mor handlade, storkokade och fejade.. liten Lillminsting fick en guldstund med Morfar så pass att jag hann skala kilovis med rotsaker i ett svep… värdefullt!! Storasyskonen? .. dom kutade ner till Pinglangrannen för drömhäng, medan det ute på gården puttrade av liv. Teamwork!
En hop hjältar i syn. Väderprognosen började stressa på oss rejält… ”vi måste börja ta in hö redan idag”, sa han. Stunden senare var både Svärfar och Kompis R på plats. Några hundra balar togs in i ett nafs… obeskrivligt tacksamt, hela alltet.
Det blev söndag… dagen vi jobbat så hårt för, hela veckan.
Jag var ute och sprang tidigt på morgonen, tankade kraft.. och blundade mot solen när jag kom hem. Skulle vi hinna få in all den där mängden hö som låg ute på lägdan och väntade på denna dag? .. innan regnet alltså..
…kika in här imorn, så får ni veta.
Önskar er alla en härlig augustivecka. Ta hand om er, allt vad ni bara kan!
Jag bara måste få berätta om gårkvällen här hemma..
..StoraLillasyster hade bjudit in sina två närmsta vänner till ett så efterlängtat litet ”kompiskalas”, något som hennes bröder var minst lika taggade på. Lilla B skulle nämligen få vara med på kalaset han också och Storebror? Han skulle stå för kalasfixet, dukandet, kockandes, kyperiet… RUBBET!
Meny skrevs, i sån pepp och hast att vi varken hade ro eller intresse att rabbla rättstavande. Så fort kalasfolket var samlat, upptogs beställningar utifrån den hejdlöst barnvänliga menyn.
Medan den klassiskt italienska musiken bara skrålade ur högtalarna, hällde Storebror upp önskad crush i glasen ..
Ristorante Pigiama, osade av kalasstämning.
Förrätten (chips i varsin liten skål) serverades och snabbt var skålandet igång också, som ni ser!
Ni vet att jag aldrig någonsin dricker en droppe alkohol, men jag är nog den som skålar mest. För ICKE behöver det vara någon särskild dryck för att kunna skålas. Vi skålar för livet, i kaffe, mjölk och bubbeldricka av olika slag. Så det så!
Snabbt ut i köket igen, där assistenten (Morsan) precis hade spisat klart det sista. Den kuuuulinariska maten lades upp på fat och beställningarna lästes noga, ”vem var det som skulle ha ketchup på nu då, och inte!?”… ”Mamma, det här är så kul! Och såå stressigt!”, sa nioåringen lyckligt där han slirade tag i tallrikarna och drog in mot Salskammaren igen..
”Smaklig måltid, hoppas det ska smaka!”, sa servitören! … iklädd vitskjorta och med kökshandduken världsvant hängande över armen.
Det var inte bara sjåigt med matlagande, serverandet och allt det där…vi ”som jobbade i köket”, hade också en busig Toddler att hålla reda på. Han var precis överallt där han inte skulle vara. Så vi gjorde helt sonika ett försök att hålla honom några minuter på plats, med hjälp av bolibompa. Funkade halvbra. Men några minuter, är ändå några minuter…..
Puh, så varmt! Ljuvliga augustivädret tillät korsgrad med ljummen vind…
Små godispaket skulle nu ordnas, medan kalasfolket lekte uppe på övervåningen. Ni ser vem som lyckades haffa tag på karameller i väldig fart, va?
Knyta knuten, fixa och greja. Kanske en kväll av det mest kärleksfulla slag, suckade mamman…
Det blev fiskedamm ute på bron. ”Men vad synd att jag missade det, mamma!”, sa 9-åringen… jag ”var ju på toa!”, sa han nöjt, blinkandes med ena ögat och med sitationstecken-fingrarna i luften världsvant.
Å men peerfekt! Nu kom Bondepappan in en sväng från traktorkörandet.. och hämtade lilla Virvelvinden. Lycka för Toddlern!
Tänk att vi fick dessa dagar av värme, lagom vind och sol? Höskördsväder!! Sooom vi väntat och väntat på det denna sommar…
Nu var ”köket” så trötta att vi nästan såg i kors.. men vi haade ju en rätt kvar på menyn. Efterrätten.
I ett nafs snodde vi ihop en önskat ”lagomkladdig” kladdkaka. Vispade grädde. Tog ännu ett varv av beställningar… ni vet, nån ville ha med grädde, någon utan.. nån ville baara ha grädde…
Nu var personalen på Ristorante Pigiama, heelt utmattade. Och såå nöjda.
Vi slog oss ner ute på bron, med varsin kaffekopp och efterrättsbit. Inne i Salen satt nu kalasfolket parkerade framför film, med popcorn och chips i skålar härs och tvärs…. nära på, sovande…
Fyra timmar av ivrigt kalasande, som varit så skitroligt. Vi sänder idén vidare, mao. Lek er egen restaurang, fullt ut. Fyll livet med en busrolig kväll. Låt barnen få mycket av ansvaret och det kommer bli fest av rang! Det här blev ett underbart sommarlovsminne.
Ristorante Pigiama, undrar du kanske? Jamen, vi troor att det kanske, på italienska, betyder typ ”pyjamasrestaurangen”?… gästerna kom nämligen iklädde pyjamas.. och klackeskor, förstår ni.
Många kalas har det blivit i gamla gården denna sommar,
det här var ju när den skäggige fyllde år och jag gjorde olika sorters tårtor, en med valnötter (recept HÄR) och en Mandeltårta som blev så otroligt god…trots att den egentligen inte blev som den var tänkt. Berättar snart.
Mandeltårta med smörgul kräm på toppen.. denna tårta passar så bra, alltid.. sommar, med blommor på toppen.. under sensommaren, med bär till.. och till påsken, ja då är den ju bra så väldigt passande i sin gula färg.
Nu ska ni få receptet! Och lova nu, att inte göra som jag i hast gjorde.. nämligen att vispa ner mandeln, med elvispen, i alldeles för häftig fart. Då blev marängen lös men jag vägrade ge upp det hela, då det var så fina ingredienser i.. så jag tog helt sonika en springform och se, det blev tårta ändå, alla mm:ade så och undrade vad jag gjort för god tårta… som jag först tyckte kändes misslyckad men som blev kalasets hit. Ja, ni hör. ”Lyckad” eller som en ”Lyckad miss”.. denna tårta är alltid ett kalastips!
Håll tillgodo, här kommer receptet!
Mandelbottnar
(två för flera lager, eller en för en större tårtbotten):
150 g sötmandel
5 st äggvitor
2 dl strösocker
Smörkräm:
5 st äggulor
1 dl grädde
1 dl strösocker
175 g smör
Garnering:
50 g mandelspån, rostade om du vill
Gör såhär:
Sätt ugnen på 175 °C
Rita upp cirklar med ca 24 cm i diameter på bakplåtspapper. Eftersom det ska bli 2 st bottnar till tårtan så behövs 2 st bakplåtspapper med en cirkel på varje. Eller gör en lite större botten! (Har du maräng smått havererat så som min gjorde, hiva i alltsammans i en bakplåtspappersklädd springform!x
Hacka mandeln fint i en mixer.
Knäck äggen och skilj gulor och vitor.
Lägg äggvitorna i en torr och fettfri bunke som rymmer minst 2 liter. Lägg äggulorna i en liten skål och ställ in i kylen, dom ska sedan användas till smörkrämen.
Vispa äggvitorna till hårt skum. Vänd försiktigt ner sockret, rör om och fortsätt vispa med maskin till ett blankt och hårt skum (det ska gå och vända upp och ner på bunken utan att det rinner ut), det tar några minuter.
Vänd försiktigt ner den malda mandeln och rör försiktigt till en jämn smet.
Bred ut smeten i jämnt lager, innanför dina uppritade cirklar på bakplåtspapper.
Grädda en tårtbotten i taget i strax under mitten av ugnen i ca 22 minuter.
Vänd på stuberten upp den färdiggräddade bottnen mot ett bakplåtspapper och dra bort bakplåtspappret från bottnen. Låt bottnarna svalna på bakplåtspapper på galler.
Lägg äggulorna i en kastrull och häll på grädde samt strösocker i en kastrull.
Vispa till en jämn smet. Låt koka upp under omrörning. Vispa kraftigt och låt smeten sjuda (ej koka) tills den tjocknat. Vispa kraftigt under tiden! När smeten tjocknat, ta bort kastrullen från värmen och låt den svalna någon minut.
Tillsätt sedan det kalla smöret, en klick i taget, och vispa till en jämn smet mellan varje smörklick tills allt smör har vispats ner och krämen är jämn, blank och fin.
Låt sedan krämen kallna och stelna i kylskåp.
När tårtbottnarna svalnat, smörkrämen är kylskåpskall och du har mandelspånen redo, så kan du lägga ihop tårtan, såsom du önskar.. i flera lager eller ej.
Åhåå, det där var ”upp som en sol, ner som en pannkaka.. och sen upp igen”– veckan…
Vänta ska jag berätta!
Vi började veckan på det allra, allra härligaste sättet vi kan tänka oss. Med bästisar. Barn som leker, päron som språkar, lunchande, fikande. Älskar, älskar, äääälskar när Emil, Carolin och barnen kommer.. det blev dock bara en kortis denna gång, men vi maxade tiden, hann prata i kapp sedan sist.. och planera in nästa gång vi ska ses. Med en sån plan känns det överkomligt att säga hejdå till varandra redan efter några timmar, liksom. 40 mil fick gärna vara bara 4 mil…. kan vi önska.
Till kvällen var vi bjudna till Familjen B. Ja, ni hör. Drömdag. Bästishäng, från morgon till kväll. Det här var en så god kväll, för både hjärtan och magar. Vi rumlade hem nån gång när himlen var mörk och augustinatten tropiskt varm.
Vidare, en såå regnig vecka. Sommarlovsbarnen påtade med lite av varje. Kortspelande, korthusbyggande, kojbyggande, pysslande, pusslande, tv-gluttande..
… och släppas ut som kor på grönbete till kvällen när det solade upp. Älskar att kuta med min Lill-Olof. Vi är ett sånt bra team.
En dag drog vi till stan med kusinerna och ääntligen klaffade det så den där upplevelse-julklappen, skoj på leklandet Bazinga, blev av. Å himmel, vilken drömdag för alla barnen!
När vi ändå var i stan, passade vi på att dra till favoritaffären, ni vet. Granngården förstås. Jag köpte bland annat denna, SnigelNIX. SÅÅÅ GALET BRA!!! Jag har knappt sett en endaste snigel sedan jag strösslade ut det här.. och det, vill jag lovar er, är en helomvändning. Jag har plockat NÄVEVIS med småsniglar, varje kväll innan dess….tips, tips alltså!
När vi kom hem från stan var det kväll och vi skulle sno ihop lite snabb middag bara. Ääsch då… iinget märkvärdigt.. bara svingoda kantarelltoasts med kantareller jag fått från Pinglangrannen 😉 Älskade mamma och pappa dök upp också så kvällen blev väldans festlig.
En annan dag. När det ändå var så mycket inneväder, drog jag till med storstädning på sina håll. Den här dagen hade jag känt mig som ett gnälligt gångjärn. Suuur och vresig. TRÖTT, alltså. Lite redig såpskurning gjorde susen, åtminstone lindrade.
En stund hos hästarna, eller blunda och slumra ett slag, var också himla gott. Trötta mammor ska man vårda ömt, så är det!
Torsdagslunchen var inte äcklig den heller. Tog helt sonika kantarellstuvningen som var över och gjorde en enkel pastarätt utav den. Mums, tyckte till och med Lillminsting! Storasyskonen? Dom var hos vännerna och lunchade och lekte…
Därefter mötte vi upp både Fru B och alla barnen, för en redig loppistur när regnet öste ner. Lite glass nere på Glassbaronen i byn. Sen drog vi avslutningsvis hem till oss och lät barnen leka järnet medan mammorna fick påtår i lugnan ro. Spontan sommarlovsdag av ljuvlig kvalisort.
Vaknade till fredag och jag kände mig exakt så trött som Lilla Svea också verkade vara, där hon låg och kurrade bredvid sin Salle. Sådär trött att alla ljud kändes jobbiga, allt älskat barnatempo gjorde mig krypig i kroppen…. så vi gjorde något vi aldrig gör; bad om en stunds barnvakt, fastän vi inte hade något egentligt att be om barnvakt för… men vi önskade ge oss ut på en springtur, bara vi. Svärisarna bor nära, nära och säger aldrig nej…vi styrde över snusande Olof och tre peppade storasyskon. Sen gav vi oss ut. Den löpturen blev ett gott sommarminne för småttingpäronen. Vi höll fullkomligt på att knäcken på varandra, men det var härligt… få tänka tankar färdiga, prata mellan flåsandet, vara bara vi.
Till kvällen vankades det säktkalas här i gamla gården! Regnet föll och vi fixade och donade.
Att duka med färska blommor i karamelliga färger… det är inte ett dugg tråkigt, faktiskt.
Och vilken himla mysig kväll det blev tillsammans med Svärisarna, Sväggan med familj och makens ena farbror med familj.. till efterrätt åt vi pajen jag tipsade er om i våras.. med det där omåttligt goda knäcktäcket som passar till alllla frukt- och bärpajer du kan tänka dig. Äpple som fyllning, var en hit!
Vaknade till lördag. Jag gav mig ut på långtur med min fina Kolaböna.. vi har lagt all tid vi kunnat på Badrumstvättstugebygget att jag har knappt tagit mig tid att rida senaste tiden, men jag törs våga tro, att det kan se annorlunda ut om ett kort tag. För dessa stunder, är själmagi, från början till slut.
Sen gjorde vi oss så fina vi bara kunde, jag och den skäggige. Jag hade slagit på stort och shoppat nytt för en gångs skull. Ja, inte nytt som i nyttnytt.. klänningen hade jag köpt på tradera. Skorna och väskan, nere på byns lilla loppis. En outfit för totalt några få, få hundringar. Och jag kände mig så fiin, bredvid min allra finaste smycke i livet.
Kära hjärtanes, vilken sagodag sedan! Livets ja mellan L & L fick vi bevittna. Så vackert brudpar, eller hur!? … och festen därefter… så hejdlöst trevlig! Vi rullade in på gården mitt i natten, läängtandes efter våra småälsklingar som Mormorn och Morfarn hade tagit hand om på det mysigaste vis. Så gott att en lite längre stund vara bara jag och den skäggige, få längta efter dom livliga små liven. Helt, helt underbart!
Söndagen var en väldans gäspig variant. Spöregn, en snabb skogstur för att reka hallonläget. Dystert. Vidare hem, sur över att hallonen nog nu totalt regnat bort drevs jag plötsligt till att städa ur det där äckliga kylskåpet. Innan jag tog två stora barnen med mig och åkte till grannbyn för timmar av fotbollsmatcher i spöregn. Hem igen, klassikern till gryta (den HÄR) serverades till middag sen blev det en tidig kväll.
Sannerligen var det där ”upp som en sol, ner som en pannkaka.. och sen upp igen”– veckan…
Och så blev det den där måndagen.. när Pappan är tillbaka på kontoret efter ett långt tillsammans-sommarlov med oss övriga…vi, som inte alls är färdiga med sommarlov ännu. Vi mjukstartar vardagen, mao. Fast jag ska säga er, att den här veckan känns ganska rivstartig. Jobb och uppdrag för både mig och M, Brandisjour, Det Där Byggprojektet Som MÅSTE Bli Klart, SNART… och så hoppa, hoppas, hoppas vi… ännu en gång denna sommar, att vädret är med oss och att vi får in vårt hö till helgen… hoppas med oss!!
Det är många, många stunder på en hel vecka.. tänker mig att det blir en hop stunder med kameran, riggande av samarbetsjobb och skrivande här vid datorn, men mestadels bara mysiga sommarlovspåhitt med barnen.
Ser fram emot veckan! Fick så underbar energi från helgen! <3
Hur känns din veckostart? Något särskilt du ser fram emot denna vecka?
Önskar er alla en finfin augustivecka. Ta hand om er, allt vad ni bara kan. Så hörs vi under veckan!
Trular in tvätt i tvättmaskinen medan smörklicken i stekpannan blir varm och lunchen ska fräsas på. Hinner nog vattna några blommor också där jag susar fram, gammspisen tar tid på sig. Ute regnar det. Ännu en skur. Inget höväder, alls. Å, puh.
Mellan stunderna vid spis och diskbänk, sommarlovspåhitt, små utlyfkter och kompishäng.. passar jag på att skura ett par utav skurgolven. Drar fram möbler och hittar dammråttor stora som tefat. Dammar och torkar och har absolut drivet tack vare att jag på toppen tänkt gå ut i blomsterbäddarna och plocka färska blommor..
Det blommar så, så vackert nu. Tänk att det går med små frön i bleka marshänder, skapa detta till sensommarens njut?
Alldeles vid sommarens början, lyckades jag fynda sju meter spetstyg för en dryg hundring. Se så fint!
..Inget jag såklart lyckats sy något av.. är det något ni förmodligen aldrig kommer att höra i kombination, så är det ”Emmeli och Symaskin”… men vad tusan, tänker jag ibland. Jag kanske har sansat mig lite, sedan sjunde, åttonde, nionde klass? Jag kanske inte kommer få psykbryt av att tråden tjorvar, jag kanske kommer gasa lite lättare? Inte sy mig i fingrarna? Att träslöjd mer var min grej, behöver jag kanske inte tillägga. Och att brodera! På syslöjden, alltså. Ja, brodera, det lärde Farmor Gertrud mig tidigt och jag minns så väl, hur stolt hon var när jag redan i sjunde klass, broderade Anundsjö söm på en duk. Men nej, någon symaskins-sömmerska blir jag kanske aldrig…
Det funkar ju att bara slira upp sjumeterstyget över stången också…..
Mellan skurarna, smyger solen fram… sovrummet doftar såpa, phlox och luktärt nu. Renbäddade sängar och överkastet på sin plats. Och solkatterna på det handhyvlade gammgolvet, är så vackra att jag stannar upp och bara tittar, några sekunder. Sedan vidare. Amma Lillminsting. Sova ner. Plocka leksaker. Trösta liten. Hjälpa till. Söka fram något borttappat. Spela kort med älskade storbarn. Kila ut med en påse pant och återvinning till gula huset. Skicka iväg ett mail. Fundera på höstens planer…
Jag har känt mig så otroligt trött senaste dagarna. Det är förstås intensivt med Sommarlov. Roligt, mysigt, intensivt… och inte konstigt om man blir lite trött på toppen. Tror en drös andra parametrar spelar in också… som att det regnar, är kvavt och himlen hänger tung för jag vet inte vilken dag i ordningen. Jag vägrar klaga på väder. Om det inte är extremväder, som skadar någon eller några. Annars är väder bara väder och jag är glad som får uppleva det.
Idag är det fredag. Och jag slår ikull mig, när jag kan. Virvelvinden slumrar ute i vagnen nu, och jag passar på. Att passa av.
Hur gåår det egentligen detta odlingsår? Odlingssäsongen där våren var iskall och snöig.. varmvåren kom sent… följt av en lång och ihärdig torrperiod och på toppen, svalare temperaturer och mängder av regn?
Kommer det något ätbart? Blommar det något?
Häng på så kikar vi! Glimtar, både från slutet av julimånaden och nu alldeles i början av augusti, från Köksträdgården och växthuset.
Inne i lilla Pettson-växthuset är det småfolk, ser ni?
För så fort det mognat en liten tomat, så är småhänderna framme. Precis, exakt såsom jag bara drömt om att ha det. Det var en smärre ceremoni också, när vi skördade första gurkan. Så himla god, våran allra första egenodlade gurka!
Mer av både gurka och tomat, kommer nu hela tiden. Hoppas att vi ska få äta solvarma tomater länge till.
Odlingssäsongen i år känns speciell. Det var besvärligt torrt vi utplanteringens och direktsåddens tid. Och fortsatt torka och blåst har hållit växandet tillbaka. Men senaste två veckorna har det tusan börjat säga prunk prunk prunk, kors och tvärs!
-ÄNTLIGEN!
.. det kommer snart, snart bara säga poff längs ”luktärtsväggen” också.. och himmel, som jag längtar!
Nu är jag framme och knipsar in små korta stjälkarna, så fort det finns någon blomma. På så vis kommer det bara mer blommor, med längre stjälkar.
Välkomna in i vår lilla odling!
Till höger och vänster direkt innanför portalen, finns sallad av olika slag.
… och sockerärter, i massor!
Barnens favoriter. Men som ni ser, de är pyttiga ännu och vi väntar tålmodigt på varje-dag-ätandet av sockerärts-mellis.
Bädd nummer två, på vänster sida; otroooligt grönkål, praktvädd och ringblommor. Bädd nummer två, på höger sida; spetskål, klint och persilja.
En blomstrande köksträdgård, alltså. Ett virrvarr av blommigt och ätbart.
Att kunna gå och hämta broccoli till middagen och samtidigt plocka med sig en bunt blommor. Det är sån lycka för mig.
Hur vacker är broccolin!?
En röd och ståtlig solros mitt i en bädd av olika kål, astrar och mjukt gula zinnia.
Phlox och harört..
Dahlior i alla möjliga färger! Bubbelgumsrosa lejongap! Citrongula rosenskära! ..sistnämnda, som jag och Bertil sådde mitt i vintern, ute i växthuset och ”vattnade” med snö.. att vinterså, det kommer vi göra om!
Fyller ut blombuketterna gör jag i år med bland annat risp och jungfruhirs, så otroligt fint.
Prunket är bara i sin början och vi väntar med spänning på blomningens och skördandets esse! Hej och välkommen augusti, nu kör vi!
Jag kom på, i denna skrivande stund, att jag nu helt glömt av att fota det lilla, nya trädgårdslandet som vi fräste för sådd av rödbeta och morot… faktum är, att jag är så ledsen över det landet att jag typ förträngt det. Det mest bara torkade bort. Vi försökte vattna och vattna efter sådd, men det hjälpte föga. Vi får se om det blir någon som helst skörd därifrån…
men det äär ju såhär med trädgård också, eller hur? Hittills har jag inte varit med om något år, där precis ALLT går TOPPEN. Alltid krånglar det åt något håll. Det är charmen också. Fast nog tusan kan man bli förskräckligt sur när det är något man gått inför, gjort sitt allt för att det ska gro, växa, blomma, gå att ätas… och så bara skiter det sig, eller hur!?
Men näeh… inte ens storbråk med sniglar eller annat bök, kan få mig att ogilla det här.. jag är helt, helt nerkärad i trädgård- och odlingslivet.
Här, bland blommor och grönt, med ett knippe ogräs i ena handen och ljuvlig persilja i den andra… här mår själen gott.
Jag åter kommer med en slutsummering, så får vi se hur det gick med allt till sist. Stora fång med luktärter… i alla fall nååågon rödbeta? Mängder av sockerärter.. och kanske risp i bunt att torka inför vintern? Ja, det är drömmar jag har….
Vi hade här halvt kidnappat ena syrran, Stockholmsbönan, som fyllt jämt förstår ni. Dragit iväg för att ge henne, familjens danspingla, en eftermiddag med såhåå proffsige dansläraren Christina. Vi hade SÅ KUUUL!! Lärde oss en koreografi till Michael Jacksons ’Beat it’. Förskräckligt roligt. Se så fräsiga vi var!
Det här var alltså årets sommarvecka då hela taikonsfamiljen var samlad här i norr. Vi passade förstås på att fira med storkalas också, för födelsedagssyrran som fyllde tidigare i våras. Första rediga buketten från blomsterbäddarna plockades också, lagom till kalaset.
Vi hängde allihopa i barndomsbyn, hemma hos mamma och pappa. Kära nån, så maffig trädgård älskade föräldrarna har nu. Titta dahliorna!
God mat, tårta, skålande och hipp hurra. Jaa må hon leeva och så litet syskontal på toppen. Lillhunden undrade vad vi pysslade med. Mamma hade gjort en helt otrolig marängtårta till efterrätt, med vaniljkräm ovan. Slurp!
Här hade jag så hurtigt tagit med mig alla fyra barnen ut på tur. En längre sådan. M hemma och snickrade för fullt. Här var vi halvvägs och festisen smakade gott. Sen blev det mest pannkaka av fortsättningen. Ena lillungen ramlade och slog sig blodig och hade såå ont. Någon blev kissnödig på halv-omöjlig plats. Någon vart tvärhungrig och tänkte nog inte cykla en meter till. Jag kånkade cykel på taket av vagnen med fullt lass. Han som skulle somna? Somnade absoluut inte. Och nånstans där, en lite småtrött mamma som skulle hålla humöret uppe för alla. Låt säga att vi var väldans nöjda när vi kom hem igen.
”Nöjda” som i ”okej nu går mamma (SJÄLV) och pustar lite nere vid hallonen, nedanför hästarna”.. plockade någon liter och kokade sedan hallonsylt med äkta vanilj i.
Ännu en julikväll med taikonshäng!
Denna gång med början nere vid älven.. hemma i barndomsbyn..
Vi diggade till fräsiga ”Nylands Järn”-gänget som spelar och sjunger från ”Rockbåten” som åker från hamn till hamn här i kring. Så väldigt roligt påhitt!
Någon väldigt liten människa var i centrum.
Jag plockade blommor och snurrade buketter en efter en. Bland det bästa jag vet. Och så skördade vi första lilla broccolin, helt sagolikt god!!
Sen tog det tvärnit i dom tänkta planerna. Sjusktugan vi trodde var över, ”överraskade” med fortsättning hos ännu en familjemedlem. Bara att hålla oss på vår kant, mao. Jag passade på att grundligt städa ur barnrummen. Putsa fönster, damma i alla vrår och sådär.
Teamade med tvättmaskinen sådär frenetiskt. Och var kanske lite trött.. men mitt där jag stod och tog ner den nu torra tvätten från strecket, sköljdes tacksamhetskänslan över mig; ”tänk att jag får bära in ännu en korg med tvätt, som tyder på att jag har en hel skara med småbarn att ta hand om”. Bästa som finns!
Medan Syrran och Bertilen satt nere i köket och pärlade…
…så tjuvlekte Olof lite i syrrans rum. Att göra ett ”småbrorserum” av det stora ogjorda rummet vi har där på övervåningen, är högt upp på min projekt-önskelista framöver..
Snickarpappan har verkligen jobbat på senaste veckorna. Nu byggs dom sista möblerna. Här hamnar handfatet. En sittbänk är på väg att bli färdig nu också. Ett par överskåp bara.. sen tusan, river vi av pappen!
Medan pappan snickrat, har mamman pysslat om ungar och tagit hand om ”markservicen”. Och jag kolavippar av det här.. en sån drömsyn för mig. Barn och djur huller om buller på vår plats på jorden.
Chippen bar tre av fyra barn på tur. Det fjärde barnet låg inne och huttrade i febertopp. Det minsta barnet i skaran? Piggelin och så morsk som han är, tog han sin livets premiärtur på hästryggen.
Lördag. Äntligen kry barnaskara. Ösregn och monopol inne i salskammaren.
Och ”Gun-post” i postlådan, till barnen. Lördagsgodis till alla fyra. Det är en sån lyx att ha en Gun i vårat liv.
Det blev söndag och en tur till Lillsjön var precis vad vi alla i familjen behövde.
Det blev en fin vecka, mitt i allt… för ja, veckan blev inte alls som den först var tänkt, knappt ett endaste dugg. På grund av Sjukstuga blev det mindre Storfamiljehäng än tänkt, otroooligt efterlängtat vännerhäng uteblev.. och det ostadiga vädret fortsatte och höskörden som också var inplanerad, fick fortsätta att skjutas på framtiden..
Nåväl.
I veckan väntas det en hop regndagar. Vi vaknade i morse till ösregn och åskmuller. Himla mysigt faktiskt! Vi har massor vi behöver greja med här hemma. Eftersom vi förra veckan blev hemmavid och bara vi familjen mer än tänkt, har Snickarpappan formligen bott inne i Tvättstugebadrummet och det var just precis vad det rummet behövde. I månader har det nu stått stilla, igen.. sådär som det gör för oss och våra renoveringsprojekt titt som tätt. För periodvis under året räcker inte tiden till, till innerenovering, då är det så mycket ute. Men nu tusan, vad himla nära vi är att vara heelt klara nu med även dom allra sista små pusselbitarna. Längtar efter att få visa er! … dock kan det vara så att vi har en liten deadline för en annan grej vi behöver bygga, ganska pronto… så Tvättstugan kanske får pausas igen… åhåhåhå, kan ni gissa vad vi ska bygga!?
Nu hoppas vi att sjukstugan släppt sitt sista tag så vi både kan jobba på med allt möjligt och sommarlova oss med full familjestyrka denna vecka.
Tack juli, för den här gången. Och snart, snart; välkommen augusti! Jag önskar er alla goda första augustidagar, ta hand om er allt vad ni bara kan! Så hörs vi snart igen!
.. och det utlovas regn, kanske hos dig med? Och kanske är du, precis som vi var den där lördagen alldeles i början av julimånaden, sugen på att baka någonting gott? Något bulligt men ändå inte så arbetsamt som ju faktiskt ett redigt bullbak är. Utan något väldigt mycket lättsammare? Himla gott? Med smak av sommar?
Mandelkubb. Ja kära hjärtanes, så gott. Här kommer receptet!
Mandelkubb
(ca 20 stycken)
Du behöver:
7 dl vetemjöl
2 tsk hjorthornssalt
1,5 dl socker
4 droppar bittermandelolja
125 gram smör
1 ägg
1,5 dl mjölk
1 dl pärlsocker till garnering av kubbarna
Gör såhär:
Låt smöret bli rumsvarmt eller mikra det lite försiktigt utan att smälta det.
Sätt ugnen på 200 grader.
Blanda bittermandelolja med dom övriga torra ingredienserna som vetemjöl, hjorthornssalt samt socker i en stor bunke.
Blanda ner smöret till en smulig blandning med fingrarna, gaffel eller slev.
Hiva i mjölk och ägg och rör ihop till en deg.
Rulla ut degen till en avlång längd ca 40 cm på mjölat bakbord. Skär ut 2 cm breda bitar – mandelkubbar.
Lägg upp pärlsocker på ett fat.
Klä två plåtar med bakplåtspapper
Doppa degbitarna i pärlsockret och lägg mandelkubbarna med sockret uppåt med några cm mellanrum på plåtarna.
Grädda mandelkubbarna i ca 15 minuter tills de fått fin färg.
Så trevlig bakning! Gick som hejsan bredvid Virvelvinden som kutade in och ut, redo med sin små sandaler på.
Låt mandelkubbarna svalna lite efter gräddning, njut sedan till iskall sommarsaft eller nykokt kaffe. Ute i solen eller kurandes medan regnet faller. Råkar det bli några kubbar över, kan du antingen förvara dom i en tät burk i skafferiet, men härligast tycker jag ändå dom håller sig om jag lägger burken i frysen.
Senaste kommentarer