Vi hade äppelröda kinder efter timmarna ute i alldeles strålande solsken. Masade oss sedan inåt och öppnade porslinsdignande skåparna och letade reda på finporslinet. Lagade mat och dukade så fint vi bara kunde. Med natur och massor av ljus. Då blir det världsfint, tycker jag.
Nystruken finduk och loppade glas på fot.
Jag mumlade att linneservetter och tjusiga bestick är något som vore flärdfullt att finna i kökslådorna. Inte nödvändigt på en fläck, men lite roligt, liksom. Äsch, vi var vrålnöjda i alla fall.
Udda och lite hittan och dittan. Men alltsammans gjort med känsla och kärlek. Fint så.
Junihjärtat sprang till tunga ytterdörren titt som tätt. Och ääntligen så kom ju dom efterlängtade gästerna. Vi var ett så mysigt litet gäng som firade med knytismiddag tillsammans.
Det var vi i Storlilla familjen, Farmor och Farfar och Morbror M. Kattpojkarna och hästpojkarna också, förstås.
Vi spisade partymusik och åt skagenmackor till förrätt.
Sen landade varmrätten på bordet och det var så gott att jag glömde bort att fota. Tjälknöl av älg, en hiiiimmelsk rotsaksgratäng med massor av parmesan på toppen, frästa haricoverts och Gudagod kantarellstuvning.
Till efterrätt en gammal favorit vi glömt bort och som alla var glada att finna åter. Gino med en god vaniljglass till! Håhå, en himlagod efterrätt. Så larvigt enkel och tvärgod.
Små gullbarnen hade fått önskat efterrätt och dom är inte knussliga precis. Får välja av allt och tycker Herr Piggelin är kalasigast. Lillebroren fick en alldeles egen och ni ser själva… lycka! Allra särskilt att bara FÅ en egen glass. Mindre fokus på ätandet. Älskade lillplutt!
Småsyskonen knoppade en efter en men tappre Storebroren hade bestämt sig för att vara vaken till det nya året stod för dörren. Vi spelade Yatzy och åt karameller och chips. Femåringen var i heaven där han förde protokoll över alla spelare. Ni förstår, siffror och den där Minimannen, är väldigt tighta.
Så började vi närma oss midnatt och vi drog ut till hästhagen. Hästpojkarna tyckte att det verkade väldans sjåigt, ”varför kommer ni nuu!?”..
3,… 2,…,1,…0,,…! -GOTT NYTT ÅÅÅR!
Det strösslades raketer över byn och jag avskydde varje smäll. Fick en snabb nyårskyss av min man innan vi båda sprang iväg för att se så inte hästarna i sitt spring sprängde hagen eller så. Men dom var coola. Duktiga, duktiga pojkarna. En snabb trav genom hagen under det värsta smällandet, men sen inget mer. Puh. Så var den ångest-klumpen över.. ”hur ska det gå på nyårsnatten”..
Hurra! .. och puss på världens bästa man. Mitt Allt-och-lite-till.
Nytt år, ett alldeles nytt decennium. Det senaste decenniumet har varit sagolikt och jag knäpper mina händer för att få dela det kommande decenniet med mina älskade människor. Livets viktigaste.
Vi stöp i säng strax efter tolvslaget, med en fantastiskt skrattrolig, god och så himla mysig Nyårsafton.
2020 är här! Gott nytt år till er och god fortsättning! Mitt fokus är, som ni säkert anar, Jullov. Men alldeles snart hörs vi som vanligt igen. Jag har massor att visa och berätta och längtar efter det. Tills dess, önskar jag er goda, goda dagar, en mysig trettondagshelg, så hörs vi snart sådär som-vanligt-ofta!
År 2019 lider mot sitt slut. Inte kloooookt vad fort det har gått!? Vi tar en liten titt, tycker jag!
…
Januari;
-Vi landar i det nya året. Börjar renoveringen på övervåningen, tänker tankar om livet, så glad att vara ”just här. och nu” …ibland tröttsamt, men för det mesta bara härligt med hemmamammalivet med tre små. Vi säger hejdå till julen, traskar på loppis, förlänger jullovskänslan tillsammans med barnen. Rullar sockerfria chokladbollar efter julens sött.. och taket hamnar på plats på övervåningen. Jag bestämmer mig för att Våga, är ett ledord 2019. Våga följa drömmar. Våga vara snäll mot mig själv. Våga, på alla möjliga fronter. Så bra ord. Jag gör en idog tillbakablick från -09 och tio år framåt.. det fick bli ett gott januariavslut. (Här kan ni läsa den 10-åriga tillbakablicken.. jag läste den nyss själv och blev alldeles gråtig).
…
Februari;
Bertilen 8 månader . Soom vi älskar Dig! Dina äppelröda kinder och din djupblå blick. Ditt bubbliga skratt och varendaste hick. Dina vrål (!) som du förstått är superbra att ta till, sådär när du önskar meddela, att det är något du vill. Du svajar stolt där du på rumpan sitter, när du ser dina storasyskon du i hela lilla mjuka kroppen spritter. Du älskar den varma modersmjölken så. Och din mor är så lycklig, att med naturen kunna frambringa både mjuka vecket ett, och två. Om kvällen när klockan närmar sig sju serveras en älskad portion bebbegröt. Den är överallt och bland kladdet, – du äär så söt! Så somnar du sött, tätt intill syster och bror. Inte ett öga är torrt, hos varken far. Eller mor. Tack för att just du kom till oss, vilken lyckans grej. Du vet och känner det nog redan, men du Bertil; – Soom vi älskar dig!
-Vi når ett historiskt steg i renoveringen och huset isoleras i övervåningens nya tak och får ännu en våning som är varm. Vi börjar suga spån ur golven på övervåningen och hittar allt från tvärgamla barnskor till tidningar från 1800-talet. Ljuset återvänder, både ljuvt och jobbigt. Jag är skör (HÄR finns några ord som förklarar mer). Vabruari fångar oss. En liten kattunge kommer till familjen. Bertilen lär sig krypa, ..alllla gör utvecklingssprång och vi älskar all tillsammanstid. Vi avslutar månaden med att börja kalasbaka inför Storebrors födelsedag.
…
Mars;
-Tack mars! Du var fin. Vi hade Semmelbageri och bjöd in till både semmelfika och så fick vi en femåring i hemmet och hade stort kalas med Storfamiljen. Mötte vårvintern med varma solen mot kinden på lilla utflykten, till det där garaget nere vid lagården… som ju faktiskt skulle kunna bli ett ypperligt ställe för hästar…
Sprang längs mjuka grusvägar. Tillbringade mååånga timmar bland renovering. Vi kramades massor. Kände tryggheten.. trots den svåraste känslan någonsin av Skoskav i själen. Jag berättade om alltsammans för er och det var i sig en upplevelse. Jag spenderade prick hela dagarna med människor jag älskar så hjärtat värker. En evig tacksamhet. Alltsammans. 🙏🏻❤️
…
April;
”Sommartid och april; bring it on”, skrev jag i min dagbok.
-Snön försvann i ett nafs och våren kom, sommaren typ!? Vi levde ljuvligt hemmaliv jag och barnen, och påtade i massor. Pysslade eget påskpyt av trollerideg gjorde vi också. På övervåningen jobbades det med golvreglande och trappförberedelser. Vi firade Livets Påsk. Påsklov med försommarkänsla. Bertilens allra första. Odlingarna var igång. Vi firade Valborg vid byns stora Majbrasa. Hela familjen tid- dyrbar.
…
Maj;
-Jag minns Ljuset. Värmen som kom åter. Grönskan. Trådgårdspåtandets start. Moderns själ började spira igen. Det var gott för alla.
Cyklande småungar. En Minsting som tog sina första steg. Älskade bästisar på besök. Dofterna. Springturerna. Dom allra första blommande blommorna. Blåsippor, hägg, pingstliljor, vitsippor och äppelblom. Trädgårdsdrömmar blev sanna (HÄR kan ni läsa om dessa!). Morsdagsfirande, med det vackraste av gåvor. Försommarsemester, med hela familjen.. som fylldes av sånt vi älskar. Hemmatid och påtande på vår gård.
…
Juni;
Liljekonvaljer och syren. En trädgård som tog fart. Bertil som lärde sig gå och som fyllde ett år. En Juniflicka som fyllde tre år. Midsommar som firades här på vår Drömgård. Kalas, kalas, kalas. Sommarnattandet var igång! Jag åkte till lilla sjön och sommarlovsbadade med barnen. Barnen fick också sommarlovsönska.. och storasyskonen önskade att få åka på äventyr till mormor och morfar, med övernattning. Önskan slog in! Jag hade också en tid där tacksamheten svämmade över och jag kände mig så rädd om allt vi har. Vill bara leva, skrev jag i dagboken. Ibland sköljer det liksom över en hur otroligt skört livet är.❤️
…
Juli;
-Ett enormt segt projekt på övervåningen, att tömma alla golv på spån, var över och mannen reglade golv efter golv och även nytt, massivt trägolv hamnade på sina platser. Vi firade Snickaren, den där älskade älskade 29-årige trebarnspappan, på hans födelsedag. Likaså vår bröllopsdag, den sjunde. Sommaren var skön. Trädgården så vacker. Storfamiljen vandringsklättrade uppför Skuleberget och så hade vi Paltkalas här på Drömgården. Vi avslutade månaden med en långtur.. först till Storasyster i Huvudstaden och sedan vidare för magisk resa till älsklings-ön, Gotland.
…
Augusti;
Drömmen om en blommande klätterros blev sann och hela trädgården var fantastisk. Vi plockade hallon, hela familjen. Jag och barnen hade världsmysigt dygn i lilla byn. Vännen C kom på besök. Inför hösten skrev jag ett inlägg om att ”här-och-nu:a”.. och delade med mig av hur jag och M gör när vi renoverar och får allt att snurra kring det. Ett uppskattat inlägg HÄR. Jag lekte dagmamma ett par dagar på raken och köket såg ut som stryk men det bekom precis iiingen, för vi hade så himla roligt tillsammans jag och alla barnen. Bertilen plockade äpplen för första gången i livet. Så stort!
…
September;
Dahlia-njuteri i trädgården samsades med älskade skördetider. Vi saftar och syltar, plockar äpplen och kokar äppelmos. Jag tar med mig barnen till skogen och vi njuter av fika och höga kusten-vyer. Jag gör hemmet redo för höst och bakar äpplekaka. Tidningen Hemtrevligt besöker oss här på Drömgården och reportaget blir så fint. Lillafrunsdagbok blir Drömgårdsliv och så himla bra det blev, tycker vi! .. mitt i högt renoveringstempo kom jag och M på att; ”näpp, dom där hästarna vill vi ha…!” och la renovering på hyllan och började ordna för ett hästliv här på gården. Alldeles i slutet av månaden, nöp frosten tag!
…
Oktober;
Det blir höst på riktigt och verandan byter från somrigt till höstigt. Jag höstpysslar med småttingarna. Vi åker på familjeutflykt och mor ammar Minsting på prick samma skogsplats som för ett år sedan. Päron och Minsting åker till Skellefteå och träffar två hästar. Som vi några dagar senare beslöt skulle bli våra. Jag var så nervös över hela grejen att jag fick magkatarr på kuppen… men livets lyckligaste magkatarr, helt klart! .. fast i det magontet, låg också en oro över en älskad som hade det vansinnigt tufft. Ni vet hur det är, oftast samsas så mycket när det gäller livet.
…
November;
Vi blir med ny trappa och ordnar egenföretagande HemmaMamman en arbetsplats. Vi glömmer allt vad renovering heter och hästfixar för fullt. Träffar älskade hjärtevänner och börjar smyga in adventsmyset. Bakar lussebullar hemma och pepparkakor hos MammaMormor och PappaMorfar. Vattkoppsracet pågår hos alla tre barnen och i samma veva blev vi hästägare, till två pållar.
…
December;
Å, årets sista månad.
Kära hjärtanes, vad vi har myst. Lilla NisseNissan flyttade in och hittade på bus och äventyr varje dag. Ibland var frukostmjölken grön (då hade NisseNissan pluttat i grön karamellfärg och busat med oss) och en dag stod pepparkakspyssel på agendan. Vi firade första advent och bjöd in till Det Årliga Kyrkkaffet här på Drömgården.
Att tända änglaspelet om morgonen har barnen uppskattat lika mycket som jag. Det stora i det lilla är vår, hela familjens, favorit. Vi har julbestyrat tillsammans i lugnan ro. Firat jul och njutit (njuter) jullov. Och samtidigt lärt känna våra hästpojkar, mer och mer för varje dag. Stora hästen skrämde slag på mig en dag, som ni vet, men därefter påbörjades bland det häftigaste jag varit med om. För varje dag blir människor och hästar tightare här hemma och vi avslutar året med att fira Nyårsafton här hemma, tillsammans med älskad familj och med hästpojkar utanför sovrumsfönstret…
Vilket år du var, 2019. Både ner och upp och ner och upp, igen. Fyllt av Livet, med andra ord. Är så innerligt tacksam som får uppleva det.
Nu väntar ett alldeles nytt år bakom knuten.. och jag önskar er alla ett gott, gott slut på 2019 …och ett Gott Nytt År!
… så hörs vi, när det nya decenniet är här. Wiiho!!
Julafton har passerat och ligger i hjärteasken. Över människor och moder jord, sköljer det där lugnet, ni vet?
-Juldagarna är som ett pärlband av kravlöshet, umgänge och julens värme.
När Juldagsmorgon glimmar, går jag på Julotta. Det är så sagolikt vackert. En stund jag njuter innerligt utav.
Juldagspåtandet är ljuvt. Barnen leker med sina nya julklappar. Gäsparna avlöser varandra. Fint så.
Till Juldagskvällen knatar vi pyttebiten till den bästa Svärfamilj jag kan tänka mig. Firar jul tillsammans. Och det är så lyxigt alltihop.
Att vakna upp till Annandagen. Titta ut genom köksfönstret och se det här. En vy som gör gott, varje dag.
Småfåglarna äter från sin Julekärve.
Hästar med avslappnat kroppsspråk kommer lunkandes. Huvudena är sänkta och varje litet tecken på välmående, trygghet, tillit och respekt,gör mig alldeles salig.
Hästar tränas och den där dagen stämmer så mycket. Kort sagt, så har jag valt att nu grotta ner mig i den naturliga hästhållningen så mycket jag bara kan, vilket på ett sätt inte alls är nytt men på ett sätt, så är det väldigt mycket nytt. Men både jag och M är pepp. Att med så små medel som möjligt, få maximal kontakt med sin häst..
Ikran lär oss, något nytt för varje dag.
Och Chippen är den coolaste lilla pluttponny jag mött.
Det blå Berget och Pluttponny.
Hästsagan.
..Som bara börjat. Och som jag inte har en aaaning om slutet på. Resan är målet.. och förutom att få bli mamma, är det här det häftigaste, och mest utmanande och förtrollande jag varit med om.
Om julekvällen läses julklappsaga.
Lillebror kommer på att det där med att bygga torn är helfestligt.
”Tredjedag jul”.. en extra juledag uppfinns. För såna kan man inte för många utav. Graderna är kalla och vintern är sagolikt vacker. Ungar åker räselkälke utför lobryggan medan vi inväntar darlingar.
Där bor vi! En Lillebror snusar gott i ullsäcken i barnvagnen. I trappan ligger ett trassel av hästrep och repgrimma. Innanför dörrarna samsas julefint, renoveringsstök och Klassiskt Småbarnsliv. Allt får plats. Högt och lågt. Kakburkar är fyllda där utanför dörren. Snöskyfflar trängs med någon snuskig kattlåda som stuvats undan och ”glömts”. Inget är på något sätt felfritt eller ”perfekt”.. men gården är fylld av människor som älskar och känner livet-lycka, och det är jag till fullo övertygad om är viktigare än något annat.
Plötsligt fylls gården av älskade människor. Brandispappan kommer hem från brandlarm lagom till den bästa grillglöden är..larmet, en bilolycka där någon voltat på E4an (nix, M säger inget.. men jag brukar spåra honom via Allehanda.. för att stilla mina nerver). Allt verkar ha gått bra. Jag beundrar den skäggige. Och tänker också på, så skört livet är. Stunden med Storfamiljen är extra själagod. Vi grillar korv i långa rader. Och familjen konstaterar att Ikran är den största häst dom sett.
Sen går vi in i varma hemmet. Dukar fram Julefika, med en hop hemkokta karameller på toppen. Sörplar kaffe och värmer oss så gott. Samtalen avlöser varandra. Ingen har bråttom någonstans. Timmarna går. Och Julen är, som den är när den är som bäst.
Flisan snarkar i finfotöljen, tills människor börjar så sakteligen röra sig och det är dags att kramas hejdå i trånga, röriga, ÄLSKADE (jamen, vad tusan! det är LYX att ha en, ju!) hallen..
…
Dessa Juldagar.
-Lysande trivsamma!
Njuts av till fullo. Här har vi inte bråttom någonstans. Jag vet att det är många som stökar undan julen nu.. men alltså här, har den bara börjat!
Det är Julaftonsmorgon, småttingar har just vaknat och fått en allra sista hälsning från Nissenissan. I julestrumpan trängs varsin morgonjulklapp.. som det direkt kan pysslas med vid köksbordet.
Vi äter julfrukost, spanar på julklappar och det är pirrigt och förväntansfullt.
Vi ger oss ut, ger smågåflarna sin Julekärve..
Gosade mular och motionerade hästkroppar. Hur gullig är vår lilla ponnyplutt Chippen?
Lyckan över första räserkälketuren ser ni här!
Så susade vi in igen. Donade i köket, piffade till oss och tog till sist mat och klappar och fiol och gudvetallt, och drog iväg..
.. hem till älskade Lillis och Lillsvågge. Där, skulle vi få fira Julafton med hela Storfamiljen.
Det går inte att beskriva.. A och J har ett Ssssagolikt vackert hem! Och är dessutom två helt underbara människor. Så hela alltet är magnifikt och ni kan ana att det var en fröjd att få fira där.
Glöggminglande och Kalle Anka-tittande.
För att sedan få sätta sig till bords här.
Knytisbordet byggdes på från alla håll och alltsammans smakade så gott, så gott.
Mums!
.. och strax efter knackade det på stora, höga dörren… någon hade hittat till den vackra Prästgården…
Juni knöt näven och tjöt ”YES!!!”, när det ju visade sig vara TOMTEN!!
… han pratade hejdlöst med stockholmska och var helt underbar.
Ungar lyckliga för julklappar som öppnades i en fart jag ej försöker mig på att beskriva. Önskat lego och My little Ponys och Lillprinsen med sin Livets första egna leksakstraktor. Och där i bild? Mormoster Storan och en väldigt lycklig Miniman.. som just fått, utöver leksaker, julklappen ”välkommen till oss på ”tacodate” en jullovskväll”… något som S uppskattar så mycket att han slängde sig i famnen på sin moster.
Det lästes rim och funderades. Väldigt roligt. Jag blev så glad för mina nya ull-långkallingar av mannen…men alltså, hade ni kunnat gissa att det var det, på rimmet?
Systermoster M läste julevangeliet.
Efterrättsbordet dignade av gott.
Vi spelade och sjöng. Allt från Stilla natt, Mössens julafton till Jaaag, såg mamma kyssa tomten..
Barnen lekte med klappar.. medan vi vuxna sedan nääästan småslogs i skitrolig paketlek.
Nattatimmarna smög sig på och vi tackade sötaste värdparet och familjen för en makalös julafton.
God Jul. I massor.
Hoppas, hoppas, hoppas att du också hade likaså, på det sätt du önskar.
Det är dagen innan Julafton och vi får vakna till det här.
Det där vita täcket som även lägger sig som mjuk bomull i magarna och ger julkänsla på en gång. Så, har du inte egen snö utanför fönstret, delar ja gladeligen med mig här i form av några glimtar från gården..
Det här är hemma. Så tryggt. Vyn mot kyrkan är god.
Jag behöver ingen dyrbar resa långt bort för att fylla på med energi. En långpromenad med en vän runt småbyarna. Som den häromdagen, med sovande småttingar i vagnarna. Det är själagott för mig. Eller helt sonika, som idag, en tur i sakta mak bara runt gården..
… gamla gården som är mer än 200 år gammal men som fortfarande står så stadig och grann. Ikran står och spejar efter sin Hästmamma.. det blev brokigt för oss när han var den första häst i livet som jag råkade falla i rädslans famn för.. efter drygt en vecka tillsammans av rosa moln och fluff. Men jag vet bättre än så, han vill inte göra mig illa.. han ville bara se om det fanns något skinn på den där Hästmammans näsa, egentligen.. om han kunde lita på henne, luta sig mot henne med sina 600 kilo, eller?
.. och det börjar han förstå nu. Att det kan han. Den där mulen doftar himmel på jorden.
Är vi bara inom en trevlig zon, där Ikran nu känner sig trygg, så är han min och M´s stora ”hund” och den häftigaste häst jag mött. Vi börjar bilda ett språk tillsammans.
Är vi däremot på lite för spännande marker, lite för långt ifrån lilla ponnybundisen.. då är det fortfarande fasligt otryggt och för spännande för ”Lilla vännen” varpå han svarar med flykt och vill hem till trygga lagårdsstallet. Det kan man ju förstå, eller hur? Än om otåligheten i mig skaver. Men, vi skyndar långsamt… pressar inte på. Imorn, på självaste julafton, har vi haft hästpojkarna hos oss i prick fyra veckor. Inte klokt, det känns som att vi haft dom i en evighet.. men så är ju verkligen inte fallet. Är så otroligt nytt ännu. Jag ÄLSKAR det alldeles egna hästlivet, älskar att få dela det med M och barnen..än om det också under dom första veckorna stundvis känts som ni vet, när man tagit körkort och skulle köra bil själv för första gången…?
Dagen före julafton och snön utgör ett lugn. Snälla Bonden kommer med ny bal till hästarna. Dom sista klapparna slås in. Det donas och grejas i köket. Brandispappan har klivit på sin jour.. någon ska ha det också, trots juleveckan eller hur? Storebror leker i granngården. Katterna varvar soffhäng med utespring och hästspaning..
Efter friskluft går vi in..
Granen har visst fått en hop klappar under sig och det är några små som trippar på tå i kring och är ”smått” ivriga.
När jag tittar på smällkaramellen minns jag pysselstunden hos min mamma och pappa. Den stunden, som i sin tur gjorde att jag mindes pysselstunderna hos farmor, som liten. Alla dessa minnen. Som jag nu får vara med och skapa för mina barn. Sånt är svindlande..
”Jag älskar hjärtan”, sa Juniflickan lyckligt när hon sett ett paket med hjärtan på som det dessutom stod hennes namn på.
Den skäggige vet hur han ska charma sin fru. Fem röda rosor, en för varje familjemedlem, och lite guldigt krusidull. Sånt älskar jag.
Så vacker kärleksförklaring.
Ok. Nu ska jag och min flicka gå ner till lagårn och ge hästarna nytt vatten och gosa lite. Idag får hästarna vila från motion. Men gos och tillsyn får dom flera gånger om dagen i alla fall.
Från oss alla här på drömgården, till er alla som kikar in här..
Och Nissenissan hade skickat en lååång hälsning i adventspaketet. Något om att det minsann bara var två dagar kvar till julafton och att det kanske var på tiden att ge sig ut och leta Nissespår?
Att det var blyertgrått och duggregnet ännu inte hade hunnit förvandlas till snö. Det, bekom ingen av oss. Vi hade så sjåigt att gå efter alla möjliga spår vi hittade. Och det fräsigaste… var dom där pepparkakorna i snön.. och nisseluvan…
Vi firade en lyckad spårningstur med varm choklad och mammalimpa. Bland ryktborstar, hagstolp, fikasugna ungar och föräldrar, surväder och mitt i vändningen av mörkret. Där måddes det gott.
Lillebror som sov sig igenom förra årets, hans livets första, nisse-spår-tur.. han var i år med i allra högsta grad. Att få sörpla varm choklad för första gången, det var en höjdare som ni kan se!
Att få (-okej för er kan jag erkänna att jag och barnens pappa kan ha något med hela alltet att göra).. att få skapa mysiga äventyr för barnen. I det lilla. Men som blir det stora. För både dom och för oss som får gå bredvid. Det, är bland det bästa jag vet. Och nej, det behöver ju faktiskt inte kosta något extra alls.. fika mellis skulle vi ju ändå ha gjort. Tid och lite fantasi är oftast vad som behövs för att skapa magi.
.. så gick vi in i varma huset och en stund senare hade regnet bytts mot snö.
Vi mår gott av vetskapen att ljuset vänder åter för var dag från och med nu. Nissespårar tillsammans med barnen. Är lyckliga över det där gamla gården som fick bli vår plats på jorden. Där det numera också strövar pållar precis utanför sovrumsfönstret. Den här julen glömmer jag aldrig.
I vanlig ordning gav Minimannen sina fina Fröknar en julehälsning i form av en hop hemkokta karameller. S har även i höst susat till Förskolan såsom vi tycker det är lagom, så lyxigt att kunna välja, när jag är hemma. Jag bugar mig för det arbete Bästa Fröknarna gör. Efter nyår, är det även dags för StoraLillasyster att få susa iväg på lite eget äventyr hemifrån, nu och då.
Det var först tänkt att bli fudge.. men jag vettekatten, vad jag gjorde? -Eller jo det vet jag… -jag värmde smeten liiite för länge och glömde röra, röra, röra när väl smöret adderats… först var jag lite putt, att det inte blev som tänkt, ni vet?…. sen smakade jag på ”eländet”. Och hade svårt att sluta smaka… maj gadd, chokladkola med vanilj. Ni ska få mitt knasrecept!
Drömgod chokladkola med vanilj!
Koka 5 dl strösocker, 2 dl vispgrädde, 1 dl sirap, 4 msk kakao och 0,5 tsk vaniljsocker…och gärna en dutt vaniljpulver!
Låt koka till ca 123 grader (gör kulprov; häll några droppar av smeten i iskallt vatten och rulla till en kula. Kulan ska bli fast till hård.. Ta då kastrullen från plattan) och rör i 3 msk smör. Rör tills du har en glansig smet.
Häll smeten i en bakplåtspappersklädd form (ca 20 x 30 cm) och låt svalna.
Dela kolan i bitar och slå in i bakplåtspapper. Fyll en liten burk eller forma en strut och ge till någon du tycker om. Perfekta gå-bort-gåvan nu i juletid, ju!
… ”psst! passa tänderna ;)” … jaa, iskall kola kan göra en tandlös, ju! Bäst är den lagom kall/varm.
Chokladkola med vanilj, mums!
…
Så var det den där efterlängtade kvällen. Första Julloveskvällen.
Vi inledde jullovet med att träna hästar och sedan susa iväg för knytisfika med M´s syster och kusin. Så otroligt mysigt. Nu pågår fredagsmys och jag kommer somna gott ikväll. Bland ungar, skäggig, katter och juletäcken. Har mycket inom mig just nu.. ni vet, min hästdröm.. den blev långt ifrån så okomplicerad som jag skulle önska (förstås!).. ena sekunden säger jag ”jag kommer aldrig att ge mig”.. för att inte nästa sekund känna ”hur ska det här gå?” och hopplösheten smyger sig på. Men, jag har en regel förstår ni. När mörkret faller om kvällen, kan små och stora bekymmer kännas än större visst? Då ger jag mig vid såna tillfällen, där det känns övermäktigt; Analysfri tid. Inga beslut ska tas i ett sånt läge. Nu behövs vila, återhämtning och en herrans massa mys. Ja just det- Jullov.
Önskar er en god, god, goood julledighet (som jag hoppas var och en av er får i någon mån!).
Det är decemberkväll och bara några dagar kvar till jul.
I gamla gården i norr, närmare bestämt i Salen. Där vackra kakelugnen, finsoffan och trasigt-efter-fönster-insättningar samsas om plats. Allt och alla får plats. Där, pågår livet.
Hela familjen klär granen och munterheten och förtjusningen går att ta på. ”Nu blir det jul, hörreni!”…
Det är klassisk småbarnslivsröra, granpynt överallt, ivriga storasyskon och en ettåring kastar pumlor det första han gör för att testa studsen, liksom. Sen stillar sig lugnet ..
Storebroren försöker styra upp saker och ting i vanlig ordning; ”alltså.. vi kanske inte ska hänga alllla pumlorna på en och samma gren?”. Småsyskonen lyssnade noga… eller föga, snarare.
”Har ni sett så vackert!!”
Lillebror var ohyggligt koncentrerad där han stod och vinglade på stolen. Tror jag det, livets allra första gång, där man faktiskt kan vara med själv på ett riktigt litet hörn.. inte bara som bebbepluttis. En stor kväll för Lillebror, med andra ord.
Någon i rummet har ont i hjärtat. Av kärlek. Hela alltet är som en stund tagen ur någon slags blandning mellan det varma i Bullerbyn, Junibacken och Katthult… min romantiserade livsinspiration.. skulle aldrig påstå att jag blundar för sånt som skaver eller problem som dyker upp, inom mig och livet jag lever, ryms precis allt, jag lovar.. men finns en endaste chans att känna tacksamhet och njuta av det goda i stunden, här och nu. Då tar jag den. -Ögonaböj!
Så tacksam över att få uppleva ännu en jul, tillsammans med min livets rikedom.
Och du, som ser det här och tänker ”fy farao vad orättvist, jag har inte en så stor familj.. jag sitter här ensam”… till dig skickar jag kramar i massor, säger att vi finns här med god jul så det räcker till dig med.. och, boka in minst ett besök i kyrkan under julhelgen. Jag lovar att det kommer värma ditt hjärta. Ingen ska behöva vara ensam.
Med äppelröda kinder efter uteturen, gick vi in i varma köket. Spisade julemusik och satte en deg storlek Jättestor.
Degen formades till runda bröd.
Tavlan från köksfönstret var andäktigt vacker.
Jag flyttades till barndomens julestökande och blev kramsugen på min egen mamma.
Lillebroren vaknade från sin långlur ute i vagnen och tyckte att det såg väldans spännande ut vad mor och storasyskon påtade med.
… en liten ammestund framför ugnsvärmen. Kan liksom inte bli fel.
Bus därefter, medan mamman försökte röja upp ett diskkaos utan dess like. Sånt man får räkna kallt med när man bakar en stor stöpa och dessutom med tre små bagare till sin hjälp.
… doften sedan, av nybakta julelimpor, spred sig i hela hemmet.
Förstås blev det provsmakning i skymningen. Mums för MammaMormors rågsiktslimpor!
…
Receptet på ”Mors Juliga Rågsiktslimpor” hittar ni HÄR !
…Idag är det onsdag och strax ska jag och minstingarna susa iväg till bvc. Storebroren är på Förskolan och äter julbord, så gulligt hela alltet! Hoppas att er onsdag blir god!
.. själv säger jag till mig själv; ingen julstress, …ingen julstress, INGEN JULSTRESS!!!… men alltså, lite stress är inte farligt, huvudsaken Den Goda Vilan kommer som en utlovad belöning till kropp och knopp därefter..
Just nu är jag så trött, både eftersom en hel hösttermin av HemmaMammaliv och annat håller på att landa i kropp och knopp och särskilt efter alldeles för spännande veckor nu på slutet… jag längtar omåttligt efter jullov. Tröttheten trycks undan och inom mig bubblar en blandning mellan iver, liite småstress och pirr i magen.. det är så himla fräsigt att få göra ännu en juleresa tillsammans med småttingarna, deras ögon tindrar stort. Ikväll ska vi klä granen… Åh, <3
En utav årets allra sista måndagar är här och här kommer årets allra sista Måndagshälsning, en gedigen sådan (hah!). Vi tittar tillbaka på veckan som gick, den fylldes med högt och lågt. Och därefter, planer för veckan och vad längtan är så stor efter..
Jag fick börja veckan på mycket älskat vis; med en springtur i snön med smygande sol och bara mig själv som sällskap.
Tisdagen var som en drömdag. Såg ut sådär. Jag och Tripp, Trapp och Trull höll oss utomhus en god del.
Tjavade ner på byn och sedan hem igen, små ben kämpade tappert och mysigt var det att komma hem till hästarna sedan.
Så drog vi till med Det Stora Julelimpabaket. Vansiinnigt mysigt. Och gott!
…. så, till kvällen skedde något jag var noll procent beredd på; Storhästen Ikran provade plötsligt rejält vem som skulle vara den nya flockledaren, egentligen.. han eller jag? En mörk decemberstund jag förmodligen aldrig kommer att glömma, följt av en sen kväll och natt som var mer eller mindre kaos. Drömmen kändes som en mardröm. Både jag och M kände oss otroligt ledsna.. och villrådiga. Samtidigt, som vi hela tiden sa att ”han är en häst. hästar är flyktdjur. han är inte trygg ännu. han testar oss”.
Dagen efter, kände jag mig som mitt vanliga häst-Emmeli igen.. Fullt påhejad av familj och älskade vänner. Från mitt räddaste jag, plockades uppenbarligen det där häst-modet fram igen, det som ju var jag för en hop år sedan men som nu känts ovant och dammigt för ett slag. Jag beslöt mig för att VÅGA, som vanligt. In jag stegade i hagen, och berättade för Ikran att ”det här är min hage också. Framförallt min mat också, flytta på dig”. Varpå hästen backade, frustade, sänkte huvudet och förstod. Sen dess har vi inte tjafsat mer. Ni förstår; högst i rang, kommer först fram till maten.
Jag skulle aldrig kunna sova om natten om min teori gick ut på att bestraffa hästen och ta i med hårda tag, för att få honom att lyda mig. Jag vill inte kuva min häst, jag vill skapa mig ett språk med min häst. Och vi är på god väg. Fler testande bakslag kommer garanterat komma, men tillit håller på att skapas, det är tydligt. Hästkillen har stor kostym, men behöver min (och M´s) tydliga hand… precis som alla nordisar. -Fortsättning följer, resan har bara börjat..!
En dag kom mina älskade föräldrar och kramade om småslut dotter och tre små glada barnbarn. Vi fikade julefika och hade det gott.
Storebroren susade till förskolan två svängar och en dag var det lusse-firande. .. småsyskonen hakade på, dom också. Tre små nissar satt och åt frulle tillsammans och det är ungefär den gulligaste synen jag vet; dom där tre tillsammans, snicksnackandes om ditt och datt.
Jag knatade långprommis med snusande sällskap.
Och bjöds på alldeles underbart fint luciafirande i kyrkan. I bild, min vackra Musikfröken-Storan.
Det blev fredag, lugn luciamorgon hemma, följt av att vi stillade oss för avsked av en gammal, gammal människa som lämnat jordelivet. Sorgligt och så vackert, på samma gång.
Det blev helg och i hallen, en hel hög av nya hästgrejer.
Barbacka-pad, nytt repträns till liten ponny och långa rep till träning med Ikran. Lördagen gick åt till att försöka få hästpojkarna till ligghallen för att torka lite i det otroligt blötkalla vädret. Vi lockade in dom genom att flytta maten dit in.. egentligen inte som vi vill ha det, men i kallblöta nöden, så kändes det gott. Vi vill ha långt mellan mat och vatten och så, för att hästarna ska ha det så naturligt som möjligt och söka sig emellan allt, och däremellan få vardagsmotion.
Till kvällen; mys och bastu hos mina föräldrar. Maj gadd, så skönt. Julepyssel vid köksbordet också!
Så blev det veckans sista dag och Tredje Advent. Vi var ute i skogen hela familjen och letade (och hittade, hurra!) en julgran. Dyngsura kom vi hem och svirade om för att sedan gå till gullegrannen på mysfika. Till kvällen skrev jag och Bertilen julkort.
En adventsvecka så omtumlande, orolig, sorglig, lycklig, mysig…. och alltid, trygg. Tacksam, är ett fjuttigt ord.
…
Och nu då? Juleveckan, med bara (tyyp) en vecka kvar till jul. Ska vi kika på vad jag har i görningen?
Veckans planer
-Tillsammnsmåndag. Ni förstår Nissenissan gav barnen en badpuff i adventspaketet igår.. som en ledtråd till denna dag. Där NisseNissan i samråd med föräldrar, hade gjort upp om att göra drömmåndag för ungarna, med besök på Äventyrsbadet! Och ni kan bara ana hur roligt vi haft, hela familjen tillsammans. Rutschkaneåkande, lunch på Restaurang och ännu mer vattenbus. Ungar och päron är omåttligt glada över dagen.. och sådär efter-bad-i-flera-timmar-trötta-nu. En lugn måndagkväll väntar!
-Hade som mål förra veckan att bli klar med julklapparna. Det sket sig totalis. Men jag tror nog att det ska ordna sig inom kort! Eller jag HOPPAS det, haha!
– Skicka julkort!
-Bvc med Lillebroren B.
-Hjälpa Minimannen att ordna små frökenpresenter.
-Beta av lite pappersjobb i mitt älskade lilla företag. Är så enormt tacksam över den här platsen, där jag får orda och bilda och dela med mig av livets höga och låga, till er.
-Skapa små äventyr för barnen.. älskar det!
– Sända er hälsningar, förstås!
-Fira julllllooooov!!! Och jag längtar så att det värker i hela mig när jag tänker på det. Ska bli så ofantligt gott.
…
Tack, igen och igen för att ni alltid finns som ett bollplank ,precis alltid. Förra veckan var kruxig, bitvis. Jag uttryckte hur jobbigt det kändes med hästkrångel… och som ni högg in och hjälpte till på alla vis ni kunde. Tack. <3 Ta hand om er och ha en så luuugn, mjuk och snäll veckan-innan-jul ni bara kan ha. Det kommer liksom bli jul än om du prickar bort någon av dom där alla punkterna du ”villhöver” göra. Jag försöker träna på det, redan från start som småttingmor i juletider.. jag vill liksom inte bli den där utarbetade som inte orkar hålla humöret uppe. Förstås måste man alltid få bli trött och tappa modet, tiden nu är tuff med så mycket mörket och minimalt med solljus. Men ni förstår nog hur jag menar…
Senaste kommentarer