Så svassar vi iväg, finklädda, till lilla kyrkan i byn. Ja, i år kunde vi förstås inte vara hela familjen på grund av vattkoppshärva. Men två av oss, i alla fall. Så fint.
Därefter bjöd vi in darlingar till Det Årliga Kyrkkaffet hemma på Drömgården. En utav årets höjdpunkter!
Medan hjärtenära trillade in här på gården, dukades Kyrkkaffet fram.
Så god stämning och inom mig kände jag mig förstås lycklig över att få fira advent tillsammans med Storfamiljen. Men allra lyckligast över denna syn; min Juniflicka på benen igen. Hon har haft en otroligt tuff vecka. Mammahjärtat likaså. Så underbart avslut på veckan idag!
Vi fikade och mådde gott tillsammans!
Jag älskar att få duka upp och bjuda älskade på något gott… ja ibland är det ett fullfjädrat första advents-kyrkkaffe. Ibland är det kanske bara en kaffekopp och liten brödbit som finns nära till hands. Men alltid, med känslan av ” Kom iin, välkomna hit!”. Det viktiga är liksom att man ses. Jag känner mig alltid så ofantligt rik med alla dessa människor samlade i vårt hem. M känner likadant.
Katthult och Drömgården flätas samman för ett slag. Myllret av människor, stora och små. Samtalsämnen avhandlas ett efter annat, barnen springer som virvelvindar genom rummen.
I Storsängen pågår ”Läkare utan gränser”.. och tittande på hästarna, förstås.
Ett tu tre faller mörket..
Oljemarschallerna brinner så vackert fortfarande och det blir hejdåande kramkalas i hallen.
Varma i hjärtana stänger vi dörren om oss.
Med ännu ett älskat adventsvarmt Kyrkkaffe här i Drömgården.
Det är Den Första Decemberdagen och Första Söndagen I Advent.
Och en NisseNissa hade flyttat in i gamla gården under natten (!). Så himmelens spännande.
Post låg i brevlådan till oss, där han berättade att han minsann skulle bo här nu, tackade så hjärtligt för vår gästfrihet och lockade oss vidare ut i hallen.
Storögda barn fann Årets Adventskalender!
…med en liten skara paket…. och innehåll med fokus på Tillsammanstid. Vi får väl se vad NisseNissan hittat på! ”Drömgårdens Husmor” tror att det kan bli toppen……
Vi tände det första ljuset tillsammans.
Första Adventsfrukost. Med tomtegröt, en Storalillasyster som helst ville öppna alllllla paket i kalendern på en gång. En Storebror som skyndade sig på stuberten att svara på NisseNissans post och skickade en egen hälsning som han hoppas få svar på.
Och så Lillebroren, som är så gulleliten och tycker allt verkar fasligt spännande.. nog för att det är hans andra jul i livet, så är det här ändå som den första.. ja, så tycker jag nog att det är fortfarande, fastän jag är 29 år. Storögda tända vi det första ljuset.
Adventsmorgon… följt av en tur ut till hästarna och sedan en lååång, kär hop av sysslor i en väldig fart, att ordna inför dagens firande.
Första söndagen i Advent. Och vi ska fira, dagen lång!
(Inlägget innehåller en reklamlänk för ett receptbokstips!)
…
God morgon lördag!
Så enormt skönt med helg. Den allra första adventshelgen, dessutom. Jag kan knappast tänka mig något mysigare. Solen håller på att stiga här i norr och det känns helt overkligt att få andra dagen på raken, med solsken! Soom vi njuter efter den gråaste novembermånaden jag kan minnas. Hoppas, hoppas att solen kommer skina även mot era kinder idag.
Idag sänder jag och barnen er ett otroligt klassiskt recept. På en liten kaka som både ser och smakar piffigt. Fräsigt till mönstret och piffet i smaken, det gör mandelmjölet tycker jag!
Allt på julekakbordet behöver faktiskt inte smaka saffran eller pepparkaka. Den här klassikern platsar väl in!
Schackrutor med piff!
Till ca 40 kakor behöver du:
3,5 dl vetemjöl
2,5 dl mandelmjöl
1 dl strösocker
200 gram smör
LJUS DEG
1 tsk vaniljsocker
MÖRK DEG
2 msk kakao
2 msk kaffe- eller chokladlikör (vi tog kallt kaffe)
1 nypa salt
Gör såhär:
Sätt ugnen på 200 grader. Nyp snabbt ihop ingredienserna till ”basdegen”. Dela degen i två lika stora delar och blanda ena halvan med vaniljsocker, den andra med kakao, likör/kaffe och salt. Dela varje hälft ytterligare en gång och rulla ut de fyra delarna till lika långa längder. Lägg en ljus bredvid en mörkt, se till att de är jämna och lägg en mörk ovanpå den ljusa och en ljus ovanpå den mörka. Låt stå kallt 30 minuter och skär sedan i ca 1 cm tjocka skivor. Grädda mitt i ugnen ca 10 minuter. Låt svalna och förvara torrt och svalt.
… så lagomsöt och god liten kaka. Som barnen älskade!
Schackrutor med piff!
…
Hela denna bok är för övrigt ett tips till er som tycker om att baka och göra karameller, som julens kolor till exempel.
Jag fick denna bok av någon som en gång var min vän. Men ni vet, ibland blir det inte alltid som man önskar och vi har inte längre den minsta kontakt. Det var sorgligt, men något jag förlikat mig med med tiden. Allt kan inte alltid bli bra, liksom. Än om jag är ett fan av lyckliga slut. Ett sidospår. Den fina, fina receptboken hittar ni HÄR.
…
Nu ska vi strax bylsa på oss lager på lager. Hästgos väntar… och idag är premiärturen på hästrygg på planen, för både päron och småttingar! Håhå, så roligt. Ska bli spännande att se vad barnen tycker… B har redan suttit på ponnyryggen och skrek..när han lyftes av, alltså.
(Inlägget innehåller några raklamlänkar till stor och liten!)
…
Ahh, jag som inte shoppar kläder nuförtiden. Typ aldrig. Väldans sällan, i alla fall. Föll just pladask för Gina tricots Mini-kollektion med kläder till mamma och barn.. matchande, så himla gulligt! Ska visa er vad jag spanat på. Kanske hamnar något i en mjuk julklapp till mig själv och barnen.
Jag ääälskar velour, plysch och sånt där mys. Så söta dressar här. Till både barn och mor, alltså.
Turkosa och/eller rosa mini-tröjan finns HÄR och byxor till, i rosa eller turkos, HÄR
Rosa tröjan till mor finns HÄR och byxor till, HÄR
Gullig hemmastass till minstingarna. Juni skulle älska tröjan. Och leggings tycker både Lillebror och Storasyster om.
Tishan jag känner att jag behöver idag. Vaknar till fredag, trött som jagvetintevad. Det har varit en otroligt innehållsrik, spännande, sjukstugig, bubblig vecka som tar ut sin rätt idag.
Förresten, det är ju den där jädrans Black Friday idag. Så egentligen bär det mig emot att prata oviktigheter som shopping just idag. Jag har raderat varendaste sms och mail som skickats under veckan. Jag fullkomligt avskyr köphetsen. Uuäh.
Så ska ni shoppa idag, eller i helgen eller när det nu gäller alla rabatter hittan och dittan. Shoppa bara det ni verkligen tänkt igenom och behöver… så himla lätt att impulsa, kasta iväg pengar och nöta på stackars jorden. Och materiell lycka är så rackarns kortvarig. Sådetså.
Kära nån. Jag skyller på att jag är tröttare än tröttast. För kan man ens vara mer dubbelmoralig än såhär? Säga ”titta här vad gulliga grejer!” och samtidigt ”men KÖP INTE!”.
Jopp. Jag tror det. Livet som människa.
-Nu tar vi fredag!
I ett halvfärdigt adventshem med feberfria ungar och snöskäggiga hästar utanför fönstret. Nyp mig i armen.
Må så gott ni bara kan så hörs vi imorn igen. Barnen och jag ska bjuppa er på ett mysigt recept då! Och ni! Tack tack tack för att ni är så med oss i den här Hästresan vi just påbörjat. Svindlande roligt!
Snön har precis börjat falla och världen blir genast så vacker. Vi tittar på klockan med jämna mellanrum. ”nääär får vi meddelandet om att det är en timme kvar till beräknad ankomst?” … vi äter middag tillsammans med min älskade ”Hästmamma” J och hennes söta H-L. Plötsligt plingar det i M´s telefon och nu är det nära.. en timme senare rullar hästlastbilen in på Drömgården och jag har sån puls.
Hästmamma och hennes H-L lastar av Lilla ponnyn och kvar står det stora lilla Blå Berget av häst. Han är stressad. Väldigt stressad för att vara hans coola jag. Att kliva på och åka transport var inte hans favoritgren. Men med lite tråcklande lyckas jag lasta av honom utan att bli en pannkaka själv. Med ens han är i min hand, bjuder livet upp till dans inombords. På det sätt bara häst kan göra.
Vi går, låter hästarna sträcka på sig. Visar hagen. Ligghallen. Vart värmebaljan med vattnet är. Saltstenen. M snor slowfeeding-hönätet om höbalen och har samtidigt en stor häst som hänger honom över axeln. Det bekommer inte mannen. Han är sitt vanliga filbunke-jag och jag blir alldeles salig av hela alltet. Världens bästa man. Allt är så overkligt. Omöjligt att ta in. Men jag njuter.
Efter en lång stund av bekantande släpper vi dom. ”Välkomna till Drömgården”.
Vi sover oväntat mycket. Kanske för att jag trodde att jag inte skulle kunna sova alls den första natten. Som att föda barn, få en bäbis på bröstet och tro att man aldrig någonsin kommer våga lägga igen ögonen mer. Men vi somnade. Natten bjöd på vattkoppskrångel men hyfsad sömn. Vi vaknar till alldeles-i-slutet-av-november-onsdag. Alla är hemma.
Brorsorna tittar ut genom sovrumsfönstret. Där står dom. Hästprinsarna. Alltsammans känns som en saga.
Juniflickan är frukostpepp, samtidigt som hennes koppor eskalerat under natten och jag konstaterar att jag aldrig någonsin sett någon med så många, stora, onda koppor. Lilla hjärtat.
Hon myser inne och har ingen ork att gå ut. ”Jag klajaj mig själv”, säger lilla coolingen varpå jag får ont i mammahjärtat förstås. Väl ombäddad, framför Pippi Långstrump och med barnvakts-radion på, går vi andra ut på gården.
Jag ropar och visslar på hästarna. Alltsammans känns hemtamt, men ändå så nymodigt. Efter några sekunder hör jag gnägget och hovdundret i marken.
Där är han. Vår stora hästprins.
Och titta där då! Lilla hästprinsen! Barnens lillponny.
Minimannen är alldeles salig. Inte rädd ett endaste dugg. Går tryggt in i hagen och möter sin lilla häst som om han inte gjort annat fastän det egentligen är den allra första gången i livet han möter häst. Storebrors ögon glittrar.
Vi bekantar oss. Tar av för-säkerhetsskull-på-grimman från första natten. Storhästen och M har redan funnit varandra och allt är nästan för romantiskt. Tänk att han vill det här, han också. Min M.
Vi myser. Borstar. Klappar. Pussar mule. Checkar läget. Lillebror är alldeles lycklig. Lilla djurälskaren.
Så kommer Lillis. Min systerdotter som jag blev moster till när jag var fem år gammal, ni vet. Hon är mer min Lillasyster som ni förstår. Vi hänger tillsammans hela dagen. Gosar med hästar. Äter uppstekt köpes-palt till lunch. Går på promenad med pigga, glada hästar. Underbart.
Vi är i Hästbubblan. Vill bara vara ute i hästhagen.
Jag pussar mule. Men kan för allt i världen inte förstå. Att det är på riktigt.
Min alldeles egna häst. Okej, jag delar honom med den människan jag älskar mest på jorden, också. Obeskrivligt. Kan liksom inte bli bättre.
Så gick det till när Hästdrömmen blev sann! (Jag har inte förstått det ännu…)
Med grusiga ögon tar vi morgon. Storebror är helt och hållet piggelin och mer än redo att äntligen få träffa kompisarna igen efter Vattkoppsveckor. S susar till Förskolan några timmar och jag och dom nu otroligt vattkoppiga småsyskonen stannar här hemma. Tjavar långpromenad så pluttar får sova, mamman andas och så. Jag är trött, så trött. Men ska verkligen inte klaga. Jag kan nog räkna på max en hand, dom få gånger jag behövt vara vaken någon längre nattastund i Mammalivet. Vattkopporna har inneburit en knagglig natt per Vattkoppsunge. Det är ok.
Efter långpromenaden snusar barnen vidare i vagnen och jag känner att ”idag kan jag bara inte vara stilla en sekund.. måste göööra saker. hela tiden.. annars går jag av av nervositet, tror jag?”.
Så jag går upp på lon och hämtar prylar, stökar ute på Verandan och gör vinterfint, börjar dona med årets Adventskalender och kommer på att jag ska tipsa er om Juleläsning. Det finns få saker som är mysigare, än det. -Läsa, med tema jul!
Här ser ni en välläst OCH vällyssnad sagobok med 7 utav Astrid Lindgrens juliga berättelser. Den här boken är fantastisk, antingen väljer man att läsa själv eller så lyssnar man på när Astrid berättar sagorna med sin magiska berättarröst.
En Julberättelse, med 24 kapitel som räknar ner till julafton. Jag tänker att vi börjar första december och läser ett kapitel om dagen ända fram till jul.
Att skriva i böckerna vem boken är till och från, tycker jag är så himla mysigt.
Ok, hörreni. Nu är det nästan smått oliiiidligt pirrigt i magarna här hemma. Om någon timme anländer våra Hästpojkar. Känns tvärlyxigt att vi unnade oss transportör på detta sätt och enbart kan svassa runt här hemma nu som yra hönor, slippa rodda barn och hästar i trafiken och bara vara här, skitnervösa och längtas. Om någon timme börjar ett nytt kapitel i livet. Hästhjärtat börjar slå, igen!
Adventsfix, Juleläsning och Livets Magpirr, ja.
Vi hörs snart igen! .. kanske imorn, vi får se. Tänker dyka in i ”Hästbubblan” nu, förstår ni!
Nästan flämt, alltså. Viilken vecka det där var! Särskilt rivig mot slutet, faktiskt..
Vi..
Började mjukt med Tillsammansmåndag.
Dagen bjöd på bland annat spånskottande nere i Hästarnas Ligghall/Vindskydd/Utestall och en urfräsig tur där vi packade med oss fika i ryggsäcken, klädde ungarna med hjälmar och drog iväg på tur med fyrhjulingen för att leta oss en utegran.
En spännande tur där vi nådde målet preciiis innan mörkret föll, tjoho!
Sen dundrade veckan igång det sätt den alltid gör om tisdagarna.. pappan är iväg på arbete och jag och ungarna har Hemmaliv tillsammans. Jag bollar gullungar och skriv- och fotouppdrag i älskat virrvarr.
Under mina och barnens Hemma-vardagar, hittade vi på ditt och datt. Julpysslade något enkelt men väldigt fint. Minimannen hjälpte mamman att fota, älskade lillhjärtat.
Vi var ute i regnet.. som förvandlade det vackervita till något så hejdlöst grått… moloket.. men ändå vackert på något vis? Fast fasligt gäspframkallande..
Och så bakade vi en riktig klassiker till kakfatet och barnen, som inte är några direkta kakmonster, ääälskade dessa. Vi delar receptet senare i veckan, förstås!
Vi fick en smärre chock när solen visade sig för några minuter.
Och jag postade filmer och småglimtar i farten, på instagram stories. Som här, där vi i skymningen var på väg ner till lagårn jag och barnen.
Vi landade i fredag och mängden välfyllda dagar hade ingen hejd den där veckan. Vi hade Ljuv Pepparkakasfredag i Lilla byn. Kom hem med burkar fulla av pepparkakshästar, granar, änglar och hjärtan.
Pappan till mina darlingar, mötte jag sent på fredag kväll, efter att han åkt direkt från Huskonstruktörandet, till en annan boll han har i luften; hans ljudjobb, ni vet. Där han jobbar med livesändningar och sköter ljudet vi hör i tv:n, under vilken sändning det nu är han gör. I fredags handlade det om en hockeymatch.
Så blev det lördag och jag försökte fånga den enda chansen till liten lugn stund som bjöds. Juniflickan i min famn, kaffekoppen nära och en stunds pyssel med henne. Lillebroren sov och Storebroren var redan iväg med sin pappa och riggade med en massa ljudfix.
En lördag med logistikroddande för hela Familjeföretaget, när båda päronen skulle medverka på konsert. Till kvällen skedde magi och vi alla befann oss i Nordingrå Kyrka, för att fira M´s faster och min, har-alltid-funnits-med-i-min-familjs-liv-så-länge-jag-kan-minnas-Lena. Hon önskade inte ett vanligt paket och ballonger-kalas på sin 60-årsdag..utan en Musikkväll i kyrkan.
Och hennes önskan slog in och det var så mäktigt att få vara med på ett hörn. Njöt massor att stå där i kören bredvid mannen och sjunga och var så tacksam över att vi kunde vara där allihopa tillsammans, och för barnpassningshjälpen från världens bästa Morfars och Farfars, som jonglerade ungar mellan kyrkbänkarna.
Vi vaknar till söndag och jag vet knappt vad jag heter, haha. Joodå… men sååå trött. Trött, fast lycklig. En fin, fin vecka.. som avslutades med ännu en dag vi fyllde till bredden med hittepå. Bland annat sött, sött 3-årskalas hos småkusinerna.
Åter Måndag!
Jag älskar känslan av att landa. Och det tänker jag göra idag.
Det har varit helt otroligt, smått galna, veckor det senaste… vi har jobbat rätt hårt för att få ihop det inför hästleverans till exempel. Och så en rad andra, ej vanligt förekommande påhitt som dykt upp hittan och dittan. Livet, ni vet! ”Ibland ligger det på” och tempot är högt… älskvärt alltihop. Men nu önskar jag sänka det. Hinna tom-glo emellanåt…och jag tror att det finns hopp för ett mer njutbart tempo denna vecka.
Men hör här; DEN HÄR VECKAN KOMMER HÄSTARNA!!! Ahh, igår när jag skulle säga ordet ”hästarna” när jag och M gick igenom långa Häst-listan… -så stammade jag. Typ så pepp/pirrig/nervös/förväntansfull är jag. Livets dröm, liksom.
Veckans planer
– Leva HemmaMammaliv tillsammans med småttingar.. och än om Vackerpappan har Brandisjour denna vecka, så är han lite extrahemma från kontoret.. älsklings-M tar en dag ledigt för att riktigt välkomna hästpojkarna. Kärlek på den!
– Sista småfixet inför att Hästdrömmen Slår In.. som att koppla på strömmen i hagen, ta emot första hö-leveransen, köpa oss ett par hästar och så vidare..
-Storhandla. Både mat och juleblomster inför advent.
– Jag hoppas prognosen stämmer och att minusgrader väntas under veckan. Såååhåå trött på det här tråkvändret nu.. önskar mig vackerväder att påta verandan vinterfin i..kände prick noll lust till det förra veckan när det bara öste ner regn… och här har ni en som gärna vill ha feeling över saker.. vaarför göra bara för att göra, liksom, när det handlar om något som ska vara härligt?
– Grejsa inför Första Advent. Håhå, vilket vecka!! -Både hästar och Adventsfix.
– Motionera i friska luften! Hästprommis till exempel… (håå nu måste jag gråta en skvätt av lycka.. vänta er ej någon måttligt känslostormande Emmeli denna vecka, ok?)
-Fira Första Advent!
Nu kör vi! En utav Livets Fräsigaste Veckor, väntar! Nyp mig i armen.
Önskar er alla en hjärtevarm avslutning på November!
Det finns nog inget som gör mig så salig och lycklig. Som när vi är tillsammans. Jag och människorna jag älskar mest.
Ibland är vi alla-alla-alla i Storfamiljen. Då är det storkalas och hur festligt som helst.
Ibland är det mindre konstellationer.
-Som igår. Min Mamma. Mina tre barn. Och jag.
Och dom stunderna är magiska. I det lilla. Sker något så fantastiskt. Vi hade Årets Pepparkaksdag och skapade Minnen för livet. Det där är en utav årets favoritdagar.
Vi pratar, bakar, bara är. Fikar MammaMormors lussebullar. Och lånar PappaMorfars hardcoregym och cyklar mig tvärsvettig. Jag får vara dotter. Barnen får lyssna till olika historier och känna ivern hos Mammas Mamma, över att ännu en jul stundar. Det doftar julebak och pepparkakkryddor.
Lillebroren slumrade ute i vagnen medan Storasyskonen var minibagare. Sen hoppar gullisarna över middagen för magarna är fyllda av nybakta peppisar och mjölk.. och så får det vara.
Vi rantar hem i sena kvällen. Och med sovande barn i fullpackad bil, bland tystnaden och mörkret längs stora vägen. Så tänker jag. Tack, för att jag får uppleva det här.
Jag behöver inte en endaste dyr pryl eller långt-bort-resa. Det är inte lyx för mig.
Vi lever lyx. Enligt oss. Varje dag. Skapar dagarna och vad som är vårt Drömliv. Varje gång jag sköljs av känslan att vi gör precis det; följer hjärtat och fyller dagarna med liv prick på det sätt vi önskar. Varje gång, känner jag mig så hutlöst tacksam. Rik. Och så enormt lycklig, som både vågar följa hjärtat och har möjlighet till det.
Tänder ljusen. Kokar gröten. Storebror och Lillasyster turas om med att hjälpa till med olika sysslor. Lillebroren också… på sitt vis.
Mamman njuter känslan av nyskurade golv och var sak på sin plats.
Idag tar jag barnen, kavlar, små förkläden och pepparkakshjärtana vi fyndade på loppis för en endaste guldpeng, och susar iväg på mot lilla byn. Hemmet, som för alltid kommer vara Hemmahemma för mig.
Vi har efterlängtat Mysfredag här.
Hoppas, hoppas, hoppas att ni också har en god fredag framför er och att er helg blir fin !
(Inlägget innehåller Byahjärtlig reklam för Kålsta Traktorklubb)
En söndag i oktober, när hösten var som allra vackrast och naturen sprakade av färg. Då tog jag min lilla Miniman i handen och drog iväg för att kika på hur det gick till när Kålsta Traktorklubb skördade och tillverkade kärvar på löpande band med en gammal traktor och självbindare….
Att sätta ut en julkärve av havre till småfåglarna när det närmar sig jul, är en tradition som levt länge i Norden. Historien om julkärven kan spåras ända tillbaka till 1700-talet, men troligtvis är seden äldre än så…
Så ohyggligt vackert och stämningsfullt tycker jag!
Jag har läst på om julkärven… och tydligen så trodde Bönderna förr att om de gav fåglarna en del av den dyra säden till jul så skulle de göra mindre skada på säden följande år. Kärven skulle sättas ut på julaftonens morgon och hur fåglarna sedan besökte kärven var tydliga tecken på hur det kommande året skulle bli
I boken Årets äring skriver Albert Eskeröd att ”Julkärve, fågelkärve, sädeskärve är stundom den vid skörden sist bundna, som sattes upp åt småfåglar vid jul. Om dessa infann sig genast att äta, skulle det kommande året bli magert, men om de dröjde skulle året bli gott.”.
… storögda stod vi, jag och femårige sonen, och tittade på när det fullkomligt flög ut kärvar på löpande band..
Så förbenat charmigt med alla gamla maskiner och mojänger som byns Traktorklubb tar hand om.
Och plötsligt fanns det cirka 1000 kärvar i lager… som torkats under hösten..
Och nu är Vintern på ingång, Juletiden närmar sig och hela hopen kärvar är nu redo att flytta.
… kanske hem till dig eller någon du tycker om? eller också köper du en hel hoper och säljer vidare på en mysig marknad, vad vet jag?
Bor eller befinner ni er i Höga Kusten-, Ådalen-området är det lättfixat. Kärvarna finns i Ullånger, nära E4an. Men vad tusan, bor du långt åt tjottahejti går det säkert att ordna också!
Kontakta Micke för att tinga din/dina Julekärvar, nu!
Mobil nummer: 070-3601703
Mail: skogs.mikael@hotmail.com
1 Julekärve, 100 kr styck
10 Julekärvar, 50 kr styck
100 Julekärvar, 30 kr styck
Mot Julen!
Önskar er alla en god i slutet av november-onsdag!
Senaste kommentarer