Springlycka!

Rödblommig och lycklig, efter springtur.

Den allra första för vårvintern, med vanliga skor. Den känslan är alltid lika party. Vanliga skor och på mjuka grusvägar. Himla härligt. Springlycka!

Och den där turen är en utav min höjdpunkter från helgen. Älskar att springa! Och i tider som nu när jag känner mig rätt så slut och behöver all energitankning jag kan få, så är en springtur som den bästa medicinen. Ut med gammalt vemodigt slagg som kan komma i småfransig mammakropp, och in med ny energi. Ljuvligt!

Sparar många stunder i hjärtat. Sovmorgnarna. Njutit så, av att ha träffat storfamiljen varje dag. Fint med alla systrar samlade. Den där långa bastun hos mor och far var som balsam för själen. Stunden när jag ammade Bertil i mina föräldrars mysiga sovrum, där jag själv sovit tätt intill mina föräldrar, mååånga, många nätter i mitt liv. Den stunden, var så lugn och skön att vi struntade i att ansluta oss till stora sällskapet på direkten.. och bara var.

Till sist, den ohyggligt lyxiga middagen som Svärisarna ikväll bjöd sina barn och respektive på, på vårt vackra Höga Kusten-hotell, det blev ett så fint avslut på helgen.

Allra bäst, att få komma hem till Storasyskonen som myst med sin mormor här hemma och natta småttingar och bara omfamnas av den bästa känslan jag vet; Hemma, på min plats på jorden. 

 

Hoppas att ni har haft en helg fylld av sånt ni mår bra utav. <3

 

Lillafrun

Så hållbart och otroligt vackert!

Hej i lördagen!

Jag kikar bara in en snabbis här, mellan renovering, snöstormar hit och  plötsliga solglimtar dit, en springtur med barn i vagn, två storasyskon som myst med Farmor och Farfar.. och nu ännu en sväng på väg till mina föräldrar för umgänge, bastu och middag. Är så tacksam över hela alltet.

Kika in på instagram, klicka på min profilbild och ta del av små glimtarna från dagen i filmform vetja. Tycker det är så fantastiskt roligt med dessa små filmsnuttar!

..Såå till min lilla tipsiga hälsning er! Det ni ser på bilderna.. 

Mitt senaste loppisköp och ett utav alla mina tips på vad man kan leta på loppis!

-Sänglinne och Kökstextilier.

Håller en livstid.. och mer därtill, uppenbarligen.

Här pratar vi hållbarhetstänk, deluxe. Starkt linne eller fin bomull. Dessa kökshanddukar med ofta så vackra broderier. Eller det vackraste av örngott, med initialer av någon som lämnat jordelivet. Ett örngott varken det livet, eller vårt, kommer att nöta ut.

Kostar en liten peng. Håller. Och är så himla vackert, dessutom.

Som ni anar slog jag in mitt senaste loppisfynd och gav bort det i födelsedagspresent till min syster som vi firade igår, då det var precis hennes initialer på!
Det var en utav hennes presenter från mig och storasystrarna, men jag tror nästan denna, som kostade minst – i pengar alltså men desto mer i omtanke, fix och hjärta- var den som uppskattades mest!

Den loppade kristallvasen med vackerblommor från blomsteraffären uppskattades också. Loppade presenter känns så fint att ge, tycker jag.

Ett födelsedagskort från sin tvååriga systerdotter är inte så ogulligt att få heller.. små händer som vi ritat och klippt ut under veckan. Kärt pyssel!

Tips, tips! 

Ta hand om er så hörs vi snart igen <3

 

 

Lillafrun

Att ha en 4-snart-5-åring i hemmet!

(Inlägget innehåller reklamlänkar!)Å.

Det är mars nu! En favoritmånad. När ljuset landar i kroppen, solen är sådär ljuvligt värmande och det börjar bubbla inombords igen.

Det här är Minimannens månad.

Lillvännen, som för snart, snart fem år sedan gjorde mig och den skäggige till föräldrar. Så stort. Obeskrivligt stort. 

Och som ni kan ana, är min kalasälskande lille pojke i full färd med att planera sitt födelsedagskalas. Vilken tårta han önskar. Guldiga femman till den är inköpt. Små söta formar att fylla med något gott till kalasfikat, likaså.

Och förstås har hans päron ordnat ett gäng födelsedagspresenter som vi tror att han kommer gilla. Inte så många. För han ska få en ganska så stor slant.. till något han håller på att spara till, förstår ni. En drömgrej som han önskat sig sedan han kunde uttala ordet.. men nä, något dylikt tänker vi inte köpa sådär i ett nafs. Än om vi kan, så är det orimligt att dra på för stort, tycker vi.

Vi får väl se om lillvännen kommer i mål med sin dröm framöver, så får ni se vad hans önskning är.

Men några små presenter ändå;

Just nu räknas det. Räknas, det som räknas kan! Och den HÄR pyssel- och matteboken tror jag kommer gillas massor.

Experiment är också en hit. För att försöka dra ner på dom där hitte-på-experimenten, ni vet med mjöl och diskmedel och blomjord och en liten bit död pelargon och så vidare.. pjaa, då får han sig ett redigt experiment-set, (finns HÄR).

Ni kan bara ana pusselivern som pågår här hemma. Det är inte ovanligt att det är en sisådär femton, sexton pussel att plocka ihop efter dagen. Ett nytt litet lagom stort är kul. Emil i Lönneberga är en favo, så jag blev så glad när jag fann det där på loppis för några tior…. Juniflickan har provbygt, förstås!Jag älskar pussel, jag med. Vackra pussel. Så fint, ju!

HÄR och HÄR finns också fina Emil-pussel, det ena för stor-litet barn och de andra för lill-litet. Så fina allihopa!

Det ska bli så himmelens härligt att få ordna kalas åt honom. Älskade Liten. Som snart ska fylla fem år. Det är inte klokt, ju.

Nu ska vi ta fredag! Och inte mindre än två hjärtan i familjen fyller år precis idag. Grattis till Farbror H och Moster M! Till kvällen vankas kalas, alltså. Tillsammans med efterlängtade jag inte träffat på länge. Det är så roligt när hela kvartetten systrar är samlade. Och prick så är det ikväll. Det blir en härlig start på helgen!

 

Önskar er en fin fredag!

Lillafrun

Chokladsnittar och Februariavslut!


Idag är det sista februaridagen och jag är så, så redo att säga hejdå till denna månaden!

Känner ni lika?

Många härliga stunder tillsammans med älskade, men också många stunder med både vemod, känsla av övermäktighet, sorgsen och energilös känsla… veckor av vabruari, den ena febervarma ungen efter den andra och veckor med ständigt värkande mammahjärta.

Ptjaa. Alltsammans tar på krafterna, förstås.

Att baka småkakor tillsammans med sin kvittriga tvååring, i ett solbadande kök. Det, är som balsam för själen och ett ypperligt sätt att avsluta februarimånaden ..eller starta marsmånaden, på!

 

Ni ska få det mycket enkla chokladgoda receptet!

Chokladsnittar!

(cirka 50 st)

Du behöver:

200 gram smör

2,5 dl socker

5 dl vetemjöl

4 msk kakao

1 tsk bakpulver

1 msk vaniljsocker

1 ägg

Samt 1 ägg och pärlsocker till garnering

Gör såhär:

Blanda alla ingredienser till en deg

Dela degen i sex delar och forma till runda längder, lägg dom på en smord plåt eller bakplåtspappersklädd plåt

Platta till längderna, pensla med ett uppvispat ägg och strö över pärlsocker

Grädda på 200 grader i ca 12 minuter

Skär i sneda bitar, ca 2 cm breda, medan dom fortfarande är varma.

Låt svalna. Ät och njut! 

Mums!

 

Vi har fyllt dom allra sista februaridagarna med både måsten och ljuvliga tider där vi lever för dagen och följer flödet, tar en stund i taget och njuter av det allt vi orkar. Det här HemmaMammalivet är visst, absolut, inte alls bara en dans på rosor. Men det är fasiken den bästa dansen i livet, på skira eller taggiga rosor, alllla kategorier. Okej, brudvalsen tillsammans med den skäggige var magi också. Men annars. Så älskar jag denna livet-vals tillsammans med småttingarna. Att dessutom få dela alltsammans med han jag dansade den där brudvalsen med för snart sju år sedan… det, är en ynnest!

Den här veckan har snön smält i en otrolig fart och både igår och idag har jag känt att vårkänslorna är smått omöjliga att stoppa. Det är lite läskigt att känslan är här så tidigt, visst? Fast onekligen skönt. Det känns som om kroppen tinar..

Som den där eftermiddagen när jag och barnen gick ut för andra gången, lekte ute i ljusa eftermiddagen tills pappan rullade in på gården efter jobbdagen. Storebroren satt och lekte i en snöhög, medan Lillan stod på nästan torr grusväg. Vårvintern är här, mao!

Och idag kliver vi på sportlov här i norr. Ok, vi är ju hemma för jämnan men det är ju festligt med lov, så nu beslutar vi att vi tar Sportlov. Så fint så.

Den här dagen har verkligen gjort att jag glömt allt osnällt februari bjudit på. Att få torsdagsstäda i solbadande hem, tillsammans med friska småttingar. Traska långpromenad och sen premiära med vårvinterns första utemellis tillsammans med ungarna. Åh.

 

Tack då, februari!

 

 Lillafrun

 

Mot delmål två av övervåningen!

Renoveringsprat tänkte jag mig nu!

Delmål ett är nått. Med takreklande, elfix och innertak spikat i hela övervåningen. Och på toppen, isoleringen som landade, helgen som var. Nu är vi vidare.

Där i bild;

 Jordens absolut fräsigaste SNYGGASTE, Bonden-Blom-aktiga maskin som mannen konstruerat;

Låt mig presentera; Drömgårdens Spånsugarmackarpär.

För ett tag sedan köpte M en gammal höfläkt och mumlade i skägget, något om att jag tänker att man skulle kunna koppla ihop den här med…. vlskdgjlskdgsjs… och där försvann jag. Men, jag förstår nu vad han nog sa Och oh som det är fiffigt att inte behöva skotta allt spån för hand. Från golven, alltså. För det är precis det, som är vårt största mission just nu.

Vi har siktet inställt;

-Golv.

Massiva, vacker-breda grangolv. I ett, kanske två rum finns det otroligt breda golvtiljor som vi ska göra vårt allt för att försöka spara. Men i övrigt är det ju inga golv och där blir det nya, från ett lokalt hyvleri. Berättar mer längre fram… för nä, det är inte än på ett tag.

Nu har vi tid framför oss, av att tömma golven på spån.

I golven finner vi historia.

Skor, jagvetinte hur många. Jag blev nästan gråtig när jag hittade ett helt par. Ja, inte helt som i utan skavanker precis.. Har ni sett?

Kanske är det pigans gamla?

En klänning, med spets i kant.. vem har haft den?

Och alla olika glasflaskor, plötsligt också ett kranium.. uuäh så äckligt.

Tapeter i massor. Och tidningar.

Med så vackert språk att jag blir alldeles till mig. Ordälskare som jag är!

Nej, Jag är inte effektiv på denna syssla, som ni kan ana.. jag måååste ju få läsa.. och kika. Så är det bara. En tidning från 1 augusti 1886. Det är svindlande. Och hela det urtråkiga görat, känns plötsligt som en pirrig historiavandring.

Så. Då vet ni vad vi påtar med i renoveringsresan nu och framöver. Är ni fler som gjort detta skitgöra; tömma golv på gammalt spån?

 

Lillafrun

Odla ärtskott!

Ett utav senaste veckornas pyssel, har varit att förälska oss i den väldigt enkla lilla odlingen av ärtskott.

Juniflickan är nu ärskottsodlarproffs! Nedan får ni den lilla enkla beskrivningen.

Odla ärtskott!

 

-Blötlägg en näve ekologiska gula ärtor och låt ligga i blöt i 24 timmar

-Välj ut en skål/kruka/glasburk du vill odla i, och fyll den med jord

-Strössla ut ärtorna. Alldeles perfekt syssla för en pysslig tvååring

-Stänk på lite vatten och ställ alltsammans ljust, i en fönstersmyg eller så. För extra växthuseffekt, drar du lite plastfolie ovan odlingen, första dagarna. Glöm inte att picka hål i plasten bara, så syre kan komma in.

-Se till att skvätta på vatten så ärtorna håller sig fuktiga

-Efter några dagar börjar ärtorna få små, små gröna livsnippriga skott

-Efter cirka fjorton dagar har du så söta, krispiga ärtskott att skörda och knapra på. Som en försmak av sommar och dom solvarma sockerärterna.

-Klipp ner ärtskotten så du har några centimeter kvar, då kommer det nya söta ärtskott och du kan skörda i alla fall minst en gång till på samma skörd. 

 

Så himla enkelt. Så ohyggligt trevligt! Dessutom, så gott.

Mina barn sitter där uppe på köksbänken och tuggar i sig ärtskotten som dom är. Också så gott att stoppa i en sallad. Eller kanske lägga på en bit fröknäcke med en skiva god ost och några krispiga ärtskott? HÄR finns mitt recept på Fröknäcke.

 

Odla ärtskott!

-Det är Juniflickans och min uppmaning till er såhär i vårvintertider!

 

 

Lillafrun

Att ha unnat sig något nytt!

(Inlägget innehåller reklamlänkar, som vanligt valda från mitt hjärta!)

Där;

-ser ni kanske finaste jeansbrallan jag skådat. I petite-modell vilket betyder att dom är i lagom-längd för någon som inte är sådär jättelång.. tyyp som jag. Jag är näästan hundrasextiofem centimeter.. och dessa jeans, i den perfekta himmelsblå färgen, i klassisk mamma-modell kommer jag känna mig så urbota fin i i vår. Har provat dom förstås, men tänker att jag kan visa dom på någon annan dag.. då jag inte till hälften är klädd för att ge mig ut med småttingar om ett litet tag,.. ni vet, tofsen på snedden och långkalsongdressen i högsta hugg!

HÄR finner ni prick likadana om ni också är sugna på ett par lika!

Jag tänker matcha dessa med olika vårfräsha toppar!

Som toppen med så härligt mönster, från Lindex (finns HÄR)

Eller den sockersöta toppen med söta puffiga ärmen, från Cubus (finns HÄR)

Bastishor kan aldrig bli fel. Den vita finns HÄR och den grå HÄR. 

Igårkväll när jag och Storan tog våran kära måndagsprommis till kvällen, så kändes det så drömmigt mjukt i backen, där vi gick längs visserligen ömsom isiga, men mest geggiga grusvägarna. Snön smälter verkligen i en rivig fart och kanske är det våren som är på väg redan nu? Det är fasligt tidigt för att vara här i norr. Glad är jag ändå, för att en hel del snö ändå ligger kvar, så vi kommer hinna få njuta vårvinter i en snögrop med kaffekoppen i handen, med värmande sol. Har ni också vårviskningar hos er?

Tisdag nu då. Jag ser så fram emot en tur i dagsljus alldeles snart, med sovande barn i vagnen och sol mot kind. Själv skulle jag gärna hänga ute mer än bara vagnsprommisen idag.. det är sol, en drös plusgrader men blåser rätt friskt. Och tyvärr är vår lilla flicka så jädrans rädd för blåst just nu.. har aldrig tyckt om när det blåser, men förra veckan upplevde hon något slags trauma när stormen tog i. I natt, 02.30 (puh), vaknade hon av att det knakade och ven… så ledsen och rädd. Jag låg och nynnade vaggvisor i örat på henne tills hon somnade… sådäär trött mor då, alltså. Men mest; stackars lilla, lilla hjärtat. Så någon utelek med denna friska blåst är inget alternativ just nu. Vi får ta oss små steg tillbaka och hoppas rädslan ger med dig ju varmare vindarna blir…

Allt gott till er!

 

Lillafrun

 

Måndagshälsningen!

 

Vilken vecka det där var!

Jag är en människa med mycket energi, vilja, ork och håller oftast gott mod. Inte alls för att hålla uppe någon fasad, någon sådan vill jag ej besitta. Jag försöker helt sonika att påverka mitt liv till fullo och fyller dagarna med liv, som jag mår bra utav. Påverkar sånt jag kan. Försöker finna mig i sånt jag inte kan påverka. Och på köpet, finner jag sinnesro. Så är det.

Men ibland behöver jag pausa, jag med. Från suset. Det höga tempot. Jag behöver ladda om, liksom. Och nu, som 28 år och supersupervuxen! Så har jag så lärt mig, mig själv och mina signaler. När jag behöver lite mer än bara en promenad eller varm dusch, för att ladda om. När jag behöver dagar. Att stänga av. Låta orden stanna innanför bröstkorgen. Varva ner. Bryta älskade mönster. Lyssna. Inåt.

Det blev en fin vecka. Jobbig, missmodig och ibland med en känsla att allllt kändes övermäktigt. Bara tanken på att orka vara med på renoveringståget ens en dag till, gjorde mig kräkless. Bara tanken på att M jobbade med alla tre jobb, skulle vara borta flera kvällar, hade dygnet-runt-jour och så vidare. Gjorde mig gråtfärdig. Men, vi tråcklade, pusslade, hjälptes åt, bromsade, tog hand om varandra. Och här sitter jag idag, en ny måndag, men vad som känns som en mer lättad känsla i både kropp och knopp. Jag vågar inte ropa hej, men förutom lite hosta hos två av småttingarna, så är vi i övrigt friska också just nu, efter en rejält ihärdig basiluskasväng. Det; friska, glada barn, gör mig så innerligt lycklig och känns som en riktig lyckostart på ny vecka!

Förra veckan fylldes med tillsammanstid så mycket vi bara kunde. Jag förevigade synen av pojkarna, som pausade i renovering och bara gjorde något superroligt, som att bygga en ny legolåda till Minimannen.

Läsa ritning efter ritning och bygga, liten legobit för legobit. Bland det bästa Minimannen vet just nu. Fast letande är urtråkigt, så det får gärna mamman sköta. Glad är jag, som får vara med på ett hörn.

I hjärteasken stoppade jag de sköna promenaderna, stunderna med ungarna bredvid mig i finsoffan. Och den där stunden, ovan i bild; Första kaffekoppen för året, på hitte-på-trappen, bredvid liten nyvaken lillprins, i alldeles för stor mössa..

Jag provade två nya middagsrecept. Vegetariska båda två. Av dessa ingredienser blev det den HÄR middagen, som hela familjen mm-ade åt.

Jag och Juniflickan (och Frans Frasse Fransson) slog oss ner i solbadande Salen en förmiddag, och klistrade in minnen i familjealbumet. Världsmysigt!

Mysigt också, stunden där min stora pojke och jag spelade Fia med knuff. Eller när barnen tjöt av lycka, då deras tokiga mor, inspirerad av stormen utanför, kom på att det nog skulle gå kanonbra att blåsa såpbubblor här inomhus.. med hjälp av hårtorken…

Helgen sedan. Med Fredagsmys här hos oss, tillsammans med Svärisarna. Följt av den riviga isolerings-lördagen. Som gjorde att vi kände oss så lättade, trötta och glada på söndagen. Och date-sugna. Vi slog oss ner på Gårdshustrappan under barnens vila. Åt choklad och sörplade kaffe, med solen i ansiktet.

Fast det stormade så dant, så efter en stund gick vi in..

Och fortsatte vilan! En stund av att bara-vara.. händer i princip aldrig. Väldigt skön stund, om än vi båda började känna efter ett tag att ”men ska vi inte sätta igång med något?”… nix. Vila. Så särskilt viktigt när kroppen verkligen ber om den.

Det var lite, lite synd att det där larmet skulle gå till söndagkvällen. Precis innan barnen skulle nattas. Stormen Mats hade anlänt med besked och det kändes inte alls kul när Brandispappan gav sig iväg mot brandstationen.

Jag gav mig in på Allehanda på en gång i vanlig ordning, och efter en stund kunde jag ana var mannen var…. ”Brand i ladugård”. Fy så hemskt. En brinnande ladugård, med djur i och på toppen den förfärliga stormen. Fy, vilken mardröm.

Jag led av tanken på stackars familjen som rådde om gård och djur. Kände vanliga oron; var är M nu. Han måtte väl vara försiktig. Mina två småprinsar somnade bums, tack och lov. Men min lilla flicka. Som är superrädd för storm, var mer än skör. För att inte tårarna skulle trilla, dels över att ”pappa kommej blåsa bort” och bara allmänt rädslan över läskig storm, så klev vi upp hon och jag. 

Drog på Pippi Långstrump högt i högtalarna, kurade under filten och pusslade en sisådär sexton pussel, innan vi stupade i säng. Lillan somnade. Men jag kunde inte somna riktigt förrän Brandismannen var hemma igen.. kring 05 denna måndagmorgon..

 

Ok. Nu tar vi måndag!

Det är en smått grusig känsla i ögonen. Ändå tacksam. Alla är hemma. Jag klev upp och bakade snabbgjort bröd i morse så vi fick extragod frukost. Småttingar sover eller leker med tågbana och vi päron funderar på en kaffekopp till.

Heja er, med vad än ni har för utmaningar framför er i veckan, stort som smått. Och hoppas ni får milda, hjärtegoda i-slutet-av-februari-dagar!

Vi hörs alldeles snart igen!

Lillafrun

Att ha isolerat ett hem med iCell!

(Inlägget innehåller reklam för iCell)

Så blev det lördag. I slutet av februari. Året är 2019.

Hela Storlilla Familjen, Team Drömgården. Hela gänget, beredda för dagen! Obeskrivligt tacksamt, väl förstärkta, av båda Svärisarna. Alla, beredda att klä huset, byggt tidigt 1800-tal, med den skönaste mössan.

Vi befinner oss i bilderna på tredje våningen, allra högst upp i huset.

Där mannen har hängt senaste veckorna, förberett för elen som ni ser och byggt landgångar ovanför det väl reglade taket (taket av våning två, mao).

Farmor hängde med stora barnen här hemma, Lillebroren sov och Svärfar, Mannen och jag drog igång Monstermaskinen som i ett nafs började spruta ut fint tuggad lösull. Det var så rooligt! Gick så himla bra.

Svärfar skötte maskinen exemplariskt.

Matade i, bal för bal.. som susade in..

… genom långa slangen. Upp på övervåningen och slutligen..

.. landade i det som blir vårat tak på våning två.

Minimannen, han susade mellan uteluft och tredje våningen…! Älskat teamwork!

Lillebroren sov så pass länge att morsan kunde vara med och isolera sisådär en halv våning, innan jag susade ner och ammade och lagade lunch åt arbetslaget. Bygglunch kan vara bland det trevligaste som finns!

Teamet jobbade vidare sedan, tills mörkret föll och lite till. Vi stöp i … precis ingenting.

Vågade knappt tro på hur smidigt det gick.

Lösullen la sig lite som en blandning mellan vispad maräng och vispad grädde. Kikar ni in på min instagram (klicka på min profilbild där och kika storisarna!) kan ni se i film hur det såg ut! .. min och mannens date, haha!

Vi firade till kvällen. Svärmorsrullade köttbullar och mannens favoritefterrätt; fruktsallad. Såå gott! Vilken himmelens tacksam lördag. Februarilördagen vi nådde ett stycke stort delmål i vår renovering av övervåningen.

Säger som barnen; ”oooh myy gaaard!” .. så härligt!

Denna bild tog jag alldeles nyss. Frestande att kasta sig där i..

Miljövänlig cellulosaisolering. Ord från iCell och deras hemsida (som hittas HÄR);

Ett materials isoleringsförmåga beror på främst tre faktorer: lufttäthet, värmekapacitet och konvektion. iCell Lösull med sin höga densitet i kombination med hög tröghet isolerar bättre än mineralull. Den höga densiteten och lufttätheten medför också en utmärkt ljudisolerande förmåga med bästa värmekapacitet. Tack vare tätheten och en tyngd på cirka 50 kg per m³ för exempelvis väggar och snedtak förhindras luftströmmar (konvektion) inom isoleringen. Med cellulosalösull går det att bygga diffusionsöppet, tack vare cellulosaullens hygroskopiska egenskaper”.

Att just kunna bygga diffusionsöppet känns så himla fint, med tanke på att vårt hus är flera hundra år gammalt. Vi vill inte täppa igen det med en massa helttätt, som gör att inte huset, timret, kan andas som det vill. Med denna typ av isolering, ger vi huset andningsmöjlighet av bästa kvalisort. Det känns förträffligt!

 

En vän med stor renoveringsrutin skrev och frågade nyss ”Hur gick isoleringshärvan? Är ni helt slut idag?” och med massa hjärtan i kring. Hon vet hur det är att vara helt slut efter bygg- och renoveringsdagar. Jag svarade; ” Vi somnade 20.30 hela familjen. Sov tolv timmar. Vaknar idag. Till tio plusgrader på övervåningen. Det gick suveränt!”.

Å, sicken lycka.

Idag ska vi göra så lite som möjligt. Den omtalade klass-två-stormen verkar vara på ingång redan nu. Bertilen marathonsover. Storebror och pappsen bygger med favvis-brio-grejerna. Lillan pysslar. Och jag njuter av att ha allesammans nära.. och passar på att kika in här.

 

Önskar er en god söndag!

 

Lillafrun

Idag skapas historia här på Norra Drömgården!

(Inlägget innehåller reklam för iCell)

Ser ni?

För nästan prick ett år sedan. Knipsade jag bilder på en vintersöndags bestyr… att flytta hem ungefär hur mycket isolering som helst, till vår gamla gård. Sisådär 1680 kilo, närmare bestämt.

Mannen arbetsledde och kånkade. Farfar och Sixten satt i traktorn tillsammans. Jag och Juni och Minsting i magen hejade på.

Den allra finaste sortens isolering.

I både lösull och skivor, beroende på var den ska användas. Skivor i golven. Och lösull i taket. Och det är just det, taket, på vår andra våning, som idag.. iiih!!!… idag, ska fyllas fullt av denna miljövänliga vän.

Idag skapas historia här på Norra Drömgården!

Vår gamla 1800-talsgård är som tusen gånger tidigare nämt, ett så kallat skrytbygge. Med enbart en våning beboelig. Men idag gör vi (förhoppningsvis, om allt går som vi önskar med monstermaskinen osv) ett stort steg i vår renoveringsresa… alla steg är steg närmre att kunna börja leva i precis hela vårat stora hem.

Är ni intresserade att läsa mer om denna drömmiga isolering, kika HÄR

 

Ok. Håll tummarna för oss att dagen flyter väl! Här ska isoleras ett stycke våning två (och därmed hela huset!)

Önskar er en god lördag!

 

Lillafrun

G-VMBJT57ZE4