Ända ifrån tårna…!
Nu tar vi helg.
…ända i från tårna, faktiskt…!
Hoppas att ni får härliga helgdagar. Vill skicka en kram till er alla som sänder hjärtan och ord härs och tvärs, till mig. Tack <3
Lillafrun
Ljuset återvänder och det gör lite ont.
Ljuset återvänder.
Stannar längre och längre, för varje dag.
Det känns alldeles pirrigt. Och, det gör samtidigt lite ont.
Det känns lite jobbigt i kroppen. På motsträvigt outgrundligt, alldeles solklart vis.
Det är ju så underbart? Också, lite kämpigt.
I mig, samsas både lycka och litet inre minikrig.
Sån här är jag. Jag har lärt mig det nu. Starksköra, känslojag.
Jag lutar mig tillbaka. Lyssnar inåt, lite mer noggrant än vanligt. Försöker slappna av. Stanna upp. Även om det skaver. Även om jag känner mig orolig inombords men inte kan säga varför. Inget är konstigt. Allt är okej.
Jag försöker andas. Lyssnar noga, noga till fåglarnas sång. Känner efter, hur doftar ungens fjuniga hår och hur känns solens värme mot min kind?
Jag sätter händerna i jorden, spelar stycken vid pianot. Försöker vara snäll mot mig själv. Än om jag inte riktigt tycker att jag är värd att pysslas om så, så ger jag mig det. Det är bäst för oss alla och det känns gott i precis hela mig.
Som från att ha varit en sovande knopp i vinterdvala. Till att vakna. Räta på sig. Kisa mot ljuset. Och brista ut i blom.
Precis så.
…
Ljuset återvänder. Och det gör lite ont.
Det får vara så.
En morgon vaknar jag. Och fridsamheten och sinneslugnet har segrat. Ännu en gång.
…
Allt gott till er!
Lillafrun
Angående Kattttastrofen här hemma!
Ni engagerade er något enormt förra veckan i vår kaattttastrof här hemma.. Bästa ni!
Och vi är häpna.
Vår minst sagt lite egne Storkatt, som (egentligen helt och hållet väntat) inte var så snäll med sin lillebror efter den drömmiga starten dom tillsammans (det gick bra i första anblick, kaatttastrof där efter.. jag var uppe 02.30 om natten och försökte lösa kattbråk på köksgolvet).. utan sedan gav sig på honom som han kan göra med oss, mig och M.
Men vad har hänt? Är Sallekatten omvändbar? Har han helt accepterat den där busiga jamen som ääälskar sin storebror, försöker mucka med honom ständigt och dessutom på kuppen , helt glömt bort att han brukar jaga oss efter benen titt som tätt? Är han helt slut av allt busande som sker? Haaar han funnit ro och lycka i livet? Va va va va?
Jag kan inte läsa katter. Tyvärr.
Det enda vi vet är att Sallekatten är mycket egen, så att säga. Vilket inte vi, utan duktig veterinär uttalat sig om, för längesedan. Att han är speciell och nej, kanske iiinte bästa familjekatten. Men ändå, Vår katt. Alla är vi olika, eller hur? Och vi tänker att det får vara så. Vi känner den där egna kattpersonligheten väl. Tänkte låta honom få ett ännu fredligare liv här hemma, om vi ordnade familjen ännu en kattvän, som förhoppningsvis kunde ordna lite kattgos till oss andra familjemedlemmar och kanske bli roligt sällskap också, till Storkatten.
För cirka 11 dagar sedan var det katastrof.. Och nu?
Titta! Kattpojkarna.
Som leker lagom busigt. Tvättar varandra. Delar matskålar. Hänger ute tillsammans. Sover tätt intill. Sallekatten har inte suttit fast mordiskt om varken min eller mannens arm eller ben, på ja, alla dagar Fransson varit hos oss!? Magi, ju. Storkatten har aldrig varit trevligare än nu. Alla kelar med honom som aldrig förr.
-Frans Frasse Fransson. Vilken liten pärla du är!
Så nu vet ni statusen. Som vi inte riktigt kan pusta ut med ännu. Verkar så osannolikt på ett sätt. Men vad tusan, njutas det som njutas kan och här njuter vi lyckan över två kattpojkar som gör alla här hemma glada!
Tror ni att det kommer hålla i sig?
Lillafrun
Vad som än sker!
(Inlägget innehåller en kärleksfull reklamlänk)
Barnböcker..
Så älskvärt påfund. Här hemma läser vi för det mesta varje dag. Blir det inte av beror det kanske på att vi varit på fräsigt kalas och kommer hem sova-på-en-gång-sent eller så. För i övrigt, ja då är Sagoläsningen en stående, mycket uppskattad del i nattningen.
Att dimpa ner bland mjuka kuddar och ta läsvila mitt i dagen är också mysigt.
-Både för stora och små.
Storebroren önskar mycket Pettson & Findus just nu. Juniflickan gillar Emil i Lönneberga. Och Bonden Blom-böckerna är roliga. Bertil, han ammas ofta under lässtunden och är ganska så ovetandes men flaxar ivrigt med småhänderna när han väl ser vad vi pysslar med.. för varje sida blir han alldeles till sig, gullMinstingen .
Och när jag fann boken Vad som än sker inne hos Adlibris. Kände jag direkt;
-Den där mååste barnen få, av mig och Vackerpappan.
”En saga som varmt och roligt förklarar att en förälders kärlek till sina barn aldrig tar slut vad som än händer ”
Så sagolikt söt bok.
Inte alls så mycket text, kan nog klassas som en kort saga. Rekommenderas från 3-6 år. Men har man läst mycket så är den också lagom för en tvååring och lite för enkel åt en fyra-snart-femåring.. men! Andemeningen. Ljuvlig! För alla åldrar. 
Jag blev förstås alldeles rörd när jag läste den första gången.
Den här boken. Om att kärleken finns, vad som än sker. Ett hjärtinnerligt boktips till er från oss.
På Adlibris bokrea kostar den dessutom nu hela 45 kronor. Ni finner den HÄR.
Ett litet boktips! Minsann.
Hoppas er onsdag blir fin. <3
Lillafrun
Semmelbakelser i två varianter!
Nu är det Semmeltider, i allra högsta grad.
Jag vill tipsa om två varianter av Semmelbakelser!
Men till att börja med; Vilken typ av semmelbakelse du än gör. Nästan loova mig att du väljer att göra din egen mandelmassa? Det är så larvigt enkelt! Går hur fort som helst. Och blir lika gott som det går snabbt och är enkelt. Jag brukar göra såhär:
Mandelmassa!
Mixa 200 gram sötmandel och 200 gram florsocker till så grovt hackat du önskar och rör sedan i två äggvitor. Kart!
Som barn minns jag hur jag stod och såg på mor, när hon ävlades och skållade varenda mandel.. meen det gör inte jag! Och det blir så mycket och god smak.. och innebär inget krångel alls!
Mitt bästa recept på Den Klassiska Semmelbullen hittar ni HÄR
Den klassiska semlan tar ju lite längre tid att göra. Är också en helt magiskt goood bakelse, visst?
Men har du lite mindre tid. Vill göra något superenkelt? Ändå önskar alla semmelsmakerna. Inte alls den där stora bullen, utan istället en lite mer lagom, kardemummakryddad, mandelmassefylld… semmelmuffins kanske?
Då tycker jag ni ska prova dessa Semmelmuffins ni ser ovan, som jag och Juni provade oss på för någon lördag sedan och som jag fastnade så för. Receptet hittade vi HÄR!
…
Semmelbakelser i två varianter. Mums!
Lillafrun
Planritning av Drömgårdens våning två!
Välkommen upp!
Det är inte varmt här uppe. Men snart. Hoppas vi. Allt är förberett. Det finns ett så fint tak på plats. Över hela övervåningen. Det är berett att omfamna den där snälla, mjuka isoleringen som ska göra vårt hem varmt, även där uppe.
Rejält reglat. En bra ångbroms satt. Och ett vackert locktak sedan.
Taket. Som är målat med matt linoljefärg. Dock bara den övre brädan och sen inget mer. Målat så, för att det vid eventuellt glipande inte ska göra något. Färdigmålandet sker allt eftersom sedan.. när vi är framme bland drömmigaste sortens renoveringsbestyr; ytskikt, ni vet. 
Ljuset är magi där uppe. Och att vara där om solljusa dagen, är som ljusterapi.
Jag vet att det inte är lätt att hänga med på hur rummen hänger ihop och så. Ni har önskat en planritning. Den kommer här;
I runda slängar är det såhär vi tänker oss Våning två.
Vi tänker oss just nu två rejäla barnrum som ni ser. Minsting är inte behov av eget alls just nu, ju. Så till en början får vår övervåning innehålla bland annat tre sovrum, där vi tänker oss ett till Storebror, ett till Skrållan och ett till oss andra tre.. som med säkerhet också kommer fyllas av dom två andra darlingarna med egna krypin.
Där ni ser att trappen är ritad nu, där är den alltså inte ännu. Just nu är trappan mitt i korridoren, men det är en dålig lösning som vi hoppas kunna ordna snart och därmed få en rymlig och vacker hall/korridor.
Jo, jo. Drömma måste man få göra!
Drömmarna. Målbilderna. Det är vad som driver oss framåt i Renoveringsresan.. särskilt som nu, när vi påtar med något som inte är så peppigt (ska berätta i ett annat inlägg!)
Så många vackra gamla tapeter vi stöter på där uppe.
Men. En vacker dag. Är dom där väggarna klädda med en ny drömtapet. Vald av mig och mannen…. beroende på vad JAG bestämt OSS för (hehe). Golven doftar såpa. Fönstren är putsade. Och i linoljefärgsmålade smygen, blommar mårbacka-pelargonen för fullt. Det enda som stör, är den där humlan som studsar mot fönsterrutan. Men jag öppnar bara fönstret, med dom där vackra fönsterbeslagen och släpper ut det lilla viktiga livet, till äppelträdets blom. Åhåå..
-Vaakna! HAllåå Emmeli, vakna!! Du drömmer!! Det är måndag. Mörk februarikväll. Du har disk att ta hand om. Älskade mannen hinner inte göra något där uppe ikväll. Brandövningen väntar. Du ska natta tre älskade barn nu. Läsa Pettson, Kackel i grönsakslandet. Barnens senaste favorit. Inte sova själv.
Men alltså. En dag. Då är den där drömmen sann.
Lillafrun
Måndagshälsningen!
Måndagmorgon i gamla Drömgården i norr!
Det är trasat kring fönsterna där i sovrummet, men vi sover så gott i alla fall. Precis hela familjen, som ni ser.. en mamma, en pappa, tre småttingar och två katter. Alla ryms.
Smoothie mixas med en massa gott i. Apelsin och bananer, jordgubbar och päron. Och en skvätt mjölk.
Det känns som en snäll start på veckan, det här.
Vår älskade Tillsammansmåndag. Med extragod frulle som start. Smoothie och alldeles nygräddat bröd. Och mannens gudomliga kaffe, bryggt på alldeles nymalda bönor.
Jovisst, alltsammans kantat av en hejdlöst tjurig Basiluska.. men äsch. Vi har det bra, alltså. Jag tackar ytterst för att vi är hemma både jag och mannen idag, då självaste HemmaMamman är krassligast i gänget. 
Det är tid för broms och vila. Frans Frasse Fransson håller med.
Ni vet hur jag är. Vill alltid massor. Vare sig jag har en basiluska i kroppen eller ej, men nä… SPM-tanken måste luftas (SPM= spara på mor) nu lite extra. Så, att lyssna på kroppen. Är mitt största mål för veckan. Känner mig pepp på det! Vet ju att efter vila och liten paus från älskat sus, gör att stordåd kan ske och känslan av att ha unnat sig att lyssna inåt lite extra, är himmelsk.
Vi får se hur det går med tanke på att det är en sån där vecka där min älskade ror sina tre arbetsbollar i luften, samtidigt. Han har min eloge, men det är ju då också jag och mitt Tripp- Trapp-Trull-gäng som ror hemmet extramycket också. Nåja. Allt blir bra.
Jag har dessutom en drös inlägg planerade för er. Himlagoda recept, renovering och en smärre hitsorievandring. Alltid, Livet i mitt största fokus. Är ni med mig? Hoppas det.
Önskar er en fin måndag!
– här ska omfamnas Vabruari och göra det bästa av skiten.
Lillafrun
Att summera en helg som började med flopp!
Dags för uppdatering!
-Emmeli behöver få samla sina tankar och sånt från senaste dagarna. Ett dagboksinlägg kommer här.
Förresten. Tack för att ni är världens sötaste och vänligaste läsare.
Ok. Helgen!
Fredagsmyset startade och peppen var enorm inför helgen, vi skulle ur basiluskasvängen och in i peppigt renoveringsläge..sådetså, liksom.
-Vi har jobbat stenhårt jag och den skäggige för att vi skulle vara redo för den där hyrda monstermaskinen som skulle hjälpa oss att isolera övervåningen i helgen,. Team Drömgården, ni vet. Dag- och nattjobb. Såå, när allt är klart, alla landgångar på tredje våningen gjorda, allt klart för el och så vidare..så var det ej, ej peppigt när vi då fick oss meddelat att ”maskinen har tyvärr havererat. reservdelar måste beställas”.
= Vårt delmål 1 med övervåningen, krasch bom bang. Skjuts på framtiden. Väääntan. Blä.
Men. Shit happens!
Vi slog in fina presenter. 
Drog på oss lite tjusigare stass. Någon rosade kinderna och fredagsmålade naglarna. Och så drog vi iväg och firade Svärmor som fyllde år.
Det blev lördag.
Denna dag hade vi riggat för, med tanke på isoleringsjobbet. Både svärisar och mina föräldrar var frågade om hjälp och samtliga beredda. Så tacksamt.
Och för att inte floppen skulle få ta över, bestämde M och Svärfar sig för att göra något annat än tänkt, ändå få något gjort liksom. Medan jag packade in mig i bilen med alla barnen och åkte till lilla byn som planerat.
Dunderförkyld trebarnsmor (nej, det gick visst inte bara att bestämma sig för att bli frisk…) och tre småttingar dunsande innanför dörren i mitt föräldrahem. Som en dröm.
Pusselbygge, nybakt sockerkaka. Prata med min mor. En ljuvlig långpromenad med min Minsting i vagn, sol mot kind, tystnad, skogens sus och bara en helt ljuvlig stund. 
Jag förevigade den. Och skickade hälsning till er i instagram stories.
Förutom hälsningar tillbaka undrade ni också vad nagellacket heter, det hittar ni HÄR
-och jackan, den finns HÄR.
När vi kom hem blev jag hjärtevarm av synen av pappsen och Minimannen där dom grävde koja ute i snön. Som när jag själv var liten. 
Sötisar!
Med Mammamormorlagade middagen i magarna och med sömniga småttingar, susade vi hemåt genom stjärnklara februarikvällen.
Hem mot ”Vackerhemma” som barnen säger. Där Svärfar och mannen jobbat och tagit oss steg framåt i den (idag till känslan never ending story-aktiga) renoveringsresan.
Vi avslutar veckan med något så märkvärdigt som att bara skita i renoveringen för ett slag och ge oss ut, bara Han och jag och lille Minstingen förstås, på tur.
Jag har känt mig som en rykande Lilla My idag.. pratade med mor i telefonen, tackade för igår och sa; ”nä mamma. idag funderar jag på att flytta”…till ett liite, liite yngre hus. Som liksom är redo för liv, på ett annat sätt än vårat.. SÅ ÄLSKADE.. som jag inte skulle vilja byta mot något.
Alltså ja, det är en hutlös lyx att få göra denna renoveringsresa. Men ibland. Typ idag. Vill jag checka ut. När vi har spån överallt. Läkande från ovanvåningen, ner till nedervåningen i ett fint, fint lager som syns så hääärligt väl i det alldeles ljuvliga ljuset som återvänder nu. Det är så huutlöst världsligt och precis INGET att gnälla över. Men vad fasiken, ibland måste man få ruttna ur lite i alla fall.
Idag var Farmorn beredd att ha storbarnen, enligt plan, och nej ingen isolering på plats så långt ögat kunde nå ju.. men medan Storasyskonen myst med Farmor har jag och M både hunnit jobba tillsammans på övervåningen medan Bertilen marathonsov i vagnen, äta lunch i lugn och ro mitt emot varandra och dessutom då den där pluttigulliga långprommisen i solsken tillsammans. Jädrans fint alltihop!
Ibland blir det inte som man tänkt sig. Men det blir något annat. Som oftast också blir himla bra. Liksom.
Nu är hela familjen samlad igen, bästa som finns. Den här veckan har varit ganska så tungrodd med Vabruari i sitt esse och så vidare. Vi avslutar med söndagsmys och känner peppen inför ny vecka!
Hoppas ni haft en fin helg!
Lillafrun
Som en skänk från ovan!
(Inlägget innehåller en reklamlänk)
Efter en vecka av besök av en mycket ivrig Baseluska,
-som liksom fångat oss här hemma, en efter en på något vis, så var det som en skänk från ovan att få vakna till den här dagen.
Jag skurade klart det sista strax innan midnatt, innan jag kröp ner bland dom sovande människorna. Och känslan att få kliva upp i morse, i ett rent, okladdigt, såpadoftande hem. Var gudomligt. Men ändå inte det allra bästa. Högvinsten ihop med fräscha känslan, var förstås att inte ett streck feber härjar här hemma längre. Att småttingar är på bättring.. vi päron med, tror vi… man hinner liksom inte känna efter när det är så många älsklingar att pyssla om sådär extra, extra.
Barnens favo, järnmackor. Och jordgubbssmoothie. Till frulle.
Vi mixade jordgubbar plockade ur frysen från i somras, en liten skvätt mjölk, äppeljuice och banan. Mums!
Premiär med våra nya mixer. Vi är en smoothiegalen familj som nu levt utan mixer i vad som känns som en smärre evighet, så i morse var det fest. När den nya, så tyyysta mackapären kommit.
HÄR kan ni kika på vilken vår nye, inte alls så väsnige smoothievän är.
Mjuk musik. Tända ljus. Massor av kaffe till trötta mamman. Lugn morgon. Önskad frukost. Och fredag.
”Asså, mamma! Det här är ju liivets frukost!”, sa Storebror. ”Vaa mysit vi ha, mamma”!, sa Lillan.
(Älskade barn. Mamma håller så med er. Vilken lyx att få dela livet med er).
Och ser ni… söta blombuketten som gör mig glad varje gång jag tittar på den.
Jag fick inte bara den där söta lappen av mannen igår på Alla hjärtansdagen. Jag fick också en långprommis i mitt eget sällskap, med armarna svängandes.. såå lyxigt efter sjukstugebestyr som inneburit dagar med mycket tröstande och bärande på mammahöft. Och utöver det där hjärtefina, kom han alltså hem med en blomsterbukett bakom ryggen. Han är finast på jorden.
Jag är så lycklig som får dela sjukstugor, grusiga ögon, halvljumma kaffekoppar, febervarma barnakroppar tätt intill om natten och prick hela älskade livet, tillsammans med honom. Min klippa genom allt.
Den här helgen har redan börjat på ett sätt som vi inte alls tänkt oss. Ingen katastrof allt. Bara väldigt snöpligt. Så kan det vara ju, berättar mer senare. Nu ska jag fortsätta njuta fredagskänsla!
Önskar er en själagod helg! Ta hand om er. <3
Lillafrun
Alla Hjärtans Dag!
Det är en egentligen aaalldeles vanlig torsdag i snart-mitten av februari.
På torsdagmorgonskräpiga hallmattan hittar någon en lapp, på väg mot jobbet.
I hemmet syns kärleksviskande spår… som barnen ger sig i kast med, direkt efter frullen!
Och någon, liten och snorig, verkar ha knäckt en hel massa koder under sin nattasömn… nu får storasyskonen passa sina pusselbitar på golvet.. dom har den där lillprinsen suktat efter ett tag nu, men brukar snarare komma till sidan eller halka längre ifrån sitt mål.. än att ta sig framåt. Men ohlala, guppandes fram i krypställning eller ålandes i någon slags hejdlös iver. Så, tänker Minsting köra sitt race nu. Gullvän, heja dig!
Skattjakten pågick. Fisk. Det var ledtråden. Att leta på fisknivå. Och det blev kallt. Och varmare. Och kallare. Och plötsligt..
Skatten funnen! Och ni kan ana småttingarnas lycka!
Som ni ser; småkinderna fulla av choklad och geléhjärtan.
Kramar strösslade till päron. Bästa kramarna som finns.
Och när HemmaMammaFrun öppnade sin hjärna… min älskade kalender.. så låg där kärlek på lapp, från min stora älskling. Han är bäst. Skriver som den läkare han hade kunnat bli om han bara velat. Men jag älskar hans små kråkor till bokstäver. Dom har sett ut så från att vi gick i sjunde klass, liksom. Att få några ord på en lapp, det värmer. Men det han ger oss här hemma, varje dag. Året om. I kärlek. Det, är livets största lyx för mig. Älskar att dela livet tillsammans med honom.
”Å puh, så jobbigt det här var, mamma!”
…
Nu ska vi ta hand om det där skräpiga- och torsdagskladdiga hemmet, såpaflaskan, små hjälpredorna och jag. Till kvällen tänker jag bjuda mina hjärtan på hemkokt ärtsoppa och ett lass tunnpannkakor med nykokt jordgubbssylt och vispad grädde. Sådetså.
I vanlig ordning. Kärlek. Behöver inte kosta något. Inte ett dugg. En liten lapp med kärleksmenande ord. En extra lång kram till någon du tycker om. Det lilla. Som blir det största.
KRAM från mig till er alla!
Senaste kommentarer