av Emmeli | feb 17, 2018 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Juniflickan 1 år, Laga, Baka, Äta, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Det är lördag här på Drömgården.
Snön faller, solen smyger bakom molnen med ett så vackert sken. Vi äter tillsammansfrukost och sen är arbetslördagen med ens igång. SnickarFarfar kommer och det är sån lyx att det inte är klokt. Storebror är med och jobbar med två utav männen i hans liv. 
Juni och jag roar oss med att åka räserkälke efter vår lillväg.
Barnen är med i det som går i arbeteb. Som att åka lite fyrhjuling och hjälpa till att lasta regelvirke från lagårn. 
Vilket gäng! Mitt alldeles egna. <3
När det sedan blir ickebarnvänligt, som vid takregling, försöker jag vara lite här och där, rolig mamma och kärleksfull fru. Donar och grejar i köket tillsammans med barnen och susar fram med dammsugaren och försöker fånga spån och damm som pyser ner från övervåningen.
Och på köksbordet ligger ett konstverk. Alldeles nya Farmorstickade strumpor till Lillan. Såå vackra.
I bakgrunden ligger bulldegen och jäser. 
Och plötsligt är Lördagslunchen klar och vi samlas allihopa för lunch. 
Juniflickan snusar i vagnen. Jag och S har Mamma-Liten-tid. Rullar semmelbullar och Lägger 70-bitarspussel. Det doftar gott. Och äntligen kan det bli semmelfika här hemma när vi vill. 
Till eftermiddagen får jag plötsligt en Emmeli-timme och vet knappt vart jag ska ta vägen. Inget barn att pyssla om(!). Omöjligt att bara sätta mig ner och göra ingenting då. Jag är liksom (typ) aldrig ifrån barnen. Om det inte är väldigt uppstyrt, att vi ska någonstans, typ på ultraljud (hah). Eller att jag tar den där promenaden mitt i evigheten alldeles själv. Eller att jag och M ska ha en arbetsdag där båda har sysslor att göra, då känns det liksom ändå bra i magen och hjärtat.
Men som idag, när barnen inte ens är med pappan utan lämnar gården till och med och jag inte alls hade något uttänkt att göra som barnen inte hade kunnat vara med på. Ja, då får jag nästan ont i magen. Inte bara nästan heller. Jag är hopplös.
Men långpromenaden var härlig och barnen hade såklart haft det supermysigt med deras Farmor som dom ju knappt träffat senaste månaderna och ingen hade saknat mamman det minsta. Jag mötte en farbror under rundan, som jag ofta möter när jag är ute på våra barnvagnspromenader. ”MEN! är du SJÄLV!?” ,sa han… och menade att det ju kunde vara skönt en gång men höll med mig om att det nästan såg ut som om jag glömt någonting.
Mammahjärtat alltså.
Ok. Bara M kommer ner från övervåningen så kan det bli lördagkväll här. Mysigt!
Hoppas att ni har en härlig helg!
Lillafrun
av Emmeli | feb 16, 2018 | Emmeli funderar, Hallen, Jag och M, Mammalivet, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen, Träning
Fredagsglimt från hallen!
Ett fasligt okrispigt hörn. På ett sätt. Och på ett sätt älskar jag det.
Älskar rosorna från mannen i vackra sidoljuset. Pärlsponten i den perfekta gröna umbran. Och pirret. För hur det ska bli sedan.
Sen det andra. Ett hyllplan som aldrig kommer att sättas upp som tänkt. Ett nyöppnat paket som inte har ben att flytta sig själv. Just nu också en dammsugare som inte får plats i städskåpet för att insamlingen svämmar över. En massa skor som inte har någon bättre plats. En bit omålad masonit. Som vi vägrar göra något åt. För snart. Jamen typ snart. Ska stort hål sågas upp där och trappa trollas dit.
Tills vidare vilar jag ögat på det vackra och det andra stör mig inte det minsta.
Å. Fredag, fredag, fredag!
Nu har vi haft en sån där vecka igen där saker och ting kanske inte riktigt varit i balans. Mycket intensivt för både mig och mannen. Jag känner att det varit en vecka där jag slagit smått knut på mig själv men att det ändå varit fasligt mycket gnissel här hemma. Visst har det varit många härliga stunder också, men sannerligen stunder där jag-drar-till-Hawaii-känslan varit på topp. Det måste såklart få komma såna dagar också.
Mannen, han har dag-och-natt-jobbat och kämpat för oss på den fronten. Han berättade för någon dag sedan att han lyssnade på samma radioprogram i bilen på vägen hem från TV-uppdraget, som när han klev upp några få timmar senare och skulle åka iväg igen morgonen efter. I natt vaknade jag, 02.30, av att någon älskad höll på att klä på sig och var på väg på jobbet. Hah!. Snurrig (och trött) man, mao. Vi skrattade gott då i natt. Sen hann han i och för sig bara lägga sig på kudden så gick det larm och iväg det bar, för att precis hinna hem innan Konstruktörsarbetsdagen började.
Så jaa, nu njuter vi av att ha en ledig helg framför oss.
Snölek och fredagsfys idag för mig och barnen. Och nu väntar äntligen en middag med hela familjen. Tacos. Så längesedan. Så gott!
Och så firar vi lite extra. Bland annat att Vackerpappan är i mål med en utbildningsdel i sitt räddningstjänstjobb. Jag är så imponerad över hur han kunnat (och orkat) hålla även den bollen i luften senaste tiden. En hel drös med inlämningsuppgifter på toppen. Och precis som det alltid varit för honom (hej vad jag skryter. är stolt. och inte skäms ett dugg för det) så har det gått hur bra som helst. Jag är väldigt happy nu, och stolt som fru. Kommer ihåg under skoltiden hur psykande det kunde vara att han aldrig behövde plugga men alltid fick högsta betyg i alla fall. Så ikväll firar vi. Vackerpappan. Och att det är fredag. Samt att vi får inviga (ja, man vet ju aldrig) helgen som friska, efter två helger på raken av sjukstuga. Hurra!
Såklart blir det fruktsallad till fredagsmyset sedan. Den skäggiges favorit! Bara jag får en massa vispad grädde till så tycker jag också det är festligt. Barnen som är fruktgalningar, är nog ikväll dock mer än taggade på vad som gömmer sig i sina små karamellpåsar. Dom fick brev-svar av Moster G igår, på deras alla-hjärtans-kort. Så himmelens uppskattat, S var så lycklig över att få eget brev. Och förutom söta ord så fanns där också en godispeng. Ni förstår ju peppen vi hade genom lill-ica nu i eftermiddags! Och jag hade inte hjärtat att inte låta Lillan få en egen mini-påse med EN godis i. Hon såg ju Storebrors lycka och den här mamman fann inga argument till annat. Juniflickan gick stolt med sin påse ut ur affären. Och kramar den hårt ännu.
Fredag, vänner! Hoppas att ni får en härlig kväll!
Lillafrun
av Emmeli | feb 15, 2018 | Emmeli funderar, Jag och M, Köket, Mammalivet, Norra Drömgården
(inlägget innehåller en adlink)
Mannen blåste mig lite häromkvällen när han kom hem från jobbet. Hade sådär vardagskärleksköpt ett fång rosor på Lill-ica och på så vis tänkte jag att han ju inte hade koll på vad det var för dag, dagen efter. För att du är en så bra mamma, sa han. Gulligt!
Men till morgonen när vi snabbsågs där i köket för att pussas, säga ”kör försiktigt idag!!” och så… ja då plötsligt hade han en bukett bakom ryggen. Igen. Från fina Blomsteraffären denna gång. Sådär rosa och röd och kärlekshärlig. Ja. Såklart blev jag en blöt fläck.
Så vacker bukett. Värmde i hjärtat. Massor. Så det är kärlek på köksbordet just nu.
Och så dom där ljuslyktorna jag aldrig tröttnar på och som finns i massa härliga färger. Från Iittala. Finns att köpa HÄR till exempel. Älskar nu när solen strålar i köket och lyser genom skålen, lyktorna och vasen.
Städtorsdag idag annars, tillsammans med mitt lilla gäng! Nu har vi precis varit ute på långrunda. Vilande syskon i vagnen och en mamma som tankat sol och energi. Det blåser idag, men är strålande soligt och ett riktigt glad-väder. Heja det!
Hoppas ni har härlig torsdag!
Lillafrun
av Emmeli | feb 14, 2018 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Mammalivet, Minsting i magen, Träning
En Storebror som hjälper sin Lillasyster med krångliga paketsnören denna Hjärtemorgon.
Den ena härliga stunden efter den andra.
Precis så har den här dagen varit. Känner mig så uppfylld och glad. Och framförallt förbenat tacksam. Mysmorgon med barnen först. Vi var alla tre sedan lika taggade på vad som väntade. Att packa lilla packningen och knövla oss in i gamla Pärlan för att åka till Mormor och Morfar.
Enda kruxet idag var bara det att den där (jädra) gammbilen (som nej, inte alls står högt i kurs hos undertecknad) inte ville starta. Mannen vill alltid att jag ska ha Rymdskeppet. Darlingen vi ju hämtade hem alldeles splitterny och som är ljuvlig på alla sätt. Men idag när M skulle åka på långt-borta-jobb (som S säger när pappan åker och jobbar med TV) så propsade hans fru på att det såklart var vi som skulle åka mycket kortare som skulle ta ”gammbilen”.
När vi klättrat in genom framdörren, eftersom inte dörrarna gick att öppna, och vagnen plockats i tusen delar, eftersom bagaget är minimalt. Ja, då startade alltså inte bilen. Mannen kunde komma från jobbet (han hade inte hunnit åka därifrån och till nästa anhalt, tur) och hjälpa oss. Jag hade tyvärr då redan hunnit avfyra en sjuhelsickes massa fula ord. Det finns ingen hejd när det kommer till den där bilen.
Barnen började bli otåliga och Storebror undrade; ”men mamma ska vi inte åka snart? ”. Jag svarar/fräser ”Tycker du att det verkar gå så himla bra, då!?”….varpå han svarade med fräscht, nyinlärt, tydligen väldigt användbart ord; ”nää.. det verkar gå så jävla dåligt”. Suck. Allt och lite till snappas upp, mao.
Nåväl. När vi väl kom iväg. Då fortsatte dagen helt magnifikt. Och vi hamnade till sist i älskade Lilla byn, och Hemmahemma, som ni ser ovan. Hos älskade Mamma och Pappa. Där röda rosorna stod vackert i vasen på matrumsbordet. Från honom. Till henne. <3
Sedan en dag där vi skämts bort med så mycket kärlek att det inte är klokt.
Svettigt cyklande i hardcoregymmet för Preggomamman på direkten. Överförtjust i mina svettiga cykelpass där.
Himlagod, Mammalagad lunch sedan. Där Storan också anslutit.
Följt av höjden av lyx. Att få hoppa in i Pappsens vedeldade bastu med en älskad syster (som hade feber och ju kanske egentligen inte alls borde ha bastat..)
Låna Storans lyxschampo och kleta håret i inpackning. Prata livet en stund i lugn och ro. Drömmigt(!).
Komma in bastuvarma och mer än möra. Sörpla kaffe och äta semlor som gjorde mig till liten igen. Så goda.
Vilande sedan när Lillan vilande. Höra mysiga samtal en Miniman och sina morföräldrar emellan. ”Mormor, vad vackert ni har det här!” sa treåringen. Som toppen av allt fick vi god middag och massa pussar och kramar innan vi packade oss in i Pärlan igen och susade hemåt. Pappa hade fixat med bilen under dagen så lyxigt nog inga psykbryt på hemvägen.
Hjärtedagen!
Så fin. Nu väntar bara timmar av längt efter den där mannen jag älskar så. Som liksom älskar mig också, massor och precis för den jag är, jämt och alltid. Och som alltid får mig att känna mig som den prinsessigaste och finaste på jorden…. trots sliten HemmaMammabralla och tofsen alldeles för mycket på sned.
Lillafrun
av Emmeli | feb 14, 2018 | Emmeli funderar, Jag och M, Köket, Laga, Baka, Äta, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Hjärtedagen idag, alltså.
(Idag, också!)
Vi hade egen hjärtedagsstund i söndags, när alla var hemma. Storebror ville baka Kärleksmums och så fick det bli. 
Såklart, ju. Har man dessutom en alldeles egen receptbok och fullkomligt älskar att baka och nu liksom är lite utav ett proffs på det med tanke på allt köksbestyr i sina dar, så är det liksom (knappt) någon minisvettning överhuvudtaget för mamman heller. Så fräsigt (och lite hjärtklappande) att Liten håller på att blir så stooor. Liten, fast liksom StorLiten.
Och Kärleksmums, är ju alltid hur gott som helst. Hjärteströssel på toppen också!
Ni vet väl varför det heter Kärleksmums också?
-”Kärlek. För att man äter det tillsammans. Det är ju kärlek. Och mums. Det är ju för att det är så mumsigt”. Om han bara förstod hur fantastisk han är med sina utlåtanden och kloka funderingar, lilla Minimannen.
….
Alla Hjärtans Dag… en alldeles vanlig onsdag mitt i livet, ju. Här hemma tycker vi att alla dagar är kärleksdagar. Tillsammans. Det är ju verkligen det största. Och jag önskar alla att få ha någon att krama om, eller kramas om av, varje dag. Jag önskar att precis ingen ska behöva känna sig ensam. Kikar man in här, så skickar jag en kram, till prick alla av er! <3
Mitt i denna hittepådag, så är jag ju en kärlekstoka och tycker denna dag är så smyghärlig.. och passar på att strössla lite extra kärlek, helt enkelt. Det är ju en himla fin sak att göra, ju.
Jag älskar att köpa presenter, slå in och ge. Så mitt i orden ”en vanlig sketen onsdag”, så kan jag ändå inte låta bli det, utöver pussregn och extramånga kärleksförklaringar denna dag. Barnen har fått en liten hjärtegåva av sina päron till morgonen. Mannen och jag möttes i köket i morse, där jag dukat och gjort i ordning till honom i natt.. sådär med kärleksord, choklad och paket. Och han, då.. plockade fram en så himmelens vacker blombukett som han måste gömt någonstans här hemma sedan igår. Finurliga M. En drös snabba pussar och sen susade han iväg.
Sötaste av allt är ändå dom hemmapysslade korten från barnen, som dom strösslat här och där och som också borde dimpa ner i postlådorna härs och tvärs i landet under dagen.
Vackerpappan dubbeljobbar idag… åker från den arbetsdagen till uppdragskväll och kommer hem förfärligt sent i natt. Så, vi andra tre här hemma ska ha mysdag med andra älskade. Det ser vi så mycket fram emot. Och jag tror det blir en god och härlig dag! Det känner jag på mig redan nu.
KRAM på hjärtedan!
Lillafrun
av Emmeli | feb 13, 2018 | Emmeli funderar, Mammalivet, Stora Lilla Familjen
Pyssel med kärlek. Något av det vi roat oss med veckans första dagar, jag och barnen. För någon dag sedan målade vi med porslinsfärg. Så himla roligt. Mamman kunde knappt sluta, som ni ser på omåttliga pennburken ovan. Annars fortsätter jag att hylla Rustas Pyssellådor. Vi älskar dom här hemma. Galet prisvärda. Fyllda av pyssel som gör pysselmonster som vi så, så nöjda!
Vi tog oss ut i snömodden och gick en sväng ner på byn efter lunchen. En tur till Blomsteraffären och Affären. Vilken shoppingrunda, va! Jag smygshoppade ditt och datt att slå in i små paket sedan. Älskar sånt.
I övrigt har jag typ varit på väg en sväng eller två, till Hawaii sedan.
Jag blev bara plötsligt En Så Sur, Trött, Less och Så Trrråkig Mamma. Jag fullkomligt äälskar ju HemmaMammaLivet, men även det man älskar allra mest måste det få ruttnas ur på ibland. Glad att det är sällan. För jag avskyr känslan. Kan kanske ha att göra med att jag knappt varit ifrån gården (förutom prommisar och sånt) på vad som känns som evighet, särskilt nu i Sjukstugetider. Vi har liksom isolerat oss, för allas skull. Förutom att det är tråkigt, så känns det helt rätt.
Men det verkar inte bara vara mamman som klättrar på väggarna nu snart. Vi är tre som behöver litet miljöombyte, tror jag. Den enen kan svänga från underbart jag-älskar-dig-mamma-tillstånd, till att nästa sekund bli prick skogstokig på sin mor (hej, vad vi har lika humör han och jag) och den andre verkar ha ett litet pärlband av gnälldagar.. stora bumliga tänder på g och också, vad vi tror, en stor önskan om att det ska trilla fram fler ord… det vills väldigt mycket, och förstås mycket också..så det vore tipptopp med litet regn av prat nu också.
Jaa, mitt i allt ett väldigt lyxigt ”klagande”. Ungarna är friska och det är det bästa. Dessutom superkära i varandra och det gör mamman lyckligast på jorden.
Haha, istället för att bli skogstokig och skitarg en gång idag, så tog jag till gråten istället. Den ligger mycket nära till hands denna graviditet. Funkar bättre också. Höll dock på att kolavippa av skratt (för skrattet och gråten är lika nära till hands) mitt i, när Minimannen på lite stressat farbrorvis sa ”oj, oj, oj Juni. Det här GÅR ju inte. Vi måste ringa pappa!!!”… där jag storgrät och gråtskrattade om vartannat.
Å. Ser såå fram emot morgondagen, den blir härlig för både mig och småttingarna. Äventyr och myys väntar oss!
Ok. Mannen kollade just på mig, log sådär på-M-vis och plutade med munnen och gjorde sur-min… han härmade mig. Jaaa, SurMamma. Imorn är en bättre dag. Det bara vet jag. Bjöd i alla fall precis familjen på en för oss ny gryta som var så himla god. Den måste jag nog tipsa er om!
Önskar er en god kväll!
-Själv ska jag på spa! Stänga in mig i sovrummet och vika tvätt och sura ifred.
Lillafrun
av Emmeli | feb 13, 2018 | Middagsmat!, Recept
Ja, himmel alltså. Ännu ett nytt recept är provat och vi trillade nästan baklänges av denna ärtgröna soppa. Grön Ärt- och spenatsoppa. Helt och hållet ljuvlig. Ni bara måste prova.
Efter jul kände jag och mannen oss så sugna på att börja äta mer vegetariskt. I alla fall två gånger i veckan lagar vi vegetariskt. Känns härligt! Det raraste man kan göra mot miljön. Nyttigt för oss vandrare här på jorden. Väldigt bra för pengapungen. Och otroligt goda smaker.
Barnen har tyckt om det allra mesta vi lagat. Alltid, som till exempel vid denna soppmiddag, fylldes det på med lite annat… kokt pasta, gott bröd, kokt ägg och så.
Receptet på soppan kommer här, direkt snott från årets första nummer av icas buffétidning.
Ärtig spenatsoppa
(6 portioner)
Du behöver:
- 2 gula lökar
- 2 vitlöksklyftor
- 2 msk rapsolja
- 1 l vatten
- 2 grönsaksbuljongtärningar
- 4 dl havregrädde eller matlagningsgrädde (vi tog såklart vispgrädde och vatten istället)
- 600 g fryst, hackad spenat
- 250 g frysta, gröna ärter
- 1 tsk salt
- 1/2 tsk svartpeppar
Till servering, till exempel
- rostade solrosfrön eller pumpakärnor
- bröd
- kokt ägg
Gör såhär:
- Skala och hacka lök och vitlök.
- Fräs det några minuter i olja i en stor kastrull.
- Häll i vatten, buljong och havregrädde/grädden. Låt koka upp.
- Tillsätt spenat, ärter, salt och peppar.
- Låt koka upp och mixa sedan soppan slät med stavmixer.
Till servering: Vad du önskar! Toppa med frön. En ägghalva. Gärna ett bröd till… på bilden ser ni vår en brödfavorit Grötbullar (
recept HÄR). Tekakor (
Recept HÄR) eller en kalljäst fralla (
Recept HÄR) skulle vara prick lika gott.
Försvinnande gott ärtgrönt middagstips till er från mig, denna semliga tisdag!
Här ska vi strax ge oss ut i snön och ner på byn en sväng. Känns hur fräsigt som helst!
Lillafrun
av Emmeli | feb 12, 2018 | Norra Drömgården, Övervåningens Renovering, Renovering och Byggnationer, Renoveringsprat
Vi öppnar den där dörren i hallen. Går trappan upp. Och kommer hit, tycker jag! När man gått ända upp och vänder sig om.. står man precis här;
Trapphålet nere till höger i ”i bild” nu. Det ska sättas igen för att vi ska slippa denna smala, (dödsfarliga) spång. Trappan kommer att flyttas med andra ord.
I alla fall. Kikar vi framåt nu, ser vi den delen vi ska använda för att göra till barnrum. Vi går framåt nu.. och kikar till höger;
Det där ska bli Junis rum så småningom.
Till första fönsterbytarhalvan ingick fönstret rakt fram. Det till vänster väntar på att tas bort och bytas mot ett nytt, på rätt höjd såklart.
Timmer, timmer, timmer, timmer…
….
Just nu är renoveringsivern näst intill oliiiidlig här hemma. Härligt ju. Vi är mer än peppade. På att slita igång arbetslaget som haft lite lugnare tider nu i ett par, tre månader. Ok. Lugnt och lugnt. Älskade Livet är aldrig lugnt, men just renoveringsmässigt har vi haft lägre växel ett tag… bara gjort så kallat ”smågöra”.
Sedan hösten 2016, när stora fönsterlasset kom, har ju fokus varit som mest på att måla fönster, dörrar och som förra våren och sommaren; sätta in nya fönsterna och brädfodra om halva huset. Vi gick i mål med det enligt plan hösten 2017. Nu gör vi samma resa i repris med andra halvan. Det där vet ni ju. Målet är att vara klara med hela 25 fönsterbyten och 3 pardörrar insatta och prick hela huset brädfodrat när hösten 2018 är här. Vi får se hur det går. Livet går före i alla lägen. Men det vore ju himla härligt!
Utöver det största fokuset som fortfarande ligger på utsidan framtill den är klar, så blir det en del fix på insidan av fönsterbyten. Som här i köket där det gjorts smygar, dragits ny el, målats och sånt. ”Smågöra”. Särskilt i jämförelse med mycket här hemma. Köket är nu klart och får vara som det är länge till. Allt som fungerar blir prio längre ner i listan och köket är som ni vet ett rum vi bara älskar, som det är redan nu. Precis som förra året denna tid, typ när fönsterna torkar, så jobbas det på på övervåningen i den takt det hinns med.
Vi hade tänkt att ta en halva i taget där uppe, men har bestämt oss för att köra på. Inom några dagar borde hela övervåningen ha takreglar och det är sedan dags för innertaksmålande och uppspikande. Dom senaste rummen som jobbats i är Dom Blivande Barnrummen. Alltså. Nipperheten på den. Ovan såg ni alltså Junis blivande rum. Och här ser ni Sixtens;
Det här får vara gänget med före-bilder, tänker jag. Älskar ju att spara på såna och kika på när vi är framme vid målet.
…
Jag vill bara dra hem tapetkartor, färgprover, köpa små söta lampor till fönstren och flytta in åt kidsen på en gång. Men skynda långsamt var det, ja. Mycket kan vi göra precis själva, men så fort vi behöver (och det passar för samtliga såklart) så är kära Svärfar här och hjälper oss. Dom är så fantastiskt söta där dom står och jobbar bredvid varandra, mannen och Farfar. Vilket team. Som vi är tacksamma för alla råd, all erfarenhet och hjälp. Både min pappa och M´s pappa har snickrat på sina egna hus en gång i tiden.
Till skillnad från våra barndomshem, som båda alltså var nybyggda för våra päron, så är ju istället vårat hus typ hur gammalt som helst. Byggt någonstans mellan 1763-1819. Vi försöker vara så genomtänkta och varsamma vi bara kan. Vill bevara vad vi kan (i samklang med vad vi tycker är charmigt), använder material snälla för huset och oss och ja, byggnadsvårdar så gott vi rår med.
Ok. En liten tur genom halva övervåningen. Tänk när vi kan bo där uppe…
..men var ska Minstings rum vara? tänker ni, kanske … och det har vi inte prick bestämt ännu.. men utrymme finns..
Lillafrun
av Emmeli | feb 12, 2018 | Emmeli funderar, Mammalivet
Det är måndagmorgon här på Drömgården.
Jag och Juni har ätit frukost tillsammans. Hon kröp in i min morgonrock sedan, så vi har suttit och gungat långsamt, från höger till vänster. Sittandes på pinnstolen i det så tysta köket. Med ljusen brinnande och snön som faller utanför.
Storebror sover så gott än, som en prins mitt i Storsängen.
Igår innan han somnade sa han ”mamma. jag är så glad att jag har dig och pappa. föräldrar liksom. och det bästa är att jag har en lillasyster Juni”. Ni vet jag med mitt känslohjärta? Å. Det var bland de absolut finaste orden jag någonsin hört. Älskar hur han uttrycker sig. När barnen somnat låg jag och skrev i barnens dagböcker. Det är så fantastiskt att ha och läsa i, både precis nu och sedan.
Måndag allesammans;
Känns härligt att vi är friska. Lite nysstartkänsla nästan! Viss längt och tomrum efter den där vackerpappan dock. Mitt i sjukstuga har vi ändå fått väldigt mycket lyxig tillsammanstid.
Annars? Det är mitten av februari och ganska gråtråkig känsla känner jag. Jag tror på allvar att jag börjar längta bort snön och det känns ganska osmart med tanke på den mängd vi har. Alltså, den behöver inte försvinna nu. Bara sluta fyllas på. Och så önskas istället takdropp och solsken.
Men kära hjärtanes. Vi har ett varmt hus att leva livet i, roligt sparkföre på lillvägen. För varje dag blir dagarna längre och på ett sätt är det ju himla charmigt med den krypande längtan och vetskapen av att ha precis allt det där framför oss.
Önskar er en god måndag!
Lillafrun
av Emmeli | feb 11, 2018 | Emmeli funderar, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
En drös bilder med den allra, allra njutigaste helgglimten.
Vårvinterviskande så det sjöng om det!
Å, ja det var så härliga ute-på-drömgården-timmar igår alltså. Mer sånt, tack! Att sedan till kvällen skrubba familjen ren från röklukt, krypa ner bland sköna lakanen i Storsängen och somna alla fyra tillsammans. Fullpott.
Idag har vi söndag. M målar och snickrar. Jag och barnen har bakat limpor. Och kaka, enligt önskning från Storebror. Den smakade mycket gott till söndagskaffet! Och så toppas veckan med en skön promenad med Lilla i vagn. När jag gick iväg med Juniflickan i vagnen surade jag lite på mig själv för att missade att motionera i den där strålande Lördagssolen. Men kom snabbt på att det ju fanns goda anledningar till att jag inte gick då. Trots att jag varit frisk i flera dagar har denna preggomamma ändå varit helt slut och jag ville helt enkelt vara schyst mot kroppen och vila den en extra dag.. är helt klart extra rädd om mig nu med liten Minsting i magen. Istället satt jag ju på sparken, i solskenet och sörplade på ännu en kopp nyponsoppa med grädde och biskvier, medan J sov… mm! .. det var en härlig stund, det med. Och nu när vi kommit hem från den snöfallande rundan är kroppen sådär skönt mör och apelsinen smakade himmel.
Känner mig redo för en vanlig vardagsvecka nu. Känns alldeles exotiskt i tanken. HemmaMammande, Mysiga planer med barnen, Jobbande, Brandisjourande och Uppdragande för en älskad (å, heja på älskade M), hemmafix och så bara den där stora, stora tacksamheten över att få ha Livet tillsammans.
Hoppas att ni har haft en härlig helg och får en skön söndagkväll!
Lillafrun
Senaste kommentarer