”Ho ho ho! Idag är det bara 4 dagar kvar till julafton. Ge er ut på Nissespårning, vetja! Ett tips! Ta er till Äsjaberget, därifrån kan ni se mycket och långt. Ha en fin 4:e advent. KRAM NisseNissan. Psst! Glöm inte att ta med fika!!”
… så vi gav oss iväg, med fika och hela truppen inpackade i bilen. Och troor ni inte, att Familjen B´s Nisse, hade bett dom att göra precis samma?
.. Jojo! Och ni anar lyckan hos alla ungar va? När dom överraskades av varandra, där mitt uppe i skogen.. på samma plats, samma tid.. allesammans med Nissespårning som uppdrag!
(svar JA. Föräldrar, mycket mycket nöjda över detta på hitt. Redan här, var lyckan gjord liksom).
Vi gick i väg!
Päron och ungar huller om buller, till fots, på axlar och i bärsele.
Vi spanade och spanade..
Kämpade tappert..
.. och se! Vi fann äntligen vårt första spår. Nissen måste ha tappat brallorna…. extrabrallorna förstås, annars skulle han ju har frusit och det gick inte för sig, ju.
Och plötsligt trillade spåren tätt.. i en liten rödvit säck fann barnen skumtomtar. I en annan, som Pappa J hjälpte barnen att öppna, fanns tomtegrötris… och en nyckel.. spänningen var oliiidlig.
.. ett tu tre, var vi uppe på Äsjaberget. Och mycket riktigt. Så långt och mycket vi såg! Nääästan hem till Drömgården… fast den gömdes ”där borta” av lite skog i kring..
.. så dukade vi upp fikat. Varm choklad, limpmackor, peppisar och karameller..
Vi hade det gott, alldeles oerhört.
.. och titta här nu, vad vi såg, som kändes alldeles ohyggligt nymodigt…
Solen.
Mjuk, låg, försiktig, mycket välkommen decembersolglimt.
… Bertilen, även kallad ”Putte i Blåbärsskogen” ..och hans vänner, tjavade efter en stund av fika och lek, nerför berget igen. Än mer nyfikna på var i hela friden den där NisseNissan håller hus.. och framförallt, fyllda med ett litet äventyr, som kändes stort, i hjärtat. Hos både små. Och stora.
Jag känner hopp. ”Det är midvinter. Och nu, alldeles snart, tänker ljuset vända åter”. Vilken tröst det känns som, mitt i allt som är, eller hur?
Jag är redo för årets sista Måndagshälsning… titta lite tillbaka, landa, innan vi tar oss ann Juleveckan!
Decemberveckan som gick..
Vi skickade julkort. Hur mysigt som helst!
NisseNissan busade och busade. En morgon hade han ”ordnat frulle” till barnen.. som tydligen låg klar i stekpannan….. i morse hade han visst varit och hjälpt oss pynta julgranen lite till också… med toapapper lindat runt, runt, runt. Ja, ni må tro att vi får många skratt!
En dag såg vi solen några få, få minuter. Chippen passade på och tog sig en tur!
Vi julbakade. Lussekatter! .. och ”Mors Rågsiktslimpor” (recept HÄR). Gott, gott, gott!
Vi familjegympade!
Vi levde i ett kreativt småbarns-, renoveringslivkaos. Som alltid. Och vi älskar det! Fast väldans skönt var det när det blev lite ordning och reda, lagom till helgen.
Vissa var väldans trötta stundvis. Morsan kan också stryka under på den känslan!
Vi tjavade över lillåkern till Tant G, för att önska God Jul och ge lite krameller och hembakt tunnbröd. Hjärtevärmande, för oss alla.
Och så hängde vi med hjärtevännerna, förstås. Det är ren och skär lycka, hur både stora och små kommer så väldigt väl överens. Ena dagen lekte ungarna där. En annan dag här. Veckans sista dag, Fjärde Advent, var vi ute på en så trevlig utflykt.. jag berättar mer om den imorn eller så!
Om det nu måste vara en dryg pandemi.. så är jag nu än gladare för att leva som vi gör. Och där vi gör det. Det är inte såå förskräckligt stor skillnad jämfört med ”vanliga livet”. Mer än att jag längtar ihjäl mig på att få pussa och krama på mina älskade päron. Men den tiden kommer åter… bara vi hjälps åt nu eller hur?
Än hur mycket vi saknar våra Matlag med vännerna och alla mysiga innehäng så ses vi bara, bara ute just nu. Barnen får ju ses inomhus.. men vi vuxna pälsar på oss och hänger ute, med goda avstånd. Vi åker ingenstans. Besöker ingen stad. Julhandlar inte i något köpcentrum. Handlar bara här i byn. Umgås bara, bara med vår närmsta krets. Försöker, försöker, försöker göra så gott vi kan. Det gör vi alla, visst? Tillsammans ska vi klara oss igenom denna prövning.
…
Nu tar vi hand om dom sista dagarna av detta året, så gott vi kan. Och ser fram emot ett nytt, hoppfullt år!
Juleveckans planer!
-Njuta varendaste guldstund som bjuds, med bara dagar kvar till Julafton! Det är helt otroligt hjärtevärmande med juletid tillsammans med småttingarna.. -om jag har koll på alla klappar och om ”allt är klart” här hemma inför Julen? Nix.. den biten är inte så väldans uppstyrd.. .särskilt inte i år, när vi just nu lägger extramycket tid på övervåningen, och när vi inte har någon stor bjudning inplanerad eller så. Jag tar tillfället i akt att vila i det som är och njuter väldigt. Full koll har jag på att ungarna mår gott och morsan och farsan, likaså… det är viktigast, alltid, visst? Det andra ordnar sig..
-Fira in Jullovet! Imorn, checkar nämligen Skolpojken och Rit- & Konstruktionschefen in på Jullov med oss andra Hemmakottar. Det ska bli helt underbart. Långt pärlband av dagar fyllda med nästan inga planer alls och bara massa Tillsammanstid väntar.
-Vi sjåar i det sista med övervåningen! .. och det är så kuul och som julafton, varje dag! Sånt pirr. Kanske sover vi sista natten här nere, till dan före dan… ”Mamma och Pappa! Ni veet att ni bara har TRE dagar på er nu, va!?”, sa 6-åringen med spänning i rösten till oss… ni följer oss i farten, genom att kika in på instagram (@dromgardsliv) och följa oss i stories där!
-Ni får en tidig Julklapp av mig inom kort, nämligen ”Julegympa”. I rörligt format, i stories, visar jag passet.. bara dra på musiken och ge er själva en god genomkörare.. lovar att julmaten smakar godare och finasoffan är ännu skönare, efter ett härligt gympapass!
-Skura köksgolvet och lägga på röda julmattan! Knipsa in lite nytt ris från skogen. Julhandla mat och förbereda för Julhelgen.
-Fira Jul! <3
…
Ta hand om er nu, allt ni kan. Önskar er en god, god Julevecka. Så god den bara kan bli. <3
Nu är precis hela gänget så delaktigt i allt vi gör. Vi har tusan ingen bäbis här hemma längre. Eller jo, Bertilen är vårt bäbis. Det är alla helt överens om.
När jag sa ”veet du Bertan, nu ska vi klä julgranen!”.. då svarade, Bäbisen, ”va? glanen ha tlöja!?”… mammas hjärtegull. Som sedan förstod att det inte var såna kläder mamman pratade om..
Pumlor i små kluster. Hempysslade skapelser. Någon smällkaramell. Alltsammans, noga, noga upphängda av små ivriga barnahänder.
Barnen ville att vi skulle klä oss ”julefint”, så det gjorde vi förstås. Så spisade vi traddiga julbitar och hade ett lifemoment jag aldrig tänker glömma.
Älskar det här gänget så det värker i bröstet.
Så fort granen kommit in i salen, då är det jul i vårt hus. Barnasinnad lycka, hos både små. Och stora!
Och nu är det fjärde advent. Käre tid, vad jag är tacksam. Över att få vara med om hela alltet.
En dag hade ”NisseNissan” skickat en hälsning till barnen, där det stod att det ”strax efter mitt i dagen” skulle levereras något till vår bro. Lagom till att vi kom hem efter skolhämt av Storebroren, så stod där mycket riktigt ett stort paket med tre skumtomtar på, dessutom!
Vad som fanns där i paketet?
En hel låda full med pyssel, förstås!
Pysselgalningarna jublade högt.
Och ni vet väl, att ni hittar dom mest prisvärda pyssellådorna, i olika teman (finns alltså annat än julpyssellådor), på Rusta.. ”mycket för pengarna”. Ja, faktiskt precis så.
Så följde en lång, lång stund av tillsammanspyssel.
Och om ni visste vad det skapats julkort sedan dess. Som strösslas ut ett efter ett, till såna där älskade, för oss världsviktiga människor. Ni vet.
En låda fylld av pyssel. Ett julklappstips från oss, till en liten pysseltokig!
Mest för roligt, för att vi behöver lite extra pepp nu i slutet.. när det känts så nära, men ändå varit en himla massa kvar innan vi riktigt är i mål.
Dörrkarmar som skulle snickras och monteras. Pärslspont som skulle spikas, spikhåls-spacklas och målas. Lister som ska kapas. Foder som ska på plats. Måla, måla, måla… ja, ni förstår.
-En ByggJulkalender! Med små mål, varje dag. Ja, en sån fick det bli!
Vi jobbar i ett högre byggtempo är någonsin. Kul.. en kortare period(!).
Nu har vi några dagar kvar till jul… och spänningen är oliiiidlig. Skaaa vi klara det? 😉
Nu har jag precis målat klart varv två på alla golvsocklar. Mannen håller på och spikar fast dom sista dörrfodren…
..barnen har i nuförtiden-vanlig ordning sprungit mellan våningarna… enormt härlig känsla.. och ikväll såg jag min målbild som jag tänkt på under vägen mot att Storebrorens rum skulle bli klart. Nämligen storlilla S, sittandes vid sitt skrivbord, påtandes med något han tycker om…
..Just nu är att färglägga bilder, noggrant, noggrant, ”bland det roligaste jag vet, mamma!”.
… Vi konstaterade att vi saknar att gå på loppis, nu när allt är stängt. En skrivbordslampa hade ju varit bra, liksom. Men det fungerade ju att ta ena fönsterlampan till skrivbordet, också.. och så var vi eniga om att det var en himla tur att tok-mamman loppade juleljusstake redan i september.. den lyser så fint i Sixtens rum nu.
Målet är inte att allt ska vara helt, helt klart.. det är en omöjlighet.. linoljefärgen vill ju ha sina dagar emellan varven, och det ska den få. Men allt ska vara på plats, varendaste liten taklist, dörrfoder, gammalt gångjärn och golven såpade. Det, jobbar vi gör. Om det då fattas något litet varv på något fönsterfoder eller så, det är skit samma. Men vi hoppas att vi sover första natten lagom till Julafton.
Hela familjen är delaktig. I vanlig ordning. Det tjatas noll och inget, fastän mamman och pappan jobbar på, timme efter timme. Älskade barn. Enastående. Dom är införstådda med att vi gasar på extra-extra nu.. en kort period.
Lyxen lyx hade dom dessutom hela eftermiddagen idag, när dom lekte, fikade, myste och hade det kungligt i lillbyn mot fjället, hos fina vännerna. Guld värt.
… Flitens lampa lyser, ja! Ett höjdar-traderafynd- eller hur?
…
Det var en titt in i Drömgårdens egna (Bygg)Julkalender, det. Vi har det så trevligt att det inte är klokt! … sådär så att det nästan känns lite sorgligt att vi snart är i mål… sicken hiiimla tur att projekten lydigt står på rad i lång, lång kö….! .. och nog ska det bli härligt att bara få njuta av det vi skapat, tillsammans. Ja, himmel. Så overkligt! Härligt!
Nu börjar vi längta som tusan efter att ta in julgranen här i Drömgården!
Särskilt, när jag och barnen gjort några nya julgranshängen, av trolldeg, som vi är peppade på att få hänga upp! Det var så urbota trevligt pysselbestyr och ungarna satt i jag vet inte hur många timmar.
Trolldeg gör du enkelt genom att blanda 4 dl mjöl, ,2 dl salt, 2 dl ljummet vatten och 2 mts rapsolja.
Färga med valfri karamellfärg om du önskar det. Vi gjorde både vit och rosa.
Sedan är det bara att ”skapa loss”. Vi gjorde ett litet hål med en spik, genom dom alster vi önskade kunna ordna upphängning till sedan.
Figurerna brändes i ugnen, i 75-100 grader i cirka 2-3 timmar..
Sen drog vi fram alla små färgburkar, färgtuber och all vattenfärg vi hade. Hobbyfärg fungerar förstås bäst!
Traktorn blev röd. Solklart!
Och 6-åringen målade granar och hjärtan i pillriga mönster.
När färgen torkat tog vi en liten stump hampasnöre och knöt i hängena.
Tada! Man blir liksom alldeles glad när man tittar på dom.
…
Skapa egna julgranshängen tillsammans med barnen! Gör det bara!
Jag och barnen fick feeling och satte en lussedeg idag.
Saffransbrödet, trots stora mängden, håller på att sina i frysen och såå kan vi ju bara inte ha det. Jag lever ”Bullmamma”-drömmen all in just nu, som ni förstår. Älskar att duka upp med mellisfika till ungarna och deras gullvänner.
Idag blev det alldeles vanliga, klassiska Lussekatter.
I lika många olika former, som det blev lussekatter. Så jädrans skitgulligt!
Junihjärtat. Mycket nöjd och koncentrerad i bagarbestyren.
Pensla med uppvispat ägg och strössla över pärlsocker. Och förstås nån plåt utan pärlsocker och med russin istället, till den skäggige.
.. och trots att det började närma sig snart-laga-middagstid, så struuntade vi i det. Och moffade nybakta Lussekatter med kall mjölk till. Kära nån, så gott!
Receptet är klassiskt. Men vi hivar i vår superingrediens. Vänta så ska ni få receptet!
Himlagoda Lussekatter!
Ingredienser (till ca 40 stycken)
Ca 15 dl Vetemjöl
200 g rumsvarmt smör
5 dl mjölk
50 g (1 pkt) jäst (gärna för söta degar, men det är inget måste!)
1 g saffran, (2 pkt)
1 tsk salt
2 dl strösocker
1 ägg till degen
ägg till pensling
Pärlsocker och russin till garnering
Gör såhär:
1. Värm mjölken till 37 grader och strössla saffranet där i.
2. Smula jästen i en degbunke och höll över lite av saffransmjölken, rör så att all jäst löst sig. Häll sedan på resten av saffransmjölken.
3.Tillsätt övriga ingredienser; rumsvarmt smör, socker, salt, mjöl och ett ägg (superingrediensen! .. det här gör susen för en ljuv vetedeg, lovar!)
4. Arbeta degen tills den är smidig, ungefär 5 minuter med maskin eller 10 minuter för hand. Tillsätt mer mjöl om degen är kladdig, men den kan vara ganska lös, det ger ett saftigare bröd. Det rumsvarma smöret gör (till skillnad från helt smält) att du inte behöver ha i så himmelens mycket mjöl.
6. Täck degen med en bakduk och låt jäsa till dubbel storlek, ca 40 minuter.
7. Häll ut degen på ditt mjölade bakbord och dela den sedan i ca 40 bitar. Baka ut som du önskar! Vi gjorde all världens former, som ni ser!
8. Lägg Lussekatterna på bakplåtspappersklädda plåtar och garnera eventuellt med russin.
9. Täck med bakduk, låt jäsa 30-45 minuter.
10. Värm ugnen till 250°C.
11. Pensla med uppvispat ägg efter jäsning.. och strössla med pärlsocker om du önskar det!
12. Grädda lussekatterna mitt i ugnen 5-10 minuter.
13. Låt svalna … så pass att du klarar hålla i bullrackarn.. sen är det bara provsmaka! Med ett glas iskall mjölk… mm!
..Himlagoda Lussekatter! .. känns som en varm kram från någon man tycker mycket om. Dessutom är Lussekatter alldeles särskilt trevligt att baka tillsammans med småttingar! Julekänslan blev total.
Senaste dagarna har varit lite utav en dimma. ”Det är bara att förhålla sig till det som är”, som Hon skulle ha kunnat säga. Påverka det jag kan. Men ”bara förhålla sig”, till det andra. Vi tittar tillbaka på veckan som gick.. bland många härliga stunder, pågick också en oro och ledsamhet.
Så är livet, jag vet.. Högt och lågt i salig blandning. Ibland mer, ibland mindre.
Veckan som gick..
…startade regnigt. Igen. Och jag vägrade klaga på vädret. Någon kämpar med att få leva sin dag.. och jag snuddar vid tanken på vad ”tråååkigt väder det är”. Nä. Tacksam drog jag ut med ungarna.
I Drömgårdens egna Julkalender, stod det en kväll att vi skulle täppa igen alla ”lockhål” i taket.. hålen som annars skulle blivit ovanför taklisten ni vet. Så, det hade vi just gjort här. Och lampan i taket var provtänd. Nyp oss i armarna!
Hela-familjen-gympa hade vi också. Barnen älskar det! Och päronen lackar av svett. Alla nöjda! ..Titta! Medaljer fick vi denna gång också! Älskade barn. Så mycket glädje dom skänker.
Det pysslades och pysslades. Och apelsinklyftorna var mer än goda. Mamman smälter av att få vara mitt i bland dessa små. Avgudande blicken från Minsting till sin syster, går inte av för hackor.
Det slumrades på soffan.
Vi hade vänner här, på lek och fika. Ute, förstås. Barn leker och rider lillponny, mammor pratar livet. Sånt är fint.
Så blev det fredag och minstingarna och jag åkte förbi MammaMormor och PappaMorfar. Bara för att säga ”vi älskar er!”, lämna en blomma och lite choklad. Värmde gott. I allas hjärtan.
Denna decemberfredag blev också förskräckligt sorglig. Ofattbar tomhet och saknad uppenbarade sig. Jag är så tacksam som var en av alla som fick vara i L´s famn.
Lagom till fredagsmyset hade NisseNissan lämnat paket på bron… vad det var där i, får barnen berätta en annan dag!
Det blev lördag och medan ungarna var ute och lekte i timmar i den nyfallna snön, passade NisseNissan på att gömma chokladtomtar på barnens rum..
..och så hade vi en skara småvänner att hänga med, jag och M. Så fantastiskt att se barnen med sina vänner. Världens finaste dessutom. … Minsting låg och sov på köksgolvet. Ett försök hade gjorts att väcka honom efter vagnsvilan… men han somnade visst om där på fällen.. lillvän.
Jag fick kraft från barnen men i ensamma stunder, som här under långa promenaden, trillade tårarna.
Så blev det Luciamorgon.. vi tände änglaspelet och dukade fram mysfrukost. Lussebulle, förstås.
Vi vigde sedan dagen åt att glädja andra. Bland det bästa som finns. Bakade och lagade och susade med det till människor som behöver det mest.
Lusse-kortet med orden ”Glad Lusia”, gladde också några betydelsefulla människor för oss..
… dessa tu där i dörröppningen. Söndagen avrundades med att vi lussade för mina älskade föräldrar. Och direkt därifrån, till mannens älskade föräldrar. En förskräckligt sorglig, men otroligt vacker Lucia och Tredje adventshelg.
…
Veckans önskeplaner!
-Ta en dag i taget. Och ”bara leva”. En ynnest.
–Göra ett litet med naggande gulligt fotouppdrag (läs: samla skolpojkens klass och föreviga den!)
-Julestöka! … barnen längtar efter ”mammas jullimpor.. såna som mormor också brukar baka”. Och såna tänker jag överraska med någon dag. Någon dag, när det passar.. med ork och så, ni vet.
-Frisklufta! Springa och promenera, leka ute med barnen, hänga med hästarna.. Gudomligt alltihopa!
-… tillåta mig smyglängta till Jullov. Jamen faktiskt. Jag älskar att leva i nuet. Men drömma och längta lite lagom, är också fint. Och nu ser jag enormt mycket fram emot Jullovet med min älskade storlilla familj.
”Det är nu som livet är mitt Jag har fått en stund här på jorden…
Jag vill känna att jag lever All den tid jag har Ska jag leva som jag vill Jag vill känna att jag lever Veta att jag räcker till
Jag vill leva lycklig för att jag är jag Kunna vara stark och fri Se hur natten går mot dag Jag är här och mitt liv är bara mitt Och den himmel jag trodde fanns Ska jag hitta där nånstans
Jag vill känna att jag levt mitt liv”
Älskade L, som sjöng Gabriellas sång som ingen annan.
…
Det är den tredje adventshelgen, snön har fallit och barnen åker glatt kälke utför lobryggan.. alltsammans med hästpojkarna som försöker speja från hagen. Samtidigt, pågår några utav de allra sorgligaste dagarna i livet. Saknaden när en människa, som gjort avtryck hos så många, haft famnen öppen för så många, betytt så mycket för så många.. efter lång tids sjukdom och heroisk kamp, nu lämnat jordelivet…den, gör att orden stannar. Innanför bröstkorgen. Vi tänder ljus och tårarna bara trillar. Hon menade så varje ord. När hon sjöng sången som jag ovan citerat texten från. Hon levde, all den tid hon hade. Och har nu hittat himmelen.
L har lärt mig så mycket i livet. Alltsammans spar jag i min hjärteask. Men låt mig dela med mig av en sak.
Varje ny dag. Ett mirakel. En gåva större än allt stort.
Ok?
Få ord från mig här denna vecka. Men nu förstår ni varför. Vi hörs snart igen. Ta hand om er!
Den här karamellen gör mig alldeles varm inombords. Så mycket barndom. Farmor. Mamma. Tant Saga, Mormors vän. Julekaramellen fanns med år efter år… och så gör det än.
Sist men ICKE minst. Karamellen som är min storfavorit och som jag just nu är med och stoltserar med i Norrmejeriers ”Gör något gott. För Norrland”-kampanj. Så himmelens glad över att få göra detta uppdrag. För oss är det självklart att köpa lokalproducerade mejeriprodukter. Norrmejerier. Alllllltid. I dubbel bemärkelse gott nu, att koka karamell på dessa lokala produkter… Jag är med och bidrar till ett mer levande Norrland. Och så delar jag det goda karamellreceptet, med er! Så kan ni koka er denna Mjölkchokladfudge med salta nötter, ni med!
Receptet kommer här!
MJÖLKCHOKLADFUDGE MED SALTA NÖTTER
150 g mjölkchoklad
50 g smör
1 msk honung
1 dl ljus sirap
3 dl socker
3 dl vispgrädde
1-2 dl salta jordnötter
Blanda ihop grädde, socker och sirap i en kastrull och låt koka upp. Koka sedan på medelvärme tills blandningen får en temperatur på 120 grader (tar ca 20 min) och rör om då och då.
Hacka jordnötterna under tiden det håller på att koka. Ta bort kastrullen från plattan och tillsätt smöret och honungen. Ställ tillbaka på plattan och låt koka upp i 2 minuter.
Bryt chokladen och häll ner den i blandningen och rör om tills du får en jämn smet. Tillsätt sedan dom krossade jordnötterna och rör om. Häll upp i en form klädd med bakplåtspapper och låt svalna i kylen.
Senaste kommentarer