Det var kvällen innan Livets första skoldag. Så pirrigt. Vi somnade till sist, och vaknade av att ”Sigge väckarklocka”, som han själv bestämt alarmsignalen på, ringde för fullt.
Några små frukosttuggor. Sen knöt han skorna, själv förstås som den Miniman han är. Packade äppelbitar. Och plåster, ”ifall någon kompis gör illa sig”. Kramade pappan hejdå och försökte trösta småsyskonen som var tokiga över att Storebroren skulle fara hemifrån. Deras idol, ju.
Med hans blåbärsskitiga hand i min. Tog vi nervösa men peppade steg in på skolgården. Mötte ena kusinen efter den andra, Musikfröken-mostern, Fina Fröken och Gulliga klassen. Sen blev det dags att skiljas åt. S high fivade med morsan och sa ”ses sen då, mamma!” med starkskört mod i rösten.
Mor log stolt. Och så fort hon vände ryggen till och hunnit några steg. Kände hon tårarna sakta, sakta mot kinden. Trillandes.
För att hon kände sån innerlig Stoltet. Lättnad. Vemod. Kärlek. Tacksamhet. Lycka.
Min älskade lilla pojke. Min förstfödde. Lilla Liten. Pastellkungen. Minimannen. Storebroren, ”bästa storebrorsan” om ni frågar StoraLillasyster.
Han som älskar att vara med sin mamma och inte tycker att han behöver vara ifrån mig, alls… Han, släppte nu min hand. Så självklart.
Vi firade med glass nere i byn, hela familjen, direkt efter skolhämt. Följt av bad i lilla sjön. Energiknippet maxade dagen med fotbollsträning, med Farmor och Farfar som publik. Hur lillvännen, som (tillsammans med mamman) i sommar gruvlängtats inför denna dag, såg ut till kvällen?
ÄLSKLING. Med glugg och allt. Nybadad, trött.. och NÖJD.
Kära hjärtanes.. dessa små människor är magi att få följa… och jag vill ju vara precis här, för att kunna finnas för barnen till max. Min vardag, barnens barndom. Än hur det drar åt i magen på mig, när det känns som att tiden svischar… så vill jag ju inget hellre än att se ungarna växa upp, ser hur dom släpper taget med trygghet och puttas ur boet. -Sakta men säkert.
…
Hur jag själv kände mig till kvällen?
Lite mer som Salle- Trött. Men glad. Över att det är just där, på den där hjärtevarma, mysiga, byaskolan Storebror har börjat förskoleklass. Att han möttes av två kusiner, en moster, massa småvänner och en rar fröken. Att vi kan gå och cykla dit om vi inte ids ta bilen. Att jag är där hemma, och kan möta upp direkt efter avslutad liten, alldeles lagomlång, skoldag….
… Fast fasen, vem försöker jag lura? Mig själv förstås. Jag, tycker det här är skitjobbigt. Behöver landa och vänja mig. Kommer nog gråta många tårar, över att tiden där jag och alla barnen är helhemma, styr våra dagar prick och exakt efter hur vi alla mår, är över. ….. varför ska en liten 6-åring gå alla fem dagar i skolan? Säg mig.
Men så svänger jag igen. Tröstar mig själv. Med känslan av att ha en så själavacker pojke att få äran att kalla min. Som dessutom, verkar älska att vara skolpojke.
Livets första skoldag.
”Den bästa skoldagen nånsin”, enligt lilla sparvungen.
Och nuu tusan är jag Bullmamma på riktigt, tänker jag för mig själv. Har ju fantiserat och drömt om (och strävat mot) , att få vara med om det här… -att fortsätta kunna vara HemmaMamma till små älsklingarna. Än fast dom inte bara är pyttepluttar längre, menar jag. Jag vill ingenstans. HemmaMammalivet är det bästa jag vet.
Och medan Storebror är sina små timmar på skolan, hittar jag och småsyskonen på annat stoj, sen möts vi igen. Tänk va, nu ska här bakas bullar och bjudas gullungar, SKOLBARN, på. Ser framför mig hur S bjuder hem olika småvänner och dimper ner strax efter mitt i dagen här hemma, bland skolryggsäckar och lurviga katter där på sofflocket i köket. Hur jag får smyghöra samtal dom emellan, lyssna på berättelser om dagen och hur jag serverar mellis till hungriga, växande barn. Runda polarbröd ena gången, hembakt Mammabröd en annan. Och glöm inte; nybakta bullar då och då!
Omåttligt lycklig över hela alltet. Och förskräckligt vemodig.
Inlägget är i betalt samarbete med Impecta Fröhandel
Nu tar vi oss en trädgårdstur, tycker jag! Bertilen hakar på förstås. Storasyskonen likaså. En kär stund för hela gänget.
Året nygrävda lilla rabatt (till vänster) tog sig fint. Dundrade ju på med brunnen koskit så det stod härliga till och som det växer nu! Juli var kall och det gick trögt för trädgården. Men inte nu! Nu är prunkandet ett faktum!
Perennerna samsas med sommarblommor och rosor.
I stora rabatten längs gaveln är det så tjusigt. Rosenskäror i enkla och dubbla varianter. Blomstertobak. Praktvädd. Och så den nya favoriten för i år, koralliga astern..i den högra bilden. Så otroligt söt. ’Chamois turm’ heter den.
Det här är själagott så det förslår. Att plocka sig en bukett från egen trädgård, i mjuka augustiljuset.
Sådärja! Ett stycke trädgårdsbukett.
Nu går vi vidare till stenrabatten och snabbgluttar..
Mest ett hav av rosenskäror. Enklaste, enklaste blomman att driva upp. Blommar så det står härliga till sommaren lång. Fin och tacksam, står sig väl i buketter. Och så, så vackra!
Nu går vi bort mot gula Gårdshuset och lilla odlingstäppan!
Här finns både blomster och ätbart.
Morötter och sockerärter.
Haricoverts på g. En massa örter. Ringblommor.
’Orange flash’ heter den här ringblomman. Så hejdlöst söt tycker jag!
Och där står Lillebroren och letar småtomater. Godare än godis!
Morötterna, i olika färger, är väldans uppskattade. Orange, lila och gula morötter.
Skördestunden..
Är löjligt förtjust i luktärter.. särskilt i årets, eftersom det höll på att gå åt pipsvängen, men dom tappra små blommorna kämpade tappert och ger mig nu bukett efter bukett av väldoft.
Förutom astrarna till vänster, så är lejongapen till höger, i olika färger, nya favoriter. Rosa, orange, korall, gula.. så otroligt söta. ’Chantilly mix’ heter lejongapen.
’Double click bicolour pink’.
Och vet ni va!
Nu gjorde jag bara slag i saken. Som jag haft som målbild under senaste ett och ett halvt åren av rätt slitig renovering; nämligen att få ställa en blomsterbukett från trädgården i en vackersmyg i nya sovrummet…
Det är inte helt helt klart ännu där i rummet. Men se det struntar jag i.
Nu bara gjorde jag det, småflyttade in alltså.
Och kära hjärtanes så lyckligt!
Trädgården 2020. Himmel, vad den gör mig glad!
Och nya önskeplaner för nästa år, finns redan. Jag tänker mig ännu mer perenner, som liksom bara sköter sig själv och är hur vackra som helst. Så fiffigt va!
Impecta säger såhär;
”Nu är en bra tid att så och driva upp perenner i krukor utomhus. Plantorna får ett rejält försprång jämfört med förkultiverade plantor under vårvintern. Nu hinner en rot och liten bladrosett bildas före vintern och under vintern går den unga roten i vila för att vakna pigg och rask nästa säsong. Köp 3 fröpåsar men betala bara för 2 av fler än 100 sorter för tidig höstsådd t.o.m. den 30 augusti”
Perennkampanj, alltså. 3 för 2. Augusti ut. Slå till tycker jag! Ni kommer direkt till kampanjen HÄR!
Ett litet middagstips kommer här, på lövbiffpasta.
”Vi äter den här rätten som vardagsrätt då och då… meen, då oftast för att jag fått tag i lövbiff med röd lapp där det står typ ”kort datum, ät snart”. Peeerfekt, tänker då HemmaMamman som är van att tänka smart gällande kronorna, shoppar och lägger köttet i frysen. Caaatjing! I annat fall, är det unnigt med färsk lövbiff till helgen, men för tusan! var inte rädda att shoppa finkött på detta vis. Hela familjen älskar denna hittepå-pastan som mor snor ihop på två röda. Till favoritpastan och goda grönsaker är den himmelsk. Här kommer ungefär-receptet!
Lövbiffpasta med soltorkade tomater och ädelost!
Finhacka valfri lök (jag tar antingen en liten gul lök eller ett par, tre charlottenlökar)och bryn i en smörklick. Strimla lövbiffen och fräs med löken. Salta, peppra. Låt köttet bara få färg, innan du sedan häller över ett par deciliter grädde, samma mängd creme fraishe och en skvätt vatten. Ta några rejäla teskedar med soltorkade tomater-kräm och en generöst stor bit med valfri ädelost. Jag brukar tusan hiva i en hel kvibille gräddädel (140 g). Och glöm inte en näve med strimlade soltorkade tomater. Låt puttra. Smaka av. Toppa med valfri ört!
Hej på er, denna småpirriga, smygtrötta, lite oroliga måndag! Inget nytt under solen. Oron, är en del av mig. Punkt slut. Dock försöker jag att ”inte fälla upp paraplyet förrän det regnar”. Lyckas ibland, ibland inte.
Nu handlar ”alla känslor på en och samma gång” om både stundande skolstart… känns så stooort ju! .. och andra ganska stora saker vi också behöver ta ett beslut om. Avskyr stunden precis iiiiinnan man tagit ett grubblande beslut. Men… jag tänker ”Följ hjärtat”….så ska allt ordna sig!
Nu tar vi och kikar lite bakåt och landar i nuet innan planerna för denna vecka!
Veckan som gick…
Sensommarvärme, fina vänner, fjällets tystnad och sjöns svalkande.
Under tisdagen hade barnens Mormor och Morfars hand om kidsen under en hop timmar, medan jag och den skäggige kunde köra röj här hemma på två. Sånt där som inte var så lätt att ha med barnen på. Lyx för oss alla fem! Förstås unnade vi päron oss lunch och glassefterrätt i hammocken. Så mysigt!!
Vi fick gjort såna där saker som vi nog inte hade prioriterat men som vi tyckte var väldigt skönt efteråt.. fejade i hemmet och ute på gården, röjde, slängde, rensade.. och tjusade till med nyskurat och färska blombuketter. Så blev det torsdag och vi hade tidningsreportage-jobb, dagen lång. Så rolig dag! Och ooh så trötta vi var efteråt. Men nöjda.
Jag sköljdes av tacksamhet gång på gång.
Tänk att just jag, får vara den som serverar dom där tre pannkaka en fredag mitt i livet. Älskar dom så det värker. Skrattar så tårarna rinner tillsammans med dom. Slår dubbelknutar på mig och gör mitt yttersta fast går bet ibland i alla fall. Och möts gång efter gång av orden ”mamma, du är den bästa mamma man kan ha!”. Älskade barn. Älskade HemmaMammaliv.
Vi skördade. Bland det bästa som finns ju!
Och hela helgen var så god. Minns fredagsmyset vid sjön, tillsammans med hela svärfamiljen. Och lördagen, med samma gäng. Först timmar ute vid havet. Ljuvligt!! Och till kvällen..
.. samlades vi för middag som världens snällaste Svärmor ordnat medan vi andra hängt på badstranden. Kusinerna invigde sin nya lekstuga och självklart fick dom en egen liten blombukett och inflyttningspresent… festis, kan det bli festligare? Så himmelens mysig och skrattig kväll.
Helgen bjöd också på häpnadsväckande härliga stunder med lilla Fjädern. Han har gjort mig gråhårig i sommar. Mycket, för att JAG inte haft lugn och tålamod nog för honom.. hade grav ge-upp-känsla för några veckor sedan… undra om han hörde det? …nää, förstås inte. Däremot känner han, hur jag släppt kraven och coolat ner mig, sånt älskar en liten fjäder. Plötsligt infinner sig det där lugnet i mig, som denna häst behöver för att inte slita sig, flyga i luften för allt och inget. ”Nemas problemas”, om människan bredvid är chill. Tidigare i sommar kom vi i dålig spiral… när F ”blev rädd”, hade jag inte ork att vara hans lugn.. men nu har jag det igen, och då blir även pållen lugn. Vi är lite föör lika ibland jag och denna vackra, vackra starksköra häst. Vi ger inte upp!
Vi avslutade veckan med Söndagmiddag tillsammans med mamma och pappa. Risotto med kantareller, rökt skinka, morot och massor av parmesan. Vitchokladgratinerade skogshallon med vaniljglass till efterrätt. Gott avslut på den augustiveckan.
Planerna för dom allra sista Sommarlovsdagarna..
–Gotta oss i ljuva augusti! .. att bara gå ut på gården och norpa en sockerärt och liten jordgubbe. Några tomater.. en liten bunt luktärter. Åh..
–Sommarlovsnjuta in i det längsta! Bada i sjön är ”ett måste”!
–Försöka ta oss tillbaka till någon slags vardags-dygnsrytm som inte innebär absolut businferno när klockan är 21…men alltså, sommarlov innebär precis sånt. Lägg också till två föräldrar som inte har vett nog och ofta späder på buset med att vara med själva…
–Storebror börjar Förskoleklass!
–Springa! (mina mammanerver behöver det lite extra denna vecka tror jag, hehe)
–Susa iväg för en shoppingtur.. ni vet gångjärn till en gammal dörr, stängseltråd inför nytt hagebygge, möjligtvis något som saknas inför skolstart..
–Blogga! Förra veckan var under all kritik pga nästintill noll tid vid bokstäverna.. men jag tror på denna vecka. Ser så mycket fram emot att visa er något jag längtat så innerligt efter.. och som jag nu bara gjorde… och det där utlovade receptet, på skitgoda lövbiffpastan, det kommer imorn!!
…
Jag tror det blir en härlig vecka. Ja det tror jag! Spännande, lite omtumlande.. men härlig. Vi är helt klart på väg in i ett nytt kapitel i livet! Tack och lov, med små steg. Precis som vi vill ha det!
Jag slungas tillbaka till skolstartskänslan som liten.. ääälskade skolan, trots perioder där det inte var lätt, ”kompisar” var taskiga… mot ”pluggisen”. Men se, det SKET jag i. Totalt. Tack mamma och pappa för att ni gav mig den raka ryggen redan från liten. Det var dom taskiga som var förlorarna, sa päronen. ”Bry dig inte, gör din grej”. Och så gjorde jag. Vill ge mina egna barn samma känsla.
Och tänk, så blev jag ju också Fröken till sist…än om det, känns lite avlägset just nu, när jag ”jobbar” som Hemmamamma. Världens viktigaste jobb ju! Dock obetalt. Alltid med jour. Sju dagar i veckan. Jag älskar det! Att dela vardagen med barnen är det häftigaste jag kan tänka mig, att få se dom växa.. till alldeles egna små människor.. vara med. Här och nu. Som trygghet för våra småbarn, är den som sköter, leker, tröstar och bär. Den som samordnar, planerar, ordnar utflykter, tänker ut, styr ihop lekdejter, finns där genom bubbelskratt, trassel och annat. Alltid med pappan här eller bara två minuter bort. Jag och M är så fast beslutna om att denna tid i livet, inte ska sölas bort på två 100 %-bortajobb, massa stress och timmar ifrån våra barn. Den tiden med mer tid ifrån varandra, kommer… sedan.
Nu tar vi måndag. Jag önskar er en god, god sådan. Ta hand om er. Som alltid, allt ni bara kan!
Fina augusti. Det är så varma och sköna dagar… ja varmare än på hela juli ju. Och samtidigt, med den där känslan jag så tycker om med denna tiden på året.. som att det bara lägger sig ett lugn över naturen… och smittar över till mig. Jag tycker var tid, året runt, har sin charm. Men en favorittid. Den börjar precis nu. Känner hur det liksom bubblar inom mig.
Älskar Sensommaren!
Dörren står på glänt. Trädgården prunkar. Det dignar av vinbär på buskarna och jag och barnen plockar i iver. Planerar vad vi ska sylta och safta. Skörda. Bunkra. Boa. Åh.
Katterna masar sig mellan sina slummerplatser. Sofflocket är nog favoriten. Och det kan man ju förstå.
Jag loppade mig en kofta för trettio kronor härom sistens. Glädjer mig över att jag inte hunnit använda den riktigt ännu.
Det är fortfarande Sommarlov. Vi badar i sjön. Galopperar över stubbåkern. Plockar trädgårdsbuketter. Längtar efter att börja sylta och safta. Möter upp vänner och familj och hänger till sena kvällen. Kryper ihop i ett tjorv i storsängen och sover som packade sillar och snusande små björnar, på samma gång.
Jag önskar mig inget mer än det här.
Så tacksam att få möta ännu en sensommar och höst, som HemmaMamma, tillsammans med våra tre skatter.
Spännande tider väntar också, förstås. Med en storliten älskling som ska börja Förskoleklass. Åhåhå..Så stort att mamman inte alls vet vart hon ska he (googla om du ej vet. ett ord du i sånt fall bör lägga till i din ordlista. extremt användbar norrländska) sig åt.
Visst är det fint att ta i en kvist vinbär sådär förresten? Gott också. Menade Bertilen!
Som röda små glänsande pärlor.
Så kom Sensommaren, ja. Visar sig från sin allra, allra vackraste sida. Och vi gottar oss i alltsammans. Nu väntar ännu en augustidag…. lite frulle och kaffe på det!
Den tog mig med storm, från allra första stund. Den gjorde det klart som korvspad.
Att denna gård, skulle vi kalla Drömgården. Och inget annat.
Denna vy, ger lycka och varm mage. Varje dag.
Nu har dimman svept in för natten. Himlen färgas aprikos och daggen lägger sig. Nu tar vi kvällen.
Så evinnerligt glad att den där starka kvinnan för många, många år sedan var fast bestämd om att lagården skulle stå där den nu står och inte ett dyft längre åt höger.. hon skulle minsann se kyrkan från köksfönstret. Och jag håller med henne, den är kronan på hela alltet.
Först och främst! – WOW! Tack för all er enorma kärlek och respons efter gårdagens inlägg. Ni är ju bäst!
Och nu? – Måndagshälsningen! Tillbakablick på veckan som gick, innan denna veckans önskeplaner!
Vi började veckan med att leka med gullvännerna. Och småstora pojkarna var inte klara med varandra efter en hop lektimmar, så då fortsatte deras lekdate här på drömgården. Så fint!
Tisdagen var kall, och viskade om så mycket höst att det inte var klokt. Jag och barnen gick ut till vinbärsbuskarna.. plockade någon liter men konstaterade att värme och sol behövdes innan vinbären var mogna och saftiga nog.
Vi dejtade med kusinerna och Faster och Farbror i Lekparken, jag och barnen. Fullt ös.. och lilla Bus-B var i sitt esse!
Värmen kom smygandes.. och vi åt sommarmat!
Det blev torsdag och Mormor och Morfar kom på besök. Jag och M hade hjälpts åt att klippa den oooerhört förväxta gräsmattan kvällen innan och PappaMorfar kom med trimmern och befriade oss från en villhöver-grej och tusan så tjusig gården blev.
Medan gården trimmades och småbarnen var med Mormor så passade jag på att få mig en springtur, väldans lyxigt mitt i mannens jourvecka där jag ju absolut inte kan ta mig ut på tur själv.
Det blev fredag och jag plockade blommor till älskade människor.
Vi firade helg. Sommmmmar! Och att den skäggige checkat ut från kontoret för ännu en skvätt hel-hemma-tid. Lycka!
Lördagen var så oooerhört varm. Vi jobbade hemma på gården i stekhettan till en början, hela familjen. Mockade och mockade. Sen vinkade jag och barnen hejdå till Brandispappan som skulle hjälpa sin far med en grej, och själva åkte vi istället till lilla sjön. Hujedamig så skönt det var!
På toppen av allt. Världens. Bästa. Söndag. Tillsammans med älskade vännerna som vi inte träffat på föör länge och som nu var så efterlängtade att vi hoppade när dom klev innan för dörren, pratade livet/lekte/skrattade/åt konstant under tiden vi hade tillsammans… och grät (läs: högkänslige E grät) en skvätt när vi skiljdes åt. Så fint alltihopa. Päron som varit vänner sedan länge och som nu har småungar som är så bra kompisar. Och psst! Jag tog det HÄRmuffinsreceptet och provade med hallon och vit choklad… det var INTE äckligt. Prova du med vetja!
Tack Livet. Vilken vecka du bjöd.
Den här Augustiveckans önskeplaner!
-Njuuuta av att vi har ett nytt pärlband av tillsammansdagar framför oss. Bästa som finns!
-Träffa små och stora vänner!
-Sjåa inför tidningsreportage strax innan helgen! … åhåå.. tittar runt på vårt sommarloviga, renoveringsröriga hem…men jag tänker mig att ni skiiiter i flugskiten på fönstren och håller fokus på vackra blommor och sånt istället.. eller hur? Tänkte väl det.
–Mamman ska småjobba på stunder som ges. Maila, knyta ihop nya samarbeten, pappersfixa osv.. -Sända er hälsningar! – Bland annat, så har ni önskat receptet på lövbiffpastan jag svängde ihop som ni såg på stories.
–Omfamna varje augustimorgon som den dyrbaraste av gåvor. Precis som sig bör.
…
Medan Bertilen kramar sin pappa, skickar jag er en virtuell kram. Ta hand om er, så hörs vi snart igen! Önskar er alla en god, god augustivecka!
Det är så roligt, att ni är intresserade, undrar och vill veta. En engagerad följarskara, det har jag sannerligen. Tack för er! Det här vore inte hälften så roligt utan er!
Så hur hamnade vi här, undrar ni. Här, på den här gården av alla ställen på jorden? och hur blev det såhär? ”Drömgårdslivet”, liksom?
Många av er vet. Men många är ni, som trillat in efter vägen..
Det var såhär..
Den skäggige och jag, bodde i Piteå under 5 år. Våra studieår. I söta Lyan, som vi gjorde sådär dockskåpsputtinuttig och shabby chic-söt. I ”norrnorr” pluggade vi på Piteå Musikhögskola, del av Luleå tekniska universitet. M grottade ner sig i ljudteknik och drog hem en stolt Fil kand inom det och började direkt jobba med sitt nystartade företag efter tre års studier. Jag, studerade till Musiklärare, en femårig utbildning. När jag hade 1,5 år kvar av utbildningen, läggs en smågalen växel in och jag får möjlighet att läsa på dubbelfart under några månader..
… samtidigt bär jag vårt första lilla tickande småttinghjärta inom mig. Bakade bullar på flera vis. Det var ohyggligt pirrigt alltsammans, men kändes så rätt. Jag och M var förstås überöverens och båda skrev under på orden ”nä, varför vänta? livet är nu. nu kör vi!”…
Vårvintern 2014, då började livet, på riktigt.
Liten föds, jag pausar inte studierna men ”väntar in” övriga klassen och livet levs på fluffiga moln som ”Litenledig” där hemma i Lyan i norrnorr. S var ljuvlig och det var så UNDERBART att bli Mamma och Pappa. Sommaren 2014 närmade sig och vi ville åka ”hemhem”. Till vår hembygd, … men ingen av oss var pepp på att knösa in ”Lilla familjen” i något utav barndomshemmen. ”Men! Jag har idé! Jag frågar Tant E om ni kan få hyra hennes hus, det står ju tomt!”, säger Svärmor. Lyckligtvis, fick vi ett ”ja det går bra! klipp gräset som hyra så är vi nöjda.” Åhåhå, sån lycka! .. till sommaren flyttar vi in i vårt ”Sommarhemma!”.. nära till både M´s och mina föräldrar, Storan och hemmahemma-vännerna… mitt i dånande vackra Höga kusten!
.. från första stund jag klev in i det där huset, slog hjärtat på ett sätt man in skojjar bort. Huset, ja hela gården, andades ett lugn och snäll själ.. som man inte heller skojjar bort. Vi trivdes där, bland knarriga golven, grilliga tapeterna och fräsiga kökskaklet. Det gällde att hålla i sig i trappan på vägen in, för den gungade likt ett skepp på dom sju haven. Vi gjorde oss hemmastadda och trivdes. För bra.
Sommarmånaderna var ljuvliga, helt och hållet. Som nya föräldrar med en skitnöjd lillunge, få leva gårdsliv som päronen bara kunnat drömma om. Så tacksamt!!
Vi var båda mätta på lägenhetslivet och fantiserade den där julidagen 2014 om ”hur vill vi bo och leva, egentligen, nu när studierna snart är över för oss båda?”…
–På en lagom stor gård. Men chans till fri lek för småungar och chans till djur där i ladugården och ute på marken kring gården. Nära familjerna… men du M..? Är det inte HÄR vi ska bo, då?…
-Nej, det var det inte. Tankarna puttades bort. ”Vi kan inte bo här om jag ska försöka få jobb där i norra staden, mitt emellan Piteå och Höga kusten…”
Nä, just det.. säger jag. Smådeppig. Eller jag menar; världsdeppig.
Men alltså, nej.. hon där på bilden kunde inte tänka sig att släppa detta ställe, bara sådär. Vi började fundera…och möjligt är, att jag råkade lägga huvudet på sned och säga, ”men vi kan väl prooova?”
varpå lugnet och sansen i vårt äktenskap undrade…. ”ett helt hemman? .. hur ska vi ha råd med det? två 24-åringar… där den ena kämpar med nystartat företag och den andre inte ens tagit sin lärarexamen…?”.
Puh.
Hur det var, så tar sommaren tyvärr slut och vi beger oss till Piteå igen.
Vi lever småbarnsfamiljeliv och studentliv i en salig blandning..
M jobbar. Allt han bara kan… och lite till. Och jag och Liten-bäbisen hoppar på plugget igen… kommer aldrig någonsin glömma studietiden, allra minst den sista delen, där jag med lillungen på höften tarvade mig igenom sista bitarna, med ex-arbete osv, tillsammans med världens bästa man och klass som stöd. Det gick bra, hela pusslet. Men det var tufft, också!
Studieåret 2014/15, led mot sitt slut och vi kunde knappt tro det, att vi var i mål! Liten och mannens flugor och mammans examensklänning låg beredda för en festlig och känslosam dag..
Frysryser av denna syn.
Vi var så lyckliga. Men också så sorgsna i hjärtat. Ett så oerhört sammansvetsat gäng, där vi levt i kollektiv i princip, en stor hop. Ränt mellan smålägenheterna dagarna i ända. Haft sittningar hos oss jag vet inte hur många, för att vi älskade att bjuda hem redan då. Älskade att få fylla hemmet med liv. Bara en trappa upp, bodde Familjen H, som hade en liten ettårig prinsessa som var Litens första bästis i livet. Sån ynnest hela alltet.
Det brann i bröstet av separationsångest, där Lyan plockades ihop, pinal för pinal. Här hade vi vårt allra, allra sista ”häng” hos oss, bland flyttkartonger och känslostormar och gulliga småungar och Majahunden. Älskade vänner och vi, Lilla familjen.. vi sa hejdå, spreds över landet men kvar i varandras hjärtan, det skulle vi vara för alltid, sådetså.
Studentlivets plock, ihop med småblöjor på toppen… ingen slump för oss, en ren önskan och något vi var så tacksamma över att få uppleva och så fortfarande är. Ynnesten att få bli unga päron precis när vi önskade. Ni må tro att det inte bara var en människa i vår närhet som tyckte att vi var smågalna…unga, knasiga.. nygifta.. som mitt i studier skulle bli päron och så blev. Men ni vet, såna där bryderier, som andra möjligt har om våra påhitt, det har inte brytt oss.. om vi själva varit helt säkra, alltså.
… och vart drog vi nu då? Jo, efter att vi tillsammans kämpat hårt, med både arbete, plugg och massa rodd..
..så blev den där gamla, gamla gården vår. Vi satsade allt vi hade och lite till. Här, är vår plats på jorden! Gården som M sett från sitt föräldrahem hela sin uppväxt, men förmodligen aldrig någonsin tänkt en tanke på att han skulle leva där någon gång… ganska så fräsigt ju!
Ettåringen njöt så det sken om honom. Fri som en fågel…! Ja, för prick fem år sedan, blev alltså gården vår. Ett Hemman med stora byggnader, stor gård, mark intill gården och skog lite härs och tvärs. En plats vi aldrig någonsin skulle haft råd att köpa om den låg närmre en fräsig stad eller så, men det var ju just här vi ville leva… det ville ju M också egentligen från första början, han behövde bara lite skjuts av sin fru med hjärtat i handen… att släppa förnuftet ”och bara köra”…
Det kändes ärligt talat som om vi hoppade in i en kostym som var lite, lite för stor på ett sätt… men som liksom passade våra själar, alldeles ypperligt också, från den första stunden.
Arbete löste sig för oss båda och vi tog en sommar att landa på vår nyköpta gård. Med tomma fickor, hade vi aldrig känt oss rikare där vi flyttade in i det där timmerhuset med så mycket historia och själ i sig..
Hemma!
Vi skrev på papper ena dagen, dansade lyckodans ..och dag två börjades det… bygg- och renoveringslivet! M hade längtat efter det här…
Jag och Liten vi var peppade vi med.
Det har förstås inte bara varit lekande lätt här för oss, från dag ett till nu. Men vi båda har på vägen konstaterat att ”det här var meningen. Pusselbit för pusselbit har lagts och vi lever nu det liv vi alla mår så otroligt gott av. Det har alltid känts och känner så rätt att bo och leva just precis här. Det är här vi är lyckliga, det här här drömmar kan gro och bli till vår verklighet..
Snabbt blev ett lillhjärta, två.. Pyrets hjärta tickar och vi längtar.
Och så var hon plötsligt här, och gjorde livet sådär magiskt som bara hon kan. Vår Juniflicka.
Hennes första höst och vinter, var ingen lek. Jo, på ett sätt. För ungarna mådde prima skinka och då äär man som ni vet överlycklig som mamma och pappa. Jag levde HemmaMammaliv och njöt i fulla drag.. M njöt förstås han också. Men fina pappan, var tvungen att leva ifrån oss tre och fyra dygn. Varje vecka. Hur trött jag än kan vara nuförtiden, kan jag aldrig uppnå den trötthet och känslostorm både jag och M upplevde då. Fy farao…. och en kall februarimorgon höll det på att gå åt fanders, hela alltet… vi var för trötta, jag och M.. och då ska man inte köra bil. För då kan man somna… och sånt kan gå mer än illa. Den morgonen konstaterade vi att ”nä, vi är inga maskiner.. vi måste göra någonting åt det här.. såhär vill vi inte ha det, inte leva och må…vi behöver pengar så vi klarar oss, men någon superfräsig karriär som ger klirr på konton.. än hur fräsigt det är med ena VM-hockeyuppdraget efter det andra där duktiga M styrde ljudet ut över hela världen…så är det inte värt det. Antingen behöver vi flytta härifrån gården, eller göra en ny plan…”
-Vi vill inte fylla livet med dagar. Vi vill fylla dagarna med liv. Så mycket Tillsammans, vi bara kan! Vi stålsatte oss vi dom orden och kämpade mot nya vägar..
M räds aldrig nya utmaningar. Där, mitt i ett småkruxigt stadium i livet.. beslöt han sig för att trappa ner sitt eget ljudföretag några växlar och kasta sig i något nytt.. ni vet orden; vägen är inte alltid rak? …stämmer så väl…det är så livet är!
.. och han gjorde det med bravur. Här kramar lilla, lilla ettåriga Juniflickan sin pappa ”glad sommar”, då han precis fått sin första semester från Konstruktörsarbetet. Brandman hade han nu också hunnit bli och egna företaget är igång när det passar livet.
Livet rullade på, i tryggare fart. HemmaMamman där hemma hade också gett sig den på att våga satsa på sina sociala medier-kanaler, kombinera HemmaMammaliv med Småföretagande. Alltsammans är ett teamwork och pusslande, med målet att kunna ge barnen en så lugn, trygg och härlig uppväxt som möjligt!
Tjopp så blev två gullungar tre och det ska erkännas att det kändes småkaosigt i början av trebarnslivet… men kära hjärtanes, det är det bästa vi vet! FlOCKEN är ju grejen! Helt helt underbart.
Vår största lillunge sa lyckligt till sin kompis häromdagen att ”hemma! där finns det knappt några regler, mest bara galenskap!”. Jag och M konstaterade att vi inte kunde få en härligare bekräftelse än dessa ord. Kärlek och galenskap… man kommer rätt långt på det!
..och ser ni den där svarta mojängen där i mannens bakficka? Det är Brandisradion. Den hänger där ganska så ofta och mycket.. men den är en go pusselbit i att vi ska kunna maxa tillsammanstiden som vi värderar högre än allt. M kan ha jour, men vara hemma hos familjen. Ett tu tre susar han iväg och räddar liv, för att sedan komma hem igen, efterlängtad. Ingen gör sig av sig själv, menar jag. Men vi peppar ALLA som har drömmar, att kämpa för dom. Inte bry sig i om någon annan säger ”nämen såå kan du/ni ju inte göra.. det kommer inte att gå”. KÖR! , säger vi!
Gården blomstrar mer och mer och vi har så många drömmar för denna plats. Kanske stannar det bara vid just drömmar, det är sekundärt. Det är mest känslan, av att VILJA LEVA, just precis här, på vad som är vår alldeles egna plats på jorden, som är det häftigaste.
Det är småungar, katter, hästar, renovering mastodont, arbeten, HemmaMammaliv, tidstrollande, downshiftande, kärlek och en herrans massa galenskap… och lååååångt ifrån perfekt och ”regelrätt”. Det här är förmodligen inte vad många andra skulle kalla ”drömgårdsliv”, med tanke på hur mycket jobb gården önskar av oss, hur skruttig den är på många håll, tanken på hur mycket vi väljer bort i och med alla våra val.. men det här är Drömgården och Drömlivet, för oss. Här lever vi så gott. Dag efter annan. På det vis VI önskar.
Puss på det!
Att vi vågade följa hjärtat, hoppa i den där lite för stora kostymen och landa här. I det där ödehuset som stått tomt länge. Förvandla gården från död till levande. Och fylla den med så mycket liv.
Ibland blir det inte som man har tänkt sig…. men tänk så himmelens mycket bättre det till och med kan bli!
Kommer ni ihåg i början av sommaren att jag nämnde något om en sommarlovslista här hemma?
En sån har vi haft i något år nu.. där varje liten älskling, mamma och pappa får önska en grej att hitta på under sommarlovet.
Något vi hela hopen var rysligt överens om.. var att vi ville tälta. Så tälta det skulle det abosluut bli. För några dagar sedan blev önskningen uppfylld… på världens bästa campingplats.
-Hos MammaMormor och PappaMorfar.
Så spännande att resa tältet.
Mormor servade med kall saft och fika under tiden. Sen firade vi rest tält med bubbelbad..
. och kortspel. Och en himla massa mys! Dagen var visst himmelens uttröttande..
Lilla J fann vi nämligen sovandes bara strax efter middagen. Slumrades i badrocken sedan dagens bad. Lillasyster hade alla gånger sovit runt då, hon är proffs på att sova, meeen.. till kvällen var det en uuurbusig liten Lillebror som levde loppan och höll show i tältet och även den supersvårväckta lilla tösen vaknade.
Men hur mysigt kan det bli!?
Vi läste saga. Filosoferade. Fnissade. Men ingen av oss kunde somna, så vi klev upp igen, till dom andra vuxna. Och hade helfestlig lördagkväll till mitt i natten. Ungarna var i sitt esse. Höll låda för Mormor och Morfar. Medan deras päron fick basta och bada tillsammans. Innan vi kröp in i tältet, fem personer som packade sillar i ett fyrmannatält…. då mumlar mannen att ”inte mindre plats är hemma i sängen!”.
Vi somnade en efter en..
… sov som fem små björnar och vaknade så äventyrslyckliga tidigt på morgonen därpå. Och det lyxigaste var, att barnen fick tassa in till Mormor och Morfar, medan päronen fick somna om (!), .. i ett tält, där vinden susade lagom igenom och lämnade kvar den godaste sömnluften jag varit med om.
Vi. Sov. Så. Gott.
Vaknade 9.30, hejdlöst utvilade. Med synen av Minsting i sin Morfars knä. Tittandes på ”tlaktonn” som körde ihop höbalar.
Ingen av oss ville åka hem sedan. Så vi stannade nästan hela dagen därpå också, innan vi återvände till Drömgården. Väl hemma kändes det så förbenat härligt att komma hem igen, trots att vi bara varit borta en minitur. Världens bästa påhitt, konstaterade vi. Vårt Pettson-och-Findus-äventyr! Tack älskade Mamma och Pappa. <3 Och på toppen tacksamheten över att bo nära, nära M´s föräldrar.. som var snälla och såg till hästar och katter medan vi var på tur.
Skulle tippa på att det där påhittet blev ett minne hos precis hela Stora lilla familjen. Ett kärt sådant.
Nu väntar en sommarhelg som börjat så varmt och gott! Önskar er alla goda helgdagar!
Det var i fredags. När solen äntligen sken på oss igen. Jag och M hade beslutat att överraska gullungarna. Med en fredagsutflykt helt i deras smak!
Efter lunch drog vi iväg norrut. Mot Sidensjö! (nära Örnsköldsvik). Hamnade på vacker plats… där ”plöötsligt” också kusinerna, Faster och Farbror dök upp. Välplanerat och himla roligt att få överraska barnen… inte mycket som behövs för att det ska bli fest. Att få träffa älskade människor… och checka in i Sagoskogen! Det var fräsigt!
Källarbackens Saga!
Vi välkomnades in i sagoskogen. Vandrade stigen med den ena kända sagan efter den andra. Vi stötte på Bockarna Bruse, såg Tre små björnarnas nersuttna fotöljer, mötte Putte i Blåbärsskogen, Rödluvan och många fler.
..ett tips om ni åker hit, är att ha läst några utav sagorna som utspelas där i skogen. Det hade vi gjort och det var roligt för barnen att känna igen vilka dom mötte.
När det blev för spännande är det gott att ha en stor och trygg Gudfarshand att krypa in i, sa Bertilen.
Jomen ni seer väl att det här är Hans och Greta?
.. och här en busråtta i elaka häxans pepparkakshus? …
När vi gått sagostigen kom vi fram till en liten oas. Med liten loppis, en hel hop olika djur och ett sött litet kafé. Vi fikade och bekantade oss med smådjuren..
.. konstaterade för hundrade gången att vi så gärna vill ha höns. Och vad i hela friden väntar vi på?
Vi fick ta lille B gråtandes från lilla lammet han hann blev kompis med… så vad sägs om några får också när vi ändå håller på? Haha!
… ett mysigt utflyktsmål för ett sällskap med småttingar! HÄR kommer ni till Källarbackens Saga och dess hemsida!
När vi var solvarma och tröötta susade vi hemåt byn igen. Drog på lilla coop och handlade middagsmat att äta tillsammans med hela Svärfamiljen, nu också Farfars/Morfars, menar jag! Som toppen av den middagen, njöt vi också godsaker vi inhandlat från nya, fina fina delikatessbutiken som Mjälloms tunnbröd öppnat i sommar. Wow, alltså! Så otroligt fräscht och så mycket gott där. Kika in hemsidan och lova göra er ett besök där om ni passerar Ullånger! HÄR kommer ni till 1923 Tunnbröd och Deli!
Ett par Höga kusten-tips, ja!
Nu ska vi njuta solig onsdag här på Drömgården, jag och kidsen! Troligtvis gör vi oss en liten utflykt mot kompisar mitt i dagen också! Älskar att få skapa dagar med dessa små. <3
Senaste kommentarer