Så blev det äääntligen hans födelsedag, som han har längtat och längtat. Och vi med honom!
Det var ren fröjd att få tassa upp i tidiga juniottan och göra i ordning det sista på lilla födelsedagsbrickan, för att sedan försöka väcka en skäggig och två storasyskon som alla låg intrasslade i födelsedagsungen i storsängen, utan att väcka jubilaren själv vill säga..men tänka sig, det gick finemang och hela yrvakna gänget harklade sig för att med morgonrösterna sjunga ”Ja må du leva”, väcka liten högt älskad Lillebror och få börja firandet av honom!
Födelsedagsmorgon!
Följt av en heldag som gått i firandets tecken, som sig bör. Tårta till frulle och medan ”storpojkarna” åkte på jobb och skola under några timmar, så hade vi det så mysigt här hemma.
Det lektes med alla nya presenter, iklädd nya traktortishan. Lekleran, kritorna och målarboken. Stora plusplus och Maja-memoryt. Allt var så roligt och uppskattat!
Lycka när alla var samlade sedan igen och Lillebroren var så uppassad av sina idoler. Fart på gungan är kärlek om något!
Så bakade vi födelsedagstårta förstås! Och kramades och kramades. Mammas gosiga lillprins.
Tvättrötta blev vi också och nästan hela familjen har slumrat i omgångar. Så gott.
Sen laddade vi om efter middagen.. kokade kaffe och blandade saft, gjorde i ordning tårtan och dukade kalasfint ute på verandan.
Och så kom dom där fyra människorna som är så viktiga för oss hela familjen, ”Farfars & Morfars”, som barnen säger. I den ljuvaste av sommarkvällar, med en temperatur så skön att man knappt tror att det är sant. Där hade vi det lilla 3-åringskalaset tillsammans.
Har ni sett! Helt opartiskt håller jag förstås på att gå av på mitten av denna syn. ÄLSKADE UNGE. Skitglad 3-åring!
Fina fina födelsedagspresenter och kärleksströssel i massor. Sån rikedom med en storfamilj!
Tårtan var en klassisk gräddtårta, med ”Mamma B´s tårtbotten”-recept. Fylld med lemoncurdgrädde och stampade skogshallon. Pappan skapade en hallontraktor på toppen, precis som Bertilen önskade. ”Tlaktoltårta”.. som han surrat om det senaste månaderna. Lyckan var som ni förstår, total.
Så tjavade alla hem till sitt, lillkalaset stuvades undan lite lagom och kalasungar hoppade i säng och vi läste den ena nya Bonden Blom-boken innan det snusades gott, så gott. Jag somnade jag med, trött och nöjd kalasmorsa. Men vaknade för en liten stund sedan.. och jag kan bara inte låta bli att sitta här ute på verandan i gammfotöljen, för ett slag. Spara vår älskade Minstings 3-årsdag i ord och bilder här, andas djup och känna doften av äppelblom och syren. SOMMAR! Det är tyst och bara fågelkvitter som hörs.. vilken himla fin dag det här har varit.
Å kära nån, som vi älskar den där lilla parveln till minimänniska som nu är 3 år!
Ja, så tokigt va! Nu tänker jag sända er veckosammanfattningen redan ikväll.. för imorn, förstår ni. Då, är det en aaalldeles för viktig dag för att jag ska kunna koncentrera mig på att fundera på så mycket annat än det. Det vankas födelsedag, mao.
Så nu kör vi, den första juniveckan, vad har vi fyllt den med?
Veckans första stund fick njutas långsamt ännu en gång. Vi gäspade i kapp och myste på sofflocket. Mor vek lite tvätt och minstungarna påtade med sitt.
Så var veckan igång och när storpojkarna i familjen kommit hem strax efter lunch i vanlig måndagsordning, firade vi med jordgubbar och gräddmjölk ute på bron. Hujedamig så gott!
Vi har trädgårdsarbetat, i massor. I början på veckan började jag plantera i zinkhinkar och runtom i rabatterna. Så fräsigt att den lilla planten får hamna på sin plats till sist, hoppas på riklig blomning. Tomaterna fick äntligen komma på plats i sina pallkragar också. Lillebror skötte vattningen exemplariskt!
Små blombuketter har plockats en efter en.. och jag har Ferdinand-suckat, doftat och tänkt.. precis som ni ser att det står där;
Varje dag. Är en sån gåva.
Och som jag putsat fönster. Hur många fönster haar vi egentligen!? Övervåningens fönster har dessutom aldrig putsats ju, så det var rejält med skit att ta reda på och himmel så vackert det blev sedan. Varje fönster är som en tavla. En investering vi aldrig ångrar.
Självklart med hjälp av bästa kvalisort.
Vi har ätit sommarmat. Som ”plock” att göra till sin egen pastasallad. Och grahamspannkakor med grädde och nykokt rabarberkompott med vanilj i. Kära nån, så gott. Att koka rabarberkompott är dessutom plättlätt; bara hacka upp rabarber, skvätta på lite vatten, socker och vaniljpulver. Låt koka till önskad konsistens.
Tanken var en heldag för Lillebror hos Morfars, men livet ändrade planerna lite så det blev en hela familjen-tur till lilla byn istället för några mysiga eftermiddagstimmar tillsammans. Mor och fars trädgård var i vanlig ordning helt fantastisk.. och körsbärsträdet blommade makalöst vackert!
Medan katten låg i lagårdsstallet och slumrade i svalkan, var jag och Fjödur ute på lägdan och latjade. Det är magi att få vara vän med en häst. Inget tämjande, bara teamande. Det vi gör, det gör vi tillsammans.
Ungarna levde lajvet. Ena dagen rostmackor till mellis, nästa nybakta bullar. Älskar denna lilla flock! En fröjd att få hänga med dom.
Vi inledde helgen såhär! Två slamsiga päron ute i odlingen följt av ljuv ridtur tillsammans(!!). Var var barnen!? – hos världens finaste vänner förstås. Kan ej med ord beskriva tacksamheten över dom människorna. <3
Så blev det lördag och ungarna packade varsina ryggsäckar och en storkasse fylld med förnödenheter. Nu väntade nästa äventyr! Somrig husbilstripp med Farmor och Farfar. Förstår ni så festligt!?
Och från att det är ytterst ovanligt att vi inte hänger hela ligan tillsammans, så hade vi nu plötsligt två långa, långa stunder både fredag och lördag som jag och M kunde jobba på här hemma, sådär i ett svep ni vet.. å hej och hå, vad vi grejat! M har bland annat målat staketet han byggt till köksträdgården och jag har planterat och planterat och planterat. Och sått. Och så har vi piggelinpausat, längtat efter ungarna och tyckt att det var en väldans fräsig helg då alla har det världsgott och vi får längta lite efter varandra och samtidigt får päronen tid att prata till punkt, äta på tumis och greja.
Motionsrundorna har varit varma och makalöst sommarvackra, hela veckan. Vilket sommarväder det är!! Denna tid är så sagolikt vacker, eller hur? Det är sån lyx att det är sånt här finväder just nu då. I helgen har jag passat på att vara ute på morgnarna. Den stunden är magi för mor.
Vi har ätit frulle under blommande äppelträdet, hela veckan.. förutom idag, det var bara föör varmt. Inte klokt, så härligt!
Veckans sista dag, Sveriges nationaldag. Har bland annat fyllt med loppistur, staketmålning och väldigt mycket födelsedagsfix inför morgondagens treårsdag. Tror att lillvännen kommer gilla sina födelsedagspresenter.. justja! Traktortishan också, den får jag inte glömma att slå in! Ballonger ska blåsas och sen är vi redo. Vi toppar veckan med att susa iväg en snabbis efter middagen, till mina päron.. basta och njuta av varma sommarkvällen. Vilken lyx att få leva så nära varandra. <3
Vet ni? Jag har nästan lite dåligt samvete. ”Är det loov att ha det såhär bra!?”, tänker jag. Men i nästa sekund kommer jag på.. ja, vi har det hutlöst bra… men det är faktiskt inte dom lyckliga människorna som blir tacksamma… det är dom tacksamma människorna, tacksamma för stort som smått, som blir lyckliga. Jag tittar aldrig avundsfriskt åt sidan och tänker ”å vad DOM har det bra då., har ALLT och bla bla bla”, jag gläds med andra, absolut. Men att avundas, är inte min grej. Inte alls. Jag bryr mig i VÅRT liv, det vi skapar, utefter våra förutsättningar, utefter hur vi mår bra av att leva. Här på vår plats på jorden. Jag tror det gör en som lyckligast.. se vad man har, gräva där man står.. uppskatta. –Varje dag. Är en gåva.
…
Önskeplaner vecka 23!
-Fira liten 3-åring, förstås!
-Så det allra sista i landen!
-Plantera ut den sista planten!
-Kvista till Tant G på andra sidan lillåkern och dutta ner lite plant i hennes rabatter.
-Försöka hinna med (för att jag vill!!) att sända er en hop hälsningar om allt från recept på godaste potatissalladen till ord och bilder på hur det går där ute i köksträdgården och så vidare!
-Liten, får SOMMARLOV. Alltså, så häftigt! Det ska förstås firas!
…
Med tacksamheten större än allt stort, tackar jag livet för en ljuvlig första junivecka. Och hoppas innerligt att ni också haft det bra. Tack för att ni hänger här med oss! Må nu så gott i söndagkvällen, så hörs vi snart igen!
Att få somna och vakna till synen av ett stort moln av äppelblom. Så vackert. Som en tavla!
Vi njuter varje dag av dessa ljuvligt doftande rosavita skapelser.. måtte detta gamla, gamla träd stå kvar länge till.
Vi som fantiserat så, hur det ska kännas att sova där uppe i sovrummet, med äppelblom precis utanför. Det är än mer magiskt än vi trodde.
Tänk va, när det här rummet var det enda som var ett rum här på övervåningen. Undrar så vem som bott här en gång. Pigan? Vars klänning kanske är den vi fann i spånet i golvet av ett utav rummen. Eller var det drängen? Vars gamla skjorta vi fann nere i lagården för ett tag sedan?
Svindlande funderingar.
Kämp och slit sedan denna före-bild..
.. idogt arbete och massor av tålamod.
Teamwork, hela familjen.
.. och himmel, vad vi sover gott här nu.
En fröjd att tassa in på det gamla, gamla brädgolvet som vi beslöt behålla och som M lagt ner ett otroligt arbete på. Handhyvlat, nej inte med någon maskin, en alldeles vanlig gammal handhyvel. Sen jobbet med alla skarvar.. där han kröp på alla fyra och gjorde ordning golvtilja, för golvtilja.
Galenskap? Eller ren och skär passion för en plats vi lever ut våra drömmar på och som är drömplatsen för oss? Det sistnämnda förstås. Det är ju därför vi kallar denna gammgård för ”Drömgården”. Ju!
Han är helt ljuvlig, från topp till tå. Så liten och så klok. Så snäll, kär, mjuk och rar mot sin mor.., och är det något han bara älskar, så är det att baka. Att det nu var tal om bullbak, inför hans födelsedag, det gjorde peppen helt enorm. Så mysigt vi hade (en liten filmsekvens finns postad på instagram, där ser ni hur vi snurrar våra bullar!).
Å, som modern njöt av synen av Barfotabarnen som kutade in i köket, följde doften och haffade bullar och saft innan dom pös ut i sommarvärmen igen och mumsade..
Sommarbullar, Barfotabarn… och den allra första syrenkvisten som doftar så gott att det gör lite ont i kroppen. Min och Pappas absoluta favoritblomma.
Och ni! Bullreceptet med fyllning av chokladkräm, den finner ni HÄR!
Nu ska jag susa ut i trädgården igen. Idag har jag kånkat ner all plant från våning två.. puh. Lite är redan på plats i rabatterna.. men det är mycket som behöver få komma i jord NU. Ikväll har vi bäddat om tomaterna i den gamla lilla Odlingstäppan. Och ”Mästelbagale Bettil” (som han själv kallar sig) svirade om till Trädgårdsmästare och har sått persilja för fulla rader. Vad vi tar oss ann härnäst, det får vi se.. det är bara att välja och vraka bland sysslorna. Sjåigt och väldigt härligt!
En vår med högt och lågt. Livet. Vi har haft det så mycket gott, så tacksam. Storebror som fyllde 7 år och var och är den hjärtevackraste Storebroren vi kan tänka oss. Skrållan som lärde sig cykla och strösslade oss med kärleksförklaringar och finurliga funderingar varje dag. Minsting som bara levde lajvet, omringad av sina idoler, varje dag. Att få ta livet, dag för dag, är ren och skär lyx. Glädjas åt den första tinade snön som blir till en vattenpöl att hoppa i, se hur hästarna njuter så fort solen börjar värma, plocka tussilago tillsammans med små nyfikna människor och insupa knopparnas bristande och grönskans framfart. Tillsammans. Ja, nu minns jag bara härligt. Men jag vet ju, att det också var en hel drös med tuffa preggotrötta veckor. Dessutom jobbig covidhärva och lite annat. Men vi har fokus på det härliga och den energin bär oss också mycket genom sånt som är jobbigt.
Idag vaknar vi till den första dagen, av den första sommarmånaden. Juni, som är den vackraste månaden jag vet. Det kanske ni redan anat.
Och vilken sommardag sedan!
Så himla varmt, från morgonen.
Utefrukost var givet. Följt av någon liten stund inne för att bygga lite tågbana och putsa några fönster, titta till planten där ute på balkongen och handla. Annars uteliv, dagen lång.. och nu är klockan efter 20 och ingen vill gå in ännu. Jag har precis kommit från lagårdsstallet, efter att ha lagt tillbaka gröna repgrimman som Fjödur hade på sig när vi var ute på lägdan och busade tillsammans.. och där inne i svalkan, på ett par torrhöbalar, där ligger storkatten och vilar.
Jag går över gården, ser hur äppelträdet alldeles håller på att explodera i blommor och suckar som Ferdinand..
–”tänk att vi får leva här, såhär”, tänker jag.
Det doftar av himmel på jorden. Och all grönska är så fantastisk vacker. Så ny.
Medan jag smyger mig in här och låter några ord bli till, hörs tjut och bubbelskratt utifrån studsmattan. Där hoppar ett gäng kvällsbusiga små. Den ena som just var tvärt in och kollade till ”Vart är maammaa?”, för mor måste man ha koll på, det är ett som är säkert. Några goskramar med bebbemagen, sen pös lillungen ut igen och busade vidare.
Och tänka sig va! Efter fem månader vågade vi spika den försa lilla tavelspiken här på övervåningen.. känns helt underbart att vi inleder vår första sommar här uppe. Tänk som vi kämpade på här förra sommaren.. och jag mitt i, när gipsen var på plats och vi till och med börjat spackla, sa ”men du M, vi ska nog ta ner gipsen va? och ha pärlspont här istället?”. Men håll med mig, visst var det ett klookt beslut?
Senaste kommentarer