En sista septemberdag!

Vi vaknar i det där sovrummet som precis hela familjen älskar att sova i……

Nu upplever vi ännu en årstid här på ”nya våningen”.. och tusan, vad gemytligt det är att somna och vakna här med hösten utanför… tror inte vi skulle njuta lika mycket av hemmet och vi hade lejt bort eller skapat i ett nafs.. allt slit och kämp över lång tid, glöms inte bort så lätt och därför tror jag att tacksamheten är såhär stor som den är. Men vad vet jag. Oavsett. Njutet är stort.

På kommoden står en vas med kanske den sista malvabuketten…

Jag har blivit lärd att malva står sig dåligt i vas?.. vågade därför inte alls ha dessa i buketterna i somras eftersom jag ville att era buketter skulle stå så länge som möjligt..men, det stämmer ju inte alls!? På sensommaren började ta in egna malvabuketter bara för eget bruk.. En vecka, minst, står dessa vackra! Lättodlade dessutom! ..garanterat återkommande i blomstergården nästa år, mao!

Vi tjavar nerför trappen hela gänget. Ja, inte pappan förstås.. han är på kontoret sedan timmar tillbaka. Världens bästa M.

Äppelträdet brinner i guld och hela naturen har sån himla vacker färgpalett. Himlen är regntung, men det gör ingenting. Det är vackert, i alla fall.

Efter mys i soffan och frukost kring köksbordet med den obligatoriska ”Mysiga morgonmusiken” och tända ljusen.. så susar vi iväg med Storebror till skolan. Vi andra återvänder hemåt.

Idag kokar vi saft! , beslöt vi.

Så fick det bli.

Farmors gamla kittel fylldes med frysta svartvinbär, rödvinbär, hallon och krusbär. Bertilen hällde i lagom med vatten, så pass att det kröp upp mot bärens topp. Sen fick det puttra, länge och länge. För att inte få det alldeles hutlöst söligt så passade vi noga.. det vill säga, spelade UNO vid köksbordet tillsammans med syrran, gång efter annan.

Pannkakslunch som önskat och sen lämnade vi färdigkokta saften i kitteln. Drog iväg ner på byn och hämtade två storebrorsor på skolan och åkte hemåt till den andre storebrorsan, hans mamma och systrar. Eftermiddagshäng hos vännerna väntade, alltså.

Själagott och timmarna gick alldeles för fort. I vanlig ordning.

När vi kom hem kilade vi till köksträdgården..

Lillebror knipsade några sista sockerärter..

… som han generöst delade med sig av.

Och har ni sett!?

Solrosorna är så fräsigt höga!

Vi passade på att föreviga Lillminsting i magen och hela storasyskonskaran. Och en mor som inte vet någon hejd på känslosvallandet… ”är dom våra, allihopa!?”.

Älskade barnen. Häftigaste människorna jag vet.

”Vem äär du där inne i magen?”, undrar vi så så mycket nu.

.. nån sockerärta till i näven, innan vi gick inåt.

Spisade middag och hann träffa pappan en sväng innan han drog iväg på brandisövning och Storebror på sin torsdagsaktivitet.

Här hemma gäspar vi i kapp, häller upp avsilade, sockrade blandsaften på flaskor… och provsmakar, förstås! ”Den smakar som mormors, tycke jag!”, sa Lillebror och det var det bästa betyget jag kunde få.

Snart är hela gänget fullltaligt igen här hemma och om vi bara ids bädda in dom där sängkläderna som är nytvättade, så kan vi krypa ner i en drömskön storsäng och slumra tidigt. Det känns mycket lockande ikväll. I vanlig ordning tar vi helg redan nu.. alla är vi fredagslediga..ja, inte Storebror som kvistar en sväng på skolan även på fredagen.. men helgkänslan kryper sig på ändå, redan nu.

Och det var den sista septemberdagen, det.

Tack då, september.

Du innehöll en hel del jobbig preggomigrän och andra livet-bekymmer som inte rör någon här hemma på gården men absolut våra hjärtan då det handlar om människor vi älskar. Men mestadels var du himmelens fin. Livet, högt och lågt.

Nu väntar en hutlöst spännande månad.. för så vitt jag vet är jag inte elefant och därmed bör preggoteten med Minsting i magen nå sitt slut under kommande månad(!). Hujemadig, så spännande! ..njuter varje dag med dunderkulan, allt jag kan… men som vi längtar efter det lilla livet nu!

Emmeli

Höstkök och Kvalitetstid med Liten!

Oj oj som det var nödvändigt med en rejäl höststädning i detta gammkök

. Efter sommarlovsmånader följt av skördetid. Och förresten, så är det här sannerligen hemmets hjärta och det rum där vi hänger i allra, allra mest.. jämt, jämt. Det pysslas, och påtas, och bakas och lagas i massor.

Flugskiten dignande på fönsterrutorna, kylskåpet var äckligare än någonsin, kryddburkarna slant ur händerna pga alldeles flåttiga.. och så vidare.

Men inte längre.

Nu tusan, är det ett gemytligt och rent Höstkök vi har.

Det är gammalt, skavt och skruttigt och inte särskilt praktiskt, alls. Men fullt funktionsdugligt och framförallt så vansinnigt trevligt. Jag är löjligt förtjust i detta gamla skön-gröna kök.

Torkade jätteeterneller hänger lite här och där.

En bunt ovan diskbänken. Vilken himla grej, alltså. Blomsterprakt, året om! Eterneller blir det definitivt nästa år igen… och troligtvis någon fler sort. Mersmak, mao.

Och idag har vi tisdag!

Mamman och ”Liten” (min förstfödde prins kommer för alltid att vara ”Mammas Liten”, sådetså) har några egna hemmatimmar tillsammans. Kvalitetstid, bara vi. Det är ju verkligen inte så ofta vi får till det. Och i morse var någon ”så trött, mamma…” och jag bedömde snabbt läget som ”Myssjukt” och att en dag hemmavid var just vad min stora lillprins behövde. ”Vi är hemma idag, du och jag”, sa jag. Fann ingen anledning att pressa, där och då…det har inte varit ett tvek hos Storebror sedan skolstart förra hösten… aldrig ett klag. Så duktig jämt å jämt att jag får alldeles ont i hjärtat av tanken. Känns så gott att slippa ”göra en grej” av en sån här dag. Hyllar HemmaMammalivet ännu en gång, världens bästa. För oss.

En bara-vi-dag fick det bli, småtimmarna som Skrållan och Lillebror med full pepp är sina timmar på Kotte- och Rävgrupp.

Jag och S började med varsin kaffekopp i finsoffan i morse efter lämning av småsyskon. Nu har jag jobbat lite framför datorn medan han fått ladda ner ett roligt spel på mammas telefon… det sistnämnda är något hejdlöst fräsigt. Nu ska vi äta lunch på tumis och sen ta oss en liten friskluftstur innan vi hämtar hem övriga gänget.

Hoppas att ni har en god tisdag, vart än ni befinner er i livet och har för er!

Emmeli

Måndagshälsningen!

Hej i måndagen! Så himmelens härligt septemberväder vi bjudits på flera dagar i streck nu. Idag är vi ute och bara njuter. Plockar äpplen. Förbereder för en sista must-omgång. Och bara mår gott. Största pojkarna i familjen kom hem strax efter lunch efter skola/jobb och det är en så själagod grej att få starta veckan mjukt, tillsammans.

Låt oss kika på veckan som gick, vetja! Sen några önskeplaner för den här (lite för spännande) veckan..

Veckan som gick;

Började med soppmiddag. Höst + soppa = SANT. Eller hur? Den HÄR soppan blev det, till en god brödbit.

Jag tog hand om den sista zucchinin. Rev och frös in i lämpliga portioner för att sedan i ett nafs kunna baka det HÄR brödet.

HemmaMammans pärsigaste stund på veckan? .. när hemmet är tomt på ungar. ”Vad gör jag nuuu!?.. hur gööör man?”…En på skola, en på Rävgrupp, en på Kottegrupp… Bebbe-Uno!! Kom ut och håll mamman sällskap snart! … men jag försöker njuta av dessa småstunder, förstås. Några timmar går i ett nafs och sen är veckans pärs över, hehe. Promenera med bara mig själv i sällskap, till exempel. Inte så dumt ändå. Plocka en sån där bukett som känns så himmelens lyxig gjorde jag också..lyxig, precis som den allra första på våren ni vet? fast det nu är en utav dom allra, allra sista..

Så världsmysigt att ha eftermiddagshänget sedan när alla är samlade igen. Spela spel, äta mellis och snacksa oss fram på nötter och russin framtill middagsfixet..

En dag visade jag er våran trappa, på instagram. Det är ju för fräsigt att vi har en riktig trappa, tycker vi fortfarande, efter två år. Ledstång ej på plats. Ej heller ett riktigt räcke, bara ett provisoriskt… (dock barnsäkert, lovar!) Men titta, visst blev lamporna tjusiga där? Lycklig varje natt jag kliver upp och preggokissar och kan tända…

Vägde upp dom där timmarna utan barn, med att ta med mig några extra gullungar hem en annan dag. Finns det förresten något härligare än att säga ”nu är det fiiika!” till ett gäng leksvettiga småungar som bara ööser in bullar och saft och som tycker att livet leker?

Och från att ena dagen känna sig som en supermom med hur mycket kraft som helst.. putsa fönster, skura bro, kirra middag i lergryta, pyssla om en hel hop med ungar.. till att en annan dag vara en preggo-hormonbomb utan dess like.. känna sig ynklig, önskade få sitta i mammas knä och få saga läst för sig… gärna varm choklad serverad till mellis också… det går upp och det går ner, …. nog för att mamma säkert hade kokat varm choklad åt mig om jag susat hem till päronen.. men istället pysslade jag om barnen och mig själv med varm choklad och vispgrädde och ostmackor att doppa där i. Klappade egna kinden ömt. Eftermiddagsslumrade. Japp. Bra så. Dagen efter. Ny energi.

Vi fick världens finaste bud, från älskade älskade vänner långt nere i söder. Vi bodde tillsammans i samma trappuppgång, under Piteåtiden.. levde sannerligen med varandra. Fick våra första barn samtidigt. Nu bor vi 100 mil ifrån varandra. Men vänskapen är stark, så stark ännu. <3

Det blev fredag. Alla barnen var bjudna på födelsedagskalas…. och där hemma? Satt föräldrarna på sofflocket och moffade det där smågodiset som mannen hade köpt till sin fruga den där dagen hon var som ett barn… och också grät efter lösgodis. Haha!

Och så blev det lördag och helg. Och äääntligen fick vi vakna till sol efter vad som kändes som en evighet av moln och regn.

Skrållan var på eget mormor-och-morfar-dygn. Storebroren hängde hos sin kusin. Och Lillebror var hemma med päronen med fullt fokus. Alla hade det gott på sina håll, mao. Här hemma hästade vi. Bertil red en lång tur på sin ponny. Ikran promenixade med sin M. Väl hemma igen, tog jag ett pass med Kolabönan. Jackan kastades av och det var sensommarvarmt. Och jag längtade efter att få dundra fram på den där kolabönan.. men nöjde mig med att jobba honom ääännu ett pass från marken.. vi har trevligt ihop, det har vi.

Och så blev det veckans sista dag och ”någon” fortsatte sitt storstäda-boa-race. Väldans vad konstig denna bild blev, men skit samma. Dunderkulan jobbade på med fönsterputs och vilken flärdfull känsla att få bort en massa flugskit och kunna se ut igen!

Jag tog mig en tur med mina småpojkar också. Fyrhjulingsrace med morsan är en favorit för Minimannen förstår ni. Pappan målade lister, socklar och fönstersmygar i matrummet där hemma, så idogt att hälften vore nog imponerande.

Och veckan avslutades med att hela gänget var fulltaligt från sina äventyr och vi drog iväg på utflykt. Tog söndagmiddagen på tur. Grillade hamburgarna smakade himmel där vid vackra favoritplatsen. Vi lät självutlösaren föreviga stunden, sådär perfekt operfekt. Mannen stack sedan ut och red med sin mamma under kvällen, medan jag var hemma och såg Spirit (världens bästa häst-film) och åt upp karamellrester tillsammans med barnen… pappan anslöt till sist och vi kunde inte avsluta veckan godare.

Tack livet,.

Och nu är det en ny vecka som är här!

Önskeplaner för vecka 39:

Jag önskar att det blir en odramatisk vecka, hah! Brandispappan har jour och jag (även han) kan inte låta bli att vara lite nojjiga över att bebben skuuulle kunna vilja anlända världen lite tidigt och att det skuuulle kunna vara mitt i ett krångligt larm där brandismannen är fast att rädda liv… och vad gör vi då då? Hinner han? Lillminsting kanske tar det chill, eller så vill hen ut i raketfart precis som sin syster? Får fråga min allt-och-lite-till-Storan, fembarnsmorsan.. om hon ställer upp som doula för Lillan? haha

-Njuta av hösten! … Ljuvt så det förslår, med dom här ljuvliga soldagarna vi haft några på rad nu. Men regndagarna hör till dom också.. då påtar och pysslar vi på här inne med ditt och datt.

-Knåpa ihop några samarbeten!

-Dejta med vännerna!

-Kaanske bli klara med matrummet!! … så så så yttepytte kvar nu! Längtar efter att visa er då. Vårt hejdlöst utdragna projekt.

Säga tack till september och välkomna oktober.. åhåh, DET, blir en spännande månad, det!

Känner mig taggad på den här veckan. Inget är som väntans tider och nu är det grand finale-veckor, sannerligen. Migränhärvan är (nästan) glömd och kroppen har god energi… jag känner mig pigg, trots att jag grejar i massor nu så har jag så mycket mindre ont i ländryggen… typiskt tecken att lilla vännen fixerat sig.. Jag kan njuta av varje dag och föda-bebbe-peppen är här. Väldigt spännande att se hur länge Lillminsting tänker stanna i preggolyan… kanske lika länge som storebror? Då dröjer det några veckor till. Kanske ungefär lika länge som små storasyskonen? I sånt fall är det nära, nära.. vi tar en dag i taget!

Önskar ER goda sista septemberdagar.Ta hand om er. Allt vad ni bara kan! Så hörs vi snart igen!



Emmeli

En hop med smarriga äppelrecept kommer här!

En hop med smarriga äppelrecept kommer här!

Äppeltider råder!

Och i år är det ett riktigt äppelår här och vi plockar och plockar, tur att vi är ett helt litet gäng nu som kan hjälpas åt.

Äppelmos, äppelpaj, äppelkaka, äppelbitar rakt upp och ner.. och äppelmust, nya favoriten sedan vi premiärade förra hösten.

Nu är det helg och det kan vara så mysigt att sno ihop en liten efterrätt eller helgkaka, tycker jag. Ja, om ork och lust finnes alltså. Inget tvång, förstås. Ifall att du är sugen så har jag här nedan samlat några recept med äpple i. Några ”gamla godingar” och också ett par nya!

Håll till godo!

Den Godaste Äppelkakan!

Får jag bara välja ett äppelrecept, väljer jag det här. Sanslöst god äppelkaka, med mandelmassa i och knapriga nötter på toppen.. i detta receptinlägg finner ni också recept på en supersnabb och världsgod vaniljvisp!

Klicka HÄR och kom till hela fröjden!

Äppelpaj med skrädmjölssmul!

Joo, det går förstås lika bra med bara vanligt vetemjöl till denna äppelpaj. Men det är helt klart fantastiskt gott med smaken av skrädmjölet, den rostade havren alltså. Jag köper skrädmjöl nere på vårt lill-coop, så det är inte alls krångligt att få tag på. Här kommer receptet!

Pajbotten:

(till en lagomstor pajform, ni vet)

150-175 gram smör

2 dl vetemjöl

1,5 dl skrädmjöl

1 tsk bakpulver

2 msk strösocker

Arbeta ihop alltsammans i en matberedare och tryck ut i pajformen!


Fyllning:

Äppelskivor som du vänt runt i rikligt med kanel och en dutt strösocker!


Topping:

75-100 gram smör

1,5-2,0 dl skrädmjöl

2 dl sötmandel

4 msk strösocker

Hiva alla dessa ingredienser i matberedaren och fördela smulet på toppen av pajen!


Grädda i 20-30 min i 200 grader! .. nu har vi en urgammal ugn, så ni med lite modernare mackapärer än 50 år, ni får helt sonika hålla lite koll så ni får den färg ni önskar!

Äppelkaka i långpanna!

Att baka i långpanna är ju alltid så himmelens smidigt. Perfekt att baka, låta alla fika och smaska och sedan frysa ner och ha till nästa fikastund. Här kommer ett pangreceptet!

Ingredienser:

  • 200 gram rumstempererat smör
  • 3 dl strösocker
  • 4 ägg
  • 4,5 dl vetemjöl
  • 2 tsk bakpulver
  • 1 dl mjölk
  • Några äpplen.. beror ju alldeles på storlek hur många! .. men cirka 3-5 stycken..
  • strösocker och kanel att vända runt äppelbitarna i

Gör såhär:

  1. Vispa (eller bara rör, båda funkar!) smör och socker poröst. Tillsätt ett ägg i taget under omrörning. 
  2. Rör ihop mjöl och bakpulver i en egen bunke innan du hivar ner mjölblandningen tillsammans med mjölken i smör-och-socker-smeten.
  3. Häll smeten i en bakplåtspappersklädd långpanna
  4. Skala och kärna ur några äpplen som du sedan skär i klyftor/tunna skivor. Vänd dem i socker och kanel. Mycket kanel! Det är ju så gott!
  5. Lägg klyftorna ovanpå smeten och skjutsa in alltsammans i ugnen, i 200 grader, ca 25-30 minuter. Prova med en sticka, kakan ska inte vara kladdig.

Klassisk äppelkaka!

Segmjuk, enkel, ”sockerkakig”, goding som precis aldrig kan bli fel.

Recept hittar du HÄR.

Önskar er alla en god septemberhelg!

Vi tänkte fylla den med lite av varje. Idag skiner solen för första gången på vad som känns som en evighet och luften är hög och klar. Ja det är så vackert att det inte är klokt. Frisklufta oss, är helt klart något som står högst upp på priolistan, alltså!

Emmeli

Vårt egna Potatislov!

Det var torsdag, alldeles i mitten av september.

Frosten hade varit på besök inte bara en natt, utan två. Det var dags för pärerna, potatisen alltså, att få komma ur jorden. Den skäggige var ledig från sitt kontorsjobb och känslan ”Höjden av lyx” vilade över oss inför semesterdagen som skulle bli en dag med skörd i fokus. Fast börja dagen med en tur till häst är alltid en god start.. här var hästpappan precis på väg att sitta av och lillpigan var beredd med hink fylld med gott i till Fjäderpojken.

Svettig isprins släpptes in i hagen igen och morgonen fortsatte med att MammaMormor och PappaMorfar rullade in på gården.

Efter kramar härs och tvärs (hur underbart att vi får kramas igen!!!) så såg det snabbt ut såhär; rutti pärupptagare med rumpan i vädret, arbetade systematiskt och världsvant.. älskade pappa!

Å vilken skörd!

Tror att vi haft nybörjartur med det mesta i odlingen i år.. Blomster- och köksträdgården som prunkat så och nu potatislandet. Okej, rotsakslandet hade vi inte ”nybörjartur” med.. eller rättare sagt.. det hann vi inte sköta om, som vi gjorde med dessa odlingar.. så nog har det att göra med skötseln, givetvis. Men! Jag har också förstått att det kan skita sig i alla fall, att både det ena och det andra kan angripa potatisen.. så det här var så himmelens roligt!

Medan det jobbades på, fåra efter fåra, där ute i pärlandet.. så pågick Mormor-mys inne i gamla gården, bredvid årets sista dahliabukett. Mormor läste sagor och snicksnackade med småsyskonen.

Vi tog lunchpaus! Moffe och Astrid kom också över. Köket fylldes av surr och kära återseenden efter två år ifrån. Det grillades korv där ute i långa rader som vi bar in i värmen sedan. Blåbärskaka och mariekex på toppen. Kan det bli bättre!?

Jag myste så håret krullade sig på mig.. det där är bland det bästa jag vet. När gården sjuder av liv. Fylls av människor vi älskar så. Älskar när vi samlas, flera generationer. Dessa äldre, så kloka och kunniga generationer som vi får lära oss så mycket av.. .tillsammans med våra småungar. Och så vi, nybörjare någonstans mitt i allt..

Vi lärde oss en hel massa den där dagen. Och förutom det, så är det så charmigt att få lyssna till berättelser från Mamma och Pappas barn- och ungdom… hur det gick till när pappa var med och tog upp potatis för första gången..

Och tydligen hette Höstlovet, numera Läslovet, tidigare Potatislov. Då var eleverna lediga från skolan för att hjälpa till i jordbruket. Detta lov avskaffades gradvis allt eftersom jordbrukets betydelse i Sverige minskade under 1900-talet.. nu hade vi minsann vårt eget Potatislov denna dag, sådetså!

Minimannen var ute i landet och inspekterade skörden direkt han kom hem efter skolan… cirka 160 liter potatis blev det.. så fräsig känsla att veta att vi och MammaMormor och PappaMorfar inte behöver köpa potatis på ett bra tag!

Vår tillsammansodling av potatis, liksom! Ascoolt.

Pelletraktorns skopa rengjordes och packades, så fick potatisen rulla upp mot Gårdshuset och dess nyurstädade matkällare.. matkällaren där vi funnit bland annat gamla burkar med hallonsylt från gudvetnär ..

Mannen snickrade ordning den potatislår (potatislåda) som stod där nere i källaren men som behövde lite nya bräder bara.. därefter kunde pärerna hamna på plats.

Åhåhå, det är så häftigt det här, att få ge den här gamla gården mer och mer liv, för varje dag vi lever här!

Å det där var årets pärupptagningsdag, det! Vårt alldeles egna Potatislov. Förskräckligt så trevligt!

Idag har regnet fallit dagen lång, så väldans tur det där var förra torsdagen och inte den här..



Emmeli