av Emmeli | jan 6, 2019 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Juniflickan 2 år, Liten 4 år., Minsting 4-6 månader, Stora Lilla Familjen
(inlägget innehåller en reklamlänk)
Det var Trettondagsafton. Efter morgonruljangs lämnade jag hela älskade fyrklövern hemma. Och gick ut. 
Långpromenad. Me. Myself. And I. Så lyxigt!
Otroligt vackert. Så lycklig som får bo såhär. Bland skog och åkrar, berg och dal i salig blandning.
Klädd i lager på lager som alltid.
Understället som jag fått så många frågor om kommer från Kari traa,
Jackan är en suveränt lagomvarm pryl från Peak performance (finns HÄR nu till nedsatt pris)
..och mellantröjan var ännu en julklapp från mannen. Röjk, tror jag märket heter.
Älsklingsrundan. Med söta lilla kyrkan synlig mest hela tiden.
När jag bara hade vår lillväg kvar. Fick jag möte. Det sötaste jag kunde tänka mig. Lillebror hade dom lämnat i vagnen på verandan en liten bit bort.. med finurliga babyvakten på, förstås. 
Gullisarna!
Även kallad Radarparet. 
Lagom till att vi anlände gården igen, började det prassla i bebbevagnen. ”Hej mamma!”
Å. Det är så magiskt att få vandra bredvid dom där tre småttingarna, som deras mamma.
Så drog dimman in över gården. Vi drog in och dumpade allas lager-på-lager mitt på hallgolvet.
Svidade om från pyjamasar och kallsongdressar. Dukade fram ännu ett mysig julefika och så kom BästisIdan, hennes F och deras söta voffsing Leah. 
Bertil fullkomligt dök in i mjuka pälsen och han som tjatar om hund (mannen) blev förstås ännu en gång såå säker på att hund ska det vara här på gården någongång.
Efter timmar av kaffesörplande, prat om livet och massa gos med vackra hunden, så kramades vi hejdå och mitt hjärta var fyllt av dyrbar Bästisvärme.
Som om dagen inte var nog maxad med mys, susade vi sedan hem till lilla byn. Hem till Mamma och Pappa. Där min älskade mor gjort palt. Preciiis lika god som min Mormors. Så himmelens gott, för både mage och hjärta. Och vedeldade bastun som pappa serverade sedan, med marschaller i kring och den godaste värmen att bli inifrån-och-ut-varm ifrån… vilken dag, alltså.
Idag har vi söndag. Det är trettondagen. Och vi har beslutat att maxa denna Trettonhelg och ja, hela jullovet mao…med mys, alltså! Barnen är omåttligt peppade på dagens planer!
Önskar er alla en god första söndag på nya året! Vi hörs snart igen!
Lillafrun
av Emmeli | jan 2, 2019 | Norra Drömgården, Övervåningens Renovering, Renovering och Byggnationer, Renoveringsprat, Stora Lilla Familjen
Årets allra första dagar. Och vi fyller dom med Jullov. Helt och hållet underbart. Och så rivstartar vi Renoveringsåret 2019! Ser ni gulligaste Minstingarbetsledaren?
…
-Nu är det äääntligen dags, attans alltså vad vi längtat! -Övervåningen, med full fart!
Dagen efter att vi skrivit på Viktiga Köpepapper för gården sommaren 2015, grävdes plintar ner för nya verandan. Följt av infartsgrävande. Ivern var stor från start, men hela tiden har vi haft ett göra-saker-i-rätt-och-smart-ordning-tänk… fastän man helst vill riva ett tak här, fixa ett rum där och så vidare, så har vi försökt göra förnuftigt på alla tänkbara sätt.
Vårt första år som Drömgårdsägare, boade vi in oss, försökte skrapa ihop nya kronor till dom då tomma fickorna samt rita på hur vi ville att huset skulle återskapas. Det gjordes också en del ”småfix” inomhus. Som (Sovrummets lilla förvandling, kika HÄR!) och vissa saker i köket som ni ser HÄR till exempel.
När Liten blivit Storebror, sommaren 2016, började vi med större åtaganden (HÄR ser ni första riktigt stora förvandlingen).
Därefter har ju vårt renoveringsfokus sedan hösten 2016 till hösten 2018, varit på att måla fönster, byta fönster och sedan brädfodra om husets alla sidor.. och här på nedervåningen har M också snyggat till på insidorna av fönsterna. Alltsammans, något vi egentligen hade planerat att det skulle ta fyra år sammanlagt, med en fasadsida per sommar då huset är så stort…. men, vi ”råkade” lägga ribban högt förra sommaren och ångrar oss inte nu när allt är klart, om än vi vet att det var slitigt också (omvandlingen av husets utsida för er som är nya här inne, finns HÄR).
Nu ääär ju äntligen hela huset tätt och fräscht på utsidan och vi kan nu ääntligen börja göra större grejer.. här inne! Hurra!
Såhär såg det ju ut när vi flyttade hit… 6 meter i takhöjd när man stegat upp för trappan. 
Hela övervåningen var/är en kallvind.. förutom det där rummet som ni ser ovan.. som det nog bott antingen en piga/dräng i.. Annars, bara timmer, timmer, timmer
Små ”kafferaster” har det ju jobbats på där uppe, sådär längtande. Taket i ”Pig/Dräng-rummet” , ni såg ovan, tömde vi på spån och rev.
Nya fönster har som sagt hamnat på plats och mannen och Svärfar har reglat för nya tak, i varje rum. 
Väggen som delade ”korridoren”/hallen, har rivits.. och ljus släpps in från alla tänkbara håll..
En pilatesboll för den som känner sig manad? hehe..
Här ser ni ”korridoren” från andra hållet.
Coola Farmor sa i förrgår ”bring them on” och menade att hon var beredd på två busråttor (Storasyskonen) några timmar både i förrgår och igår, för att jag och M skulle få jobba tillsammans. Vårt allra vanligaste är ju att M husjobbar och jag hänger med småttingarna. Men det äär så roligt när vi kan jobba tillsammans också. Minsting tittade på en liten stund, men fick sedan krypa ner i sköna voksipåsen ute på bron och marathonsova.
Vi inledde Första Arbetspasset 2019…
En vindslucka skulle åbäka sig upp för att vi ska kunna ta oss till den tredje våningen (högt hus, ja).
Inställningen var INTE densamma hos de båda makarna L. Men okej, sa jag åt den där skäggiges förslag.
Ångrade mig. Där jag stod och höll i den där tunga vindsluckan nerifrån, medan M apade sig upp på takreglarna och sedan drog upp den till sig…
Min syn nerifrån golvet då?
Den där.
Och det går en il genom hela min kropp när jag tittar på bilden. Jag var tvungen att förevigade stunden. För jag trodde att han skulle dö. På riktigt. Såå idiotiskt farligt. 
Det hela slutade i tårar och panik och en vindslucka ej på plats. Okej, på plats på rätt våning men inte mer än så. Mycket ”bra” start på Renoveringsåret 2019, ja.
Vi stegade in i blivande barnrummen istället,
..och satte ångbroms i taken, på så vis är nu dom rummen redo för innertak.
”Klart!”. 
Efter några timmars arbetande vaknade Prinskorven igen och vi avslutade arbetspasset.
…och tjavade till Svärisarna. Pussade efterlängtade ungar, sörplade kaffe och åt Svärmors galet tunna och goda pepparkakor. Det är såhär vi jobbar, med livet som styr oss. Det känns bäst för oss. Ibland har vi superfokuserade dagar, där målet är många arbetstimmar och att få gjort maximalt… men vi har ingen stress att få huset ”färdigt” (kommer man någonsin bli färdig?). Barnen är våra arbetsledare och alltid med på sina hörn, precis som vi vill ha det. Team Drömgården, liksom.
Igår tog vi oss ann det där ”Pig/Drängrummet” igen. Vårt blivande Sovrum. Där är reglat och kortlat i taket och upp åkte duken. 
Och så ääntligen gjorde jag vad jag tänkt i en smärre evighet; försöka rengöra det där vackra plankgolvet som redan finns där och som vi gärna skulle ha kvar, om det går. Följt av mitt bästa, att byggstäda och göra det så tjusigt det går.
Vi får se när det har torkat…
Ännu ett rum redo för innertak.
När innertaken är på plats, ska el dras och sedan följer något vi bara fantiserat om och som jag fortfarande bara tror är hittepå…. att vi ska dundra med den där gossiga cellulosaisoleringen och få våningen varm. Förstår ni? ”Frysen” som fyraåringen kallar övervåningen. Den, ska bli varm!? Och snart. Ja inom en inte allt för lång framtid. Så kan man vaara där en vinterdag, uuutan att kallröken bolmar ur munnen? 
Idag anlände 90 kvadrat innertak till Drömgården! Evigt tacksamma för guldhjälp från både Svärfar och två Svågrar. Wow, alltså. Peppen är enorm nu!
Det är en efterlängtad renoveringstid vi har framför oss nu! Hänger ni på?
Förresten! God fredag till er! Jag sitter här och knapprar på bokstäverna, sörplar kaffe och njuter nystädat julehem… jo,jo..älskade julen får vara kvar lite till. Så mysigt så!
Lillafrun
av Emmeli | jan 1, 2019 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Juniflickan 2 år, Liten 4 år., Minsting 4-6 månader, Stora Lilla Familjen
Det blev Årets Allra Sista Dag. Och morgonhimlen var sagolik.
Nyårsbukett inhandlades nere på byns blomsteraffär.
Mitt i dagen klädde vi oss varmt och tog fikapackningen och en massa kuligt med oss och mötte upp gänget vi skulle fira Nyårsafton med.
Ett galet snöbusigt väder blåste upp, men det stoppade inte oss minsann.
Hehe. Stora som små, åkte vi dyna och räserkälke och sörplade varm choklad och åt saffransbullar. Allt i en salig röra. Tills vi var så blöta och kalla att hemfärd var det enda rätta.
Äppelröda om kinderna landade vi hemma i Mäjadalen. Vissa bastade. Vissa donade i köket. Kattungar gosades med. En Juniflicka slumrade på soffan. Och så vidare.
Innan vi i storlilla familjen susade hemåt igen för att göra oss tjusiga.
En storliten jule-nyårsfin familj.
-Förevigad. Så dyrbart minne att sätta i familjealbumet.
Puh. Sådärja. Hastigt värre blev det ju, men en familjebild det bara skulle till! Vi det här laget är det ingen som ifrågasätter någonting. ”Okej hörrni, nu ska mamma ta en bild!”, hör jag M ”varna” småttingarna om trots att vi ju egentligen verkligen var på väg ut genom dörren… knips knips, sa det. Inget perfekt, fast alldeles perfekt, i alla fall. Fint så.
Vidare!
Tillbaka till den nu så himmelens tjusiga Mäjadalen.
Där festglada människorna samlades och kramarna strösslades, hemstöpta ljusen brann härs och tvärs och maten osade mer än gott.
Så följde en alldeles förträffligt varm, fridfull, gemytlig och så, så, sååå god Nyårsafton…
-som Storan och Storsvåggen ordnat så, så, såå fantastiskt fint! 
Mannen och Syrran slirade ut i vackra uterummet med gratinerade humrar på tallrikarna, till förrätt.
Till varmrätt serverades en makalös Pepparstekt oxfilé, med kockärtskocksstrudel och rostad vitlökssås.
Efterrätten!
Mors rullrånskorgar med Storans hjortronparfait och hjortronsylt. Oooh, finner inga ord. Så gott!
Det gullades, gosades och tävlades i Pappsens ordnade musikquiz. Par som delades på… och plötsligt satt jag mitt emot den skäggige och våra tävlingshuvuden var på topp….
…
Plötsligt började det närma sig tolvslaget och lilla bäbisen sov, men precis hela resten av gänget var vaket.. om än så trötta, så skulle precis ingen missa något!
Åh. Kvintetten L!
Minimannen var lyrisk över att få hänga med kusinen, ”miiitt i natten!!”, som ni ser på busiga ögonen.
Och så räknades sekunderna ner…
..ptjaa.. jag, Minimannen och hans kusse hade vår egen nedräkning med ni vet traddiga svt-talet och nedräkningen där.. som kaanske, kanske var lite fördröjt. Men det sket vi fullständigt i och gick efter det. Vi räknade ner med stoor entusiasm; ”tre, två, ett, GOTT NYTT ÅÅÅR!”… fastän dom andra tjurades på och sa att vi var minst en minut sena.
Ja, ja. Då njöt jag en minut extra av ljuvliga året 2018. Hah!
Nyårskyssen!
Livet med honom. Bästa jag vet. Vare sig livet är sorgligt eller lyckligt. Så är dagarna med honom guld i mitt hjärta.
…
Vi lämnar älskade året 2018, sparar det i hjärteasken. Nu är 2019 här! Så himla, himla spännande med ett alldeles nytt år.
Idag har vi, förutom att vara skittrötta och varma i hjärtana efter gårdagen, bara myst och myst. Samt varit ute på solig långpromenad hela familjen. Jag och den skäggige slog till med uppstyrt möte förstår ni. Kring köksbordet. Med fyllda kaffekoppar, block och penna och så. Skrivande av ”Våren-2019-lista” för kommande husrenovering… Alltsammans började med stoor pepp från båda håll… tills M konstaterade att hans fru fick djupare och djupare bekymmersrynka i pannan ju längre listan blev. Åhåååjaja. Men peppen äär stor nu, så nu kör vi!
…
2019. Livet. Småttingar. Pussar och kramar. Renovering. Vardagsliv. Och alltsammans i en salig blandning! – hoppas ni vill hänga på här inne ett tag till!
GOTT NYTT ÅR!
Lillafrun
av Emmeli | dec 31, 2018 | Årsresumé
Oktober,
-och mammans födelsedag alldeles i början av månaden!
Vi var så nära, så nära att nå drömmålet. Vägg tre av fyra var helt klar och bara lite, lite kvar av vägg fyra.. skulle vädret vara med oss mån tro?
Vi hade ännu ett storkalas, för hon som precis fyllt 28 år. 
Det var dukat med vackerhöstigt på bordet och ljuvliga födelsedagsbuketten från mannen.
Vi samlade kraft i skogen. 
Och jobbade idogt på här hemma. Brittsommaren kom och det gick att måla det allra sista!!
Och ser ni? Han är glad, för vår skull. Snäll-pappa som hjälpt oss massor med målning. Där, hade vi precis målat det allra sista av det vita. 
Juni levde soft hemmaliv, med armbanden på armen och precis ingen som ifrågasatte det.
Den där mannens leende då! Ljuvligt. Det var kvällen när vi rivit ställningen och hela huset var klaaart! VI klarade det!!”, high-fivade vi där, han och jag, på sena kvällen…
Höstlycklig mor med lövräfsan i händerna.
Jag bakade en ljuvlig söndagskaka. Mandelkaka med lingon! och vi hade Höstlov också, förstås.
Och så njöt vi fortsatt av alla pappalediga måndagar.
Allt i sin allra, allra dyrbaraste enkelhet. Som vi gillar det.
November är här..
… och trollska morgondimmorna, likaså. ![]()
Lilla jag blir nominerad till Årets Babyblogg och kommer på plats 7 av 109. Så smygstolt över det. Att bara bli nominerad var ju en hjärtevinst i sig!
Vi firade Farsdag!
Bertil gungade för första gången i livet, medan mamman njöt av det lilla novemberljuset som bjöds samt samlade sina ”Mammatankar som Trebarnsmor!” ..ord om livet, men också om det där att bli snällare mot sig själv.
En ganska så tung och trött novemertid för ett slag. Men också god. Och nyttig. Med utrymme för broms, vila, återhämtning efter blommande sommaren med allt vad den inneburit och tid för eftertänksamhet, förstås.
Sen drog ju drömtiden igång för en pysseltoka som jag. Adventstiden närmade sig. Vi drog på loppis och började genast baka, påta och piffa här hemma. 
Saffranskaka.
Pepparkaksdagen hos Mammamormor och PappaMorfar. 
Samtliga njöt!
Och så årets allra, allra sista månad.
December.
Med ordet ”mys” så många gånger sagda och skrivna att är man allergisk för sånt, så har nog en och tre doser inte räckt av allergimeducin här inne hos mig.
Men så är det; vilken myyysig månad det här har varit!!
Jag är saligt förtjust i att pyssla, baka, påta, pynta och alltsammans med barnen (och helst den skäggige också) i sällis, gör det hela så himmelens varmt i hjärtat. Magiskt, faktiskt.
Varma decemberminnen finns i massor..
Ungarnas glädje den där morgonen när plötsligt hela den kvällen-innan-tomma adventskalender, var helt full av spännande paket. Fyllda med allt från små leksaker, till hemliga meddelanden.
Första Advent. Magi, ju!
Kyrkkaffe här hemma på Drömgården!
Ord samlades för vad som kändes som ett mastodont projekt i början av året.
-”Ska vi verkligen våga oss på att riva två väggar.. som nyblivna trebarnsföräldrar med två småbarn och en färskisbebbe, och inte den möjlighet till hjälp som vi hade förra året?”. Vi chansade lite. Och HÄR kan man läsa om hela alltet.
Vi har fyllt juliga vintermånaden med att vara ute hela familjen och leka i snön.. Bertil tycker om snö, trots att hans första tid i livet levdes i 30 varma grader….
Jag har sänt er mängder av pyssel och recept.
Och en dag var vi med i tidningen. Väldigt fräsigt.
Det blev Jullov. Mannen överraskade med en ljuvlig julebukett till sin fru.
Lillebroren, sin allra första Julafton!
Jullov. Med massor av familjetid. Chans att träffa älskade vänner. Familj. Ha årets allra sista bjudning här på Drömgården, Julebaluns fick det bli.
Årets sista springtur!
…
Tack älskade 2018-året för allt du gav. Det var sorgligt och kämpigt bitvis, men mestadels bara helt och hållet smått överväldigande underbart. Jag är evinnerligt tacksam.
. ..
Önskar er alla ett gott slut på det här året,
-tack för att ni följer med mig på resan här!
Vi hörs nästa år…!
Lillafrun
av Emmeli | dec 31, 2018 | Årsresumé
Vi klev in genom julidörren som stod på glänt!
Lilla Tripp-Trapp-Trull-skaran av barn blev tightare, dag för dag. Ren magi. Tiden var så, ren magi. Och också så jobbig. På grund av saker som hände i livet, livet utanför Drömgården. Jag samlade tankarna och funderade med orden skrivna i inlägget; ”Livets ytterligheter, hand i hand”
Det blev Vackerpappans födelsedag!
Och vi slog till med hemmafödelsedag, följt av Kalaskväll i Mäjasjön.. 
Ett ljuvligt men alldeles smågalet påhitt, med livet som nyblivna trebarnsföräldrar och två människor som har noll och inget vett att be om hjälp.. 
Men kalaset hamnade där, vid vackra, vackra Mäjasjön. High five på den, liksom! Och en så härlig kväll följde.
Kalasande med älskad familj är ju livet!
Vi mumsade försvinnande god pastasallad, kall pestoröra och alldeles ljuvligt bröd som var precis-nybakt… (såhär i efterhand förstår jag inte hur vi fick ihop allt!? haha) Recept från kalset sände jag er HÄR.
Julidagarna fortsatte och varvades med vad ni ser här nedan i ett bildregn;
Snickeri!
Promenixande!
Husjobb med hela familjen! Ser ni lilla klätterapan…?
Bästismys och Bertils första möte med älskade Idan.
En kväll gick jag med dom där två på Sommarfest för min Storsvågge som fyllde flärdfullt jämt!
Julilivet innehöll en massa, massa ljuvligt hemestrande i vårt vackra höga kusten, tillsammans med Storfamiljen tog vi oss ann klippor och stränder, dag efter dag och njöt så det stod ut genom öronen på oss. Men längtan efter regn, var stor så stor också..
Äääntligen kom det en dag av rejält med åskregn. Vi jublade!
– förutom över dilemmat som mamman besatt… som var i hästväg, för en sån som pladdrige jag.
(läs mer; ”Det var en gång en dag i slutet av juli”
Augusti!
Vi träffade familj och vänner. Åt sockerärtor från lägdan precis bredvid våran. Sommarvärmen och sommarlivet fortsatte.
Världens Längsta Sommarlov.
Jag berättade för er om ”Vad som hände den här dagen för precis ett år sedan” och fick sån enorm respons på dom orden. 
Jag, tillsammans med mina tre systrar, styrde i smyg ihop stordådiga planer för vår älskade far och mor.
… där vi till sist hamnade allesammans i ett endaste ”happy birthday to you”-sjungande sällskap, på Ulvön.
”Att ha överraskat en älskad”. Denna dag, den glömmer jag aldrig. 
Så blev det den där dagen i slutet på augusti.
Sommarlovet var slut. Och ”Så tog dom varandra i handen och gick” och hujedamig vad jag inte ville det där ovan, egentligen.
Skördetider!
Något vansinnigt drömmigt levererades till gården; En Farfarbygd lekstuga till småttingarna!
HÄR beskrev jag uppvaknandet från ”Trebarnschocken!” , chocken som kom när vardagen drogs igång efter den evighetslånga sommaren.
September! 
Och badande i HemmaMammaFruliv. Så älskat, så älskat!
De små trädgårdsbuketterna, också något kärt i livet!
..samt känslan av att vi började närma oss vad som var vårt drömmål för husjobbet.
Bertilälskling döptes!
Minstings päron sjöng av hjärtats lust och efteråt följde dopkalas för älskade. 
…
Månadens andra halva innehöll ”HemmaMammalivets Septemberdagar” med sånt vi tycker om.
… och så berättade jag för er om att ju Juni inte aaalls började på Förskolan som tänkt var. Ja, alltså. Ingen i hela världen var ju gladare än jag. Som villlll vara med mina barn, som har det som mååål att få vara med dom så mycket det bara är möjligt och som vi har råd med, alltså.
Jag lät er läsa mina tankar kring barnens första tid i livet, om att börja på förskola osv. ”Hösten bjuder på Storasysterledig Juniflicka”.
Månaden avslutades med att frosten kom och vi höstade på gården! Plockade sista äpplena och drog upp sista morötterna… nu var vi redo för höst!
Den allra, allra sista delen kommer inom kort, förstås!
Lillafrun
av Emmeli | dec 31, 2018 | Okategoriserat
Det blev april. Och påsklovslunk…
Varvat med så drömmiga skoterutflykter på Gamla Bettan, dragandes pulkan vi fick av Morbror S alldeles innan han lämnade jordelivet. Så himla härligt och hjärtegott det var, att vinka till Morbror S där i himlen, samtidigt som vi susade fram!
Ivern över att börja med husets sista två sidor, var stor så stor. Mannen och Minimannen skottade och hackade sig kämpandes ner till backen genom snölagret, för att börja bygga ställningen. 
Men, livet. Fokuserade på annat. Och plötsligt låg mamman som ett töcken i ambulans med blåljusen blinkandes och en fruktansvärd rädsla. ”När livet plötsligt bjöd på väldigt oväntade, ocharmiga nya erfarenheter”.
Med samlad familj hemma på gården igen, började vårpeppen kännas i precis hela kroppen. 
Solkyssta preggomamman med undran om ”vem är du, lilla människorbarn?”.
Jag tog det fulaste fotot i mannaminne av vårt hus. Ju fulare förebild, desto roligare.
Livet varvades av härligheter, med såna där scener av småbarnslivskaos. Som HÄR… kära hjärtanes, alltså.
…
Solen gassade in mer och mer och samtidigt som snön smälte i räserfart där ute, bakade vi massor av goda bullar här inne…”Guldstunder. Och pussar på rad”. 
Månaden avslutade vi med ljuvligt trädårdsfix… inte klokt vad snön smälte fort. Från masssssor till bara någon envis snöfläck här och var, i ett nafs! Valborgsmässofton blev inte aalls som vi hade tänkt oss.
Morsan inlagd på sjukan ena dagen, Monstermigrän, sjuka småttingar och så en liten prick över i:et med att avsluta april på sjukan också… En ”Valborgsmässoafton med några suckar”.
Det blev maj och blåsippsbacken besöktes!
Det boades i massor inför nya familjemedlemmen. Småkläder tvättades och veks. Det bakades och fejades.
Och vädret var sagolikt.
Svärfar var här och mannen och han bytte rekordmånga fönster under en och samma dag. 
På köksbordet stod vitsippor och ute i trädgården bjöd jag familjen på pannkakslunch under äppelträdet.
Minimannen lärde sig att cykla utan stödhjul i ett nafs.
Liiivet, med vårlökar som slog ut..liljekonvaljer, syrener och äppelträd i en salig alldeles overklig blandning.
Husväggar sågades upp…
Och en preggomage med två fröväntansfulla syskon, förevigades. 
Vi sådde i odlingstäppan..
..och inne på salsbordet stod planten och väntade på att få flytta ut. 
Älskade pappa kom och hjälpte oss med grundmålning av blivande brädfodringen..
Jag sammanfattade maj-månaden såhär;
”Sagolik. Smått overklig. Och alldeles, alldeles underbar.
…Så sammanfattar jag denna majmånad. Som jag nog tror vi kommer minnas för evigt. Kära nån, som vi har njutit. Vilken belöning efter kalla och snöiga Vargavintern, som ju var fräsig absolut… men frihetskänslan, att bara kunna öppna dörren tidigt om morgonen och stänga den sent på kvällen… låta barnen springa in och ut precis som dom vill. Solen, värmen, ljuset, blomsterdofterna, fågelsången… himmelskt”.
Men som vanligt i livet samsades ljuvliga dagar med bekymmersdagar… som oron över att en älskad inte mådde bra. Eller om bebben i magen låg som den skulle.. skulle vi plötsligt måsta planera in ett kejsarsnitt?
I väntans tider gick vi in i månaden med det vackraste namnet.
junimånaden.
Jag tog min Juniflicka i handen och vi vandrade längs grusiga lillvägen.. nu var vi framme vid vad som allra, allra högst troligt skulle bli Minstings födelsemånad.
..och precis 7 dagar in i månaden, vände solskensvädret till storm och på-tvären-regn och här hemma på Drömgården var värkarna igång och ingen var coolare eller ivrigare än jag.
Som den mest självklara lilla Lillebroren på denna jord, anlände han.
Älskade Prins Bertil. Som vi hade längtat på honom.
Och välkomnandet in i familjen kunde inte bli vackrare!
Storebror tjöt av lycka. Lilla Juniflickan undrade vad i hela friden vi släpat hem för en ”docka” (som hon kallade B i början, frågandes) och stoltheten hos mig och M var (och är) enorm.
Sex dagar gammal fick jag chansen att visa B vad som i hela mitt liv var Mitt Smultronställe på jorden. Älskade lilla sommarstugan som min Morfar och Mormor rådde om i begynnelsen. Inget blev som det någonsin var tänkt. Och ur våra händer och hjärtan slets den älskade lilla gården, där ute vid havet. Absolut en utav årets allra, allra sorgligaste händelser och något som aldrig kommer att sluta sörjas.
Den blev den 21 juni, Årets ljusaste dag. Och Junis 2-årsdag.
Vi firade, dagen lång, förstås!
Först födelsedagsmorgon och busig födelsedag.
Följt av 2-årskalas med Storfamiljen i vackra junikvällen.
Det blev midsommar. Och jag förklarade kärleken i ord, till min nyfödde lillprins.
”Din allra första Midsommar” och orden får mig att gråta återigen, av flera anledningar. Både kärlek, lycka och ledsamhet. 
Vi var i bäbisbubblan, för att ibland börja släppa iväg den skäggige, så stolta trebarns-Snickarpappan, nu och då.
Förutom att snickra på huset, hade han snickrat ihop en kärleksgåva utan dess like, till sin fru…
Den vackraste Trägungan jag kan tänka mig. Och därmed blev min dröm möjlig om att sitta där och amma bäbis i sommarvärmen…. ”oooom det bara kan bli en eller par dagar så pass varmt, i sommar”..tänkte jag..
… med trädgårdsbuketten i handen, satt jag där och kände mig som den rikaste på jorden.
Som nybilven trebarnsmor, fortsatte livet..
…
..men mer om det, i Del 3 som dimper ner inom kort!
av Emmeli | dec 30, 2018 | Årsresumé
Årsresumé av året 2018…
Att samla ihop mig själv lite, tänka tillbaka på året som gått. Se tillbaka på hur vi fyllt dagarna med liv, vad vi varit med om osv. Det är ett sätt för mig att stanna upp, ladda och ladda om. För det nya som komma skall. Ett alldeles nytt, orört år. 2019. Vilken ynnest!, tänker jag. Att få vara med i detta nu så otroligt dyrbara liv.
Här och där i resumén kommer ni att stöta på blåa ord, och dom kan ni klicka på för att hamna vid än mer föklarande ord/inlägg/recept. Ni kommer förstå när ni stöter på!
Januari.
Vi började det snörika året med att berätta att vi väntade på någon. Vår Minsting i magen. Barnens lilla syskon. 
HemmaMammaliv med dom där två darlingarna. Många mysiga, småkaosiga musikstunder i våra hjärtan!
Vi var på ultraljud. Så mycket mer orosamt än ni kunde ana, eftersom jag ännu inte berättat om vad vi hade varit med om några månader tidigare. Jag var livrädd innan och grät glädjetårar när allt man bara kunde se, såg så bra ut. Och ljudet av älsklingshjärtat slog i full fart. 
”Tillbaka på brottsplatsen” var vi också. Med hälften av alla fönster kvar att måla och med drömmålet ”att klara byta alla dessa och brädfodra sista två sidorna till sommaren… men kanske blir det bara en sida”. 
Jag bakade gott matbröd och gjorde egen granola för första, men aboslut inte sista gången i livet. Så enkelt och gott. Recept finns ju HÄR för sjutton.
Februari.
Och snömängden var omöjlig att förstå. Helt enormt mycket vitt! ”Det blir snö till midsommar i år”, sa vi..
Vi pysslade massor i vanlig ordning. Allahjärtansdag-kort till höger och vänster. Och så dom där små stunderna, som alltid värmer så, när man bara är, tillsammans och hamnar i samtal om stort och smått. Att få krypa in i en småttings värld, är en resa i sig!
Vårlängtan och knoppiga körsbärskvistar.
Varm nyponsoppa, vispad grädde och mandelbeskvier. Där ute, i snögropen. Ett helgpåhitt så kärt!
Vi jobbade på med huset. Det reglades tak där uppe på övervåningen.. som ett litet kaffepausande i penselmålningen av dom evighetsmånga fönsterbågarna och karmarna.
Det var Semmelfika här på Drömgården!
… samt ett sjuhelsickes rensningsrace! 
Pellisarna väcktes till liv och nya små sticklingar sattes i jord och växte…
… liksom jag, med Minsting i magen.
Så blev det mars.
Sportlov och hjärtevänsbesök. Vi roades oss med sparkturer och innepyssel.. som att sno ihop världsgod chokladmousse. till exempel.
ÄlsklingsLiten fyllde fyyyra år och det var förstås kalas för Storfamiljen här hemma! 
Så stort, så stort!
Nånstans på mitten av månaden behövde jag stanna upp. Andas djupt. Det var mycket där och då. 
Is-tid för pojkarna var en härlig belöning! 
Vi påskpysslade, såklart. 
Och mannen gav sin fru den vackraste påskbuketten jag någonsin skådat. 
Så blev det avslutningsvis Påskhelg och barnen var lyriska över Äggjakten!
2018-livet fortsatte med vårens första månad.. men mer om det, i Del 2.
Lillafrun
av Emmeli | dec 30, 2018 | Emmeli funderar, Recept, Söta kakor, bullar och pajer!, Tårtor och desserter!
Det där blev bland det godaste jag skapat i efterrättsväg. Så himla glad för det. Förstås.
Dessutom är det ju extra roligt när man provar nytt och svänger ihop på (pirrig) känsla, och så blir det mumsigt värre. Vi tänkte norrländskt till Julebalunsen…
…och med pappa-plockade lingonen från skogarna oss i kring, kändes det så härligt. Men! Får du inte tag på lingon och kan sno ihop sylten själv, så finns det ju förstås att köpa lingonsylt i butik… men tänk då på att ta någon ekologisk, bra variant, där lingon (!) är huvudingrediensen…. ej att ta för givet ju!
Lingonparfait
Du behöver:
(till två avlånga formar)
- 3 dl lingonsylt
- 1,5 dl florsocker
- 1,5 dl vatten
- 6 äggulor
- 5-6 dl vispgrädde
Gör såhär:
- Koka upp florsocker och vatten. Ta av värmen och vispa i äggulor. Sjud under omrörning, det får inte koka.
- Rör i sylten.
- Vispa grädden och vänd ned lingonkrämen.
- Häll upp i form och frys i 4 timmar… eller mer, förstås. Men minst 4 timmar!
Mandelflarn
Du behöver (till ca 20 stycken):
1,5 dl (100 g) sötmandel
1 dl socker
100 g smör
2 msk vetemjöl
2 msk mjölk
1 msk ljus sirap
Gör såhär:
- Struunta i att skålla mandeln, hacka hacka hacka bara! (så gjorde jag, men gör som du vill förstås! <3 )
- Blanda samma mandeln och dom övriga ingredienserna i en liten kastrull
- Låt massan sjuda under försiktig omrörning.
- Klicka ut smeten på välsmord plåt eller blakplåtpapper.
- Grädda mitt i ungen i 150 grader, ca 8 minuter. Eller till kakorna fått fin färg.
- Låt dem svalna något. Lossa dem med en vass kniv. Låt dom kallna på plant underlag.
Kolasås:
Koka ihop 3 dl grädde, 2 dl socker och 2 dl ljus sirap till kolasås i 10 minuter. Rör i 2 tsk vaniljsocker och gärna lite vaniljpulver. Och salt! -efter tycke och smak.
Stjälp upp parfaiten och garnera med lingon.
Njut parfait med ljummen kolasås och småsegt mandelflarn.
Kanske en nyårsdessert….
Önskar er en vacker sista söndag på året. Jag är alldeles pirrig i magen inför nytt år. En blandning mellan ovisshetens pirr och lyckopirret inför liiiivet….
Lillafrun
av Emmeli | dec 29, 2018 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jul på Drömgården, Juniflickan 2 år, Liten 4 år., Minsting 4-6 månader, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Så blev det alldeles i slutet av Julehelgen och vårt hem skulle fyllas med alla som bara kunde komma, från Storfamiljen.
Våra föräldrar, syskon, barnens kusiner och så. Rikedomen!
Jag älskar, älskar, älskar att ställa till med sånt här ståhej!
Visst, det är förstås lite arbetssamt också. Men ohyggligt roligt. Allt pyssel innan. Bakande, lagande… och bara att duka fint.
Släpa in granris och knipsa av, dra fram en drös pumlor och strössla ut och bara låta kreativiteten flöda som den vill utan att en endaste undrar varför i hela friden jag går lös..
I vanlig ordning behövs det möbleras om på ett eller annat sätt när vi ska få plats allihopa,
-julegranen släpades iväg in i hörnet och matbordet hoppade ut mitt i Salen och till sist hade vi stjärterum till varendaste gäst.
När hemmet var mer än redo, maten lagad, marschallerna tända och hela familjen julefina..
.. då började det knacka på dörren..
..och in strömmade Storfamiljen. För Julebaluns här på Drömgården.!
Mannen hälsade välkommen och sen följde mysig mingelstund …
… med Pippi Långstrump-sång och massor av småsurr. ..samtidigt som vi hade småsjåig stund ute i köket där allt skulle bli varmt och klart samtidigt. Skrattigt och härligt ändå och med Storan som vår kökshjälp då, hon tyckte själv inte att hon gjorde ett dugg men ni vet, många små små handtag kan vara så värdefulla!
Och till sist!
–
Till varmrätt serverades helstekt lax, västerbottensost-gratinerad pressad potatis, smörstekta haricoverts, rykande varm mild, men småsyrlig sås, sallad och hembakta tunnbrödet från ”Tunnbrödgubben” förstås.
Gullisar åt och syntes njuta så.
Till efterrätt hade jag chansat ihop någonting, som så lyckligt visade sig bli goda smaker ihop. Lingonparfait med salt kolasås och sega mandelflarn. Kittlade dödsskönt i kistan..
Till småttingarna hade jag gjort maränger så dom kunde komponera ihop en liten sviss hur dom nu ville!
Sovrummet förvandlades till filmmys. Kusingänget slog sig ner med varsina chipsskålar och mådde som prinsar och prinsessor..
Medan Salen förvandlades till En Magisk Musikstund jag sent glömmer.
Storan hade på äkta Musikfrökenvis förberett med en lunta allsångshäften. Så spelade pappsen och mannen gitarr. 
Storan piano. Jag fiol. Och hela älskade skaran av familj, sjöng och sjöng. 
Det är helt otroligt roligt att både M´s och min familj är musikälskare.
Vi fick sån feeling. Stilla natt. Julen är här. O helga natt. Och så vidare. 
Till sist var klockan närmare mitt i natten och oljemarschallerna brann fortfarande så vackert där ute.
Vi kramade älskade hejdå..
..och samtliga var vi överens om att det varit en riktig toppenkväll.
-”Det här är den värsta stunden”, sa Minimannen bestämt. Och mitt stora lillhjärta syftade förstås på att det är skrot och skräp när kalaset tar slut… men vi somnade i en trasselhög i storsängen så skönt, överens om att kvällen varit som magi och att det är tur att det kommer fler kalas…
Så, så gick det till. Den där Annandagskvällen, alldeles i slutet av julehelgen, när vi hade Julebaluns här på Drömgården! Minnservärt. Och mer än så. <3
Lillafrun
av Emmeli | dec 28, 2018 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Juniflickan 2 år, Liten 4 år., Minsting 4-6 månader, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
(Inlägget innehåller mysplyschiga reklamlänkar)
Ni vet hur det är… när man väntar på något så, så efterlängtat…. 
… ”kommer dom inte snaart”.. 
Det var förstås älskade vännerna från Norrnorr som vi väntade på.
Hela ungskocken var klädda i sina mysplyschar dom fick i julklapp av Mormor och Morfar.
Junis och Minstings dress finner ni HÄR (byxa) och HÄR (tröja)
Storebrors set, som nu är på mellandagsrea dessutom, finns HÄR (byxa) och HÄR (tröja)
Ullstrumpor på alla tre småttingar också, med halkispluttar under, souperbraiga, finns HÄR…
..Och till sist kom dom ju, hjärtevännerna.. 
Åh. Älskade vännerna.
Så himla, himla mysigt att ha dom här. Söta lilla familjen.
Tänker tillbaka, för några år sedan den här midvintertiden..
..så skrev jag och Carolin en maaaassssssa skarpsinniga (jojo, stick iväg Jante!) ord till vårt examensarbete. Med lillvännen S som vår kompanjon, precis så gammal som B är nu, ett halvår. Vi var ett starkt team, vi tre. Självklart med Pappa M vid vår sida och med i livspusslet, förstås.
Vi skrev när S sov, men ibland var det tvunget att krånglas extra. Kommer ihåg hur vi en gång hade en redovisning och M langade in bebben genom föreläsningssalens fönster.. jag ammade, sittandes på golvet längst bak i salen, och sen skickades älsklingen ut genom fönstret igen. Huu.. sån målmedvetenhet i att klara det pusslandet den lilla men idoga tiden i livet, alltså.
Och nu ses vi här med högskoletiden som ett kärt minne. Ses, i vårt hem. Alldeles snart har vi sammanlagt fem pluttar tillsammans. Livet. Bertil trivdes mer än väl i C´s famn som ni ser, med vacker-magen dom emellan. <3 
Efter matätande, efterrättande, kaffesörplande och lekande för småttingarna, var det gott med en frisklufttur.
Minimannen hade drömmig date inbokad och pös iväg, medan resten av gänget tog skön liten promenad. Lillprins i emmaljungan, och dom tvååriga vännerna slumrades gott i snabbvagnen bredvid varandra, medan vi päron avhandlade livet..
… och det är ju så oförklarligt fint. Att träffa hjärtevänner. Det är som det alltid har varit.
Vi behandlar livet, högt och lågt. Skrattar, gråter en skvätt, drömmer och kramas och konstaterar än en gång himla himla härligt det är att ses..
…
När en dag i slutet av december, blir till ett kärt jullovsminne. Precis så.
Önskar er en skön sista, sista helg på detta år!
Lillafrun
Senaste kommentarer