Ett enkelt och höstgott middagstips kommer här! Världscharmigt nu också, i septembertider, att gå ut på gården och plocka äpplen (eller kanske få av snäll granne?) till grytan!
Kycklinggryta med dragon och äpple!
Ingredienser:
4 port ris (eller annat gryn)
1 gul lök
2 äpplen
ca 600-700 g strimlad kycklingfilé
1 msk olja
salt och peppar
3 dl äppeldryck (ciderkaraktär)
1 kruka dragon, eller en rejäl strössling av torkad dragon
2-3 dl vispgrädde
2 tsk majsstärkelse
150 g haricots verts
Gör såhär:
Koka riset enligt anvisningen på din förpackning.
Skala löken, skär den och äpplet i klyftor. Skär bort kärnhuset från klyftorna på äpplena.
Bryn kyckling, lök och äpple i olja i en gryta (gärna gjutjärn!). Krydda med salt och peppar.
Häll i äppeldrycken och låt koka några minuter.
Hacka dragonen.
Blanda grädde med majsstärkelse. Häll ner grädde och dragon i kastrullen under omrörning. Låt sjuda ca 5 minuter.
Smaka av med salt och peppar.
Medan grytan puttrar, fräser du haricoverts i en stekpanna.
Servera grytan med ris, bönor och sallad.
Smaklig spis!
…
Nu väntar tisdagkvällen här hemma!
Dagen har varit väldans härlig. Vardagsmys när det är som bäst liksom. Jag har sprungit en tur med minsta barnen i vagnen. När Lillebroren sov kvistade jag och Juni in på loppisen och shoppade loss. Så har vi bakat snabbaste limpan och bjudit precis-hemkommen-från-föris-Storebror på världsgott mellis. Utelek under eftermiddagen sedan, i både regn och sol. Oerhört vackert. Septemberdagar. Hoppas att ni haft en god tisdag, på skolan, jobbet, hemmavid eller varsom. <3
Såklart, att det i alldeles vanlig ordning dimper ner en Måndagshälsning! Veckan som gick…
Fylldes av väldans mycket sånt ni ser ovan. Hemmaliv tillsammans med älskade småttingar. Just där, en typiskt syn när jag står och lagar middagen. Allllla är hungriga och vill ha mat NU och det rycks i lådor och skåp hejvilt, av Vilda Babyn. Storasyskonen teamar med mamman!
Jag provade ett nytt recept. Som gick hem hos precis alla. En superenkel kycklinggryta, med bland annat äpple i. Ni ska få receptet. Lovar!
Jag vek tvättberg. Och tröttnade på synen av det trasiga kring fönstren. Ptjaa. Sådär som det måste få kännas ibland, när man ständigt lever i ett renoveringssnurr. För det mesta bekommer det mig inte, röran alltså. Den är världslig så det förslår. Men nä, ibland bryr sig huvudet inte om dom kloka orden.
I skördetider är det extra gott med kvällsstunden. När lugnet lagt sig. Barnen sover. Disken är diskad. Och skörden är i sina burkar och flaskor.
Jag plockade många blombuketter. Stora som små. Och jagade… ser ni vad? Pricken vid saxen. Bananflugor förstås. Men tusan, idogt snabbtömmande av komposthink och ingen frukt framme, har gjort susen!
En vardagkväll bjöd vi hit familjedarlingar på middag. Alla småkusinerna var mer än lyckliga! En blombukett fick förstås följa med dom hem.
Persilja skördades. Jag ringde min mor, förstås. Och hon sa; ”jag brukar klippa fint, fint. inte stjälkarna! -och så lägger jag i en burk och stoppar i frysen”. Lycka att ha en mor. Att fråga, precis allt och lite till.
Vi hade älskad utflyktsdag, jag och barnen. Med nykokta saften, bullarna, varma chokladen, korvmackorna, småyoghurt, äpplen från trädet..
och..
Ser ni? Ni som följer oss på instagram stories, ni vet. Punktering.
Tur i oturen så fick vi det precis där vi skulle vara.. så vi utflyktade och var samtidigt strandade på vacker plats.. till M och Svärfar var våra räddande änglar. Det där Rymdskeppet alltså.. det är inte något reservdäck att byta till, inte. Utan behöver lagas, liksom. Och nej, det hade jag liksom ingen plan att ge mig på, med tre älsklingar i hjälp..
Favoritplats!
Så blev det fredag och stormen kom. Innepyssel fick det bli. Och lite övande på klockan. Och sjuhundra sifferfrågor. Och svar på ”varför?”. En treåring och en femåring. Det är liksom aldrig risk att det blir tråkigt eller tyst…
Det blev lördag. Och mina föräldrar tog hand om mig och barnen. Seeeer ni hur god lunch? Här hemma jobbade mannen idogt på med renoveringen. Lyxens lyx fick också, när Svärfar kom och förstärkte några oerhört värdefulla timmar.
Veckans sista dag, plockade jag en liten handfatsbukett, och kände mig helt slut och vissen.. gick runt med ett eget åskmoln ovanför mig. Berättade för barnen att ”idag är mamma trött och slut och så kan det vara ibland”. Vi var ute och lekte i friska luften. Barnen är som små happypills, alltså.
Jag fullkomligt avskyr såna där dagar som jag bara känner att ”nääeh, den här gåår inte att vända. än hur många tacksamhetstankar jag tänker så hjäälps det inte. jag skulle behöva sova. få en nya dag”.
Så vansinnigt nyyyttigt (puh, så moget sagt va?), att ha någon apdålig dag nu och då. Det visar bara mig själv och barnen (!) att jag är människa. Och det vill jag ju vara.
Världssnälla, duktiga kusinen var hos oss. Och mannen och L el-fixade.
Så började det närma sig kvällen. Och jag fick en chans till att sticka ut på en alldeles egen tur. Tror ni jag tog chansen?
Såklart!
Sprang. Flåsade. Funderade. Sköljdes av tacksamhet variant mycket stor. Efter middagen åkte vi till mina föräldrar, igen. Men nu även också med mannen med. För han var bjuden på bastu av sin Svärfar. Och jag med förstås. Den kvällen, med pappas bastu och mammas goda kvällsfika. Ord överflödiga.
Och på toppen av allt, så blev det En Ny Dag.
Det är fasiken en gåva, alltså. Flärd på riktigt.
Att få ta måndag med känslan av ny energi i kroppen efter en lång natts sömn.
Den här veckan planerar jag att fortsätta med skördande och köksdonande. Bland det roligaste jag vet! Idag har vi haft en idog dag ute på gården där jag provat att göra något för allra första gången. Ska berätta mer om det i ett trädgårdsinlägg senare. Ni ska förstås få det goda receptet på kycklinggrytan också. Så tänkte jag sända er lite Inspiration till Höstmyset! .. hur jag tänker när jag vill boa inför hösten. Små enkla medel.
Så vi tar ann denna ny vecka, visst?
Skapa era dagar, allt ni bara kan! Det ska jag.
Med Drömgårdsliv. Som nej, inte är perfekt på något vis. Det är helt sonika bara här, på denna plats, som vi tycker att det är som allra bäst och drömmigast, att leva och skapa våra dagar. Vårt Drömgårdsliv. Så glad att ni hänger med oss!
September är äppeltider! .. och måste jag promt välja ett endaste av alla mina äppliga favoritrecept…
Så väljer jag den här kakan. Den Godaste Äppelkakan.
Just nu pryder den dessutom ett tidning som florerar här i bygden, så jag tänker att receptet kommer väl till pass.
Så enkel att göra. Och så helt otroligt god.
Den godaste äppelkakan!
Smält 150 gram smör i en kastrull, blanda med 1,5 dl socker, låt svalna. Rör i 3 dl mjöl, 2 tsk bakpulver och 1,5 dl mjölk.
Grovriv ca 150g mandelmassa och blanda ner i smeten.
Bröa formen, häll i smeten, skala och skiva äpplen och tryck i smeten. Ös på med kanel, hackade hasselnötter och pärlsocker.
Grädda i ugnen på 175 grader i ca 30 minuter… känn efter med en sticka, liite kladdig önskar jag.. men det är tycke och smak som alltid!
(Parentes; Jag tar typ 1 dl socker och bara 100 gram mandelmassa, för att jag råkar ha en sockerallergisk och mandelmasserädd, mycket älskad, man. Och den mängden räcker gott och väl! Det var bara det jag skulle säga. Men ni gör som ni vill. Såklart)
Till kakan är en tjopp- tjopp-snabb vaniljkräm magnifik. Receptet på den kommer här och är prick hur god som helst till alla sorters bärpajer/kakor!
Vaniljkräm:
3 äggulor
3 msk florsocker
1 msk vaniljsocker
2 tsk äkta vaniljpulver eller vaniljstång
3 dl vispgrädde
Blanda äggulor, florsocker och vaniljsocker, vispa detta pösigt.
Vispa sedan grädden och blanda den med äggsmeten, rör ihop allt till en tjock kräm. Om du förvarar den i kylen under natten kan den dela sig lite, men den går snabbt ihop om du vispar upp den igen.
Låt kakan svalna en aning, dutta på en klick vaniljkräm och njuut sedan!
Den godaste äppelkakan!
…
(Är du hellre pepp på äppelpaj, så rekommenderar jag det HÄR receptet. )
Ljuvt att få vakna i ett helgfint hem. Det har blåst storm från morgonen. Så vi har pärlat nya armband. Målat naglarna i tjusiga färger. Sprungit ut på gården en snabbis, för att knipsa in en ny dahlia inför helgen. Och förstås varit hack i häl på en liten Vild Baby.
Tre favoritfärger från Essie. Från vänster, finner ni lacken HÄR, HÄR och HÄR.
Just nu har Lyko 3 för 2 på nagellack också.
Nya favoritjeansen som jag (nästan) bor i, finner niHÄR.
Jag älskar att sitta vid köksbordet och pyssla, rita och knåpa med barnen, som vi gjort idag.
Jag passade på att anteckna lite också, i mitt rara lilla block (som tillsammans med många varianter, finns HÄR). Smartaste suddbara pennorna finnsHÄR också.
Bästa handkrämen (härifrån) trötta mammahänder. Och Typiskt fredagshärlig grej för mig är också att unna mig en lång, varm dusch. Nix, inget flådigt badrum här inte. Ännu. Men kära nån, vattnet är mjukt och varmt. Och med min favoritinpackning känns det så väldigt lyxigt (finns HÄR).
Addera sköna känslan efter att äääntligen ha tagit tag i det där överfulla, superstökiga pysselskåpet som visst belamrats av hela världens post och allas gamla loka-crush-flaskor. Resten av återvinningen, kartong och plast och sånt, var också överfullt. M checkade ut från arbetet, invigde sin helg med en löptur. Sedan var det min tur att träna, och då tog M barnen på tur. Insamlingen hamnade på sin plats nere på byn. Så möttes vi upp igen, efter att mamman fått säkert 45 (!!!) alldeles egna minuter, träning och varm dusch.
Fredagshandling. Ungarna gjorde sitt ”pant-jobb”, fick varsitt kvitto att lösa in. Minimannen som jobbar på för sin fyrhjuling och Lillan.. som önskar sig en ponny. Jag smäller av. Förstå, att jag har en dotter som tjatar om hästar tillsammans med mig.
Medan mannen stod med storasyskonen, rejsade jag och Bertilen genom affären. Det blir tacos här hos oss ikväll. Och glass till efterrätt. Team Drömgården checkar in för helg och det känns prick hur härligt som helst!
Helgplanerna är peppiga. Liiite, lite segt har det varit med vår övervåning på sista tiden.. segt, så till vida att vi inte haft någon tid över för den och det därför står stilla och känns som att vi aaaaldrig kommer att bli minsta lilla färdiga. Men i helgen får den fokus. Jag och barnen drar på eget äventyr imorn, hälsar på Mormor och Morfar som varit ”utomblands”, som Juniflickan säger. Det blir mysigt! Jag har förberett ett inlägg till er imorn, med ett recept man liksom inte vill missa i dessa äppeltider. Kika in imorn bitti vetja!
Ok. Nu tar vi helg! Känt mig alldeles rusig hela veckan, så himla roligt med all respons på vår nya plats, Drömgårdsliv. Fullkomligt älskar att vara här och blir så glad att ni kikar in och hälsar på och dessutom med så mycket pepp och varma ord. TACK! <3
Vi tar en gammal goding som orden ”i det enkla bor det vackra” som Ernst säger. Eller klyschan och stora sanningen (!) att njuta av ”det stora i det lilla”. Kan ja, tyckas låta sådär fånigt, tramsigt nästan.
Men icke!
Jag tror starkt på att mata själen med gott. Tanka energi, inifrån och ut. För att kunna vara den bästa versionen av mig själv och må så gott jag bara kan.
Energi flödar ut. Energi behöver fyllas på.
-Skogen. Är magi för kropp och knopp….det är sen gammalt!
Idag är det torsdag. Och för prick en vecka sedan. Tog jag barnen på en liten eftermiddagsutflykt, när septembersolen sken och hösten kändes på intågande…(betydligt mer än senaste varma dagarna, faktiskt!)
Storebror hade varit och lekt sina timmar på förskolan med jämngamla småvännerna och vi här hemma hade snott till hemmet inför helgen och toppat det hela med att baka en sockerkaka. Vad kunde passa bättre, när jag hade lilla gänget samlat igen, än att packa ryggsäcken med några festisar, ljumma kakan, röda äpplen och bara susa till en favoritplats här vid vår favoritkust?
Behöver liksom inte vara krångligare än så.
Juniflickans hand i min.
Hörde mig själv utbrista; ”Kääänner ni liivet i er!?” när vi drog första andetagen av skog.
-”Jaa…?” svarade småbarnen…, småskeptiskt tittande på sin (helknasige) mor.
Dom är vana.
Men titta!
Sämre mellisfikaplats kunde vi ha haft.
Ett omåttligt nöjt skogsfikagäng!
Det är så gott (och lättsamt) för alla att vara i skogen. Den där ettårige Vilda Babyn tjavar på, stuper på näsan och känner sig fri. Mamman andas djupa andetag.
Fantasilekarna har ingen hejd och samarbetet är på topp. I bild försöker ”Radarparet” lyfta en tung sten till sin stensamling.
Alltsammans med lilla nyfikne Lillebroren hack i häl.
Åt skogen, så härligt!
Nästan beordrar er att göra något liknande så snart ni kan. Kanske en helgutflykt?
Luften är hög och himlen blå. Min egen suck dras i samma takt som naturen.
För var dag, blir det mer och mer höstligt.
Dagarna flätas samman av Drömgårdsliv.
Från morgon till kväll. Plötsligt är det fredag!
Hemmet doftar lavendel från linoljesåpan. Färska blombuketter står strösslade i hemmet. Kattpojkarna tassar in med sina leriga tassar. Jag går in i tvättrummet och känner att det fasiken är lyx med tvättmaskin, trots att tvättstugan här hos oss nästan är obefintlig och hejdlöst trång. Kikar in genom den där fula byggdörren i plast i hallen, undrar hur det gått för mannen där uppe den här veckan. Det är inte lätt alltid. Att hinna och mäkta med den där renoveringen. Men små steg är också steg framåt..
Häller upp kaffet, skvätter i lite mjölk som gått ut för ett par dagar sedan men som nog inte är sur. Tror jag. Sörplar bland dom gulligaste ungarna jag vet om. Beundrar dom maffiga dahliorna, från vår alldeles egna trädgård.
Tittar på klockan. Gläds av tanken på att han jag älskar mest snart kommer hem, och tre och en halv dag av tillsammanstid tar vid. Som vi alltid har det. Vad som vi unnar oss. Inte det som ger oss mest pengar, nej. Men tid. Tillsammans. Det viktigaste för oss.
Det är en mäktig känsla. Att göra dom val vi kan, utifrån våra behov. Som man bör egentligen, visst? Men oj så många gånger jag hör hur mycket stress och obehag som vilar över mångas vardag… där svaret egentligen inte finns varför, utan alltsammans är i en ekorres hjul, bara för att man ska göra så. Det är normen.
Jag säger inte att vi lever det optimala livet för alla. Men för oss.
Rönnen är röd och grönskan har börjat blekna. Tvätt hänger kvar där ute på strecket sedan dagar tillbaka, kanske hinner den torka den här gången då? innan nästa störtskur kommer..,eller så kanske inte. Vilken tur att barnvagnarna, som glömdes ute i ösregnet en natt, är torra nu i alla fall. Äsch. Världsliga ting. Liven lever och mår gott. Det är vad som räknas.
Jag tänker tillbaka på ännu en handfull dagar av HemmaMammaliv och blir lite gråtig. Jag är fredagstrött och kanske lite extra lättrörd därför, jag vet. Men näpp. Tiden i livet just nu. Den är magi.
Medan Lillebror sover, river jag av ett gympapass på köksgolvet. Sen går vi ut, hela konkarongen. Pappan kommer hem. Vi får mysigaste spontanbesöket av människor som har bo i mitt hjärta. Jag och Juniflickan ”gungar spindel”, medan Storebror ger fart till Lillebror. Storasyskonen springer iväg och leker med småvännerna och återvänder hem rödblommiga och lyckliga. Sen sitter vi där vid gamla slagbordet, hela familjen samlad, middagen står på bordet, när femåringen utbrister ”nu tillsammansskålar vi hörni!”. –För livet.
Det vi lever här och nu. En dag i sänder. Vårt ”Drömgårdsliv”.
Inte perfekt på något vis. Men här lever vi. Vår Dröm.
Och jag önskar att fler med oss, helst alla, kan och gör sina val som skapar det liv som fyller själen med gott för just dig. Gör vad du mår gott av. Omringas med dom som älskar dig. Skapa ditt liv allt vad du bara kan.
Inte bara susa på ”bara för att”. Utan lyssna inåt och göra val som fyller hjärtat med gott. För hur det är. Så har vi bara ett endaste var, av det häftigaste som finns…
…
Ta hand om er. Hoppas att er helg blir fin. Fyll den med själagott. Så hörs vi snart igen!
Det är septemberdagar och vi tar en morgontur i trädgården, tycker jag.
Så gott att gå ut på gården om morgonen, när solen stiger och sirlar genom äppelträdet.
Det blommar för fullt ännu, som ni ser. Sån lycka alltså!
Samtidigt blir äpplena rödare för varje dag.
Det är många guldstunder i naturen nu. Nu också. Var tid har sin charm.
Men ser ni?
Där mitt ibland all praktvädd, rosenskära och tobaksblom? Längst till vänster liksom..
En dahlia.
Och titta där; några till!
Och där!
Jag är alldeles mjuk i hjärtat av förälskelse. Och farmorlängt.
Tänk att det lyckades.
Dom där bruna till synes döda knölarna. Som petades ner i jorden i våras. Och som jag ju råkade glömma ute på bron en frostnatt också, och grät en halv skvätt över. Tänk att dom står där ute i trädgården nu och är så tjusiga att jag kolavippar..
Tänk att jag har dahlior. Precis som farmor hade. År efter år.
En upplevelse. Så mäktiga.
Jag kan inte se mig mätt, nej.
Dahliorna. Trädgårdens ståtlighet just nu. Och en ny blomsterfavorit hos mig. Solklart värd all sin väntan.
Så fort frosten nyper till, är jag den snabbaste ut i trädgården för att hämta in dahliaknölarna. Tanken är förstås att försöka spara dom till nästa år.
En bunt luktärter. Några salladsblad. Lite timjan. En näve persilja och några sockerärter.
Den lilla skördestunden!
-Alla älskar den…
…
Kikar in och önskar er en god onsdag!
Solen skiner här och det har varit två riktigt smyghöstiga morgnar. Otroligt vackra med hög luft!
Jag ska alldeles strax packa springvagnen full och dra ut för att kuta en sväng. Under gårdagens springtur trodde jag för en sekund att jag höll på att bli krasslig. Tills jag kom på att jag inte bara sprang (och att det ju är jobbigt.. hehe), ej heller bara med en unge, utan två, och det var uppför (!) just då. Men nej, sticker ej under stol med att det är skitjobbigt att springa med vagnen men känslan av att kunna ta sig ut, förena slumrande småttingar med flåsande mor och powerkänslan efteråt, är magi. Det blir min present till mig själv idag!
Hacka en gul lök, 2 stora tomater och en röd paprika. Stek tills alltsammans mjuknat. Pytsa över 4 msk skaldjursfond, 2-3 dl grädde och 1 burk creme fraiche.. med smak av fetaost/soltorkade tomater ger väldigt god smak! Pressa ur saften ur en halv citron och hacka ett rejält knippe dill för att röra i det i såsen. Smaka av med salt och peppar. Droppa ner kräftstjärtarna några minuter innan servering.. typ när din pasta är halvvägs..
Nu är det dags att susa vidare!
Det är septemberdagar och vi tar en morgontur i trädgården, tycker jag.
Samtidigt blir äpplena rödare för varje dag.
Men ser ni?
Och titta där; några till!
Och där!
Jag är alldeles mjuk i hjärtat av förälskelse. Och farmorlängt.
Tänk att det lyckades.
En upplevelse. Så mäktiga.
Jag kan inte se mig mätt, nej.
En bunt luktärter. Några salladsblad. Lite timjan. En näve persilja och några sockerärter.
Den lilla skördestunden!
Senaste kommentarer