Det var min 29-årsdag och födelsedagsmorgonen njöts. Fastän vi till kvällen skulle fylla hemmet med dryga tjoget av älskade familjemedlemmar och det stod kalasfix för fullt på schemat, så hade jag gett mig själv i present att förbereda och dona i massor innan, så att födelsedagen kunde ägnas åt i alla fall ett litet slag av sånt där; lugnan ro och mys med mina småhjärtan.
En runda i trädgården unnade jag mig också. Att den fjärde oktober kunna plocka in både rosor och praktvädd, rönnbär och höstfärgade hallonris. Underbart, ju!
Vi dukade och donade. ”Det här går ju bra ju, syrran!”, sa Bertilen!
En så otroligt vacker höstdag. Jag kände mig både barnsligt pirrig i magen och samtidigt lite sådär eftertänksam och funderande. Livet, ni vet.
Jag blev så lycklig då Storan och mannen gjorde det möjligt för mig att kuta ut på en fantastisk springtur. Kände mig så stark. Njöt av varje steg, lövprasslet och oktobersolen…. och ammestunden med Lillebror direkt när vi möttes igen.
Minimannen tyckte att vi pyntade med fasligt ”skrrruttiga” blommor… jag tyckte det blev fint, jag!
Det skulle bli höstigt födelsedagskalas, ju. Hej, hej där i gamla fläckiga spegeln!
Nu började det närma sig… och det var hetsigt värre där i köket.
Kycklinggrytan (den HÄR) puttrade för fullt på spisen, potatisen kokade över…men allt sånt hör till och vi high fivade där i köket, jag och den skäggige.
Allt ordnade sig och nu var det bara en sak kvar..
Vänta på kalasgästerna- pirret!
.. inom några minuter började älskade människor gå och rulla in på gården. Drömgården fylldes av älskat människorsurr, kramkalas, och födelsedagssång. Så älskvärt att det förslår!
Vi åt gryta och ”mammabröd” och barnen sprang runt i huset härs och tvärs och det finns inget jag tycker är så drömmigt som just det, när hemmet fylls till bredden. Av Liv.
Kalasfikat pryddes med sötaste teckningen jag skådat. Chokladtårtor (recept HÄR), chokladbollar (barnens favoriter!), ljuuvliga biskvier gjorda i långpanna (recept kommer, för så himla smidiga att göra och goooda!) och morotskaka på toppen av allt (recept kommer på den med, förstås!)
Tydligen så gott att det faktiskt inte gick att vänta till rumpan hamnat på lilla stolen.. älsklingen där! Med gullekusiner i bakgrunden.. den ena med glitterklänning, i ÄKTA guld, förstår ni…
Och nånstans här, knackade det på dörren och jag tittade storögt på Storan och sa ”vet DU vem som kommer nu!?”.. det var liksom ett så bestämt, rivit knackande…
Jag gick förväntansfull till dörren och öppnade… och där, stod inte mindre än fem älskade stjärnor till, som överraskningsåkt ända från Huduvstaden och hit till gamla gården i norr. Storasyster M med fina familjen. Vilka galningar alltså. Äsklingar, älsklingar. Och kvällen toppades än mer… med massor av sånt här;
Syskonsurr och skratt. I massor. Mannen fångade oss, en hjärtevarm syn tycker jag. Bara en systerdarling som fattades oss, fast hon kunde verkligen inte komma då hon hade det världsgott i ett varmt land. Ja, ni förstår ju.. jag var småchockad och så lycklig. Tänk att alla människor bökat sig hit, för min skull..
26 familjedarlingar var vi. Jag satt där i surret och tittade mig om, en sån ynnest.
Öppnade paket och blev gråtig. Skrattade lite till. Och dukade tillsammans med Storan fram ännu lite mer gott att äta. Man kan liksom inte äta för mycket gott, ju!
Vi åt kex och ost och skålade för livet och pratade om ditt och datt. Drömmar och sånt, stora som små. Rynkade pannorna på det flärfullaste sätt bland en hoper tapeter där alla gick in med sin åsikt med kraft och det var så härligt att det inte var klokt. Plötsligt var det midnatt och kramar hade strösslats och storfamiljen spritts härs och tvärs..
Medan ungarna snusade som smågrisar i Storsängen snodde jag en puss av mannen innan vi började stöka i köket, bland disk, mysig musik och minnen från kvällen..
Så, så gick det till. När det var höstig 29-årsdag och födelsedagskalas på Drömgården!
Jag kunde inte känna mig mer bortskämd, överraskad, lycklig. Och tacksam. Oändligt tacksam.
Tack alla som förgyllde min lilla 29-årsdag. Och tack, tack, tack för alla grattisar! <3
Frans Frasse Fransson sätter bild på känslan jag kan ha strax innan middagslagningen tar vid.
Eftermiddagströttheten.
Men ändå en önskan om en god, smakrik, näringsrik, enkel, smidig middag … låter ju tyyp omöjligt att pricka in alla dom punkterna, men att laga hela middagen på en plåt i ugnen minimerar disk och kastrullkaos och medan det bakas i ugnen hinner jag stöka undan på köksbänken och snabbt röra ihop en kall så till middagen och duka kring köksbordet.
Plåtmiddag!
Jag klyftar potatis och rödbetor. Strösslar över morotspengar och ett knippe färsk sparris. Ringlar över olivolja, saltar och pepprar och skjutsar in i ugnen. I typ 225 grader i 20-25 minuter (beroende på hur pigg ugn man besitter… våran är kanske inte rivigast på den här jorden).
Fetaoströra;
Under tiden rotsakerna bakas i ugnen, rör jag ihop en rejäl klick creme fraiche, smular i ett paket fetaost, saltar pepprar, ringlar i lite olivolja och vrider ur en halv citron som ligger i kylskåpet och väntar på bättre tider. Klart, en fetaoströra av rang!
Nu har 20-25 minuter gått i ugnen och jag lägger till sist på torskfilé som jag delat i portionsbitar, saltat och pepprat. Skjuts in i ugnen till torsken är klar. Typ 15 minuter till, med lite lägre temperatur (typ 200 grader).
Enkelt Middagstips, lagat på plåt!
Alla älskar det här hemma hos oss. Hoppas ni kommer tycka om det, ni med.
Bland det mysigaste och trevligaste vi vet, jag och barnen?
-Att pyssla tillsammans.
Knata ut i naturen och hämta in vad som bjuds just nu. Vi tog vackerfärgade lönnlöv. En rönnbärskvist. Och blåbärsris. Hösten är en toppentid för pyssel, skapande och kreativitet… kanske när regnet smattrar som mest mot rutorna. Precis som idag, den allra första oktoberdagen!
Efter att naturen plockats in, satte vi oss ned bland utvalda gremeljer ur pyssellådan.
Ingen kunde låta bli att dra på munnen och le åt skapelserna!
Minimannens höstsnubbe bar handsväska med rönnbär i. Juniflickan toppade sin med en stor tjusig hatt i hennes favoritfärg. Och Bertilen, kan ha fått liiite, lite hjälp med sitt Livets Allra Första Höstpyssel… omåttligt gulligt!
Det där blev min sista trädgårdsbukett för den här blomstertiden. Och som jag blomsternjutit, ända tills sommaren stöp i minusgrader och frostbitet grönt.
Så förgängligt ändå, hela alltet. Precis som ju livet är.
Jag säger inte att det alltid är lätt, självklart eller genomförbart. Men, i många, många stunder, försöker jag andas djupt. Sänka axlarna. Känna efter, hur känns solen eller fjuniga bebbehåret mot kinden? -Vara här och nu, så mycket det bara går.
Krama om dom vi älskar. Hålla hårt i tacksamhetstankar. Inte kika med bitterhet på vad ’alla andra har och gör’. Glädjas med andra, absolut! Men alltid utgå från sitt eget avstamp, sitt eget hjärta och försöka fylla själen med så mycket gott vi bara kan. Jag tror sånt bringar lycka. Inifrån och ut.
Hoppas att ni får en fin start på helgen,
Själv ska jag krama på mina små. Som jag gör prick varje dag. Men jag kan liksom inte få nog. Och lyckans också, den skäggige checkar snart in för helg. Eftermiddagen tänkte jag spendera med påtande, ute. Det är bland det mysigaste jag vet och den här septemberfredagen är sådär ljuv som bara en solklar höstdag kan vara. Kanske är det hösttjusigt ute på verandan innan fredagsmyset tar vid. Kanske inte.. bara för att jag tycker sånt pyssel är så roligt att jag inte vill bli klar på en gång. Just så.
Höstkvällen tar vid, höstdimman drar in över åkern och vyn från Drömgården är som en sida ur en trolsk saga. Just det! – Det var så det kändes. Inte så dumt. Inte alls. Faktiskt.
Det är kvällen. Trion sitter i sina badbaljor i det trängsta våtutrymmet jag vet om. ”Vilket SPA!” säger femåringen lyckligt som sitter där med lillebror vid fotändan och lillasyster i baljan bredvid. Dom tvättar håret på varandra, det är blött prick överallt.
Badrockar och pyjamasar flyger sedan fram som av en vind innan vi dunsar ner framfr Bolibomba.
Köksbordet är belamrat med alster från dagens Höstpyssel. Bertils Första Pyssel. Kolavippar.
”Mammabröd” rostas och kvällsfikat äts i väldig fart. Jag tappar räkningen hur många små mackor jag brer och mjölkglas som serveras. Jag älskar när barnen äter. Blir alltid som ett orosmoln annars, som nu när J inte haft så god matlust på ett par dagar. Än fast jag vet att hon garanterat har samma höstsjuka som både jag och B, så blir jag ändå orolig och lättnaden när hon idag tuggat på, är ljuv.
Vi är så trötta alla fyra och det blir gott att krypa ner i den renbäddade Storsängen. Känns alldeles nymodigt, efter allt Sommarnattande. Vi tar bokhögen med oss som vi lånade på biblioteket igår. Kanske orkar vi läsa en hop sagor. Kanske bara en. Eller en halv. Det beror på. Hur trötta vi blir. Och mycket vi måste prata om att vi längtar efter den skäggige Vackerpappan.
Höstkvällen tar vid, höstdimman drar in över åkern och vyn från Drömgården är som en sida ur en trolsk saga. Just det! – Det var så det kändes. Inte så dumt. Inte alls. Faktiskt.
Och mitt Mammahjärta? Det är obeskrivligt varmt. Detta Mammaliv. En ynnest större än allt stort.
Vi har fått berättat för oss. Att någon gång, för länge, länge sedan. Så bodde där i rummet en piga eller dräng.
Det enda rummet som varit lite varmbonat och den enda yta som varit hyfsad beboelig.
Vårt blivande sovrum.
Kommer ihåg den där vinterdagen när vi var där uppe och kröp ovanför taket och tömde spånet som låg där… och det var inte bara spån, nej. Nya, husets-rätta-jag-fönster på plats. Det reglades för tak och bara locktaket var på plats blev det liksom ett rum. Ser ju nästan klart ut visst? …..Meen..
Kära nån. Vad spånskottande och spånsugande därefter. Frysryser av tanken faktiskt. Ja, inte bara utav det där ”lilla” (18 kvm) rummet. Utan spåntömmandet av heeeeela våningen.
Men efter att det var gjort, spånet borta. Så började uppbyggandet.
Många timmars tråkjobb som inte syns. Urhuggande i timmerstockar, slangdragande, funderationer; ”ska vi ha eluttaget där eller där?” osv. Våningen som aldrig haft någon el, liksom.
… och så ”bäddas” det med cellulosaisolering så det står härliga till! Här las skivor ner, mest som en liten ljuddämpning.
Men vad hände med det där golvet nu då? Dom där 40 centimeter breda gamla, gamla golvtiljorna..Som vi var så förbenat kära i?
Som såg ut sådär och sannerligen behövde sin tro på sig. Och väldans med kärlek.
Vi bestämde oss föra att göra ett försök att bevara det. M började med elhyveln, som ni vet. Så tjusigt… men vad händer med Byggnadsvårdshjärtat?
En handhyvel hamnar i händerna på den skäggige.
Och vi blir helt nerkärade i synen. Alltså på det där smågalna sättet som verkligen berättar hur sålda vi är för den här gården och hur stor passion vi faktiskt lägger ner i denna renoveringssaga.
Tänk att få kliva ner på det här om morgonen.
Och efter att golvet åter hamnade på plats, då?
Ptja. Då täcktes golvet. Väggar har riktats. Eldosor har satts. Osb-skivor har kommit upp. Jag börjar tusan känna press att veta vad för tapet jag..menar viiii förstås (hehe).. vill ha. Okej okej.. alla väggar är inte riktade. Det ska gips ovanpå osb-skivorna. Spacklas några varv. Slipas. Men sen! Då väntar tapeterna…. iiiih!
Vi har haft en lång renoveringsperiod av att dela upp oss jag och M; Jag och kidsen är ett dreamteam. Snickarmannen, ett… Kan inte förstå hur han bara kan.. allt!?
Vi teamar och knegar, två päron och tre småttingar, vecka efter vecka. Titta här, gulliga arbetsledaren!
M, Vackerpappan. Och Minimannen, 5 år och en utav dom klokaste jag känner.
Men! Ej att förglömma. Vid tillfällen värda guld, så finns dom där som en kärlekens fallskärm. -Våra föräldrar. Som förra helgen när jag och barnen myste med mina föräldrar. Eller som igår, när barnen var på Farmor och Farfar-mys och både jag och M kunde greja samtidigt. Alltid, alltid, alltid värda att nämnas för det dom gör för oss.
Ok. Statusuppdatering av sovrummet alltså. Vi jobbar ju på mest överallt samtidigt där uppe, men Stora Sovrummet kommer nog vara det rum som blir klart först.
Jag har ju lovat er att hojta till när reportaget finns att läsa. Om oss här på Drömgården. HÄR kan kika om ni vill läsa!
…
Önskar er alla en god fredag och en härlig start på helgen!
Här i norr regnar det, vi verkar ha Höstens Första Snuva på besök och liten näsa snorar och möjligt fler inom kort. Vi alla ser fram emot Fredagsmyys… jag längtar efter choklad och häng i soffan med hela familjen, framför någon film som barnen valt…och att sedan somna i ett kärt trassel, alla tillsammans!
Snart. Så väntar vi frosten här i norr. Kanske har den varit väldans nära, redan i natt. Har du haft frost där du bor?
Den här tiden på året, vill jag boa och fixa. Jag tänkte att vi gör oss en liten tur och kikar runt på sånt som jag tycker sätter höststämningen väl.
Höstens mesta, bästa användbara ord. I synonym med hemtrevligt och trivsamt. –Myyysigt, är förstås vad jag menar. Och just så, vill jag omfamna höstens mörkare, kallare tider.
Att göra en rejäl städning i årstidsskiftena är förstås alltid härligt (tycker jag). HÄR kan ni läsa min ”storstädningsritual”. Men annars! –pang på med myset!
Fram med många mjuka filtar och kuddar. Innan nu shoppar nytt, kika i linneskåpet eller var du nu har kuddfodral och sånt.. gammalt, undangömt kan plötsligt kännas nytt och härligt och ”rätt i tiden” igen. Min ullfilt är en gammal favorit, både hos mig och Fransson. Ullfilt är typ ett måste. Så lägger jag de vackraste av fårskinn från Gotland här och där. Och så tänds det förstås otaligt många ljus och spisas myyysig jazz. Och på bordet? – något jag plockat från naturen. För ja, det är min största inspiration. Naturen. Just nu frossar jag fortfarande i vad trädgården erbjuder. Men jag älskar också att ta in några rönnbärskvistar eller annat, några strån i diket eller så.
Vi tar en titt på vad jag hittat inom kategorin Höstmys!
Klicka på färgade orden så kommer ni direkt till önskade produkten!
Att sätta en bunt kvistar i denHÄR urnan och stötta upp ryggen med dessa galet prisvärda sammetskuddar med smockresår. Kuddarna finns HÄR i massa fina färger.
Något stickat!
Jag är ju som ni vet väldans bortskämd med hemstickat. Vilket för mig är otroligt lyxigt och något jag gosar runt i allra mest nu och framöver. Men, dels tycker jag att ni kan kolla runt på loppis/second hand eller dylikt om du också vill ha hemstickat men inte kan ordna det själv. Annars! Så fann jag två godbitar inne hos Lindex. Och jag tror prompt jag villhöver åtminstone en av dom. Den blå tröjan hittar du HÄR och den naturfärgade HÄR.
Värmande ull!
Till sist! Fårskinn. Våra är från Gotland. Men jag fann ett inne hos Ellos som ser väldigt fint ut. Kika mer HÄR.
…
Vi välkomnar hösten med en massa mys i görningen, visst? Tiden när jag låtsas vara tedrickare (i alla fall för en kväll) och värmer mig under filten och tänder så mycket ljus att det verkar som om något slags ljuslopp pågår..och sömnen tidigare än långt efter midnatt, börjar vara mig kär. Att följa med i naturens tempo, tror jag är en god välmåendenyckel… inte alltid så himla lätt, jag vet.
Önskar er en god septembertorsdag!
Glöm inte att trycka på hjärtat om ni tyckte om detta inlägg!
-En endaste. Av alla vackra, väldoftande, lyckoframkallande, blommor. Skulle jag tipsa er om att så (går bra att både förså och strössla ut på friland när frosten dragit på riktigt) en endaste sommarblomma. Så skulle det bli…
Den är så otroligt tacksam. Blommar i evighet. Från mitt i sommaren till nu och fram till frosten nypt den alldeles. Den är både så vacker i rabatterna och står sig bra inne. Dessa bilder är ju från alldeles nyss, så ni förstår; blomsterlycka i september här i norr!
Ett stycke nyplockat fång med lycka!
Det äär en omöjlighet att välja, egentligen. En endaste av ettårings-sommarblomster. Jag äälskar ju luktärterna. Praktvädden blev också magi. Men den som kräver minst men ändå levererar otroligt. Är definitivt rosenskäran.
Så du som tänker att ”nästa år ska jag tusan också prova att ordna mig egna sommarblommor”, satsa på minst en sorts Rosenskära.
Jag är väldans nära att börja sucka längtar-efter-er-redan-suckar, till mina blommor. Fast det är slösaktigt. Så istället njuter jag allt jag bara förmår!
Ta hand om er så hörs vi snart igen!
Ps! Ser ni lilla ”knappen” med hjärtat, nedanför min underskrift ”Emmeli”?. Trycker ni på den knappen, så ser jag att ni gillar inlägget.. både som en pepp och hint till mig, vad ni gillar. Så glad om ni trycker, förstås! Ds.
Senaste kommentarer