av Emmeli | feb 4, 2019 | Drömgårdsrapporten!, Emmeli funderar, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Solen lyser in genomfönstren, solkatterna uppenbarar sig.. dom ohyggligt skitiga fönstren likaså. Men det ena läggs det mer fokus på, än det andra! 
Här inne är det varmt, där ute knarrar snön under skorna och kalla graderna är många. Det är måndag här på Drömgården! 
God måndag vänner!
Idag känner jag mig pepp. Njuter av ljuset så! Och den ohyggliga träningsvärken både jag och mannen stånkar oss över. Att jag varit duktig på att göra natt tidigare i helgen, än senaste veckorna, har också gjort susen. Jag får inte vara vaken till långt efter midnatt, har förbjudit mig själv det nu. Vi får väl se hur lydig jag kommer vara.
Just nu?
-Någon slumrar där ute, inbäddad i varm voksipåse. En annan läser ritning efter ritning och bygger sitt kära smålego. Den tredje bygger pärlplatta som hon ska ge till Momoj, säger hon. Vi delar upp dagen. Förmiddag inne. Snickarpappan är på övervåningen och jobbar, jag pysslar om småttingar här här nere. Och passar på att kika in till er medan alla påtar med sitt.
Resten av dagen sedan, planerar vi att fylla med friskluft. Snöskottning i solskenet. Äppelkinder. Kära Måndagspromenaden. En måndag mitt i livet, liksom.
Planerna för veckan? – Livet. Alltid först och sist. Vi hoppas också hinna massssor på övervåningen (hah!). Hembesök av söta Barnmorskan (meenar egentligen bvc-sköterskan) väntar. Nytt påfund, att göra även vid 8 månaders ålder på bebberna.. trevligt ju!
Jag ska fota och skriva för kommande samarbeten, är så pirrig i magen inför det.. kan JAG göra sånt, är inte det bara dom där superstora bloggisarna? Men nä, visst är det på tiden att ett HemmaMamma från norr som sliter hårt, lägger ner hjärta och själ och gör allt så ärligt hon kan, också får chans att ta steg framåt inom denna del av världen? Inte bara, bara tjusiga storstadspinglor liksom. Inget ont om dom, alls. Men balans kan bli bra?
I övrigt, ska jag förstås sända er (förhoppningsvis) härliga inlägg här.. jag har ordnat något peppigt som dyker upp senare idag. Ni vill inte missa, så håll utkik vetja!
.. och just det ja! Det kaaan vara så, att vi kommer välkomna en ny Drömgårdsmedlem denna vecka.. iih, jag längtar! Inga hemlisar så det är helt sonika bara att kika in här så får ni allt veta.
Önskar er en hjärtegod första måndagen i februari!
Lillafrun
av Emmeli | feb 3, 2019 | Juniflickan 2 år, Liten 4 år., Minsting 7-9 månader, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Helgdagar.
Vakna tillsammans. Äta långfrukost. Mannens maler sina favoritbönor och brygger det godaste kaffet ni kan tänka er. Ute är det snöstorm. Och det skottas. Både på Drömgården och i granngårdarna intill.
Jag bakar tillsammans med min dotter. Hon som knäcker ägg och hivar i mjöl som om det vore det självklaraste på jorden. Roligt så man knappt vill sluta, är det också. Och bakandet gav mumsigt resultat som blev lördagsfika. Ett recept ni så klart ska få ta del av.
Det pärlas och pusslas. Jag ammemyser under Oldemor-virkade filten tillsammans med lillprinsen. Det blir kväll och barnen badar, en efter en i baljan. Experiment är något Storebroren älskar.. och att ta in snö, färga med karamellfärg och ha som kompis bredvid badbaljan.. det, var en sån hit!
Det somnas gott till kvällen. Efter hela-familjen-nattning. Med läsning av nya Pettson-boken. Det kan vara så, att barnen fick den önskade boken, bara rätt upp och ner mitt i ingenstans, en dag tidigt i februari. Vi skämmer bort med kärlek.. men en liten pryl mitt i ingenstans, kan vara så himla festligt också.
Till kvällen när barnen somnat, brinner ljusen högt och lågt. Tystnad är och jag klipper och klistrar och gråter en skvätt över vad jag sätter in i familjealbumet. Från övervåningen hör jag en idog skäggig.. han jobbar för vårt bo.
Vi möts sedan. Och somnar tätt intill i finsoffan, som dom trötta men lyckliga småttingföräldrar vi är.
Helgen fortsätter. I sånt alldeles ljuvligt skönt tempo.
Det sörplas kaffe. Spelas mjuk musik. Visst, barnen tjivas ibland.. men mestadels är dom bara såna bästisar. Päronen tränar. Det tjavas ut i snöfallet. Därefter fylls hallen av vinterklädda små. Storebror hjälper sina småsyskon.
Snön tycks aldrig vilja sluta falla.
Jag sneglar åt tvättställningen och tänker att om några månader hänger jag småttingkläder där. Sen suckar jag, lättad. Vilar i vintern. Och tänker; Var sak. Har sin tid.
En februarihelg med fallande snö från början till slut! Hjärtat är varmt. Hoppas att ni haft det gott, ni med!
Vi hörs alldeles snart igen!
Lillafrun
av Emmeli | feb 2, 2019 | Juniflickan 2 år, Liten 4 år., Mammalivet, Minsting 7-9 månader, Stora Lilla Familjen
(Inlägget innehåller två pussliga reklamlänkar)
GulleBertilen! Minstingen i gänget.
…
Å. Mitt mammahjärta konstaterar… att det är helt otroligt… vad livet är intensivt just nu.
Varje dag är som ett helt liv ibland!
Det kryllar mest av alldeles underbara såna där stunder ni ser på bilderna. Det är absolut full fart, men känns ändå frid och fröjd och jag nästan letar efter en unge för att allt känns så under kontroll. Där sjumånaders-Bertilen sitter förnöjt och leker bland tusen leksaker, ständigt uppassad av någon och pusselbygge är igång med jag vet inte hur många pussel på rad.
Pussla är ett älskat bestyr här hemma. Värma upp genom att räserbygga småpusslen. Och sedan fundera en längre stund, med många, många bitar.
Inne hos Adlibris finns massor med fina pussel.
Den HÄR pussellådan med fyra pussel i, fick barnen av deras älsklingsmorfar för ett tag sedan.
Kanske tänkt att bo i lilla byn, men vi lånade med oss hem. Bra drag av oss..
Och DESSA småpussel i trä, med 12 bitar finns i flera varianter och är så fina. Vi har både med Pettson och Alfons. Och Pippi förstås!
Syskonkärlek! Magi.
…
Vi myser. Där vi är ute och åker spark längs lillvägen. Skottar snö. Pysslar. Ser på film. Eller går promenad och mamman pustar och barnen sover. Så möter vi pappan till kvällen. Äter ljuvlig fisksoppa och nybakt bröd. När barnen somnat efter nattasagan, passar jag och M på att träna tillsammans och kilar upp på övervåningen för olika bestyr.. som att bestämma var vi vill ha lampor.. och förbereder för eldragning.
Sen känns det också ibland stundvis, som om någon står bakom ett hörn och filmar för dolda kameran eller så. När HemmaMamman med toffsen på snedden och rödblommiga kinderna av fulla livs-farten, försöker ta sig igenom vad som känns som det tjorvigaste av snår. Ruffsiga mamman och dom tre små barnen, där dubbelknutarna av modern knyts och det känns som att livet är en fars… bland kisspottor, stenlika viljestyrkor, av-bebbe-nerkräkt mor och hejdlöst busiga småttingar.
Älskvärt. Alltihop.
Januari blir februari. Vi landar i helg. Gudomligt. Trasslet av sovande människor i renbäddade sängen var ett härligt fredagsfaktum. Nu är det lördag. Jag njuter av tullisarna på köksbordet, doften av helgstädat hem och tanken på att tvättkorgen är tom. Men allra mest, av att alla är hemma, att långa lördagsfrukosten väntar .. att vi smider planer för helgen..lagom med att göra och mycket mys och återhämtning. Det är tanken!
Önskar er en fin helg!
Och ni, ni är ju bara bäst. Vilken uppskattning ni ger mig för orden och bilderna jag sänder er. Så himmelens tacksam och glad för det. Skulle vilja skicka en kram till er alla!
Lillafrun
av Emmeli | jan 31, 2019 | Emmeli funderar
Jag tänkte härmed sända er min version av 10 years challenge.
Ni har önskat en sån och även tillbakablickar, så det känns kul det här… för jag har slagit ihop hela alltet.
Håll till godo!
Alla år är märkvärdiga på sitt vis, tycker jag. Men 2009 var faktiskt det året där jag tog så många val och riktningar, i flera vägskäl. Som nu 10 år senare går att utröna som väldigt, väldigt viktiga och livsavgörande val. Som att det ju var då dörren till hela mitt vuxna liv öppnades..
2009.
Vintermånaderna. Och jag satt där i skolbänken bredvid klasskompisarna, räknade härligt svår matematik och spånade på vad i hela friden man skulle göra av livet sen då? Naturvetenskapliga linjen gjorde det gott, massor med valmöjligheter. Sjuksyrra. Eller biomedicinsk analytiker. Något utav det. Lärare, precis som dom tre storasystrarna, det! ..skulle jag i alla fall inte bli!
Det var student. Om bara några månader. Naturvetarna, roliga klasskompisarna, Bobban-hjärtevännen, så många smartisar… och så jag. Lite så kändes det. I alla fall ibland, när självförtroendet tröt hos Duktiga Flickan, som inte alls var nöjd med så mycket annat än toppens betyg. Jag har alltid älskat skolan och matte- och naturämnena var mig kära. Men ni vet, musiken… den låg mig så varmt, varmt om hjärtat. Jag lät mattetalen samsas med sextondelarna och Vivaldi-konserten i g-moll. Fungerade ypperligt.
När våren närmade sig, susade jag söderut. Och spelade mig in på flera folkhögskolor, med fiolen på axeln och pianohänderna i ryslig kondition. Fick glädjande besked och ett angenämt val att välja. Jo, jag vill det här, tänkte jag. Än om huvudet stretar så sa hjärtat att Musikfröken, det var mitt mål. Studenten sedan, hurra, hurra och förskräckligt med tårar… och i framtiden låg ett fräsigt år i Huvudstaden!
I artonåriga Emmeli rymdes upprorskänslor. Men, jag följde vad mitt hjärta viskade mig om. Och också orden som en nära hjärtevän sa till mig; ”Följ flödet”.
Det var ju någon. Han, ni vet ju vem. Som än om vi just där och då var så långt ifrån varandra och för ett slag hade givit våra hjärtan åt var sitt håll, ändå bara var helt omöjlig av få från både huvud och hjärta.. och uppenbarligen var det ömsesidigt. Vi hade trånat efter varandra sedan innan vi började sjunde klass, ju…
En obeskrivligt vacker sommarkväll. Möttes vi. Och sedan dess har det varit Vi.
Vi hade då var sitt år framför oss.. med folkhögskolestudier. Jag i Storstaden. Och M i de norrländksa skogarna. Vårt första år som Vi, var magi. Också såå drygt. Så mycket längtan, ju!
Guulliga va?
…
Tack vare folkis-året, som gjorde att jag hann studera det jag inte hunnit inom musiken under alla natur-åren, (naturåren, som ju lärde så mycket annat som jag inte ångrar en sekund att jag läst). Tack vare det folkisåret, kom jag in på Musikhögskolan.
När vi varit Vi i precis ett år. Så friade M till mig.
Titta.
(Två BARN som precis bestämt sig för att leva prick hela livet tillsammans med varandra).
Så glad att vi vågat lita till hjärtat, från dag ett tillsammans.
Åren tillsammans har fyllts av liv. Liv vi levt med våra hjärtan.
Som Nyförlovade flyttade vi till Norrnorr.
Kommer ihåg hur vi spenderade en hel sommar till att leta möbler, gå på auktion och loppisar. Mellan allt sommarjobbande, förstås. Där på bilden var jag så trött av allt fix att jag satt ner mitt i sommarnatten och försökte göra något vettigt. Kommer ihåg pirret i magen när jag och M tog fullproppade släpvagnen och susade fyrtio milen norrut. Till Lyan vi aldrig sett på riktigt, utan tackat jag till i blindo och på hjärte-känn…
Vi älskade den. Från första stund.
Där i Norrnorr levde vi Studentliv i liten Lya. Spelade massor och berikades med fantastiska vänner. Susade hemhem då och då, träffade familj och vänner och såna där oerhört betydelsefulla djur som jag nästan gråter av längt till ibland..
Denna bild visar vad som var en så stor del i mitt liv mellan livet som 9-åring och ja, fram tills för några år sedan.. inget avslutat. Bara på paus.
2012.
..tillsammans med såå många älskade.
Livets viktigaste och självklaraste Ja.
Och den där hjärtevännen ni minns, som samvetskvalets och hjärtefladdrets sommar sa; Följ flödet! … Hjärtevännen, som är min ”HästMamma” från stallet och som betyder precis hur mycket som helst.. hon sände mig ord under bröllopsdagen;
Ӏlskade Emmeli!
Minns du den sommaren Emmeli?
Du med bedrövelser och kval.
Jag med sorg jag gömde.
Jag sa att du kunde, att du visste inom dig,
Kommer du ihåg kortet du drog?
FÖLJ FLÖDET
och det gjorde du.
Så idag står du där.
Glädjen och livfullhetens Emmeli
med din klippa och kärlek Martin
Två människor- ett hjärta.
Gud är God.
…
År för år. Fler livserfarenheter. Vi gjorde Livets resa, till Gambia. Med musikklassvännerna. Och mannen.
Ni förstår, prick en månad efter att vi gift oss. Så krockade vi med en älg. Det hade kunnat gå precis hur dåligt som helst. Men tack och lov var det bara bilen som blev skrot. På något vis, lyckades den olyckan bli ett argument, samt något finurligt uppfinnande av kurs för M… göra så att M fick hänga med, trots att han inte aaalls läste till Musiklärare som jag. Vilket flax! Vilken resa. Att få dela tillsammans! …
Tre veckor i en hydda, i en liten liten gambiansk by. Där fick vi se livet med nya perspektiv. Som jag lovade mig själv att aldrig släppa. Ögonen tåras.
Plötsligt hade jag utöver mitt eget, också ännu ett tickande hjärta inom mig. Kanske inte vad någon skulle kalla särskilt förnuftigt… men för oss? – Det bästa vi har gjort.
..Vi blev föräldrar och livet började på riktigt.
Vi flyttade ifrån norrnorr, med varsin examen och en liten ettåringsplutt. Med tårfyllda ögon över det sorgliga i att skiljas från alla vännerna..
Men vi åkte ju söderut.. mot den där drömmen, där i vår hembygd, som blev sann. Som två 24-åringar stod vi med ett helt hemmarn i våra händer. Ett år av jobb för mig, på liten del.. alldeles lagom med liten plutt på förskola och jag med bäbis i magen, igen.
Liten skulle bli Storebror.
Juniflickan föddes. Coolaste människan jag mött.
Och där tog det ljuvligaste av HemmaMammaliv vid, här på älskade gården.
Så bortskämda på livet och upp över öronen tacksamma. Väntade Minsting i mammans mage. 
Och som den självklaraste av pusselbitar, föddes Lillebroren B. 
Här är vi nu.
Dagarna som går. Det är livet.
När jag tittar tillbaka såhär så är det så fantastiskt mycket härligt som hänt oss. Jag veet också, att vi kämpat och gjort vårt allt många gånger, för att klara saker. Vågat. För att vinna.
Men även jobbiga partier i livet, eller dom där allra pissigaste sortens dagar, blir liksom ändå till något gott, bara för att jag får dela dom med dom där människorna jag älskar så. Jag är så tacksam precis var morgon, att få en alldeles ny dag tillsammans med dom jag älskar mest. Att vi får leva och må väl. Det är inte något att ta för givet ett endaste dugg. En lycka så stor.
Nu är det 2019.
Tänk om vi inte hade lyssnat till våra hjärtan, den där våren för 10 år sedan? Utan svischat åt var sitt håll och stannat där?
Oh. Vilken ryslig tanke.
År 2009 var det läskigaste, jobbigaste, mest spännande och fjärilsfalddriga året i mitt liv. Fjärilarna tog oss hit. Till Drömgården. Drösen av år som gifta. Med älskade Tripp Trapp Trull-skaran som våra tre stoltheter, som kronan av vårt Vi-verk.
Tio år alltså. Evigt tacksam. Men inte mätt på något vis. Jag önskar många, många år till här på jorden.
10 years challenge! På mitt vis. (En eloge till er som orkat läsa!)
Lillafrun
av Emmeli | jan 31, 2019 | Emmeli funderar
Några tankar från mig, såhär alldeles i slutet av årets första, första månad… ljuset har vänt och fåglarnas kvitter gör mig lycklig..
”Jag kunde, Mamma!” .. ett kvittrigt konstaterande från Juniflickan, till sig själv, efter att ha vågat stå på medarna för första gången, inte bara blivit skjutsad. Det gick som hejsan ju.
Jag-kan-känslan kan vara något utav det bästa jag vet.
Likaså är motsatsen, känslan av att inte kunna, att tvivla på mig själv, att inte våga(!), något utav det värsta jag vet.
2019 är här.. och ett ord som är mitt ledord för året är… Våga.
Så pirrigt. Jag lurar på en del saker.. och vad är det värsta som kan hända? – ”Äh, vååga Emmeli, du kan!”.
Vi kan. Vi vågar. Bara vi vill. Visst?
.
– High five, till er från mig❣️
…
Ord skrev jag på mitt instagramkonto (@lillafrunsdagbok) häromkvällen. Jag tänker att dessa ord kan gälla både små och stora saker. Och små i någons ögon, kanske är stora i någon annans. Huvudsaken vi följer var vårt hjärta, visst?
Ikväll kommer jag posta en efterfrågad tillbakablick i mitt liv, här på bloggen. 10 år tittar vi tillbaka, närmare bestämt. Nog har det vågats en massa massa saker. Och som vi vunnit! Så häftig känsla.
För visst är det så, om vi inte vågar, kan vi inget vinna?
Att våga kan handla om så olika saker. Att våga följa en tanke. En dröm. Göra något som känns småläskigt. Att våga lita till sitt inre…
I stort och smått tänker jag mitt 2019 lite såhär;
Våga, Leva. Våga bojkotta normer och andras eventuella tankar, lev på det sätt du vill, Emmeli!
2019 är också året jag fortsätter lära mig själv att vara snällare mot mig själv. Det är, bland annat, att våga, för mig. Jag njuter så otroligt av liiivet när jag känner att jag också pysslar om mig själv med vänlig och inte för sträng ton.
Våga lyssna till mitt inre. Våga lita på mig själv.
Vi är så peppade på att våga prova fler färgglada vegetariska rätter, försöka bli ännu bättre på att inte matsvinna och värna än mer om älskade jorden. Jag vill att mina barn och barnbarn ska kunna vandra gott på den i en framtid.
Våga fortsätta Drömma!
Jag lever min dröm nu, precis som livet är. Det, är en så otrolig känsla.
Så främst av allt. Tänker jag nog bara Våga Vara. Precis här, där jag är, just nu.
Våga vila, i känslan av att vara i ett så stort livskapitel som det här är för mig.
…
Jag fick såna fantastiska ord skickade till mig häromdagen. Jag sänder dom vidare till er;
”Det är omöjligt”, sa Tvivlet.
”Det är farligt”, sa Rädslan.
”Det är onödigt”, sa Förnuftet.
”Prova ändå”, viskade Hjärtat!
…
Har du några drömmar? – Våga lita på dig själv. Och kör! Ingen dröm är för stor. Jag hejar på dig!
Lillafrun
av Emmeli | jan 30, 2019 | Middagsmat!, Recept
Vill du smaka något så otroligt färgsprakande, vegetariskt och gott?
Då vill jag tipsa dig om att laga Morotsrårakor, med kikärtsröra och en god, fräsch quinoasallad med gröna blad och fetaost i. Mitt absoluta favorit-vego-recept just nu. Kommer här nedan till er!
Morotsrårakor!
– med kikärtsröra och fetaostsallad.
Quinoasallad
- 4 port quinoa
- 1 msk olivolja
- 200 g fetaost (valfri! jag använde sån salladsost på burk, ni vet)
- babyspenat och/eller ruccola
- salt och peppar
Kikärtsröra
- 380 g kokta kikärter
- 1 vitlöksklyfta
- 2 msk olivolja
- 1 msk sesamfrö
- 1/2 tsk spiskummin
Morotsrårakor
- 500 g morötter
- 1/2 kruka persilja (eller 1/2 paket frusen persilja)
- 2-3 ägg
- 1 dl vetemjöl
- 3 msk sesamfrö
- 1 tsk salt
- 2 krm peppar
- 1 msk olja
Quinoasallad: Koka quinoan enligt anvisningen på förpackningen. Vänd ner olivoljan och blanda med önskad fetaost och till exempel ruccola och eller babyspenat. Krydda med peppar och eventuellt salt.
Kikärtsröra: Skölj kikärtorna och låt dem rinna av. Skala vitlöken. Mixa kikärtorna med vitlöken i en matberedare. Blanda ner olivolja, sesamfrö och spiskummin. Smaka av med salt och peppar.
Morotsrårakor: Skala och riv morötterna grovt. Hacka persiljan (eller använd fryst persilja, det gjorde jag. funkar finfint!). Blanda morötter, persilja och ägg i en bunke. Rör ner mjöl och sesamfrö. Krydda med salt och peppar.
Klicka ut smeten och stek dem gyllenbruna i oljan i en stekpanna några minuter på varje sida strax innan servering. Är det så att morotsplättarna inte vill hålla ihop riktigt, hiva i ett ägg till så går det bättre… säger hon med erfarenhet!
Servera morotsrårakorna med kikärtsröra och quinoasallad.. och njut av alla härliga smaker och dofter!
Hoppas att ni har en god vecka!
Jag längtar tills kvällslugnet lagt sig här hemma. Onsdagstrött trebarnsmor, mao. Intensiva dagar, minst sagt. Men älskvärt och tacksamt så det förslår!
Lillafrun
av Emmeli | jan 29, 2019 | Emmeli funderar
Medan snön faller… slår lilla syrenkvisten ut i det knalligaste av grönt.
Det är himla härligt att unna sig ett knippe tullisar eller så, nu och då. Men mitt bästa tips såhär års, om du vill blanda upp köpesblommorna, tänka på dina kronor och älskade jorden.. det är att knipsa in en liten kvist.
Sätta i vackervas. Och njuta det gröna mitt i vinterns vitaste vitt. Så himla härlig känsla!
Att bara vila i vintertiden men ändå känna i hela kroppen, genom att titta på kvisten, allt gott som väntar framför…
Det här är syrén. Som man kan få att blomma till och med.
Körsbär är underbart vackert också, ju.
Tisdagstips från mig till dig!
…
Nu ska vi fortsätta tisdagen här. Lillebroren sover gott ute i vagnen. Och Storebroren, jo han susade vi iväg med på Förskolan för en stund sedan. Å. Gullhjärtat, saknar redan. Vi har haft låångt jullov, följt av en vecka med små duttar förskola och sen drog vi till med nästan tre veckors Januarilov, minsann. Har så njutit av denna start på året tillsammans med barnen. Intensivt, ja visst. Men underbart. Det har suttit som en smäck för oss alla. Men idag var kompisleken efterlängtad också! Medan B sover, ska jag hitta på mys med min lilla Storasysterlediga tjej nu!
Ta hand om er!
Lillafrun
av Emmeli | jan 28, 2019 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Juniflickan 2 år, Liten 4 år., Mammalivet, Minsting 7-9 månader, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
”Kom nu Lillebror, så går vi på din allra, allra första pulkatur i livet!”
Och så gick dom. Lika beslutsamma, alla tre. Tripp, Trapp, Trull.
Helgens sötaste glimt.
Drömgården är täckt av den vackraste snö man kan tänka sig. Fjäderlätt. Och vitare än allt vitt.
Januari, sol och kalla, kalla grader. Sådär närmare tjugo stycken, faktiskt. Men det gick att simma i snön i alla fall, konstaterade Juniflickan som ni bara ser mösstoppen av.
Det är gott att starta den här nya veckan med själagoda helgdagar i hjärtat.
Jag var uttömd på energi innan helgen tog vid, men ni vet… att bromsa in, vila och ha helg, gjorde susen. Mannen har visserligen haft jour ännu en helg, men det har gått bra det med. Inga nattlarm, då får man vara glad. Bara dagtid. Det är halt om vägarna. Olyckor sker.
Vi har haft en helg där vi kramats massor, tränat, husjobbat och umgåtts massor med Storfamiljen, både lördag och söndag. Så värdefullt. Söndagmiddagen hos Svärisarna igår avslutade allt härligt umgänge. Gott. Och himla fiffigt att vi har så nära hem. Pappan var iväg och räddade liv längs snöiga vägar, och jag tog mina tre och knatade lilla vägen hem. Himla vacket! konstaterade tvååringen.. om snöfallet som föll.. ja så hiiimmelens vackert..
Älskade ungar. Som Mamma är lycklig över er! Jag ger er mitt allt. Älskar er tusenfalt. Och jag bär dom gråa hårstråna mammalivet ger, med sån oändlig stolthet!
…
Så är det en ny måndag.
-Januarimånadens sista!
För precis en vecka sedan var det kallt, så kallt och jag promenerade med kinder utan känsel. Idag, planerar jag att möta upp Storan i mörka kvällen, i inte alls så många minusgrader. Dra på mig pannlampan jag fick i julklapp av mannen och ha sån där efterlängtad Storan-Lillan-tid. Det är alldeles för längesedan nu. En snökanon väntas komma under dagen, det blir spännande!
Vi har också en snutt kvar av Karlsson-på-taket-filmen som väntar för hela familjen.. älskade bestyr alltså. Älskade Tillsammansmåndagar, med alla hemma.
Kanske spikas det lite innertak på övervåningen en stund, då det minimerades tid i lördags på grund av snöskottning.
En liten matlista ska jag knåpa på också. Och på riktigt fundera ett varv till på det där med höns här på Drömgården… tänk så drömmigt!
Här inne i bloggen funderar jag på att kika bakåt i livsarkivet och kanske knåpa för ett 10-years-challenge-inlägg att publicera under veckan,.. vart var jag i livet för tio år sedan?… ett ganska så livsavgörande år faktiskt. Skulle ni vilja läsa?
Men tills vi hörs igen, lova att ta hand om er och ha en så god veckostart ni bara kan!
Lillafrun
av Emmeli | jan 26, 2019 | Okategoriserat
Byn. Som är mitt hemmahemma. Som alltid kommer att vara mig kär och göra mig hjärtevarm. Främst, för att två utav människorna jag älskar så det värker, bor där. Mamma och Pappa. Där, i lilla byn. Där är jag hemma!
Idag har mina föräldrar pysslat om mig och tre små barnen, medan pappan och snälla svärfar spikat tak på vår övervåning. Farmorsvärmor? Hon levererade nya stickesockar och annat härligt i en kasse. Kärlek alltihop. Förstår ni? -Tacksamheten. Så stor. Jag tror jag måste gråta en skvätt.
Jag, Torehunden och slumrande Bertil tog oss en lång och så skön promenad tillsammans. Längs hemtama vägar. Bland tystnaden. Pulsen som tickade mig ända upp i pannan. Och med träden som fullkomligt dignade av snö. Oj, som det har snöat senaste dagarna.. förutom att det gör livet lite krångligare, att jag är orolig för darlingar som är ute efter vägarna och så vidare, så är det bara mysigt faktiskt!
Som pricken över myset i lilla byn, tog vi sparken till loppisen. Köpte en liten kruka. Susade vidare till lilla mataffären. Köpte geléhallon. En gurka. Tandpetare. Kinapuffar. Och gjorde en sån där gottekaktus, ni vet? ..jag minns att jag tyckte det såg så fräsigt ut som liten.. när någon kompis fick en sån på kalas. Godis. Och gömda slantar i krukan. Så. Jag och barnen knåpade ihop den där kaktusen, sen pussade vi MammaMormor och PappaMorfar hejdå-vi-ses-snart, susade hemåt, mötte upp Snickarpappan, piffade till oss lite och sen har kvällen spenderats i Mäjadalen. Kalas! Min Gudson R firades. Och återigen, blir jag alldeles gråtlycklig över denna stora fallskärm av människor vi har i kring. En gåva, så stor.
En lördag att spara i hjärteasken!
Hoppas att ni också haft en fin dag.
Lillafrun
av Emmeli | jan 25, 2019 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Juniflickan 2 år, Liten 4 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen, Träning
Å. Ser ni!
Ni minns i början av veckan när jag tipsade om söta Stenugnsbageriet, Skogs-Hilda?
Samma dag hade jag och barnen bjudit hit lilla mor, barnens mormor alltså, på eftermiddagsfika. Men ni förstår, gulligaste MammaMormorn hade visst ”blivit inspirerad av en blogg” vars pennfäktare hon känner ganska så väl, och sedan åkt till bageriet och köpt med sig semlor. Så det blev visst MammaMormor som bjöd oss på fika i slutändan.
Alltså åhåhå, dom var magiskt goda! Årets första semla.
MammaMormorkärlek på en tisdag mitt i blanka vardagen. Så himla fint! Och gott!
…
Och nu är det plötsligt fredag. Det var ju nyss måndag? Varje dag är som ett liv ibland, alltså.
Den här veckan har vi fyllt till bredden. Och nä just det, kanske inte så många stunder av pustande för någon utav föräldrarna. Så det är med andra ord en trött trebarnsfamilj denna fredageftermiddag. Men jag törs lova, att det är fler med oss som har ”å så skönt med fredag”-känsla. Eller vad säger ni?
Jag och tre barnen har roat oss med massa mys om dagarna. Varit ute och lekt i snön. Skottat och donat. Här inne har det lekts med leklera, lego, tågbanan, byggts galna mängder pussel (vi har en ivrig pusselfas.. så jädrans roligt när bitarna börjar bli så många att vuxna mamman får sig en utmaning också) och trött-tittat på Emil i Lönneberga. Tvååringen har checkat av sin andra vecka som trulle-flicka… i ett knyck var blöjan veck, så impad av lilla coolingen J. Och nu medan allt är så nytt, så varendaste gång det ska susas till ”toovan”, är heela hemma-gänget så engagerat. ”Braaa Juni, viilken duktig tjej!”, säger Storebroren där hon nöjt babblar på om diverse toalett-lyckanden.
För varje dag som gått den här veckan, har den här mamman veknat likt en tjusig julgran som närmar sig tjugondedag knut. Något jag kanske glömmer, är att klappa mig själv på axeln ibland. Tusan alltså. Det är ett gediget Mamma-arbete jag gör om dagarna här hemma, med våra tre små darlingar. Från mysiga frukosten med tända ljusen, till nattasagan om kvällen. Vackerpappan är bäst i världen, absolut. Men vi kör intensivt nu med övervåningen och ja, ni vet. När han kommer hem från jobbet så fortsätter han att vara idog en våning upp… och jag, en våning ner.
Jag ger mitt allt, dag ut och dag in. Älskar vad jag gör och tycker verkligen att det är fantastiskt roligt och att det för det mesta ”går som hejsan!”, som min mor skulle ha sagt. Dom är meningen med livet, älsklingarna!
Och så jädra bra humör jag håller. Vilket tålamod jag har. Faktiskt. …..Men senaste två dagarna… uuuäh. Hujedamig.
Det har liksom bolmat rök ur näsan på mig. Varit Lilla My upphöjt till evigheten. Jag har bett om ursäkt redan på morgonen när jag vaknat och sagt till barnen att ”mamma är sur idag.. okej?”. Alltså. Jag har varit så mycket gnällig att ni anar inte. Tänker inte trötta ut er med detaljer. Mer än att jag ska bli bättre på att uppskatta mitt vanliga jag, orken, energin och humöret. Det är livet, alltsammans. Allt ingår.
Barnen har pussat på modern och sagt att dom inte alls tycker jag varit sur… sötisarna. Men dom vet heller inte kokandet jag känt inombords, mot dom tänker jag inte vara något oförtjänt åskmoln. Jag är mänsklig som alla andra. Jag vet. Försöker inte påstå något annat. Men det äär så mycket roligare att vara glad än sur och skör. Förstås.
Jag tänker såhär… fredag i helgfint hem, god middag, knösa ner oss allesammans i finsoffan, mumsa chokladmousse (den HÄR har Storebroren önskat!), se på något mysigt tillsammans och liksom varva ner och låta helgkänslan ta vid. Det blir nog himla bra just nu.
Fast först, ett träningspass med skäggigt sällis. Vi har inlett året med en gympautmaning förstår ni, fasligt roligt och peppigt! En hop endorfiner kommer också sitta fint.
Hoppas att ni får en god helg fylld med sån ni mår bra utav!
Lillafrun
Senaste kommentarer