av Emmeli | jan 24, 2019 | Övervåningens Renovering, Renovering och Byggnationer, Renoveringsprat, Stora Lilla Familjen
Januari månad.
Har tillbringats, renoveringsmässigt alltså, till att ordna övervåningen ett tak. I alla sina rum.
Vi har jobbat på, allt vi bara mäktat med. Och framåt har det gått. Vi fortsätter dela upp oss för det mesta. Jag och kidsen är ett dreamteam. Mannen och hammaren, ett. Och vid tillfällen värda guld, både med hammare och öppna famnar, middagsbjudande och kärlek; Våra föräldrar. Alltid, alltid, alltid värda att nämnas för det dom gör för oss.
Så. Vi tar en kik.
Nu har det gått några dagar sedan dessa bilder togs och saker har hunnit hända sedan dess.
Den översta brädan av locktaket, är spikad i samtliga rum. Två lager kvistlack på varje liten kvist. Följt av första lagret linoljefärg. I badrummet har pärlspont kommit på plats. 
På lördag väntar spikande av själva lockbrädan, så taket ser helt ut. Efter det. Har vi tak, i hela övervåningen. På riktigt, det pirrar i magen när jag skriver orden.
Superstökiga korridoren/hallen.
Storebrors rum.
Lillastorasysters rum
Den synen ni ser nu.. med stupet till trapp. Kommer så småningom att byggas igen och trappan kommer komma upp på helt annat ställe. Det blir härligt.. så slipper man den läskiga smala spången som nu är, för att komma bort till barnrummen..
…
En massa svar på frågor, kommer här! Fråga på eftersom också, jag försöker vara flitig att svara er på allt ni undrar ju… vad än det gäller. Jag kommer att slå ihop en drös frågor ibland, då dom är så lika.
1. Hur många rum finns på övervåningen? Och ska alla bli klara (typ) samtidigt? Hur många sovrum kommer det att bli där uppe? Hur många rum blir det? När är planen att ni ska bli klara? När är planen att ha det klart? Har ni någon tidsplan för när det ska vara färdigt?
– I detta nu finns det sex rum, plus en hall, korridor eller vad man väljer att kalla det. Vi tänker oss att Päronsovrummet samt barnens rum är prio ett. Men vi betar av, eftersom. Det kommer minst bli tre sovrum där. Vi har ett stort rum vi inte riktigt vet vad det blir… kanske ett arbets-, umgås-, gästrum.. Angående när ska bli klara är prick hur svårt som helst att säga. Vi gör ju allt själva. Det beror alltså på så mycket i livet huruvida vi hinner/orkar/vill/kan arbeta. Men vi är peppade. Barnen är guldgrisar som både tycker om att vara med och är schysta mot oss och sover alltid som smågrisar.. vilket gör att vi orkar mycket. Så vardagkvällar och en del tid av helgen jobbar vi på. Det vooore ju underbart om det inte är allt för många månader tills vi sover där uppe.. i alla fall i ett rum.
2. Finns det något ”scenario” du drömmer om som har med övervåningen att göra?
– Alltså.. Sixten har redan börjat leka på sitt rum. Det vill säga bland rangliga gamla golvplankor, bara timmerväggar och förvisso ett halvklart tak. Men tänk.. att gå från ena rummet till det andra, stryka handen längs vackertapetserade väggarna, känna såpadoften från torsdagsstädningen… lomma in i vårat stora luftiga sovrum, stå framför spröjsade fönstret och titta ut. Utsiken är fantastisk.
Det. Kan jag fantisera om. Det är ej heller så otroligt långt fram… hoppas vi.
Men ska jag heeelt spåra, och riktigt drömma mig bort, så fantiserar jag om när det där vackra stora badrummet är klart, tassbadkaret är fyllt av av varmt vatten, ljusen är tända högt och lågt, kristallkronan i taket glimmar, stjärnhimlen utanför likaså…och jag kryper ner i badkaret och värmer en vinterfrusen kropp… Alltså. MEN VAKNA, EMMELI! … det är långt dit.
3. Gör ni egen lockpanel eller har ni köpt?
-Vi har köpt! Berättar mer om taket en annan gång!
4. Hur blir planlösningen på övervåningen, antalet rum och så? Hur kommer planlösningen se ut? Jag skulle så gärna vilja se en översiktsritning, kan du bjuda på det?
-Rumantalet kan du läsa om högre upp. Men planlösningen har många frågat efter, ska försöka ordna en sådan!
5. Var det en skorsten i tegel jag skymtade? Ska ni ha kvar den synlig?
– Om du menar det du sett i vårt blivande sovrum, så svarar jag nej. Där kommer en platsbygd stor garderob att vara. Ute i hallen/korridoren syns ju också skorstenen, då i puts. Den kommer putsas om och målas.
6. Bygger ni till några väggar? Eller tar ner? Har ni ändrat något från ursprunget?
– Den enda vägg vi rört är den som var avskiljande mitt i hallen/korridoren. Kika HÄR så förstår du. Annars är svaret nej!
7. Tar ni vara på det som finns eller byter ni ut allt?
– Vi försöker självklart ta tillvara på allt vi kan… men det är just bara två golv som är vad vi kaanske kan rädda. Vi hoppas innerligt på det! Annars finns det liksom ingenting där uppe. En timmerstomme bara.
8. Vad använder ni för material?
– Oj, stor fråga! Men.. Virke i världsklass från lokalt sågverk. Duken vi sätter nedanför alla takreglar, är en diffusionsöppen ångbroms som hjälper gamla timmerhuset att andas på det sätt det vill. Locktaket kommer från ett lokalt hyvleri. Så småningom kommer isolering att sprutas in och det är en (miljösmart!) cellulosaisolering (läs mer om den HÄR) gjord av gamla tidningspapper. Fortsättningsvis kan man säga att det enda riktigt moderna material vi kommer använda, är gips till väggarna! Angående el är ju allt modernt om man jämför med 1800-talet, hehe!
Ni får självklart veta mer eftersom vi jobbar!
9. Vad ska ni ha för rum? Är allt sovrum?
– Det blir ett trapprum när man kommer upp för trappan (trappan som ska flyttas från där den är idag). I anslutningen till ett stort rum, så kallat Stora Rummet, just nu. Vi vet inte vad vi ska ha det till, exakt. Utöver det, två barnrum. Tjugofyra kvadrat härligt rymlig hall/korridor. Ett stort Sovrum. Samt ett drygt tio kvm stort badrum.
Ett tredje plan är förberett… kanske får Minimannen flytta dit när Lillebror önskar eget rum…
…
Puh. Sådärja. Mastodont renoveringskvällsläsning från mig till er. Jag tog inte med alla era peppande ord som ni också sände i och med frågestunden. Men TACK, vi läser varendaste ord och blir så glada!!
Lillafrun
av Emmeli | jan 23, 2019 | Juniflickan 2 år, Liten 4 år., Minsting 7-9 månader, Norra Drömgården, Recept, Sockerfritt!
Efter att vi varit ute hela gänget. Slumrat vagn. Åkt räserkälke. Fått äppelkinder så röda så. Då drog vi in. Och storasyskonen fick göra vad som är en favoritsyssla. Stå i köket och baka eller laga.
I en rykande fart svängde vi ihop en chokladbollssmet tillsammans.
Så himla fräsigt när det är mer än ok att äta lite smet innan rullningen, någon boll under rullningen och slutligen blev det några helklara också.
Chokladgott! .. och sådär förfäärligt nyttigt också!
Raw choklad- och kokoskaka… eller lika gärna Raw chokladbollar rullade i kokos…
Du behöver:
2 dl naturella cashewnötter
1,5 dl sötmandel
12 dadlar (urkärnade)
3 msk kokosolja
1 krm vaniljpulver
3 msk vatten
1 nypa himalayasalt
1 dl raw kakao
(en liten skvätt kaffe om du tycker om den!)
Riven kokos till toppingen
Gör såhär:
-Mixa nötterna i en matberedare till ett grovt mjöl. Hiva i vaniljpulver, himalayasalt och kakao och mixa ihop snabbt. Tillsätt resten av ingredienserna och mixa till en smidig deg.
Välj därefter att antingen trycka ut smeten i en form, toppa med kokos och ställ in i frysen en liten stund innan du sedan tar ut kakan, smakar och typ tippar baklänges för att den är så god.
Elllller väljer du att att rulla smeten till bollar och rulla dom i kokos, ställa dom in i frysen en liten stund innan du sedan tar ut dom, smakar och typ tippar baklänges för att dom är så goda…
…
Hoppas att ni har haft en bra dag. Min har varit fin tillsammans med barnen. Men jag har känt mig trött… det var sömnigt när jag nattade lilla trion för en stund sedan. M är på övervåningen och målar tak. Det är full fart här på gården, från morgon till kväll. Så älskvärt alltihop. Men den kan vara så att jag tvingar mig själv till söms innan midnatt ikväll… jag är alldeles farlig på att vara uppe sent just nu.
Natti!
Lillafrun
av Emmeli | jan 23, 2019 | Emmeli funderar
(Inlägget innehåller reklamlänkar)
…
God morgon vänner!
Jag sitter här med kaffekoppen och har en sån där überlyxig mammastund. Större barnen påtar med sitt, Bertilen sover vagnen och jag sörplar kaffe och spanar på sånt som gör mig alldeles vårvinternipprig i mitt fördolda shopaholichjärta. Fantiserar lite om vad som väntar oss.
Nej, jag tänker inte storshoppa.. Men alltså.. titta här nedan, så förstår ni kanske min pastellängtan…
![]()
Vårvinterfint 2019!
…
Absolut ljuvlig kabelstickad tröja som finns i så fina färger att jag får dåndimpen. Men en ljusblå skulle jag nog välja. Finns HÄR.
Att kombinera med vad som är det sötaste matchesterbyxor jag har sett. Finns HÄR.
Pricken över i, en söt blå hårsnodd. Finns HÄR.
![]()
Vårvinterhärligt 2019!
..Tänker att ” oh så sött att bära ett pyttefoto på barnen i berlock”. Söta halsbandet finns HÄR .
Unna mig själv att bli mjuk och len och dofta gott med favoritkrämen från Rituals det lovar jag mig själv också.
Och ni vet, hur jag är.. tycker inte att det ena behöver utesluta det andra. Svassa runt i storstövlar och fjällräven.. men gärna med ett piffigt nagellack på toppen.
Den här färgen ”måste” jag ha. Finns HÄR.
![]()
Våren 2019…
Då jag fortsätter leva HemmaMammaliv… sköna jeans och gossig tröja är en favoritstass.
Tröjan finns i flera fina färger. Kika HÄR.
Ska absolut spana in jeansen. Finns HÄR.
Och för kalasigare tillfällen, en blus!
…
Så. Då har vi en hel onsdag framför oss! Jag tror det blir en mysig dag. Kan inget annat bli, med dom där tre småungarna i mitt sällskap. Den Storebrors- och Storasysterledige.. och Lillebror, ständigt uppassad av prick alla. Absolut, ibland kivas storasyskonen, ibland är jag lika trött och gångjärnsgnisslande som dom kan vara och så. Men för det mesta. Njutbart. Och alltid, det bästa, bästa, bästa jag vet.
Hoppas ni får en fin dag, alla ni!
Lillafrun
av Emmeli | jan 22, 2019 | Emmeli funderar, Juniflickan 2 år, Liten 4 år., Minsting 4-6 månader, Stora Lilla Familjen
Det är kanske på tiden att jag berättar om den där stunden.. när det var Luciadag och ungarna hade öppnat ännu ett meddelande i deras adventskalender.
Lite avlägset i tid, tänker du. Men nix. För här kommer nämligen inte bara berättelsen om när två småungar fick en önskedröm sann.. här kommer också sötaste tipset ni kan tänka er. Sötaste, i dubbel bemärkelse!
…
Den där ljusa-trots-mörkret-vackerdagen.
Då överraskades barnen med ord skrivna i den där smällkaramellen.. ”En ypperlig dag för eftermiddagsmellis hos Skogs-Hilda!”. Det jublades.
Och Skogs-Hilda, förstår ni.
Är det gulligaste lilla Stenugnsbageriet ni kan tänka er.
Med bakverk bakade från grunden med de finaste av råvaror. Att gå in genom dom där dubbeldörrarna, mötas av kaffekoppar på trave, gamla kakburkar fyllda av gott och framförallt doften från allt det Hilda bakar. Det är fantastiskt.
Så stolt över att ha detta white-guide-märkta bageri så nära oss. Att vara med i White Guide, betyder alltså att vi pratar om ett utav Sveriges bästa caféer.
Bertilen sov helt obrydd.
Men vi andra?
…skålade i ekologisk hallonsaft, sörplade kaffe ur liten kopp och mumsade på godaste saffranssemlan jag smakat.
Med saffran då.. men alltså, nu hänger ju skylten uppe om Semlor, alldeles klassiska och garanterat ljuvliga, och jag blir så sugen på att göra oss en repris!
Tipsigt från mig alltså.
-Är du här i Mitt-i-Höga Kusten-krokarna och sugen på det mumsigaste fikat? …kanske planerar du en Höga-kusten-tripp i sommar? -Sök upp Skogs-Hildas, vetja!
HÄR är bageriets facebook-sida.
-Ni kommer inte ångra er.
Lillafrun
av Emmeli | jan 21, 2019 | Emmeli funderar, Jag och M, Juniflickan 2 år, Liten 4 år., Minsting 7-9 månader, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
(Inlägget innehåller en reklamlänk)
…
Vi startar veckan med en måndagshälsning och små glimtar från helgen som var..
…
Tjopp var det lördag och pysselverkstaden var igång!
Mamma laddade för ett lärorikt och peppigt Webinarium om sociala medier. Med ulltofflor på…
.. och ny fin ribbstickad tröja. Alltså, så himla fin och skön. Från Lindex.
Ni finner precis likadan HÄR
Ljuvligt vacker promenad i mitt hjärta också. I både sol, snöfall och till sist snöyra. 
Vi tog söndag. Mycket trött sådan. Brandismannapappan som varit ute på larm prick hela natten.. och oroliga frugan som aldrig är helt lugn förrän hon har honom hemma igen. Pappan försökte vi hålla sovande någon timme i all fall, innan vi bjöd på mysfrulle med nybakt bröd. Och massor av kaffe.
Krispig tur i solskenet. Vissa på bob. Andra till fots. En tredje i vagn. Stora pojkarna åkte skridskor en sväng också. Vilket gemensamt hjärteintresse det där kan bli.
Bråttom sedan. Till affären. För att köpa åtta stycken efterlängtade Söndagsgodiar.. likamed Det Bortglömda Lördagsgodiset.
Så glad så länge dom är skitnöjda med det lilla.
Hoppas att det får fortsätta så.. genom hela livet, tänker jag.
”Det bästa i livet, är att ha en familj”.. sa fyraåringen helt spontant och lyckosuckande, innan han slog igen sina blå för natten.
Och visst har vi massor att lära av honom? Jag tänker att tacksamheten kan forma varje människa.. till den bästa versionen av oss själva. Att inte tro att vi ska vänta in någon lycka… mycket av den skapar vi själva, i och med tacksamheten. Dag för dag.
Det är inte lyckliga människor som är tacksamma. Det är tacksamma människor som är lyckliga.
Håller ni med? Och jo. Ibland är det lättare än andra gånger, att finna ljus. Men… många, många gånger, så har vi så mycket val och möjligheter, i våra alldeles egna händer.. och tankar..
Den där skäggige är min klippa. Och jag vet. Att jag även är hans klippa. Sånt är fint. 
En skön stund under filten, bredvid kurrande katt, för trött mor. Ljuvlig stund. Likadå stunden där huset var tyst, mannen och jag tränade tillsammans och jag sedan kletade en kolsvart ansiktsmask i min fejja.. som för att göra mig superredo för måndag!
…och det är det ju idag,
-hej vänner och hej måndag!
Vi sjunger grattissång för älskad, spelar in gympapass till en vän (kika i instragram stories vetja för liten kik och också hela passet om du önskar måndagsgympa!). Så smider vi planer för veckan. Här inne kommer jag bjuda på ett inlägg om övervåningen som jag pratade om förra veckan.. men jag låter det vänta några dagar till, då jag tänker att ni ska få ställa frågor ni har om övervåningen, så tar jag med dom i inlägget! Så skriv här nedan, om ni undrar över något.. massor av frågor har redan trillat in på instagram. Så roligt!
Ok. Nu ska vi fortsätta denna mycket mycket kalla måndag! Nära, nära tjugo minusgrader.. men så smärtsamt vackert.
Ta hand om er!
Lillafrun
av Emmeli | jan 20, 2019 | Emmeli funderar, Norra Drömgården
Söndagkvällen är här.
Det är kallt så kallt. Det knarrar under skorna där jag går. Längs vår lillväg.
Där inne i huset sover småttingar gott. I mitt hjärta vilar helgen.
Hela drömgården badar i frostens gnister. Det är mörkt. Men ändå ljust.
Och där går jag. Under stjärnklara midvinterhimlen. Djupblå och så vacker. Känner livet och tacksamheten i mig.
-I fullmånens sken.
Hoppas er helg varit fin. <3 Vi hörs snart igen!
Lillafrun
av Emmeli | jan 19, 2019 | Emmeli funderar, Köket, Norra Drömgården
(Inlägget innehåller två reklamlänkar)
Välkommen in i vårt vinterkök här i gamla gården i norr!
Jaa, som det ser ut mellan varven alltså. När inte frukostgegget, pysselstunden, melliset, middagsröran, lego- och pusselbyggandet är igång, alltså. Små bebbeleksakerna utspridda över golvet. Och så vidare. Men det är ju det som är Liiivet, ju.
Fast som den sanna städoman jag är, så är det ordning var morgon och var kväll… och plötsligt händer det också mitt i dagen, som ni ser.
I fönstersmygen; begonian som gör att jag tänker på mamma varje gång jag tittar på den.
Det går i en sån härligt peppig fart på övervåningen nu.
Vi finner inspiration från olika håll. Men två särskilda böcker bläddrar vi mycket i.
Den ni ser ovan (hittas HÄR) och den HÄR ”byggnadsvårdsbibeln”
Och ser ni? Vad som skymtar där i kökssoffan?
Å. Ni förstår. Jag fick paket skickat på posten häromdagen.
Från min alldeles egna Oldemor.
Min Farmor och min Mormor har lämnat jordelivet. Jag saknar dom massor. Men gläds så, över att min alldeles egna låtsas-FarmorMormor lever i allra högsta grad. Norge-A, ni vet. Min bonus-Oldemor.
Det var hon som skickade paket med ännu en så vacker mormorsrutig filt. Bertil fick en i höstas. Och nu fick jag en tänkt till mig. Med gammelrosa kanter och i Emmeli-färger. Så mycket tanke och kärlek att jag blev alldeles tårögd, förstås.
Pratade med A i telefonen efter att jag fått paketet, och längtan blev stor efter dom där två, M´s Morfar och hans A, alltså.. som ju bor i det så vackra grannlandet. Så snart snön har lämnat, så susar dom hit. Det är jag säker på.
Nu om morgnarna när jag sörplar mitt kaffe och småhuttrar lite, drar jag filten om mig. Så varm. Stickesockar var medskickade också, som Minimannen hoppade i på en gång.
Och se. Tullisbuketten från min darling. Han vet hur man piggar upp en HemmaMammaFru mitt i livssuset.
Alla dessa människor, alltså. En gåva. Att ha ett alldeles eget tvärgammalt kök, likaså.
…
Så det var Vinterköket, det. Som det ser ut mellan varven. Nu med pasteller, skomakarlamporna på sina platser, loppad korsstygsduk på bordet, några nygamla kuddar jag fann i linneskåpet och för det allra, allra mest minst ett levande ljus tänt.
Hoppas att ni har haft en god lördag. <3 Kära nån, så skönt med helg, tycker jag.
Lillafrun
av Emmeli | jan 18, 2019 | Emmeli funderar, Stora Lilla Familjen
(Inlägget innehåller med-mitt-hjärta-tipsade reklamlänkar)
Så mycket själagott i en och samma bild, ju! Det ni ser viskar om min fredag.
Min fredagsplan; ”Jobba bort olika bestyr och sedan landa i skönt, skönt fredagslugn med liten ta-hand-om-mig-själv-känsla”. Fint så.
Det skurades och fejades, veks tvätt och vädrades. Tillsammans med fasligt spralliga och busiga hjälpredor. 
På köksbordet står årets första tullisbukett. Från en älskad och skäggig.
Lilla anteckningsboken konstateras full och en ny beställs HÄR.
Jag klarar mig inte utan anteckningsbok. Det händer så mycket nu. När barnen somnat om kvällen sitter mamman med pennan och är ivrig med idéer.
Klaaarar mig ej heller utan stickevackert. Som den här koftan som är den senaste Svärmorsstickade. Så fin, visst? Värmer det småfrusna mamman gott i januarikylan.
…
Solen gnistrar mot den puderlätta snön och fredagskänslan är på topp!
Pappan överraskar oss här hemma, och kommer hem lite tidigare.
Som kontorsarbetare är det dyrbart med friskluft under dagtid. Han tar med sig sina två äldsta barn ut. Skottningsbestyr på fyrhjuling. Så roligt, ju. Här inne tar mamman sig ett mycket efterlängtat träningspass med Minsting-PT i sällis. Efter endorfinrus följer friskluft för oss också. Och sköna suckar. Vilken vecka det här har varit! Maxad, så att säga.
Jag unnar mig en lång, varm dusch. Smörjer in mina vatten-trötta HemmaMammahänder med favorit-handkrämen. Bästis som gett mig den.
Och jag rekommenderar den verkligen. Finns HÄR.
Ett ljust, dimrosa nagellack på sedan, och mamman känner sig så fin och fräsch.
Lacket som jag använder absolut mest, som funkar typ prick alltid. Finns HÄR.
Jag premiärtänder mitt julklappsljus som jag fick av mannen. Sprider ljuvlig doft i det nystädade hemmet.
M fullkomligt strösslade mig med julklappar. Inte bara dom där två fina ulliga tröjorna. Även en massa härligt från favvismärket Rituals. Som det där ljuset.
Och en pannlampa fick jag också, förstår ni. En egen. Till mina och Storans mörka prommisar. Det är kärlek på riktigt, alltså.
Ljuset doftade så gott. Det finns många olika varianter av doftljus inne hos Lyko, HÄR till exempel.
Så själagod fredag. Att få landa lite efter veckan. Faktiskt få möjlighet att som småttingmor, få pyssla om sig själv lite. Himla härligt.
…
Ok. Nu; fredagsmysfortsättning här. Vi åt varma mackor till middag. Väldigt uppskattat av alla. Enkelt tyckte trötta päron. Godaste fyllningen var den med skivad rödbeta och fetaost. Mums!
Nu är vi peppade på glass och en vanlig hederlig ”skiv-film” som Minimannen säger.
Ni vet, teven hivade vi ju för någon månad sedan. Den fungerade ju ändå inte. Ful mackapär också. Men vi haar ju faktiskt ”Pappas dator” som ungarna brukar få se barnprogram på och så… meen, senaste veckan har vi liksom inte ens haft något fungerande nät här på gamla gården, så ni må tro att det är fräsigt och nymodigt nu, när mannen letat i gamla gömmor efter skivläsare och kan mixtra så en mysig fredagsfilm kan ses.
Ha en jätteskön fredagkväll och må så gott i helgen!
Lillafrun
av Emmeli | jan 17, 2019 | Emmeli funderar, Laga, Baka, Äta, Matbröd!, Middagsmat!, Norra Drömgården, Recept, Stora Lilla Familjen
Drömgården i Vinterskrud.
Så vacker tycker jag. Och årstiderna, alltså. Älskar varendaste en. Och försöker njuta av vad varje årstid har att ge mig. Känner in vad kroppen och mitt inre önskar. 
Jag vet ju att jag om några månader kommer vara fullt nipprig av längtan till att se om det blir några blomstrande lökar där i rabatten längs gårdshuset.
Förra året lyckades jag ju, äntligen. Första året, med precis inget saboterande alls. Av kissemissen, alltså.
Men nä. Ännu vilar jag i känslan av vinter. Njuter av den. Än om det aboslut är några snäpp krångligare med snö och vinterkyla, än barmark och varma grader.
Var sak har sin tid. Var tid, har sin charm.
Efter frukost tillsammans med dom tre småttingarna, klädde vi oss varmt och gick ut. Skottade, tog en liten sparktur längs lillvägen, ramlade i snön, kikade på när grannen körde sin traktor över sin gård och sånt, ni vet. Det är ohyggligt trevligt att bo som vi gör, i vår Bullerby.
Tre gamla gårdar i fil. Där vi är Norra (Dröm)gården.
Sen gick vi in. Och snodde ihop en bröddeg. Fort gick det. Ingen maskin som behövdes kånkas fram ens. Degen var bara att snöra ihop.
Medan degen jäste snodde jag ihop en hitte-på-soppa. Av morot, gul lök och potatis. Så enkelt.
Ungarna stod i fönstersmygen när alltsammans var klart. Vi hade bjudit hem han vi längtade så efter, förstår ni. Den skäggige Vackerpappan, förstås.
Och ni må tro vi hade en god lunch sedan.
Med rykande varm soppa och nybakt bröd.
Receptet på det otroligt enkla och vansinnigt goda brödet, finner ni HÄR inne hos min kära J. <3
Mums alltså!
Sen har dagen fortsatt att fyllas med pusselbyggande, charad-lekande. En lång stund där Musikfrökenmamman satt vi pianot och barnen roade sig med ”dans-stopp” eller rörelser till sångerna. Löjligt drömmigt för mig!
Och tänka sig, alltså. Imorn är det fredag! Jag ska strax krypa ner i den där renbäddade Storsängen och sova björnsömn.
Hoppas att ni haft en fin dag, hoppas, hoppas att ni känner hur fantastiskt tacksam och glad jag är för alla era avtryck här inne och på instagram. Ni är den finaste följarskara man kan ha. Helt tvärsäker på det.
Lillafrun
av Emmeli | jan 16, 2019 | Mammalivet
Efter veckans lugna Hemma-måndag-början, så visste både jag och mannen att nu blir det mastodontiga dagar. Ibland är det så. Som när vi kämpar på både jag och M. Husjobb, tv-uppdragande och Brandisjourande. Allt på samma gång. Och så jag, och Lilla Järngänget här hemma, från morgon till kväll.
Det är januaridagar och midvinterkölden är här, kring den norrländska gamla gården. Träden är frostklädda och solstrålarna magiskt vackra. Här inne bygger vi pärlplattor och spelar sällskapsspel. Klär oss varmt och går ut på gården. Åker spark och leker i snön. Vid middagslagningen har jag minst två hjälpredor. Det är gott att mötas, ”hela familjefemman”, som Minimannen säger. Och plötsligt är det kväll och ett ögonblick senare, ny dag. Storasyskonen springer runt, runt genom huset fulla av energi .Mamman gnuggar gruset ur ögonen. Och lilla bäbisen tittar storögdt på, alltsammans. Samtidigt som han på något outgrundligt vis rör sig runt över köksgolvet.
Kallgraderna är många. Men en liten utflykt får det bli. Barn kläs lager på lager på lager. Ull. Farmorstickat. Och täckkläder. Väl inpackade med minst tusen pinaler. Och en barnvagn som måstat plockats ner i molekyler för att rymmas i den lilla skruttbilens bagage. Då startar inte åbäket. Bilar som inte startar. Det är inte min grej. Men det är gott att veta, att barnen inte fryser, tack vare alla kläder.
Dålig på att be om hjälp är jag också. Men bättre ska jag bli, det har jag ju lovat mig själv. 2019 är året jag ber om hjälp och fortsätter tänket att vara snäll mot sig själv. ”Kom igen nu, Emmeli, kämpa!”. Gamla hjulspår, så hemtama. Men, så ringer den smått frustrerade mamman sin man. Smått skogstokig, faktiskt. Nä, just det. Han var inte värd något morrande. Så hon säger förlåt.
Till Mannen. Som precis skulle ta sin första lunchtugga, för att sedan åka direkt från Arbete till Uppdrag. Men ni vet, han är snällast på jorden. Kommer så fort han kan. I ett knyck har vi ström och kan susa iväg.
I bilen tänker jag. På ditt och datt.
”Tänk att äta lunch med båda händerna”, tänker jag och småfnyser av skratt för mig själv. Medan jag tänker på hur mina HemmaMammaluncher ser ut. Jag älskar dom, över allt annat.. men inte är dom lugna inte! Två som serveras, ofta en som ammas just då, någon som hunnit äta upp och ber om mer i samma sekund som jag precis ska sätta mig för att ta min första tugga av maten som börjat bli kall. Men nej. Jag vill inte byta det mot något. Jag skiter i om maten är pissljummen. Jag är där. Hos dom. Dom där tre människorna jag älskar till månen och tillbaka. Jag svarar på varje tilltal. Lyssnar. Och vi löser stordåd tillsammans. ”Tänk så bra vi har det”, säger jag. Som får sitta där och äta oss mätta, i varma hemmet. Det är ingen självklarhet, minsann. Barnen håller med. ”Skål livet, mamma!”, utbrister tvååringen. Och vi skålar tillsammans. I småskvimpande mjölkglas. Över livet. Livet.
Plötsligt är vi framme vid vårt utflyktsmål. Hos dom där människorna som gör mig så hjärtevarm, gång på gång. Är så tacksam över att ha dom i våra liv. Någon har varit iväg och handlat nya pussel till barnen. En annan har nybakt limpa att bjuda på. Värmen osar. Medan småttingar njuter, tar jag mig turen längs mycket, mycket välbekant väg. Hamnar på loppis, med rödblommig bäbis i sällskap. När jag går där bland gamla pinalerna med historia var och en.. tänker jag ”pyttsan heller!”, när jag tänker på den tjusiga Stockholmsmässan som pågår precis just denna vecka. Flärdfullt, förstås. Men den där loppisturen, med lillprins i sällskap, en guldig stor, urtjusig ram till familjefotot fyndad. En liten lampa likaså. Ja, då är jag mer än nöjd.
När vi ska återvända mot drömgården från mina föräldrar. Är vägen hem lång, så lång. Bäbisen är inte hungrig. Har inte ont. Blöjan är bytt. Men han gallskriker. Som han aldrig gör. Jag konstaterar, att lillprinsen nog inte tycker om att åka bil när mörkret fallit. Mamman svettas där framme vid ratten. Det är mörkt och jag måste, måste koncentrera mig på stora vägen. Men det är ren tortyr att köra bil med gallskrikande bäbis. Om det så bara är fem minuter. Vi får stanna tre gånger på den vanligtvis tjugo minuter långa resan. Så fort vi är framme, är allt frid och fröjd. Jag är helt slut. Men resten av gänget nöjda. Det är huvudsaken.
Som en fallskärm från ovan, bjuder Svärmor in till ”Gräsänklingsmiddag”. Inget kunde passa bättre. Så tacksamt. Till sist dimper vi innanför dörren här hemma. Kvällsfika serveras, leksakerna som inte lekts med på hela dagen är så intressesanta. Småtänder borstas. Blöjhinken stinker. Barnaskratten och kvällsbusen avlöser varandra. Sagan läses. En småväsande godnatt-vise-medley nynnas. Tripp. Trapp. Trull. Så sover dom.
Det är midvinterkalla januaridagar på gamla gården i norr. Stundvis sliter mamman sitt hår. Men i nästa sekund tjuter ungar av skratt och mamman är lyckligt pussmonster i släptåg. Jag ger mitt allt. Jag är lycklig varje dag. Jag säger INTE att det är lätt, alltid. Är oftast, precis helt slut när jag lägger mig om kvällen. Men det här är vårt sätt att leva Vårt Drömliv. Och det är jag så beredd att slita för. För att jag älskar det.
Godnatt från en trött trebarnsmor!
Lillafrun
Senaste kommentarer