(Inlägget är i betalt samarbete med Impecta Fröhandel)
Lilla Oldingstäppan skulle fyllas med årets fröer. Gräslöken blommar för fullt. En liiten tuva persilja har kommit upp från förra året.. men vi dundrade ner en rad nya persiljefrön. Och lite annat, som ni ser!
Små sockerärter.
Jag älskar hur barnen pratar om tidigare somrar, drömmande i rösterna.. om hur dom springer barfota och plockar in sockerärter att knapra på direkten, eller örter till kvällsmackan innan vi drar ut på sommarnattningen i vagnarna…
Morotsfrön. Sallad. Och så hoppas vi på en hop ”långa gröna ärter” som Skrållan säger.. haricoverts alltså.
Det ser ju väldans lugnt ut nu på bild, men det här är en fartig stund vill jag lova. Alla är peppade på att få peta ner fröer och mamman försöker hjälpa åt alla håll för att inte fröerna ska segla iväg med vinden..
Och så på med lite vatten på toppen. Lillebror fixade det, galant! En fiberduk att täcka över sådden med, tills det börjat gro och kommit upp några stadiga centimetrar, då brukar jag låta fiberduken få tas bort. Odlingstäppan 2020, liten men förhoppningsvis väldigt god.
Så kom vi till momentet att flytta ut all småplant till trädgården. Jag frågade gänget om hjälp..
Jag törs inte räkna efter hur många planter det kan ha varit. Viss blomstermani misstänkt. Men ooh så underbart!!
Storebror lärde sig blomnamnen i ett knyck och blev så entusiastisk av själva skapandet av rabatterna, att ett tag stod jag bara och glodde och försökte memorera allt han sagt.. .”nämen alltså mamma! det HÄR blir SÅ SNYGGT! jag tar två rosenskäror hit! förresten, lejongap, lejongap, lejongap blir bra här!”.
Underbara unge!
Här tänkte jag mig ett stort tråg med bara koralliga astrar.
Blir spännande, jag har aldrig haft astrar förut men dessa verkar fantastiska.
Silvery rose och Chamois Turm’ heter dom två sorter jag har! Jag delade på planterna försiktigt, försiktigt. Gräver en grop med handen. Vattnar lite där i. Sätter ner plantan. Bäddar om i god jord. Och vattnar lite försiktigt som avslut. Inga konstigheter.
Rosenskära!
En favorit. Och den går bra att förså, som jag har gjort här. Och den går också väldigt bra att direktså, vilket man kan göra nu när jorden är varm. Så än äär det fortfarande inte för sent att få sig ett blomsterhav. Om jag vore du, du som nu inte försått men ändå önskar sommarblommar att plocka och njuta utav i sommar, då skulle jag skicka efter frön till bland annat rosenskära! Så tacksam och vacker en… rolig att plocka in i buketter, står sig väl och en endaste planta ger massor av blommor.
Häromdagen bävade jag lite för hur det skulle gå att få ut alla blommor, med mina tre små hjälp- stjälpredor i kring.. men tusan vilket teamwork vi hade. Bertan tog vattningen på största allvar!
Till kvällen var vi i mål. Nu hoppas vi på blomsterprakt i sommar! Så himla underbart!
Och vet ni! Just nu har Impecta rea! Vill ni kika in den, bara spana eller skicka hem något du glömt, bunkra inför nästa år eller kanske är det så att du inte försått men nu önskar ett blomsterhav i alla fall.. jamen det går ju jättebra att ordna fortfarande. Direktså nu! Rosenskära, blåklint, solrosor eller en påse ”sommarblom” med klassiska sommarblommor, är några utav mina tips. Få nu dessutom hem fröer till rea-pris. Kom till rean HÄR!
Rean gäller på alla fröer i lager, t.o.m. den 14 juni eller så långt lagret räcker.
Hade en sån enormt idog arbetsdag igår ute i trädgården. Höjden av lyx, jag vet. Och nej, med mina tre gull som hjälp- och stjälpredor, var det inte svårt för HemmaMamman att slå igen sina blå när ljusa junimidnatten var där.. inte igår heller. Dom där ”småprojekten” börjar nu prickas av ett efter ett där ute på gården (det finns inga små projekt brukar vi säga? ett litet projekt tar ändå sin tid, alltid. Och gärna typ dubbelt så lång tid som man tidsoptimistiskt tänkt..visst?). Barnen leker nu i Lekstugan för fullt, jag njuter ljudet av gruset kring nysnickrade trappan och har min absoluta favorit-kaffesörplarplats just där, på ena trappsteget.. med hästarna alldeles bredvid. Precis allll plant, ett par nya rosor, alla dahlior och en nyköpt klematis grävdes ner igår.. och idag känner jag bara; Idag tar vi Sommarlov, barnen! … ja vi måste ju bara bestämma oss liksom, haha! ”Vi stackare” som är hemma för jämnan…
En allra första Sommarlovsmorgon!
På det drömmigaste vis. Ungar serveras frulle. Jag morgongympar. Och till sist sätter sig mor där på trappan och äter sin frukost i lugn och ro.
Alltsammans med det där stora vita äppelblomsfluffet ovanför. Hästarna nära. Samt en liten minimänniska som pratar och pratar… tjavar runt i sin prickiga pyjamas och är allmänt dögullig och glad.
Bertilen och syrenerna.
En nyfiken Fjäder. ”har du nån havregrynsgröt över eller?”..
Nu ska vi njuta Sommarlov.
Sommarlovsmorgnar, barfotabarn, hummelsurr och blombuketter plockade från vägens kant. Glass några för många och galopp över grönan äng. Midsommarnatt, barnaskratt och känslan av oceaner av tid Tillsammans. Tack Livet. För ännu en Sommar.
Vi startar igång veckan med Måndagshälsningen, i vanlig ordning. Med veckan som gick, veckans önskeplaner och så..
Dom allra första junidagarna..
Den första junidagen. Tillsammansmåndag för oss. Som alltid. En sån livsinvestering att det inte är klokt! Här spelades det hockeyspel ute i trädgården, pappan med kaffekoppen nära och Lillebroren fortfarande i pyjamas. Livet på en pinne!
Bertilen vattnade sina jordgubbar.
Vi donade i köket en hel massa. Bakade, både matbröd och sötbröd. Och dessa;
-Raw-chokladbollar.
Helt fantastiskt goda. Jag iddes inte väga kokosoljan som skulle i, och tog förmodligen lite mer än vad som står i receptet… och det där blev dom godaste vi gjort.
Sockerfria chokladbollar, typ 10-15 stycken.
Mixa ihop 45 gram rumstempererad kokosolja (men ta lite mer vetja!), 2 dl havregryn (fiber eller vanliga), ½ dl kakao, ½ tsk vaniljpulver, 7 st urkärnade dadlar och 2 msk kallt kaffe. Forma till bollar och rulla i kokos. Ät och njut!
En dag hade vi vänner på lunch och lek.
Enkel men god lunch serverades! En räserstund av hackning för morsan, sen var det klart. Addera nykokt, småljummen pasta till det ni ser i bilden. Det var gurka, tomater, rödlök, fetaost, salami, paprika, oliver, herrgårdsost i småbitar, mozarella och basilika, små korvpengar och majs…. Så fiffigt, alltid hittar då alla något att göra till sin egna pastasallad. Och på toppen, den godaste örtblandningen! Den hittar ni HÄR, tillsammans med andra godheter från samma serie. Så bra gå-bort-presenter!
Vi var tre ivrigt surrande mammor. Tre pluttisar som ammade och sov mest. Och fem små minimänniskor.. som lekte i lekstugan, sprang i tvärskuren, gosade med ponny, fick skjuts av undertecknad på fyrhjuling, sprang genom vattenspridaren när solen kom tillbaka.. ja åh, det där var en så himla härlig dag. Stoppat den i hjärteasken!
Ungar sommarnattades. Och mamman plockade blombuketter.
Vi hade Bästa Hovslagaren hos oss och M får lära sig nytt för varje gång. Ikran undrade dock ”vad håller du på med? det här brukar ju inte du göra!?”.
Vi vi fick njuta av skogsturer i vackra junikvällarna. Sagolikt. Från början till slut. Just nu är det M som rider Fjädern mest. Och jag blir buren av mitt Blå Berg.
I gårdshuset stod planten och glodde ut. Jag och barnen sådde i odlingstäppan och tankarna fanns på utplantering.. men längre än så, kom jag visst inte. Jag och mannen grejade till alldeles för sent in på nätterna, med olika saker. Skurade veranda, donade i snickeriet.. Det finns ju så vansinnigt mycket roligare saker att göra denna tid, än att sova! … det är vi överens om jag och M… så himla dumt, egentligen..
Här kom M in från sin ”lekstuga”.. ja alltså, fråga honom det verktyg han INTE har nu. Men, är man en Byggmästare så är man, liksom. Här, lycklig över att ha provat det senaste i samlingen och nu kunna tillverka snygga lådor och annat som behöver sammanfogas. Vänta bara, så snyggt platsbyggt klädskåp jag ska önska mig till nya sovrummet!
Min rabatt som inte är någon rabatt, blommade i gult och blått. Så passande, med nationaldagsveckan till ära.
Kvällssolen var fantastisk. Jag förevigade ögonblicket. Två bröder i samtal, i ett solbadande junikök.
Jag tankade mig med energi. Och stunden efter en springtur. Är magi. Fint halsband från Skrållan också, va?
Så födelsedagsfixade vi, förstås. Sånt är alltid helt omåttligt roligt tycker jag!
.. och smakade sommarens första, sviiindyra, drömgoda jordgubbar. Några rackare provsmakades och resten hamnade på Bertilens födelsedagstårta. Såklart lillprins skulle ha jordgubbstårta! Veckans sista dag var en så mysig 2-årsdag.
Tacksam, tacksam, tacksam.
…
Nu är det måndag igen. Så andäktigt vacker i detta nu. Solen är kvällsmjuk och det gröna så oerhört grönt. Nya veckans önskeplaner, som livet (och ett visst virus) är vägvisare för..
Veckans planer:
–Vara tacksam för varje ny dag. Den här tiden är sagolikt vacker. Det bästa jag kan tänka mig, är livet här. Här. Och nu. Tillsammans med älskade liven. Människor, hästar, kissekatter, blommor och doftande äppelträd och syrenbuskar.
–Plantera ut all plant! Alltså.. nej jag har nog inte haft möjlighet förrän nu, men jag draar också på detta moment(!).. tittar bara på planten nu och funderar på om jag ska hiva den och låtsas som om inget hänt?.. haha..eller bara ta tag i ”eländet”.. som ser förträffligt grönt och fint ut!… frågor på dessa tudelade ord? Nä, tänkte väl det. … bara ord från en trädgårdstokig trebarnsmor som kaaanske försådde liite för mycket i år…men det är ju så kuuul!
-Välkomna storfamiljen för 2-årskalas ute i trädgården!
-Plocka Liljekonvaljer!
–Susa iväg med Storebroren till Förskolans ”kottegrupp”.. så känslosamt, en sista stund där. Avslutning. Och vi tar Sommarlov då! .. S har ju haft sin 15-timmarsplats ni vet, så gott att som Storebror få använda så mycket/lite som vi önskat. Men senaste månaderna har det ju inte blivit något alls.. ett lite knasigt slut, men vi deppar inte.. peppar oss istället, ser det nya kapitlet skymta där framme, och tänker att det blir en väldigt fin avslutning på onsdag!
–Springa, gympa och rida i skogen. Nyp mig i armen, så härligt!
–Mysa med vännerna! Fira sommarlov (trots att vi har sommarlov jämt, haha!) med glass, kan det bli bättre?
–Fira älskade födelsedags”barn” i storfamiljen!
–Låta er hänga med på ditt och datt! ..genom bilder och filmsnuttar på instagram och inlägg här. Häng med ba! Längtar efter att få visa er hur Lekstugan blev, ungarna leker för fullt där nu och jag avundas dom lite.. med ett färdigrenoverat hem, hehe!
Må så gott ni bara kan, så hörs vi alldeles snart igen!
Klockan var svintidig morgon då hela konkarongen människor förutom en, trippade in i sovrummet, och sjöng för den där snusande lillprinsen. Paket och lilltårtan, stora ballongtvåan, traktorkortet och pytteblombuketten.
Ja vi sjöng och vi sjöng.. efter sisådär fem vändor av ja må han leva! så började lillprins röra på sig. Sneglade på oss alla och funderade allvarligt på att bryta ihop, ”bli väckt på detta vis!?”… men sekund två, var det som om han förstod…
…” aaahaa! det är MIN dag idag!”. ”Minna!?”, sa han och undrade om paketen var ”mina”.. och det var dom ju. Och snabbt var lille B igång med paketöppningen..
En lycklig Minsting.
..”ska du blåsa ut ljusen Bertil?”..”självklart!”, sa den nyblivne 2-åringen..
”Sådärja!”
…sen var det ju något som stod i gårdshuset och väntade, men vi skippade att allihopa skulle trippa ut där i tidiga morgontimman, då stormen tog i och regnet hängde i luften. Väldans likt väder, som dagen när Lillebroren föddes. Födelsedagsmorgonen toppades med att pappsen kutade ut genom dörren för att några sekunder senare komma insjungandes likt Lotta på Bråkmakargatans pappa; ”vad är det för en dag.. är det en vanlig dag? Nej det är ingen vanlig dag, för det är Bertils födelseda’! -hurra, hurra, hurra!”
En cykel! En sån där balansfinurlig en. Kärlek vid första ögonkastet.
Sen skulle Lillebror äta sin lilla tårta.. smakade så entusiastiskt. Sa sedan ”nää, uusch!”.. gick över till jordgubbar.. för att till sist titta på sin mamma med sina stora blå och säga; ”mamma? nån?”.. vilket ju betyder; ”mamma, får jag ammemysa?”. Lilla lilla älsklingen..
Så blev det ett litet break.
En storebror susade iväg på fotbollsträning med pappan. Lillebror tog igen sig med en långlur. Och jag hade mystid med min lilltjej. När familjen var samlad igen dukade vi upp för ett litet kalas. Ännu mera tårta! Och den här ska ni minsann få receptet på, så fräsch och god!
Farmor kom och förgyllde stunden med oss och ni ser ju hur nöjd B var över hela alltet.
(Ett storkalas har vi en annan dag.. en sån dag vi spanat in att vädret är somrigt och härligt och möjligheten att ha det gott ute, är god).
Sen skulle det förstås tas en cykeltur. Hela gänget! En sån där fräsig tur till en delvis asfalterad väg.
Chippen hakade också på.
Världens snällaste ponny. Med Drömgårdens alldeles egna Lotta på Bråkmakargatan tätt intill.
”Jiida, mamma jiiida”! .. såklart han skulle det också. Lillvännen som älskar alla vår djur så himla mycket.
På toppen av dagen fick barnen knata till Farmorn medan mamman och pappan fick ge sig ut med dom stora hästarna i skogen. Vilken present till OSS päron. Fira att vi varit trebarnsföräldrar i två år. Bästa som finns. Och att få ha lyxen med denna kärleksfallskärm till storfamilj, omkring oss… tanken på det gör att jag får en bubbla i halsen. En sån där gråtbubbla ni vet, som betyder tacksamhet där inga ord känns tillräckligt stora. En sån bubbla.
Vi sjöng för Lillebroren ännu en gång och hurrade och hurrade.. när lilla pyjamashjälten sattes i vagnen därefter, somnade han bums bredvid sin storasyster. Jag vågar nog säga, att han är mer än nöjd med sin storlilla födelsedag.
Lillebror 2 år idag! Å kära hjärtanes som vi älskar honom. <3
(Inlägget innehåller pluttgullig reklamlänk för Lindex!)
Å. Det är ju bara så himla speciellt med barnens födelsedagar.
Jag hade tänkt bjuda er på ord om odling idag, men nä ni vet hur jag är.. med hjärtat i handen, alltid. Så dom orden får komma en annan dag istället. Nu är jag så himla mitt i tankarna på att skapa en härlig dag för älskade Lillebroren i familjen. Ettåring ska bli tvååring.
Ungarna sover sedan länge. Ballongerna hänger i taket. Tårtan är bakad. Gräset efter barfotaspringet är borttrollat.
Jag ska nu bara slå in några små paket. Loppade porslinsfiguren och andra smågrejerna.. den största presenten ids jag inte slå in.. den får han leta ute på gården imorn istället…
Krinklade, vävda bomullsshorts i rostbrunt. Dögulliga. Likadana hittar ni HÄR.
Ännu en bok i favoritserien, Bonden Blom. HÄR hittar ni denna. En liten vattenkanna från Granngården.
Och så ska jag skriva på kortet. Ord från hans familj. Som beskriver hur mycket vi älskar honom, hur alla kan springa huset igenom när B är på dela-ut-kramar-humör.. för dom där småarmarna går inte av för hackor, där dom drar tag i en och kramar om. Vår lilla traktortokige, blomälskande, djurgalne, fortfarande väldans ammegosande Lillebror.
Det är fredag och solen vilar sig ett slag. Det småregnar, är ändå så himla vackert och alltsammans känns skönt, både för natur och människor. Veckan har susat i härlig, älskvärd fart. Där vi bland annat kalasbakat lite. Ni såg denna skymt igår och ni är många som önskar receptet. Såklart ni ska ha det. För det här mina vänner, är ett av de mest uppskattade bakverkeken jag gör här hemma. Både stora och små människor älskar dessa Butterbullar!
Smidiga, snabbgjorda och supergoda. Receptet finner niHÄR!
Nu skulle det göras Försommarhage här på gamla gården! -och självklart var hela gänget med på det.
Team Drömgården, ni vet!
Jo, givetvis tar det längre tid än om två vuxna skulle gasa på med fyra händer non-stop. Men att jobba, fixa och greja, alla fem tillsammans… nä det finns nog inget charmigare.. vad spelar det då för roll att det tar lite (ganska mycket) längre tid?
High five sa mamman och Bertilen! Nu var stolparna nere i backen och isolatorerna på plats. Bara tråden kvar!
Ungarna lekte och Ikran vandrade, fram och tillbaka, fram och tillbaka… ”ska. jag. få. komma. ut. till. det. där. drömgröna. snart!?”
…
Tillsammanskänslan. Hur alla hjälper till, så gott var och en kan. Ibland körandes stolp med sin fyrhjuling. Ibland bara lekandes med varandra. Synen, av barnen som växer med deras små uppgifter. Synen av lillunge kutandes mitt ute på gröna åkern, fri från bekymmer och med FRIHETSKÄNSLA lysande om sig. Denna plats, som vi har äran att kalla vår. Vi kan inte med ord beskriva tacksamheten.
Med hästarna blev denna gård så himla levande. Och precis hela familjen älskar arbetet med dom. Inte minst den där skäggige. Vi säger inte att det alltid är lätt, ibland är det småkrångligt ”att få ihop det”, men dom stunderna är få, till skillnad mot alla gånger vi känner hur livet rusar genom kropparna på lyckovis.
Men kom ihåg, ”att välja är att välja bort”, visst? Vi väljer att leva som vi gör, och med det väljer vi också bort en väldans massa. Vi gör inte alllt. Har inte allt. Om vi jämför med alla er andra, alltså. Men vi gör inte det. Tittar inte på hur andra lever och jämför. Möjligtvis inspireras. Men aldrig avundas.
Enligt oss själva lever vi det lyxigaste livet vi kan leva. Vi skapar vårt Drömgårdsliv. Här. Nu.
Ett stycke Blått Berg på span, med fin sommarpäls på vissa delar, blandat med lite tuffsig vinterpäls på andra. Världens finaste. Alltid.
Mitt i allt kommer Bertilen och säger; ”mamma! hand!”. Och så går vi. Dit han vill. Vi plockar ”omma!”.
.. Hästmamman mumlar för sig själv; ”ni veet väl hästarna, att dessa smörblommor låter ni bli!?”. Väldigt nojjig jag. Att släppa ut på grönt gräs är festligt. Men för spännande också.
Utsikten från Hästhagen är inte pjåkig. Här hade vi nu hållit på från morgon till snart middag. Pausat för lunch och mellis mitt ute i hästhagen. Såna där stunder som varken jag eller M kommer att glömma. Och förhoppningsvis, kommer även ungarna ihåg.. kanske inte Minstingen, ännu.
Älsklingsgänget!
.. och nu var det nära. ”Det här blir som en ceremoni!”, utbrister sexåringen. Vi ställer upp oss och öppnar sedan den nu så kallade Natthagen, till Försommardagshagen.
Och iväääg det bara! I full galopp! … under någon minut, funderade jag och M starkt på om killarna skulle spränga hagen. En viss kolaböna (Fjädern) var lite vääl ego över det gröna.. och som den flockledare han är här hos oss, så skulle han sätta sina vänner på plats. Men Ikran löste det där fint, vänligt men bestämt liksom. Som han är. Och Isprinsen kom sedan på att ”okej, det finns gräs så det räcker åt oss alla!”.
En drömsyn. Sedan barnsben.
Nu vänjer vi pojkarna, från bara några minuters betande första dagen, och ökar lite för varje dag. Hästpojkarna har innan betessläppet haft lite grönt gräs i sin hage att vänja in sig på.. men ändå, så tänker vi vara försiktiga, försiktiga. Under sommaren, när hästarna är helt invanda, kommer vi låta dom beta godisgrönt om dagen och ”ta in” dom till ”Natthagen” (Vinterhagen dom haft hela vintern) för att vila från Godis under natten… tugg har dom så det räcker i ”Natthagen”…
Men Hästar på grönbete alltså! Tänk att vi får vara med om det här..
Vi funderade och funderade men kom fram till att en klassisk trappa, som den vi ser på gamla bilden från drömgården för längesedan.. med steg åt tre håll och inte så mycket mer. En sån skulle det bli. Mannen skissade och började snickra!
Rejäla doningar till kombinerade bärlinor/vagnsstycken gjordes .
Grunden grävdes och jämnades till, betongplattor kom på plats och i ett nafs såg det sedan ut såhär. Sen följde en viss leverans-väntan… då vi denna gång bestämt oss för att prova den typ av virke vi länge varit nyfikna på.
Tjusiga virket anlände och mannen fortsatte.
.. ofta med medhjälpare/heja-på-are vid sin sida.
Till sist när trappan var klar kom vi visst på att lite grus vore fint också.. bort med torv (tusen stenar och bråkiga rötter) och dit med markduk och grus.
Och nu är trappan en självklar del av södergaveln!
Trappan är klädd med kärnfuru. Värt sin väntan. För tusan, så vackert! Kärnfuru är, om jag förstått det hela rätt, den innersta delen av trädet som har ett naturligt rötskydd. Som när ni köper tryckimpregnerat ni vet? Fast det här är naturligt. Ja, ännu lite dyrare än ”tryckat”, men värt det. Och det lite gråa ni ser på stegen, är träskyddet (från Organowood) vi penslat på.. gör att trät grånar så fint.
Såhär skriver SCA om kärnfura…
Varför ska jag använda kärnfurutrall?
Allt virke röntgas för att säkerställa att det består av minst 99 procent kärnved – vilket är den högsta andelen på marknaden.
Naturligt skydd mot röta, svamp och skadedjur.
Kräver ingen behandling eller inoljning för ökad livslängd.
Den kupade ytan gör att vattnet lättare rinner av, vilket ökar virkets livslängd och minskar sprickbildning.
Den får en jämn och vacker silvergrå nyans med tiden.
Kommer från skogsbruk som är certifierat enligt standarder från FSC™ och PEFC™
Stegen till sidorna är lite grundare än stegen rakt ut. Blev en fin effekt.
På tal om effekt, så har ni nog förstått vid det här laget att mannen gärna lägger lite extra tid på detaljerna..
.. som att fräsa stegen en liten pärla. Sån liten detalj, som gör så mycket. Och denna fräsning hade inte (!) gått med tryckimpregnerat ju! Dels blir det en annan färg i tryckat om man skulle fräsa och sedan skulle inte frässtålet må så bra…
Så, där på trappan hänger vi mycket just nu. Kliver ut om morgonen och dricker morgonkaffet. Spelar yatzy mitt i dagen. Eller som ikväll, när jag bara satt där och doftade äppelblom den för dagen nyutslagna syrénen..
Livets doft. Näst efter bebbedoft.
Ni är väldigt många som i dessa måla-ute-tider frågar om färgkoder och sånt gällande vår fasad. Svar på alla dom frågorna finner ni HÄR.
…
Ska vi ta en liten Före-efter-bild kanske? Sånt är kul tycker jag! Här kommer en bild från när vi just börjat byta fönster och jobba oss mot en vacker fasad..
-Tada!
… Och så efter, som det ser ut just precis nu, denna junikväll!
En viss liten skillnad, va?
Älskade hemmet. Vi har älskat dig, från första steget över tröskeln.
Landar här inne och tittar tillbaka på veckan som gick, innan vi tar önskeplanerna för denna veckan.
Den allra sista majveckan..
Jag tar alla chanser jag får, till älskade morgonrundor annars morgongympar jag här hemma. Sån himla, himla god start på dagen. Här en bild från sista majveckans allra första morgonspringtur. Så skirt och nygrönt. Ett par dagar senare exploderade grönskan.
Jo just. Vi hamnade i en grusgrop, lyckligtvis. Så under ett par för sena kvällar jobbade mannen på med det kring nya trappan medan jag målade och målade i lekstugan. Så mysigt att mötas sedan från sina bestyr och nattafika innan kudden. E-och-M-tid, liksom. Dock, som ni säkert är fler med oss, efterlyste vi en sisådär fem timmar till per dygn just nu…
Vardagskärlek. Några ord skickade till varandra. Kan göra vilken tisdag som helst kärlekslycklig.
Småbarnen hade det gott och fyllde hjärteaskarna med lite av varje. Som att Storasyskonen och jag spelade yeatzy ute på nya trappan när Lillebroren sov. Vi teamade och storhandlade… full fart och trasiga Lillebrorsbrallon. Japp, gick så fint så! Var ner till Lekparken tillsammans med kompisarna och festade till det med valfritt fika på lilla Glassbaronen alldeles bredvid. Junis glass var så himla gullig!
Vi gjorde hemmet Försommarfint. Storstädade duttvis under ett par dagar. Putsade fönster och så. Hej vad det gick! När jag om kvällarna fick dona för mig själv, kändes det som spa!
Det blev fredag och jag och barnen hade spontant finbesök av mannens faster. Hade det varit för några år sedan hade jag blivit dö-stressad av att kylskåpet ekade tomt, att barnen fått sista bullarna till melliset dagen innan och att jag inte skulle hinna på affären och förbereda något… men jag älskar ”mitt nya jag”. Som vägrar stressa upp sig för något dylikt. Barnen hade ju önskat pannkakslunch, och det hade jag ingredienser till. Perfa! Vi gjorde pannkaksfest med lingon- och hjortronsylt, vispad grädde, kall mjölk och rykande varmt kaffe. Och hade en så himmelens trevlig förmiddag!
Vi lät hästarna komma ut på små ätstunder av lite mer grönt än dom redan hade i sin hage. Och så red vi ut på ont-i-kroppen-vackra långturer i skogen. Där jag och detta Blå Berg på ena turen hamnade i ett så kallat blöthål i skogen. På ett ställe började Ikrans bakben plötsligt sjunka ner. På några sekunder var denna stora häst i det närmsta nere med heeela bakbenen och kämpade för fullt för att ta sig upp..och lyckades precis, i skedet när vi bara inte fick komma det minsta längre ner (vi hade blivit fast då och det skulle ha inneburit räddningstjänst mitt i skogen… i bästa fall med gott slut men en sån där grej kan sluta i en mardröm. Fy farao så otäckt det var!)… till och med M, som är den coolaste jag vet, erkände att han blev orolig.
Pingsthelgen var enormt drömmig. Så sommarvarm och härlig. Vi jobbade ute hela lördagen med att bygga Försommarhage till hästarna. Så festlig grej! … och en viss Miniman menade att ”jag tänker köra pappas fyrhjuling nu”. Och så blev det tydligen. Han leverade stolp, gång efter annan.
Vi sommarnattade. Synen av pyjamasbarn i vitsippebacken sparar jag i hjärteasken. Kan omöjligt tänka mig något mysigare än att få avsluta dagen så.
Så blev det veckans sista dag och vi firade Morsdag. Älskade Mor. Ingen är som du. Som jag älskar Dig. <3
Jag firade här hemma på Drömgården under morgonen. Under dagen firade vi min mor. Och till kvällen traskade vi lillvägen till Svärisarna och firade MammaFarmor.
Och innan maj blev juni. Sådär mitt i natten typ. Så skulle jag bara titta till min plant.. hade ju tänkt hinna få ner luktärterna i jorden men hade slutit ut det… men efter denna varma helg möttes jag av en väldans ledsen hop av luktärter och liksom skrek ”rädda oss”. Så, det var bara att börja gräva, tömma jord och fylla ny och dundra ner en sisådär 100 plantor luktärt. Kämpigt? Nä, det var helt magiskt. Mitt i varma, vackra, tysta sista-majnatten, få pyssla med bland det bästa jag vet…men, lite orolig är jag över att det är kört för mina älsklingsblommor. Några kommer klara sig, men många tvivlar jag på. Blir spännande att se!
…
Nu är det måndag, igen! Den allra första junidagen. Och inom mig ryms så många känslor idag. Det bubblar, liksom. Denna ljuva sommartid, så vacker att det gör ont.
Det är högsommarvärme här i Höga kusten även idag. Sagolikt! Vi donar i trädgården, springer genom vattenslangen, äter glass och pausar ibland inne/ i skuggan för att inte får solsting.
Veckans planer:
–Välkomna årets vackraste månad..med öppen famn, många djupa andetag. Nu är tid för iver, javisst. Men också tid att stanna upp, titta, begrunda, DOFTA, cirka tusen gånger om dagen, och bara höja blicken… oslagbart vackra, vackra juni.
–Ha leklunch här hos oss, med små och stora vänner.
–Så i Odlingstäppan!
–Greja på med alla möjliga projekt och fix vi har igång ute på gården. Inte en minut läggs på övervåningen just nu, haha! Näpp, varken jag eller M är pepp på att innefixa just nu. Vi har inte bråttom.
– Sända er hälsningar! Tänker visa er Ett festligt gårdsbestyr, Den nya trappan, Trädgårdspåtande förstås och hinner jag så knipsar jag av några bilder på barnens ”Lilla Vackerhemma”, som dom säger.. Lekstugan alltså!
–Kalasfixa!
–Fira en älskad, älskad Lillebror som fyller 2 (!!) år! Dra mig baklänges, jag tror jag måste gråta en skvätt på stuberten. Av tacksamhet. Livet blev liksom bättre än bäst när han kom till oss.
…
”I denna ljuva sommartid Gå ut, min själ, och gläd dig vid Den store Gudens gåvor”
Ta hand om er alla ni. Önska er goda, goda junidagar. Vi hörs imorn igen!
Luften är så varm. Våren förvandlades till försommar som plötsligt Morsdag till ära, blev som Högsommar.
Jag har känt mig som en prinsessa. Från morgon till kväll. Förresten, så känner jag mig som en prinsessa, varje dag.
Min stora, stora skatt. Älskade Tripp Trapp Trull.
Tack för att just jag fick bli eran Mamma. Det är en ren och skär ynnest. Jag gör mitt bästa för er, varje varje dag.. det är ni så himmelens värda… och som ni ger mig kärlek åter. Den bästa mammalönen. Obetalbart underbar.
Dagen började med söta teckningar målade av minimänniskor. Pussar och kramar. Fint paket. Med en så himla fin klänning i. Där en finurlig skäggig påstod att ”det är barnen som ordnat den”. Jag känner mig bortskämd. Och så fin.
(Psst! Klänningen kommer från Indiska!)
Så har vi firat världens bästa MammaMormor och MammaFarmor. Älskade mödrarna våra, så viktiga för oss alla. Och en så innerlig lyx att barnen får ha både sin Mormor och Farmor, nära, nära. Både i hjärtat och rent fysiskt.
Jag funderar ett slag.. Tänker att, det är lyx att få vara Mamma och Fru i Team Drömgården.
Den skäggige påstår att han känner likadant, fast från Pappa-Man-sidan.
Vi gör det här tillsammans. Värderar varandras bidrag till att Team Drömgården rullar, dag efter dag, lika mycket. Jag tror det är en viktig byggsten i äktenskapet.
Det är vi och barnen. Men ibland är vi ju på två håll.
Det är då inte viktigare att han susar iväg på Konstruktörsjobbet, än att jag pysslar om småbarnen, viker tvätt, skriver handlingslistor och fyller hemmet med såpadoft och nyplockad blombukett. Och det är lika viktigt att M gör enormt imponerade renovering, som att jag är den som tänker ut varendaste middag här hemma. Bara för att ta några små exempel. Livet är ju så mycket mer, på alla fronter, jämt och jämt. Ni vet.
Men det vackra i kråksången, är att vi aldrig jämför. Aldrig.
”Ni är ett riktigt team!”, sa 6-åringen till oss häromdagen. Bland dom vackraste ord vi kunnat få.
Inget är att ta för givet.
Varken att få vara med om ännu en häggblom. Att få hålla en liten hand i sin, och kalla den för min. Eller att ha en andra halva vid sin sida, som finns där som den trygga klippan när stormen river i.
Inget är att ta för givet. Och jag är tacksam, för varje ny dag.
Tack för Livet.
Och tusen massa grattis till alla er andra mammor där ute! Då räknar jag in småttingmammor, bonusmammor, Hästmammor, Hönsmammor, Gudmammor, Extra-mammor, Mammas-Mammor…. ja ni förstår. Alla, är ni så viktiga! <3
Senaste kommentarer