HemmaMammadagen med barnen är i hjärteasken. Vi har cyklat och plockat tussilago, sett gårdens allra sista snöfläck för denna vinter, smälta nästan-bort.
Småsaker som känns så mycket i hjärtat.
Nu sover barnen och jag sitter vid köksbordet och pustar för ett slag.
Rödblommig, och trött, inifrån och ut.
Åhåjaja..vilken ”dust” jag haft med Fjädern tidigare ikväll. Han är vacker. Och så svår… av förklarliga själ såsom att han är en starkskör själ, ser spöken hejvilt, är nyss hitflyttad och har fällningsperiod deluxe.
Smått psykbrytsframkallande när hästen, så fort man kommer tillräckligt nära, bara vänder rumpan till en och går. Till sist är jag honom nära, så nära. Står och klappar honom och hästen slappnar av lite, lite. Meeen plötsligt hörs ett litet, litet knäppljud och det räcker för isprinsen.. hästen fullkomligt FLYGER ur mina armar. Där, börjar den riktiga utmaningen. När rädd häst, blivit rädd för något, som han sedan förknippar med mig och grimman. Men, jag gav mig inte. Minutrarna gick. 40. 50. 60. 70. 80…Nu grät jag en frustrerande skvätt i hästhagen. Så förbaskad. Och hungrig. Som en blandning mellan Ronja Rövardotter, Lotta på Bråkmakargatan och Pippi Långstrump. Vägrade ge upp. Gjorde ett sista försök. Nu. Nu fick jag komma honom nära. Trär på grimman. Känner segerkänsla som bara någon som försökt få tag på en häst, men inte lyckats på väldigt lång stund, förstår. Så svår balansgång.. vi vill att relationen ska stå före prestationen. Vill att hästarna ska vilja och tycka saker vi gör är roligt och viilja samarbeta med oss. Helst hade jag nästan ”gett upp” och lämnat hagen.. men det skulle ha varit innan hästen förstod att mitt mål var att ta fast honom. Nu hade jag redan visat honom det och då var det bara att vara lika ihärdig tillbaka.
Till sist kom vi ut på tur, han och jag. Smått ironiskt, efter pärsen i hagen, gick tölten bättre än någonsin och när vi ridit klart och Fjödur var fri att gå. Då stod han kvar där, med huvudet i min famn och njöt av kli och hästmammans pussar.
Det kan vara så jädrans extra-jobb-framkallande, nesligt och kruxigt med djur.
En kissekatt som är i slagsmål och ser ut som om tassen gått av. Så stressande och oroande för hela gården. Eller en jättejättestor häst, som gör utfall pga osäkerhet. En isig vinterperiod som ger hästägare magknip, av tanken att hästarna kan få just det, om dom inte kan röra på sig väl. Kissekatter som springer i rabatterna och gräver upp lökar och springer raka vägen in och tjavar över vita Finsoffan i Salen innan han lägger sig tillrätta och släpper päls så infernaliskt och lämnar bruna små söta tasspår efter sig. En häst som får en liten spricka i barfotahoven. En annan, som trampar av sig sin sko gång efter gång, med bara någon dags mellanrum. Utrustning som trasas. Eller som det vi tampas med nu; en Fjäder som kräver så mycket tålamod att vi näästan får dåndimpen.
Men alltså, jag kan inte med ord beskriva. Hur lycklig alla dessa djur gör mig.. och hela familjen.
Uppräknade ”skitsakerna” är såna petitesser. Ansvaret, dag efter dag, över att alla fyrbenta ska må väl… får oss alla att växa som människor och må gott.
Att den där lagårdsdörren är öppen. För att det behövs nu. Gården är levande. Det är så underbart.
Att vi varje morgon när vi vaknar, sätter oss upp i sängen och tittar ut och möts av sovande hästar som ligger så nära oss dom bara, bara kan.. som utslagna hjältar, alla tre. Att vi får chans att under varje dag, möta dom där djuren..
… lugnande blickar.
Mjuka pälsar att klappa.
Mular att pussa.
Att få se barnen bara växa, inifrån och ut, bygga sånt mod och ömsinthet, för djuren. När Lillan står och sjunger ”vad du är söt, min kära lilla ponny”, för sin lilla häst. Då smälter jag.
Så fantastiskt alltihopa.
Och kära nån som vi lär oss, jag och M. Vi kunde en del för snart ett halvår sedan.. ganska så mycket. Men kära hjärtanes, som vi lärt oss masssor på dessa månader. Inte förrän man äger djuren och har 100 % ansvar, så går det att lära sig hur precis det är. Jag nyper mig i armen. Förstår ännu inte, att den där Flickedrömmen blev sann. Och att jag på kuppen får dela hela alltet med dom bästa människorna jag vet.
Väldans vad mycket skitig jag är nu. Men inte sådärkollektivtrafik-inte-bra-skitig.. utan riktig-skit-skitig. Sån skit som liksom gör en glad i själen.
Ja, Gud i himmelen, så lycklig jag är för att denna pälsklingsdröm slog in!
Lantlivet och Flickedrömmen, alltså. Dra mig baklänges.
Det var dagarna innan påskhelgen tog vid. Här på Drömgården..
.. var vi bland annat ute på sånt här. Livsnjuteri vill jag kalla det. Det pirrade i magen av lycka på mig. Där jag bars fram av den där stora hästen som vi nu känner så väl.
… en Lillebror som upptäckte grävmaskinen i sandlådan. ”Tlaktoj”, sa han överlyckligt! Fast beslutsam om att det förstås var en traktor han körde.
Som en blixt från ovan hade plötsligt StoraLillasyster tvärt feber och både jag och mannen kände oss småsjuka. Krantänknappen trycktes på och än om den där febern och muskelonda känslan var borta inom ett dygn, så höll vi oss hemma, allihopa, så länge som man ska.
En lugn tisdag. Med vad som kändes som Vårens Första Spöregn där ute. Världsmysigt. Pärlplattor tillverkades här inne. Det var bara en av oss som hade en lite märklig teknik.. att HÄLLA alla sina pärlor över pärlplattan och liksom hoppas på det bästa.
Från spöregn till strålande sol. Det är nyp oss i armen-känsla över att få bo såhär. Vi tar en tur med ponnyn, hela familjen är med i vagnar, till häst och till fots. Och vi möts av ena vackra vyn efter den andra.
Mannen var världsmodig och utmanade sig. Han skulle rida Fjädern. Det var en pärs för undertecknad, jag vet ju hur den där till synes lilla hästen både har kraft och motor och ser spöken överallt. Men, allt gick så bra och nu tror jag att vi har ”bytt häst” ett tag. M tyckte nämligen att det var superroligt att rida islandshästen.
Husmor donade i hemmet. Putsade fönster i ännu ett rum och sådde mer rosenskära. Älskade bestyr för mig.
Ungar levde life!
.. och plötsligt var det skärtorsdag och vi påskpysslade lite till. Älsk på Junis ”snögubbekyckling” och Minimannens pussande kycklingar. Och Bertilens Livets första påskkyckling, förstås.
Det blev påskhelg. Och förutom att påsklova oss…
Så dundrade jag och mannen på på övervåningen. Lillebroren är en hejjare på marathonsovning under sin dagvila, då hinner vi vara där båda två. Storasyskonen röjer runt och hittar alltid på något litet projekt i kring. Nu är alla fem rum även med raka väggar, klädda med osb-skivor och också gips. Vi har dreamteamat där den ene skurit gips och den andre skjutit fast. Nu är nästa steg igång..
Spacklandet! Det är några skruvhål och skarva att avverka. Men, det går som hejsan! M har även börjat att spika pärlspont i trapprummet. Känner ni peppen!? 😀
Och nu är det tisdag, som känns som en måndag, visst? Det är Påsklov här i norr. Inget vi märker av förstås, som ständigt lever life här hemma, men ändå mysigt att haka på Påsklovs känslan, ju!
Känner mig pepp på den här veckan. Det betyder att jag har friska barn, jag själv mår bra och vi alla har energi. Basala, helt enormt tacksamma livspunkter. Och! Det är bara så mycket roligt som händer nu. Kan absolut få knip i magen när jag tänker på rådande tider..ovissheten är den värsta. Samt tanken på den guldiga hästen där ute i hagen som just nu knappt går att få tag på, mm… han ger mig också lite magont.. meen vi har is i magen och känner oss peppade på att få den stackars kraken att tycka om oss. Eller tankar på annat som bekymrar. Livet är ju inte svart eller vitt. Men, det är så mycket kul nu. Våren på intåg, odlingarna börjar ta fart (trots att jag hade en älskad sabotör som höll på att ställa till det för mig..) och jag har i uppdrag i veckan att ”bestämma oss” för vilka tre tapeter som ska beställas till övervåningen. Vi gör ju fem rum i ett svep och det är hela tiden ”på bred front” vi jobbar oss fram.. inte ett rum i taget.. läängtar såå tills det är klart! Har inte kunnat forma dessa ord tidigare. Liksom knappt trott att vi, två småttingpäron med tre gullungar som arbetsledare, ska kunna ro det där stora projektet i hamn…
Veckans planer:
–HemmaMamma tillsammans med tre älsklingsungar
–Så luktärter
–Feja bort påskpyntet
–Ordna med tråkigt pappersarbete och skriva viktiga mail.
–Renovera! Spackla och spika pärlspont.
–Umgås med hästarna. Medan vi nu kommit en god bit på väg med första två hästpojkarna, har vi en svårare period med Fjädern. Den som väntas komma efter första tidens ”smekmånad”. Vi jobbar på. Med kärlek, tid, tålamod och morötter.
–Springa! Kära nån, som jag älskar det. Kan kännas hur motigt som helst ibland, innan.. men jag vet bättre än så. Väl ute är det ljuvt. Och känslan efteråt. Magi. Gäller prommis, skogstur med hästarna som springtur. Lova mig att ni unnar er rörelse i friskluft, ni med!
–Sända er förhoppningsvis inspirerande hälsningar. Och som alltid! Önskar ni något särskilt ämne eller så, bara skriv till mig era önskningar så försöker jag ordna önskeinlägg!
-Under veckans vardagar kör jag och barnen fortsättning på vårt minisnickeriprojekt där ute i lekstugan.
–Röja i Gårdshuset och lagårn för en tur på tippen (längtar orimligt mycket efter denna punkt. älskar att rensa!)
….
Livet styr. Vi tar en dag i taget. En ynnest i sig.
Ta hand om er. Allt ni bara kan! Så hörs vi snart igen!
Många guldstunder från denna påsk som jag stoppar i hjärtat.
Vi ”glömmer bort” att vi inte kunde ses precis såsom vi egentligen önskar, tänker istället att vi ändå KUNDE ses. Mammahjärtat pustar också ut efter den superskyhöga febertoppen som Storebror fick, med ett okontaktbart nattskrik som inte gick att ordna på annat sätt än att öppna ytterdörren och väcka honom med friskluft… några timmar senare var hans feber borta och har inte synts mer. Puh. Förutom småskrufs, som ju tillhör livet, så har Påskdagarna varit allt igenom fyllda med så mycket gott! Vill ni se vad jag sparar i hjärteasken? Titta här!
Det var Skärtorsdag och jag fick ordna en så urgullig påsktrio med hattar och hucklen och rosiga kinder. Som jag packade in i bilen, tillsammans med blommor, påskägg och annat smått och gott. Så åkte vi och överraskade barnens älskade Mormor och Morfar. Så lycklig stund, och barnen var förstås införstådda med att ”ni kommer inte att få gå in”, gullungar.
Snart kan vi umgås som vanligt igen. Hoppas jag.
Vi vände hemåt efter mysig stund tillsammans med favoritmänniskor och till kvällen när barnen somnat, råkade jag snurra in mig alldeles i kusliga tankar om livet.
Vaknade till Långfredag med missmod och magknip. Men efter en springtur och efterföljande puss-stund med Ikran.. så kändes livet lättare och tankarna sorterade. ”Allt blir bra. Allt kommer ordna sig. Fäll inte upp paraplytet förrän det regnar. En dag i taget. Här och nu. Det klokaste. Alltid.”.
Långfredagsgudstjänsten var vacker.
Och sällskapet magi. Juni min Juni.
Jag lagade mat i timmar och dukade liten minipåskbuffé till vår storlilla familj. Vi klädde oss lite fint och samlades kring findukat bord, fyllt av bara massa favoriter. Hittepå-pajen med räkor, spenat och prästost var en höjdare.
Älsklingar!! Och så jag. Den stoltaste jag känner. Över att få kalla mig mamma till dom där tre små och fru, till han med linoljefärg i skägget.
Tjoff, sa det! Så var det Påsklördag, Påskafton och Äggjakt. Den där aktiviteten som ungarna bara älskar!
Fullt fokus på kartläsarna!
Det går bra! Ägg efter ägg hittades..
Väldans nöjda småsyskon. OM dom visste vad dom får smaka småkarameller mycket tidigare än sin Storebror. Han visste inte vad smågodis var, typ.. förrän vid fyra års ålder. Bertan! Snart-tvååringen, kan karameller ganska bra redan som ni ser. Charmigt alltihopa!
Förutom Påskägg fann ungarna också ett litet brev från sina päron och också två nya böcker. Som vi nu hunnit börja läsa i och som redan är väldans uppskattade här hemma. Vi kommer bli proffs på Kroppen och Bondgården! HÄR och HÄR finns böckerna!
Påskaftonen bjöd på fantastiskt härligt vårvinterväder. Vårväder, om vi hade stannat på snöfria gården.. men vi mötte upp storfamiljen, uppe på byns höjder. Där uppe på fjället gassade solen mot den kritvita snön. Vi lyssnade till knäpptystnad, fågelsång och barnatjoande utför backen. Vi sög helt sonika ur det sista ur denna vinter.
Juni hade skitroligt med sin Gudmor.
Storan, Storsvågge, Lillsvågge, Lillis och Pappsen åkte skidor. Min älsklingspappa!
”Fortare mamma!” Livsnjuteri i bild.
Väldans med fokus på det ätbara förstås. Man älskar ju att äta gott, eller hur? Och ute! Allt blir så magi-gott ute. Den där järnmackan som grillats över elden och kaffekoppen med tillhörande fortfarande-småfrusna-kärleksmumsen. Åhhå, så gott!
Social distansering är inte svårt här hos oss i norr. Vi alla har varsina stora gårdar att härja på. Och fjället rymmer alla bybor som vill för sina utflyter.
Meeen… när en liten ettåring bara får nog, söker upp sin mormor utan att mamman hann med.. tar sin lilla hand och kryper in med den i sin mormors hand. Ja, då sket det sig. Den där jädrans distanseringen… några sekunder av nära kärlek. Sen tvagades händer och allt var ”som vanligt” igen.
Mannen fick möjlighet att bli 16 och galen igen. Syyynd älsklingsmannen att du körde lite för snabbt. Men tack trädet för att du ändå bara gjorde skotern illa och inte han jag älskar mest på jorden. (Puh, säger denna fru).
”Nu drar vi!”, sa Bertan. Och vi rullade neråt byn igen efter helt underbara timmar med känslan av mini-fjällsemester..
Dock, med en liten älskling som verkade vara allt annat än på hugget. Middagen som skulle avnjutits hos Svärfamiljen, fick därför ställas in för oss. Men! Vi gjorde det bästa av situationen. Storebroren pysslades om och som så många andra gånger i livet, är det så finurligt att vi bor så nära mannens föräldrar. Trerätters-knytismiddagen mumsades, i alla fall. Vi langades ljuv för- och varmrätt till Drömgården..
.. och vi langade efterrätt till familjegänget på andra sidan vägen. Jag hade gjort ”stekta ägg”. Med varma skogshallon och vaniljglass till. Det blev himla fint, trots allt.
Så blev det Påskdag och Glad Påsk! på riktigt.
.. och efter ännu en löptur mötte jag upp svärmor för Gudstjänst. Jag kände mig så lyxknösig och så ompysslad. Både en springa-själv-tur OCH en lugn stund i kyrkbänken, på en och samma dag. Jag älskar att vara i kyrkan och skulle vilja vara där oftare. ”Att välja är ofta att välja bort”.. och just nu i livet är det väldigt lätt att välja bort en sån grej… men, jag är glad för dom gånger jag väl kommer dit och så har jag ju min alldeles egna tro, precis alla dagar om året, i alla fall. <3
Hörde min farmor Gertruds röst i minnet där jag psalmsjöng, och blev darrig på rösten. ”Dagarna som går, är livet..”, tänker jag. Och fylls av sån vill-bara-få-fortsätta-leva-precis-som-det-är-nu-känsla. Älskar livet här på gården och med alla älskade runtomkring. Är så tacksam för allt. Bara Coronaskiten drar iväg så ska jag ta igen alla mamma- och pappakramarna jag missat senaste månaderna.
”Donk donk!” sa Bertan med lilla hammaren och plötsligt var det Annandag påsk. Vi avslutar påsken med kreativitet i massor, hela familjen är åter piggelin och vi grejar för fullt med allt möjligt. Aprilvädret är ett faktum och solen skiner ena stunder för att i nästa bytas mot hagel och väldiga stormbyar. Tillsammanstiden är god, och vi tar vara på påskens sluttamp i hemmets trygga vrå.
Snipp Snapp Snut. Så var Påsen 2020 slut. Jag spar den i hjärtat. På en bättre sortens plats!
Gamla gården badar i aprilsol. Hemmet doftar såpa och jag känner mig omåttligt nöjd där jag svassar fram på nyskurade golv och hivar nytvättade trasmattor över golvet. Byter, för en stund, småttingkladd och gårdagens ”jag-ska-bara-gå-in-och-fixa-en-grej..”-nerskitande med leriga ytterskorna på (av mig själv alltså) för rent och påskfint.
Här tas alla pysseltillfällen i akt. För att vi tycker att det är så roligt.
Ser ni ett utav årets påskpyssel där vi diskbänken? -ovanför såpan och diskmedlet, vid gamla slöa saxen?
Äggskal sedan sockerkasbaket. Lite lim och hampasnöre. Tjoff; sötaste lilla påskavasen att stoppa ungarnas tussilago i.
Jag fick tjugo rödgula påsktullisar av mannen. Gulle han. Inga påskliljor har jag funnit så jag tog några knipsade utifrån kitteln på bron, ni vet. Det blev så sött ihop.
Unnat mig en vårig topp i himmelsblått (finns HÄR).
Mammajeansen är inte nya, men väldans omtyckta och finns fortfarande att finna HÄR.
Och ser ni våra nya loppade påskduk? Älsk på den. 30 kronor. Och barnens loppade påskprydnader för några kronor styck.
Nu är det påsk!
… och jag är så lycklig förstår ni. Plötsligt hade jag tre urgulliga typer i hallen som såg ut som om dom var på väg till Blåkulla…
Meeen lyckligtvis, så lovade dom att dom skulle stanna hemma över påsken..
…dom skulle bara susa förbi några älskade och säga Glad Påsk! och sjunga en påsksång och sprida lite kärlek och sånt. Bra idé, barnen! Försedde sig själva med chokladiga ägg gjorde dom också väldans bra!
Alla vi här på gamla Drömgården, Önskar er alla Hjärtevarma och Vårhärliga Påskdagar!
Att piffa för påsk är så härligt tycker jag! ..och går i ett huj om man vill!
Vårljuset, fågelkvittret, ljummare luften, våren hjälper så till. Lite gör så mycket, som att dundra stora och små påskliljor i varsin favoritkittel.
Påsknippret föds, på en gång!
Jag flätade björkgrenar runt, runt påskliljorna.. så ser det nästan ut som om blommorna växer ur ett fågelbo.
Ganska så gulligt, va!
Hej hej verandan! Verandan, som var vårt första bygge, något vi började med redan dagen efter vi köpt gården som två vimmelkantiga tjugofyraåringar. I vår behöver den ett litet fix, ser ni? När vi målade den, visste vi att vi inom några år kommer behöva måla om, ja ni ser ju precis var.. det tryckade virket hade behövt en liten väntan innan färgen, men vi tänkte ”äsch, vi målar på och gör om om ett tag!”, då vi önskade färg på hela alltet på en gång. Likaså, svarta partierna med takpapp. I övrigt, om man målar där man ska, så är linoljefärgen oss så kär. Otroligt vacker!
Jag struntade fullständigt i att skura rent golvet när jag påskfejade där ute idag. Snön smälter och gården blir lerigare för var dag, så jag sparade på mammakraft och sopade bara ännu en sväng, vände på trasmattan som bara kämpat med ena sidan sedan förra veckans tvätt, och var så nöjd så… Duktiga flickan i mig vred på sig lite oroligt, medan Klok-Emmeli tystade den delen med ens. Tacksam för henne!
Knipsade lite björkris och satte typ-hundra-år-gamla fjädrar i.
Färgade dunet som jag köpte för hundra år sedan, innan jag visste bättre. Tänker att dom lika väl kan hänga i riset år efter år, istället för att kastas. Blir ju så påskigt med ens, med fjädrar och nu när jag inte har några egna hönor och kan ta tapp-fjädrar, så får dessa hittepå funka fint.
Barnen hade pillemariska ögon när vi la en hop påskägg i korgen där på bordet….
.. kaaanske har Påskharen fyllt äggen med något gottigt till Påsklördagen?
Påskkycklingen hoppade i kockumkitteln…
Och mjukt att sitta på lades på bänk och stolar..
Vi hoppas på sköna, smygvarma aprildagar under påsken! Med bro-fika, gånger flera!
Det är så gott att börja ny vecka med en liten tillbakablick, tycker jag! Innan nya veckan får ta fart.
Veckan som gick!
Varken jag eller M hade nog kunnat ana vilket familjeintresse det här skulle bli, med våra stora tjusiga djur där ute i hagen. Under måndagen kom bäst-Hovslagaren och verkade alla hästfötter, samt skodde han som är den enda som går med skor. Isprinsen.
Ungarna lekte i massor ute på gården och jag påtade i kring.. blev lycklig av små vårtecken i rabatten.
Hade en så fräsig träningsvecka. Med bland annat cykling hos svärisarna och en löptur, tillsammans med lillponnyn travandes bredvid. Motion ska vara roligt! Gör vi det vi tycker är kul, är det så mycket större chans att vi fortsätter, visst?.. och det är ju det som är det viktigaste för kropp och knopp; att träningen blir av!
(Älskade barn. Mamma är så lycklig som får umgås med dig och dina syskon hela dagarna. Det var tänkt lite annorlunda denna vår, att du och Lillasyster skulle susat till förskolan några timmar ibland, men vi blev så mycket sjuka att jag checkade ut oss. Och nu är alla 15-timmarsungar ”portade”, dessutom. Till hösten börjar en annan tid, så vi njuter av hemmalivet till fullo, så länge vi kan. Var sak har sin tid. Var tid, har sin charm).
Jag putsade köksfönster med det HÄR Farmorsknepet.
Småsyskonen busade. Nyvakne lillebroren låg här och vaknade till, medan hans Storasyster serverade honom bubblande skratt bredvid.
Det blev fredag och hela familjen njöt av känslan. Vi satt där i solbadande köket och åt vår favvisglass till efterrätt och kände sån lyx-knös-känsla. ”Vad bra vi har det”, sa den ena och dom andra höll med.
Jag var med om något sagolikt, mäktigt. Ikran anförtrodde mig att komma fram till honom när han låg och vilade. Aldrig varit med om något dylikt. Han inte bara låg kvar, och tyckte att läget var ”ok”… nej, den stora nallebjörnen som vi nu känner så väl, la sig till rätta, drog en djup snarkning och inväntade att hans hästmamma skulle börja klia honom.
”Nattad mammut-älskling”. Hade mycket svårt att slita mig från den stunden…
..men något annat härligt väntade! Nämligen kalasfix i köket.
Hela lördagen var magi. Äntligen fick Storebroren sitt 6-årskalas. Vi spenderade varendaste kalasminut ute och jag lovar att ni ska få se mer bilder från den dagen. En dag jag aldrig kommer att glömma.
Under veckan har vi också hunnit med en hel del renovering och efter kalaset på lördagen, vilade den trötta kalasmamman, genom att öppna en ljuuvlig färgburk och måla pärlsponten till lekstugan. Ser ni glimten av färgen? Så att man vill äta upp den.
Veckans sista dag, fylldes själen med sånt här. Ljuvliga vyer. Fågelkvitter. Magiskt vårvinterväder. Och där var vi, på en lång, lång skogstur, Svärmor, jag och stora hästarna. Jag får knip i magen, när jag berättar om det här. Känner mig liksom så hutlöst bortskämd som får leva det här lantlivet tillsammans med mitt gäng och (nästan hela) vår älskade storfamilj nära, nära i kring.
Vi fyllde söndagen till bredden med uteluft. Efter att jag ridit, var det Juniflickans tur. På sin lilla ponny. Och till vår stora lycka, fann vi tussilago i dikeskanten. Knip i magen, igen.. när lillungen sitter där på sin häst, håller i sig hårt med ena handen och kramar vårens första tussilagobukett med den andra. Alltså.. knip i magen, på ett alldeles underbart, tacksamhetsduschande sätt… En ny vår är här, och vi får vara med.
Till råga på allt, kom M´s fina kusin och fästmö på ute-fika, Sväggan och gullungar ramlade också spontant in på gården. Så mysigt! Det var en lillunge som fattades oss.. men han var och fick sin födelsedagspresent..
6-åringen fick en så otroligt fin födelsedagspresent av sin Mormoster med familj. Nämligen finfint kusinärvt, komplett slalomkit OCH kärleksgåvan att ta ungen till lilla slalombacken för ”Mormosters skidskola”.. med godis och lunch och mys dagen lång. Jag som mamma, kan inte med ord beskriva hur mycket den dagen betyder för både 6-åringen och mig. Tänk att ha en sån Storasyster som gör en sån sak, för min unge. Tänk att ha en sån Mormoster. ”Det här är min och Storans grej nu mamma!”, sa S helt lycklig när han kom hem och berättade glatt om dagen. Säger det igen, denna kärleks-fallskärm vi har i dessa människor i kring, det är värt mer än allt på denna jord.
Nu är Påskveckan är här! En favoritvecka på året. Dagar som i år inte alls kommer att bli som vi är vana, som många planerat, som vi helst önskar… men vi ska försöka göra det bästa vi kan av denna påsk, eller hur? Det är tuffa tider nu. Jag pendlar mellan att ha tilltro och att vara livrädd. Livet pågår och vi tar en stund i sänder, lever här och nu och nyper åt oss av det goda som ges, visst? <3
…
Veckans planer:
-Ta hand om älsklingsungar och göra härliga dagar för dom. Plocka tussilago i dikeskanten, cykla på grusvägen, rida ponny och sånt.
-Spika upp pärlsponten i barnens lekstuga.
-Förså ännu lite till!
-Påskpåta lite! Handla hem påskmaten, ordna påskäggen, inhandla litet fång påskliljor och så vidare. Bara massa mys!
-Kika in till er, förstås! Ni ska bland annat få läsa om ”Utekalaset som blev succé”.
-Njuta av april.. unna mig lugna stunder. Än om jag älskar att påta och göra, så älskar jag också att slå mig ner på bron efter ett grejsar-race, sörpla kaffe, och insupa nuet. Så viktigt, ju!
-Fira hemmapåsk!
…
Önskar er alla en god, god start på denna Påskvecka! Ta hand om er. Allt ni kan. <3
Sitter här på sofflocket bredvid Lillebror nu, vi tar igen oss lite. Efter en heldag ute är kinderna äppelröda och kropparna skönt trötta. Bertilen gluttar på Pippi Långstrump, hans nya idol, och jag passar på att kika in här till er. Hoppas att er helg varit och är god. Ni var många som såg den där mjuka Chokladkakan jag tvärvisade på instagram stories förra helgen, såklart ska jag försöka knåpa ihop ett recept som ni kan få. Jag svängde då ihop på måfå, men tjoffade faktiskt nyss ihop en precis likadan, bara för att testa om jag kom ihåg rätt recept, så jag inte skulle sätta er i smeten….
Precis ingen klagade på chokladiga efterrättsfikat nyss, denna soliga aprilsöndagskväll!
Håll tillgodo; något att mumsa på till påskfika, kanske!
Drömgårdens Chokladkaka!
Dra på ugnen, till 175 grader! Vispa 3 ägg och 2.5 dl socker vitt och pösigt. Blanda i 100 gram smält smör och 1 dl mjölk. Rör ihop 2,5 dl vetemjöl, 1 dl kakao, 1 tsk vaniljsocker och 2 tsk bakpulver. Häll smeten i en smörad och kokosbröad form. Skjutsa in i ugnen i cirka 25-30 minuter! Prova med en sticka (stickan ska inte bli kladdig). Stjälp upp kakan och pudra lite florsocker på…och akta er sedan; så gott fika ni har framför er!
Lillhanden där.
Poff, sa det! Så var kakan nästan borta. Försvinnande god. I ett solvarmt kök med smygkyliga aprilvindar utanför. Eller utomhus, mot lä-väggen med kaffekoppen i andra handen.
Solen skiner (halvstormen har smält bort morgonen snötäcke under dagen) och hela helgen ligger framför!
Och något vi alla älskar och uppskattar här hemma, är att äta gott. På helgen gör vi det lite festligare. Ni ska nu få recept på Den Godaste Helgpastan! (enligt tokarna i bild och deras två päron, alltså!)
Den med lövbiff, småtomater och massa god och gräddig ädelost i!
Den Godaste Helgpastan!
Hacka några (typ 3-4) sharlottenlökar (eller en gul lök) och bryn med en smörklick i favoritstekpannan. Strimla cirka 500 gram lövbiff och fräs tillsammans med valda löken. Salta och peppra! Köttet behöver bara få en yta, inget sönderstekande, ok?
Hiva sedan i en burk hela cocktailtomater, några deciliter grädde och/eller creme fraishe (ta vad du har hemma, för sjutton!) och till sist smular du ner en hel kvibille gräddädelost (140 g) och låter alltsammans puttra ihop under några minuter. Salta och peppra efter smak. Servera till favoritpastan och favvisgrönsakerna!
Njut!
…
Önskar er alla en hjärtegod helg. Ta hand om er!
Själv längtar jag så enormt mycket efter att träffa Storfamiljen att det liksom gör oont i kroppen. Sedan 1/3 har vi karantänat jag och barnen. Längtar halvt ihjäl mig efter en Mamma-och-Pappa-kram… det blir man liksom aldrig för stor för. Vi lever ju lite som i en Corontän. Lantlivet i norr är ju sånt. Håller inte på och ränner och är i stora folkmassor och så vidare. Men, vi är väldans vana att träffa våra nära, ofta. Så det är bland det jobbigaste med det här skit-viruset, tycker jag. Men imorn, imorn tusan, ska vi ha utekalas. Förstås ska avstånd hållas osv, men bara att få ses, och prata live. Det blir fint. Tur att vi har en hel Drömgård att sprida ut oss på!
Så blev det April och hemma på gården njuter vi så det står ut genom öronen på oss. Hänger ute i massor, barnen leker sig skvättande leriga bland geggamojja och vattenpölar och jag svassar mellan ungar, hästmular och spanar i rabatterna efter vårtecken. Hästarna ligger ner många gånger om dagen, sluter ögonen och ser ut att må så gott i aprilsolen. Djuren låter hår så det är löjligt och jag dammsuger så det luktar bränt. Livet pågår, vi tar en dag i sänder, norpar åt oss guldstunder och tänker att det är det klokaste vi kan göra? Ja, Alltid. Men särskilt nu, mitt i allt som händer. Varsamma, ödmjuka, försiktiga, men ett försök till att inte skrämma upp oss…
Pappan susar iväg till arbetet grisigt tidigt, medan jag och barnen håller oss hemma i lugnan ro eller luftar oss med en liten tur på byn.
Igår drog vi igång med Lekstugefixet.
Så himla roligt, mitt och barnens lilla projekt. Igår mätte vi och kapade fram pärlspont till två utav väggarna. Nu återstår gavlarna, men för att få plats i ”snickeriet” tar jag två sidor i taget bara. Panelen blev schellackad igår kväll när barnen nattats och just nu, kom mannen hem efter arbetet med efterskickade färgburkarna med sig hem.
Väggarna ska få bli en så härlig grönfärg, vad tror ni om det?
Vilket lyxprojekt alltså. Denna Farfar-snickrade Lekstuga är så hiskeligt söt.
Tänkte ta en skvätt av takfärgen jag målar med på övervåningen, så får taket sig också lite färg. Sen väntar piff-piffet!
Tänker skriva en loppislista över saker som ska inhandlas sedan, som en liten bonad att hänga ovanför lilla kökssoffan och kanske en klocka att hänga ovanför dörren? Ett litet mini-Vackerhemma. Omåttligt roligt! Barnen är peppade! … och morsan, …löjligt peppad!
April, Geggamojja och Påbörjat Lekstugefix, alltså. Just så.
Hoppas att ni har haft en god torsdag, vad än ni haft för er.
Nu ska vi smaska köpes-ärtsoppa och pannkakor med mycket vispgrädde och hemkokt hallonsylt. Torsdag, alltså!
Som ni vet är vi riktiga pysselmostrar här hemma. Och nu i ett sånt väldans pysselstim, jag och barnen.
Att slå sig ner, omringade av glada färger, papper och taveldukar. Så himla härligt! Använda fräsiga äggblåsarmackapären och ordna för äggmålning, det var också roligt. För att inte tala om själva äggmålandet… mamma kunde nästan inte sluta, trots att barnen seglat ur bild för längesedan.
Att påskpyssla tillsammans, ett hett tips från oss till er alltså!
Vi blåser ur äggen med en sån HÄR fräsig mojäng och målar med härliga färger (och penslar!.. kära nån, så mycket roligare det blir med en bra pensel, förresten!).
Pysselivern!
Får alltid frågor om våra färger och dom ni ser i vänstra bilden, finner ni HÄR. Och burkarna i högra bilden, hittar ni HÄR.
Jo. Nu skulle vi vika oss ägg att hänga i påskriset.
Allt som behövs; lite kraftigare slags papper (typ tapetstumpar går utmärkt), en sax, ett bra papperslim, en penna, tråd, nål, och en egenhändigt gjord liten äggformad pappersmall..
8 stycken ägg mallas och klipps ut. Och viks sedan på mitten…
.. så att vackerdelen av papperet hamnar inåt.
Limma, likt på bilden, och dutta fast nästa vikta ”ägghalva”. Fortsätt så till du kommer till den åttonde och sista lilla ägghalvan, då vecklar du ut ditt tjusiga ägg och limmar ihop dom två sista sidorna.
Ett litet stygn med tråd att bilda en upphängningsöggla av. Sedan; klaart!
Jag vet inte huuur många gånger lilla Juniflickan uttryckt att ”vad fina dom där tapetäggen blev mamma!”
Senaste kommentarer