Det var en lördag, alldeles i början av april. Vinden tog i lite lagom.. mer klarar vi, menade vi.. och ”dukade” för vår största älsklingsunges Utekalas! Lyckan, när älsklingsmänniskor började rulla in på gården (eller åkern!). Storebrors Gudpäron kom allra först!
Efter veckor i karantän var vi alldeles pirriga i magarna. Över att äntligen få träffa våra älskade. MammaMormor och PappaMorfar rullade in på gården. Och vi ville inget annat än kramas på en gång, men det höll vi oss ifrån förstås!
Mamma. Min älskade mamma. Vi kramades på avstånd. Det gick fint det med.
Minimannen hade det kungligt som ni ser! Blev så uppvaktad att det inte var klokt. Och det bästa och lyxigaste bland alla fräsiga presenter?
-Att ha en hel solig lä-vägg, med älskade människor. Som kommit. För hans skull.
Mannen grillade korv på löpande band.
Minimannen skjutsade ena minibruttan efter den andra på sin fyrhjuling. Körde så lugnt, så lugnt och ansvarsfullt. Annat det, än hur hans femtonårige pappa körde moppe med sin lika gamla tjejkompis bakom sig… puh, kommer aldrig glömma den färden.
Chippen förgyllde kalaset också där han bar det ena barnet efter den andra fram och runt, runt gården. Varv efter varv. Världens snällaste ponny.
Så kalasfikade vi! Jag hade gjort en stoor gräddtårta fylld med hemkokt vaniljkräm och hallonsylt. Och så lillvännens favoriter på kakfatet; kärleksmums, chokladbollar och kolasnittar.
Efter korvätande, kalasfikande, ponnygosande, lekande och fyrhjulingskörande tills åkern sprutade lera från sig och klädde vissa darlingar i brun sörja att göra tvättmaskinen redo för ett mastodont jobb. Då, var det dags för fiskedamm! Ungarna jublade!
Farfar hjälpte sitt yngste barnbarn med livets första godis-fiskedamm. Lillebror var nöjd, som ni anar.
Alla var så nöjda! Allt från Födelsedagsbarnet till Blå Berget som fick massor av uppmärksamhet kalaset långt. En hit hela alltet. Och för några timmar kändes allt nästan, nästan som vanligt igen.
Så, så gick det till. När vi hade Utekalas för vår älskade 6-åring! En oförglömligt härlig dag. Ett så kärt aprilminne!
Idag är det Valborgsmässoafton och den allra sista aprildagen. Det är inte många plusgrader, med solen skiner och vi ska fira in våren med friskluft i lungorna. Lyckosamt!
Ta hand om er allesammans, Glad Valborg till er! Och Välkommen Våren!
(Inlägget är i betalt samarbete med Impecta Fröhandel)
Sista dagarna i april, ägnar vi mycket tid till att vårstäda trädgården. Krattar ihop tjocka lövtäcken av löv som hann falla efter höstkrattningen. Plockar kvistar, nerblåsta grenar och samlar ihop kottar. Rensar rabatterna fria från detsamma och gläds över att där under lövtäcket, finna perennerna som börjar visa sig vid liv.
Akleja, riddarsporre, fingerborgblomma, stjärnflocka och älskade pionerna. För att nämna några kära där ute i rabatterna.
Jag ska fylla på med koskit och lite ny planteringsjord. Innan årets sommarblommor får flytta ut i rabatterna sedan.
Idag har vi krattat andra delen av gården, jag och barnen. Mammakroppen är trött och väldans nöjd. Började så smått att knipsa rosorna också.. det gör jag på enklast möjliga vis; tar helt enkelt bara och knipsar där jag ser att gränsen går på kvistarna, mellan liv och himlaros…
Knips!
Ett tu tre behöver vi oss en rast. Lillebror, ungen som snart är 23 månader och nästan 2 år. Han ammemyser för fullt. Och mamman, riktar ansiktet mot solen och sluter ögonen för ett slag.
.. passar också på att kika på Årets Vårprimörer som ska få växa och göra oss lyckliga där i pallkragarna.
Det blir bland annat sallad, morötter i flera vackra (och goda!) färger och sockerärter.
Vårstäd av trädgård och Drömmen om Årets allra första Vårprimörer, alltså. ”Skitiga barn, är lyckliga barn”, sägs det ju. Och det stämmer tusan på morsor också! Jag är en lortgris av rang från morgon till kväll nu, varvar hästskit med planteringsjord och ser ut därefter. Lycklig, alltså!
Vill ni, liksom vi, ladda upp med fröer till ljuva vårprimörer, så tycker jag att ni ska spana in finfina erbjudandet som Impecta har nu, med 3 för 2 på Vårprimörer, som är himla lätta att odla i pallkrage likt våran lilla Odlingstäppa!
Allt gott! … nu ska vi hela gänget ge oss ut på gården och ta reda på högarna som ligger utspridda på gårdens norrsida. Därefter kan ”Kratta gården” checkas av, helt och hållet.
Årets Pelargon. En osprättad fröpåse. Nya klädnypor. Och ett alldeles sprojlans (snabbtorkande!!) nagellack i favoritfärg.
Lyx!
Då ni önskat att jag ska tipsa er om lite shopping, både gällande vår- och sommarkläder och kosmetika-kolijox … så har jag gladeligen ”fönstershoppat” (som min mamma och jag gjorde när jag var liten, minns det som så mysiga stunder. ”man kan titta!”, sa mamma då.. och menade till suktande lill-Emmeli att det minsann inte bara var att ”köpa och köpa”) Tack kloka mor, för lärdom från tidig ålder.
Här kommer först några tips som redan finns här hemma;
Världens absolut bästa ansiktskräm från Dermalogica. Sviiindyr, tycker jag. Men så förbenat bra och räcker länge. Har även rengöringen till som också räckt i ”hundra år”. Krämen finns HÄR och rengöringen HÄR.
Mitt nya rosa nagellack finns HÄR och är ett snabbtorkande ett. Supersmart för en morsa i farten. Ovan det, ett överlack, som gör att färgen sitter som berget. Topplacket, det hittar HÄR.
Årets pellis fann jag nere på byn, liksom klädnyporna. Och fröerna, kommer från mitt favoritfröställe, som ni ser.
Mammans favoritjeans, hittar ni HÄR. En annan urfin jeansmodell såg jag inne på Lindex, HÄR.
En vit t-shirt i linne. Så fin. Den önskar jag mig. Finns HÄR.
Linnebrallan ser förträffligt skön ut. Hittas HÄR.
Toppen tycker jag ser så härlig ut.. och kändes rolig, ni vet. Med ett litet knyt, så festligt. Till höga jeansen vore den så fin. HÄRIFRÅN!
Det finaste jag vet om att värma mig med ovan vårtoppen eller sommarlinnet; något hemstickat. Men, det finns massa fint i butikerna också.
En vit stickad tröja är så användbar under vår och sommar, tycker jag. Fann två fina, HÄR och HÄR.
Å, shorts- och kjollängtet nu!! Dessa linneshorts ska jag nog tusan unna mig, hittas HÄR. Två andra urfina shorts, kan ni kika på HÄR och HÄR.
Ok, hörreni! Som alltid säger jag; köp med motta! Men fönstershoppa är härligt. Och kom ihåg, att det flärdfullaste, lyxigaste, så oerhört njutbara…. det är gratis. Och nu, alldeles i slutet av april… ligger allt så himlahärligt framför, som att naturen nipprigt ställt upp sig för vårfest och bjuder oss människor till vårdans.. vi hakar på, visst?
Ha det så gott ni bara kan tills vi hörs igen! Nu ska jag natta tre småungar <3
Hoppas att ni mår bra. Det gör jag, rent fysiskt… men har känt några dagar att oron sköljde över mig, ni vet, och har kantat senaste dagarna. Är lycklig och så himla tacksam för tryggheten i att få leva precis här, med älskade människorna. Varje dag känns som lyx. Men jag tycker förstås också, att ovissheten i och med detta vidriga virus är så himmelens jobbigt. Nej, det är jag inte ensam om. Tänk om vi kunde få ett datum att förhålla oss till ändå.. när vi får ”släppas fria” igen…deet hade varit drömmigt! ..nåväl. Positivt tänkande, fokusera på allt som är gott (det är så mycket!) och ta hand om varandra så gott vi bara kan. Det är ändå en bra plan, va?
Innan vi tar oss ann denna vecka, landar vi med en liten tillbakablick på veckan som gick..
Allatillsammansmåndag. I vanlig ordning. Varmt och gott aprilväder. Utemellis och utemiddag. Uppskattat av samtliga.
Tisdagen var magi. Som högsommar plötsligt och vi fick en föraning om vad som väntar oss… ljuva tider! Vi hängde med fin-vännerna.. och till kvällen var Storebroren på sin livets första fotbollsträning. Den där pang-pangarn han fått låna, släppte han knappt ur sina händer…vi gillar inte vapenleksaker här hemma. Men, tänker att ”lite lagom kan vara bra”.. säger vi hel-nej kommer han bara vilja ha en sak, säger vi lagom-ja-nej, så blir det nog bra. Med andra ord, är en sån där liten plutt på väg hem till Minimannen nu.
Jag bjöd på superenkel pastasås. Sänder er hittepå-receptet senare!
Det var full fart på gården! Trappan började ta form… och som ni ser var det riktigt, riktigt varmt ett par kvällar. Så skönt!!
Jag tvättade vinterkläder och stoppade undan.. verandan var klädd i blöta täckkläder och vi åt ännu en utemiddag… som skulle vara sådär ”supersoft och enkel”. Grillade mackor och ekströms jordgubbskräm… men näpp, sånt där går inte hem. Varma mackorna, absolut. Men inte köpeskrämen.. och det är jag ju på ett sätt lite charmad över att den inte gör.
Jag pysslade med blommorna. Och sådde basilika.
.. och påbörjade Vårstädning av trädgård. Bland det mysigaste jag vet. Är lycklig över att ha halva gården kvar!
Vi lät hjärtan jobba och endorfiner rusa. Så supercharmigt att dra iväg med hela gänget såhär. Uppför backarna får mammakroppen jobba.. putta en vagn med två ungar i med ena handen, och med den andra, putta på en tapper Miniman vars småben behöver lite extrakraft. Puh. Men så vansinnigt härligt!! .. och utför jublar vi alla… förrutom dom som slumrar gott, förstås!
Småungarna mumsade bullfika ute på trappen och premiärhoppade i nyframtagna studsmattan.
Det blev lördag och vi grejade med allt möjligt. Tråk, som att städa bil, tvätta bil, byta till sommardäck. Storasyskonen lekte i kring och susade också iväg en sväng med sina småkusiner och farmor, till lekparken.. innan vi alla susade iväg till Mäjadalen och stora kusinens 11-årskalas. Ute-kalas, förstås!
Det blev veckans sista dag. Vi firade älskade mor dagen lång. Att mannen lejt bort sin jour för timmarna mitt över dagen, utnyttjades också med en egen springtur för mig. Lyx! Jag kände mig jättebortskämd när jag till kvällen norpade åt mig ännu en alldeles egen stund.. med första delen omskolning av småplanten… katterna sprang runt mig och aprilkvällen var den lugnaste någonsin… efter en stund återvände jag in, nattade barn och njöt av det ännu mer när jag ”pratat med mig själv” för ett slag…
En så himla fin vecka. Mitt i livet.
Det är ny måndag nu. ”Per i backen” blommar för fullt. Och jag är, trots virus-oro, pepp på den här veckan. April ska få möta maj.. och det liksom bara kokar i naturen.. snart brister knoppar och gräset färgas grönt. Det är bara att åka med, ännu en gång… för mig, med lycka så stor så det ibland slår över till vemod. Sån är jag!
Veckans planer? Kommer här!
Veckans planer:
-Ta vara på tiden med älsklingsungarna. Jag har varit HemmaMamma i ganska så många år nu, men är så långt ifrån less man kan vara, tror jag. Tycker bara att det känns så rätt och härligt och samtliga njuter av detta livsval. En livsinvestering hela alltet! .. ”att välja är att välja bort”, kom ihåg det 😉
–Plantera dahliaknölarna! Några är i jorden redan, dom som jag sparat sedan förra sommaren. Men mina nyköpta har jag väntat lääänge på och äntligen har dom anlänt och ska i jord, pronto!
–Fortsätta skola ut plant.
-Rida!
–Sända er hälsningar, förstås! Det blir bland annat tema trädgård, våriga shoppingtips och glimtar från en utav aprils höjdpunkter!
–Spackla, spackla, spackla….
-Ha lekdate med vänner här hemma på gården <3
-Fortsätta vårstäda trädgården
-Fira in våren!
…
Älskar att landa för ett slag och låta orden flöda. Har en god känsla i min mage nu och känner hoppfullhet och att ”allt kommer att ordna sig”.
Ta hand om er, allt ni bara kan. Så norpar vi åt oss av det goda april har kvar att ge, innan vacker-maj tar vid, eller hur? Vi hörs imorn igen!
Med pirr i magen vaknade jag i morse. Öppnade sovrumsfönstret och sa god morgon till hästarna. Det var knäpptyst, bara Ikran vaken. Fåglarna kvittrade och solen var ny för dagen. Idag, är det min älskade mammas födelsedag.
Jag och Storan susade tidigt i morse iväg mot lilla byn. Alltsammans i samråd med världens bästa papps. Överraskade med födelsedagssång, blommor, choklad, bubblor i glas, jordgubbar och två andra systrarna på facetime… vi var hela kärnfamiljen. Så tillsammans vi bara kan vara i dessa tider. Och det var så himla fint. Alltihopa.
Idag sköljer tacksamheten över mig nåt enormt. Jag både skrattar och gråter. Så tacksam över min älskade familj.
Röda rosor, från far till mor. Som alltid. Alltid. <3 ..hon är värd alla rosor i världen.
Min mamma och jag.
Pratar minst en gång om dagen med varandra. Hon är min bästa vän. Vi skrattar så tårarna rinner. Blir rörda och tårögda tillsammans. Vi löser världsproblem. Funderar på livet. Tipsar om recept och finular på blomster. Vi älskar varandra så det liksom värker i hjärtat. Och så är hon en helt fantastisk Mormor till mina gullungar. Och mannen har världens bästa svärmor, säger han. Jag kan fråga mamma. Om vad som helst. När som helst. Hon finns alltid, alltid där.
Idag är det en alldeles, alldeles särskild dag. Idag, är det min älskade mammas födelsedag.
Mor lilla mor, ingen är som du! Jag älskar dig till månen och tillbaka. Grattis på din 70- årsdag <3
Det finns ingen blomma som får mig att tänka så mycket på både Farmor och Mormor, som den. Som gör det så himmelens hemtrevligt, som den. Eller som får mig att bli så nipprig, där i början av mars när ”väckningen” görs från vintern och känslan av att vi går mot ljusare, varmare tider infinner sig, som den.
Ni undrar hur jag sköter mina pelargoner. Jo, det ska ni få höra. Noll expertis utlovas, jag kan inte alls så mycket men är en lycklig blomster- och trädgårdspåtare.. som får det att blomma gott. Alla gör olika, men det blommar ändå för alla…, lite så är det med blommor. Så härligt! Strösslas med kunskap gör jag också förstås, från Mamma, Mormor, Farmor och Systrar… en ynnest i sig. Mina flickor. Vissa änglar, med vingar. Andra änglar, utan vingar.
…
Pelargonåret!
Från cirka november till skiftandet februari-mars, någongång… är pellisarna vintervilande. Kanske får dom en slurp vatten på mitten, men inte mer än så. I år har jag haft dom små liven här inne i boningshuset, ställde dom på övervåningen i ”blivande badrummet” där det är lite svalare och där jag kunde hitta några mörkare platser.. gick väldans lätt, var så mycket byggjox där att hela rummet var ett mörker..Förra vintern pajade fläktelementet i mitt dåvarande ”pelargonrum” i Gårdshuset, som var enda värmekällan till mina (och Storans!!) pellisar.. och prick alla dödde. Det var inte kul.
Det är fräsigt att kunna hålla pelargonerna vid liv, år efter år, men jag är ingen Farmor Gertrud ännu.. Jag lyckas ibland, och ibland inte.
Sen då?
Jo. När vi möts igen mitt i vårvintern, ser dom så förskräckliga ut att jag inte vet om jag ska skratta eller gråta…
..Så då klipper jag ner dom. Smått brutalt. Ny näringsrik jord fylls i krukorna och i ljusa fönstersmygarna ser det ut som om jag har pyntat med pinnar. ”Vänta ni bara!”, mumlar jag för mig själv, om och om igen, som ett slags mantra…
Jag håller jorden fuktig och på några veckor, börjar det hända grejer.
Blad börjar skjutas från dom där larviga ”pinnarna” och jag firar med vårens första näringsvattning. Sen håller vi på så; håller jorden fuktig och näringsvattnar med jämna mellanrum… det sistanämnda glömmer jag av och kanske kommer ihåg en gång i månaden, typ. Men vattnet, som nu i april när solen steker, då vattnar jag varje dag. Hellre småduttar än dränker. Vattnar helst på kvällen så att solen inte bränner jorden… samma tanke som ute i trädgården, mao. .
Mitt ”pellismål” är knubbiga, kraftiga, typer. Lyckas ibland. Ibland inte.
Vet varför jag tar mig till båda resultaten…
-Såhär är det; huuur härligt det än är, när den där lilla pelargonen på tillväxt, plötsligt får sin första blomsterknopp…
…så ska. den. väck!
Knipsa bort den! poff. Deppa inte över det. Njut av lilla blomman i en pyttevas istället och låter pelargonen i krukan, växa vidare. Knipsar du inte bort dessa första blommande raringar, blir pelargonen troligtvis lång och gänglig… eftersom blomknoppen snor så mycket energi.
Ibland mäktar jag inte med att knipsa av den där blomman, och då blir det långrangligt istället. Och till sist blir pellisen bara som en enda lång, grön pinne med en blomma på toppen av kala pinnen… I bilden ovan, är förra årets ”Årets Pelargon” och jag älskar den. Så himla vacker i färgen, på både blommor och blad.
Hittills har ni nu bara sett mina små övervintrade pellisbäbisar, men ovan ser ni en Mårbacka som jag köpte i typ februari. I bild har jag nyss gett den ny jord och fått ner den lite i krukan.. men här håller det på att bli rangligt, förstår ni… och till skillnad från mina små nyuppväckta kompisar, så kan jag i detta fall, få mig ett riktigt bra skott (stickling) genom att …
.. vid önskad ”bladrosett” knipsa av pelargonen från toppen. Jag får då en så kallad ”toppstickling”.
Här har jag nu mitt skott! Som jag skalar av nertill.. och knipsar blomman förstås, den bör inte vara kvar av samma anledning som tidigare; blomknopparna tar energi och än hur ont det gör i kroppen, så knipsa av den och njut av den i mini-vas tills din modersplanta/nya skott är stor nog och redo att blomma.
Sådärja! i med denna lilla plutt i ett glas vatten, tills rötter kommer eller så gör du som jag gjorde;
-stoppa ner skottet i en kruka med god jord, på en gång.
Jag valde nu att inte göra en ny liten pelargon av min toppsticklinig, utan istället stoppa ner skottet/sticklingen i krukan där modersplantan är … Smart drag med tanke på den där önskan om en kraftig och knubbig pellis..!
När pelargonen blivit så buskig och stor som jag önskar den.. då kan den få blomma för fullt.. sommaren lång! Tills vintern tar vid och både blomma och blomsterflicka tycker att det är ganska skönt att ta vintervila.
Inga konstigheter som ni märker.
Som sagt, det här med blommor och trädgård; Alla gör vi olika, och det blommar för alla.. sådetså.
… En liten rolig grej, på tal om lyckliga blommor, är att pelargonen som står närmast kaffebryggaren i vårt kök, den råkar typ varje morgon få sig en dutt gamm-kaffe från gårdagen… och den blomman brukar alltid vara så himla lycklig. Så långt kan jag sträcka mig.. att bjuppa på gammkaffe och växtnäring från blomsteraffären… har dock inte kommit så långt som Mormor min… där hon cocktailade vatten och sin kisspotta från natten och fick blommorna att dansa hola hola av lycka….
Där, vid södergaveln, blir marken grön igen, hästar tuggar hö och Minsting är i full huggning med att bära snickerigrejer fram och tillbaka..
Vinbärsbuskarna knoppar sig och Fransson tvättar sig vårsnygg.
Här är det så himla varmt och gott när solen skiner.. och lagom skuggigt av äppelträdet.
…och vad händer mer? Va va va??
Jo, nu får det vara nog med hitte-på, sådetså!
Hitte-på-trappan är riven.
– En trappa från (blivande) Matrummet ska göras.
Vi har funderat kring denna trappa så många varv att ni anar inte. ”Vi gjuter en trappa… vi lägger en stentrapp.. vi Bygger en trall… vi gör ett ”trädgrådsrum” med jättejättemycket grus där ikring..” …Inga funderingar som känts bekymmersamma, men vi har verkligen inte kunnat bestämma oss för varken material eller form eller användningsområde på det där stället… och då vi ej är göra-lös på denna gård, så har vi matat på med annat.
Vi är väldans sugna på mer grusade områden här på gården, så vackert med grusgångar. Kanske blir det det, så småningom. Och kanske, om en hop år, byggs där en punschveranda.. men framtill dess, så blir det en klassisk, gammaldags trätrappa. Med steg åt tre håll.
April bjuder på finväder och Byggmästaren M är i full färd att trappsnickra.
Ser redan framför mig hur jag tassar ut där och sörplar dagens första kaffekopp, med morgonsolen mot kinden. Bredvid mig blommar syrenen för fullt och det doftar av himmel på jorden…
Det finns hopp om syrenblom i år. Förra året hade vi en endaste blomma, trötta buskar efter brädfodringssomrar på rad. Men nu så, har både syrener och människor hämtat sig från det mastodont-görat.
Vissa dagar känns mer i hjärtat än andra. Idag, var en sån dag.
-Himmel. Vilken sommarvarm och helt underbar aprildag vi haft idag. Ni med?
Från morgon till kväll. Så salig som får möta ännu en vår här hemma, tillsammans med barnen. Det bästa, bästa, bästa jag vet. Och barnen, ja dom verkar inte tycka det minsta annorlunda och det gör mig ännu lyckligare.
Idag började vi med en tidig tur ute på gården. Hämtade bröd ur frysen i gårdshuset att värma till frukost. Spatserade i bara fleecejackor och skor ner till lagårn och vidare till hästarna i hagen, för att se så alla hästpojkarna hade det bra. Jag minns själv hur härligt det var om våren, som liten Emmeli. När lättare kläder kunde tas på. Ser den lättnades hos mina små nu. Och förstår också ännu en sida av det hela; att som mor slippa lager-på-lager-på-lager att klä på …
När frukosten låg i magarna, dukade vi upp för tisdags-gympa. Barnen hänger med på det mamman gör och rödblommiga blir vi allihopa. Vissa av möjligt fler armhävningar och hopp och andra av ett väldigt dansande och tjoande. Alla nöjda. Kompislek sedan i varma, varma, soliga, våffelgoda timmar. Sommarkänsla. Sommarhatt letades fram. Och ikväll, har Storebror, och alla vi andra förstås, varit på Livets första Fotbollsträning.. där frågan om det var roligt, besvarades med; ”jag önskar så att vi kunde spola tillbaka tiden… jag har ju bett om det till Gud flera gånger!?”… dvs. en höjdare.
För vissa av oss är det här som livets första vår.. om man var liten bebbe den förra, så är det så väldans mycket nytt att upptäcka nu. Magi att få vara med på färden, tycker vi runtomrking.
Om gårdagen kändes lite vissen och trött, och jag enbart flöt med och snyltade på barnens härliga humör, dagen lång. Så har vi idag spelat i samma må-gott-liga, allihopa. En ynnest.
Hela alltet.
Vissa dagar känns mer i hjärtat än andra. Idag, var en sån dag.
Vi hörs imorn igen! Tänkte berätta för ett om det senaste lilla byggprojektet här hemma…
Å hejsan hoppsan, dags att sträcka på sig, säger Fjödur! -så var det måndag, igen!
Livet susar och med våren kommer ivern. Samtidigt som vi på ett sätt har det väldigt lugnt här hemma på gården. Tacksamt alltihopa. Tiden som är nu har också förstås en liten paus-känsla över sig, eller hur? Vi kan leva på bra här, trots rådande tider. Men, jag längtar efter många. Framförallt att få umgås med mina föräldrar. Världens bästa. Så glad för facetime mitt i allt.
Okej. Vi tar en titt på veckan som gick innan nya veckans planer!
Vi sådde luktärter och pysslade om tomatplantorna, gav dom större krukor och ny jord.
Storebroren började räkna i sin räknebok han fått av sina Gudpäron. Ni var många som såg den på instastories och frågade efter den. Jag hittar en massa härliga böcker i samma serie, HÄR. (”Bli bra på matte! 7-9 år”, heter Minimannens bok exakt).
Sena sena kvällar (nätter) blev det för mig och mannen. Uppdrag Pärlspont. Krångligt, högt och gängligt. Sammanfattar trapprummets väggar. Men, små steg framåt, är också steg framåt. Jag målade. M spikade.
Vi fyllde själarna med sånt där.
Jag tänkte ”det här har jag aldrig gjort så det går nog bra”, ala Pippi Långstrump. Hade ju ändå fått proffsinstruktioner av Byggmästaren M. Pärlspontspikandet i lekstugan påbörjades alltså och på mina två små tillfällen där ute under veckan blev två väggar gjorda. Två kvar.
Ungarna njöt Påsklovsmellis.. ”Mammas Kardemummabullar med Chokladkräm”! (recept HÄR)
Jag var helt slut av den där hästen. En sekund ångrade jag att jag fallit för honom. Men, han gjorde mig mycket lycklig också.
Vi hade arbetskväll ute i gårdshuset och ute på gården. Hela familjen kämpade tappert. Det blev så tjusigt och nu är det en fröjd att gå in där i gula huset igen. Det stöket ni ser i bild är bara en bråkdel, som ni förstår. Svängen på tippen dagen efter, var hallelujah! Fler som älskar att rensa!?
Fredag! -och vi beställde tapeter!! Bertilen var med och arbetsledde mamman och pappan. Hemma på gården ponnygosade Storasyskonen tillsammans med sin Farmor, faster och småkusinerna. Till kvällen blev vi bortskämda med svärmorslagad paella. Åhå så gott!
Det blev lördagmorgon. M och Svärmor skulle ut och rida tillsammans. Jag bakade dubbelsats bröd och myste med minstungarna. Storebroren, var nämligen iväg på mycket efterlängtad Farfars-date i Farfars garage.. ett drag till en gammal skottkärra skulle ordnas, så att Minimannen fick sin alldeles egna ”fyrhjulingsvagn”
… men inte mycket blev som tänkt. Sånt som kan hända med djur, hände. En strömstöt skrämde en häst, som skrämde en annan häst och nånstans där, var stackars svärmors finger. Som sedan var allt annat än rakt. En dag på akuten och gipsad hand, blev resultatet.
Medan vi vankade av och an för att få hälsning från stackarns farmorn, passade M på att ”vänskapsleka” med Fjödur. Den leken, som är ”grunden till allt”, handlar om att få hästen vän med både dig som människa och alla prylar runt i kring. Att kela såväl med handen som med långa repet. Över hela kroppen. För en sån som Fjädern är det här en lek som inte går att överbruka.. han behöver få hjälp att förstå att det inte är så farligt, det här.. våga lita på människan.
Vi tyckte synd om Farmorn. Samtidigt var S jättebesviken över utebliven farfarsdate. Jag och M, hade ap-dåligt samvete.. fastän inget var vårat fel, vilket tappra svärmor var snabb med att säga. Men ändå, ni anar känslan.
Jag försökte rädda upp situationen. Bakade en sockerkaka och lockade med hela familjen på en tur ut till havet. ”Störde” med kaffe och kaka hos nybyggarna (Storan och Svågge) och på kuppen fick vi alla havsluft i lungorna, sol mot kinderna och allt kändes lite bättre sedan.
Lördagen slutade lyckligt. Farmorn och Farfarn kom hem igen. Minimannen hann över och draget hamnade på plats. Jag och M log från kind till kind, åt synen av Miniman som sedan kom körandes, med sina småsyskon packade bakom sig. Tänk, vilken lycka. Framförallt, att ha en Farfar som Farfar L.
Mamman sprang. Och njöt så det stod ut genom öronen. Sen firade vi livet, med vårens första grillning. Bjöd över svärisarna till oss och hade en så mysig kväll. En oturslördag som blev himla fin till sist.
Veckans sista dag hängde vi ute från morgon till kväll. M verkade barfotahovar. Jag och barnen trädgårdspåtade. Och till kvällen var vi ute på tur hela familjen. Småsyskonen susade fram i springvagnen med hjälp utav starka pappan. Storebroren cyklade. Och mamman sprang också. Helt underbart! ”kan vi göra det här jättejättemånga gånger?”, frågade 6-åringen.. lyckat!
…
Nu väntar en ny vecka! Och precis inget vet vi om den. Det enda vi vet, är nu. Precis som alltid. Vi tar en stund i taget. Norpar åt oss av guldstunder. Och försöker följa med, livet!
Veckans planer:
–Aprilnjuta med ungarna! Vi hänger ute så mycket vi bara orkar nu!
–HemmaMamman har alltid små bestyr vecka för vecka, hemmet-bestyr.. och jag råkar älskar sånt och kan känna pirr i magen över att denna veckan planera att knövla in alla vinterkläder i tvättmaskinen och därefter, stoppa fräscha munderingarna i klädförrådet. Våren är här, hurra!
–Susa iväg på lekdate med efterlängtade vänner! Ute kan vi i alla fall ses, tänker vi. Både mammor och barn längtar efter varandra.
–Brandismannen har jourvecka så det är pussel-teamwork mellan mig och M.. vi ”rastar” oss själva (främst M som behöver vara nära brandstationen) och hästarna nära gården/brandstationen. Det funkar fint! Och om en vecka känns det så himla lyxigt när vi är ”fria” att susa iväg längre, alla tillsammans alltså.
–Kvista över till svärisarna och låna deras fräsiga testcykel. (Nära hem. Nära till ungar. Nära att släppa allt och vara beredd om larm skulle gå för Brandismannen. Peerfekt!)
-Sända er hälsningar! Ni undrar bland annat hur jag sköter mina pelargoner.. ska försöka sammanfatta det!
–Jobba från marken med hästarna. ”De sju lekarna”, får inte glömmas bort trots att det är så härligt att rida nu. Inte min favorit, jag älskar att rida ju. Däremot gillar M det där från marken-arbetet, så han tar mer än gärna på sig det. Tackarr…
–Skola om plant! … i alla fall börja så smått. Och Penséspana!… längtar efter att vårplantera ute på verandan!
–Försöka småtvinga oss själva att komma framåt på övervåningen än om vi båda känner att det är så väldans lätt i dessa ljuva apriltider att börja med något härligt projekt ute…. men, pärlspont ska fortsätta spikas och målas! Spackel ska upp på väggarna.. basta!
–
Nu ska jag sno ihop en matlista för veckan och skriva handlingslapp. Älskar att avlasta mamma-hjärnan på det sättet. Och den här veckan blir det soft, tänker jag. Vi har så mycket för oss, så mycket härligt.. och är typ noll sugna att stå vid spisen långa stunder. En snabb köttfärssås, går alltid hem. Tänker också att det får bli köpes-pyttipanna fräst ute över elden en dag. Med stekta ägg och mormors rödbetor till. Piffa till vardagen kan vara det mysigaste man gör!
Stormen viner där ute, hästarna ligger och njuter i solen, i funnet lä. HemmaMamman njuter av att hon orkade i mål igårkväll, med veckostädningen och all tvätt. Nåväl, sånär som på att lite vikning väntar innan Husmor tar helg.
Det är så flärdfullt att kliva upp och svassa över okladdigt, nysåpat köksgolv. Mormorsgolvet som träffas av solstrålar denna morgon.
Höra hur kaffebryggaren harklar sig för morgonkoppen.
I ena fönstersmygen står min senaste pelargonkärlek.
Så vacker, eller hur?
Vi samlas för frukost.
Och den stunden är en favoritstund på dagen. Känner mig alltid så bortskämd som får ge den där mysiga, lugna stunden till barnen utan tider att passa. Att jag dessutom får ta del av den själv, varje morgon, är nyp-mig-i-armen-härligt.
Det gäller att njuta… för på en liten stund är småttingar klara och mamman lämnas kvar med frukostkladd från bord till golv… hon bryr sig inte i det, ser inget som helst bekymmer i det… sörplar sitt kaffe i lugnan ro medan ungarna slår sig ner vi pysselbänken.
Så tar kaffekoppen slut för mamman, stöket trollas bort och ungarna har susat iväg från pysselbänken för nya upptåg.
Någon kommer strax tillbaka med stinkande bajsblöja. En annan kommer utklädd, i riddarutrustning och ser så söt ut att det inte är klokt fastän tanken nog var att se lite läskig ut. Och den tredje jämrar sig lite över att hon önskar att hon hade gjort sig lite, lite illa.. på knät… så att hon kunde börja använda sina nya enhörningsplåster. Vi bestämmer att det nog gör lite ont på knät och strax sitter ett litet plåster där. Bäst att ta två. ”Nu känns det bättre”, säger Skrållan.
Fredagen fortsätter. I sakta mak. Fastän ändå i full fart.
Om någon timme kommer småkusinerna och leker och rider ponny och det är lycka så det förslår.
En alldeles vanlig fredagmorgon i Drömgården. Önskar mig inget mer. Än precis, precis det här.
Önskar er alla en god fredag och start på helgen! Ta hand om er <3
Senaste kommentarer