Puh! ”Vi klarade det!”. Alltid samma härliga känsla när mannen kliver av sin jour efter en vecka på rädda livet-hugget. Är så glad för denna måndagen, har en god, hoppfull känsla i kroppen! Jag hoppas så att ni fått vakna och ta måndag med positiva tankar, ni med. Jag har dessutom nu boostat mig med en springtur med Bertilen i vagnen.. han snusade gott och jag svettades och njöt av att komma iväg på längre tur än bara hemma och precis kring gården, som senaste veckan. Lova mig att ni unnar er friskluftboostande, ni med! Ok. Vi kikar lite tillbaka, innan vi tar sats för ny vecka?
Veckan som gick..
Våren började verkligen kännas i luften. Vi letade och fann massor av vårtecken. En citronfjäril och porlande liten vårbäck på lilla promenaden. Snön smälte i räserfart! Vi öppnade lekstugan, till barnens stora lycka. Hästpojkarna glodde stadigt från avstånd och ville nog helst vara med, dom också!
Vi fyllde våra själar med sånt här. Ser ni njutet hos Chippen? Precis blivit fri en del vinterpäls med hjälp av sin Miniman.
Jag och Svärmor var ute och red i djup, djup snö uppe på berget. Och så fortsatte jag försådden.. där jag pausade mitt i och skrev ett kort, som jag stoppade i ett kuvert tillsammans med lite fröer och så Junis pysslade kort… och skickade till mamma och pappa… som jag halvt längtar ihjäl mig efter nu.
Vi pysslade i massor jag och barnen. Här hade vi målarstund. Barnen hade fått snickra varsitt sjörövarsvärd och nu skulle dom målas. Kreativiteten flödade! Solen likaså!
Jag har just nu dille på fräscha bulgursallader.. och serverade här en med Bulgur, förstås, samt hackad röd paprika, rucola, lite smulad fetaost, strimlade soltorkade tomater, en skvätt olivolja, salt och peppar. Såå gott till kycklingen där i ugnsformen! Som även den var omringad av smaker som soltorkade tomater och fetaost. Mums, sa samtliga! … och då blir husmor lycklig! Finns inget härligare än när alla barnen äter med god aptit. Typ heller inget så frustrerande när motsats ibland sker.
Jag kombinerade lagård med våriga, nylackade naglar. Gick finemang! Mina två favoritlack från Essie just nu är det HÄR och ett som heter Peach Side Babe.
Barnen skippade morgon-tv till fördel för hopp i sängen och fönstertittade ut på trötta hästar. Jaa, när mamman bäddar rent då är det fritt fram att hoppa och busa i sängen. Det är sen gammalt!
Det blev fredag. En väldans trött sådan. Mamman vek den sista tvätten och ungar slumrade härsan och tvärsan.
Jag höll Fransson en stunds sällskap på sofflocket och den fredagsstunden var så god. Än godare blev den när mannen kom hem fredagstidigt och överraskade med fredagsblommor och helghandling. Vi har, helt självvalt, väldigt uppdelat vad gäller sysslor här hemma. Att sköta ”hemmet”, med mat-tänk, tvätt, städ osv. Det är ”mina sysslor”. Inte mig emot. Men sån lyx, att befrias från mat-tänket en gång.
Helgen tog vid och vi pysslade lite till. Ett påskpyssel ni ska få ta del av!
Drömgårdslivet en vanlig lördag i mars. Ungar runtom, en med på ryggen och storhästen i min hand. Jag pysslade om min Mammut innan vi tog en promenad kring gården. Mannen hade Fjödur-tid. Och den där stunden var magi. ÄLSKAR när vi är tillsammans och pysslar med hästarna.
Jag svängde ihop en helgkaka på måfå och så tillsammansrenoverade vi, hela familjen. Lillebroren älskar när han får gå ”opp! tlappan!” (uppför trappan) och alla donar där uppe.
Veckan avslutades med att Vintertid blev Sommartid. Mamman gäspade konstant HELA dagen, mat- och sovtider var på halvflaj och ingen kunde förstås gå och lägga sig till kvällen i ”ny tid”.. blä för den där himla vridningen av tid. Men hurra! För min och Junis söndagsstund, med ”tjejtid”, som hon säger. Bara Mamma och Juni-tid, mao.
…
Ny vecka nu! En liten snutt mars kvar innan april tar vid!
Veckans planer:
–Hemmamamma! Tillsammans med alla småttingarna skapa dagar med sånt vi mår bra av. Tänker mer lekstugelek, cyklande längs grusvägen, facetimande med efterlängtade darlingar, gårdsliv och livet, en dag i sänder.
–Så påskgräset!
–Springa och långpromenera! Åhå, än om förra veckans hemmagympande och särskilt löpintervallerna fortfarande känns i mina ben.. så älskar jag längre rundorna så.. att hinna skingra tankarna, få springa på våriga slingervägar och ha en lyxens mammastund(er).
–Samtliga hästar ska få fötterna vårtjusiga. Bäst-hovis, så tacksamma för henne!
–Jag ska påbörja ett mysigt projekt jag längtat till men prioriterat bort; att göra Lekstugan söt även på insidan. Den kom imponerande Farfarsnickrad och så dundersöt ju, barnen dundrade igång med leken på en gång, funkade ju hur fint som helst. Men nu så, dags för lite piff där inne. Vilket charmigt projekt!
–Renovera! – vi hann iii det närmsta med drömmålet för förra veckan. En endaste vägg är kvar att rikta, eller den är till och med påbörjad. Så, så nära. Men istället klämdes faktiskt lite annat in, jag målade klart ännu ett tak och det röjdes i massor för att det under veckan anländer 2 ton (!) gips som ska upp på väggarna i alla rummen vi håller på med nu. Full fart! Vi har siktet inställt på inflytt! Prick hela familjen är inställda på det och vi jobbar på tillsammans. Helt perfekt nu när vi kan vara uppe samtidigt både jag och M, utan att vara rädda för att någon unge ramlar och gör illa sig någonstans eller så.
–Så fort det är april är det Putsafönstertid, säger Städtanten här! Jag börjar i veckan med köksfönstren. Det blir tjusigt, lagom till påskveckan!
–Ordna för ett ohyggligt efterlängtat 6-årskalas. Minimannen fyllde i början av mars ju, men pga Corona-skiten, ni vet..har det inte blivit något storfamiljen-kalas ännu. Men ni till helgen (hoppas vi!), ”dukar” vi för utekalas med närmsta darlingarna. Kalasälskarna tänker korvgrillning, kalasfika, ponnyridning och fyrhjulingsgasande… med social distansering, förstås. Vad tror ni om det? Tror småkusinerna kan ha roligt tillsammans!
–Njuta skiten ur mars... och sedan Välkomna april! ÄLSKAR april. Som våren och sommarens torsdag.
–Hälsningar ska sändas er! -Det blir Påskpyssel! .. Ett helglyxigt middagsrecept… och så var ni så många som undrade över helgen magi-goda chokladkaka så det blir nog två recept denna vecka. Alltsammans varvat med ord från livet och hälsningar från här och nu.
Nu njuter vi det allra sista av denna marsmånad, som varit väldigt mycket fin men som kantats av knasiga tider, minst sagt! Snart, snart april och hopp om vår! Ta hand om er <3
Tänk att Drömgården blev med Isprins. Mina drömmars hästdröm. Sån dunder-och-brak-kärlek till den där lilla kolabönan till häst. En 8 år gammal, 1,42 m hög storliten islandshäst som nu alldeles snart levt med oss här på gården i två månader. Knappt någon tid alls, egentligen. Och allt känns fortfarande som en endaste för bra dröm.
Fjödur, som är så mycket häst i liten kropp att det är svårt att förklara. Men jag ska ge dom ett försök, orden. Ni är många som vill veta mer om honom.. och huruvida han är ett utmaning, som jag beskriver honom delvis.
…
Fjödur, är en typisk ”enmanshäst”, som kräver luuugna, trygga rörelser från sin människa, och massor av tid och kärlek krävs för att få hans tillit. Vi har kommit en bit på vägen men är ännu bara i början av vår resa..
Han är visserligen bara 142 centimeter i mankhöjd, men inte alls den typiska barnhästen, turridningshästen eller någon man ”slänger upp” en häst-ovan människa på..det, gör man så mycket hellre på han som visserligen är mycket större, men så mycket lugnare. Lätt är det kanske att tro, att en liten islandshäst alltid är en stabil liten töltmoppe…men, det kan jag av mycket erfarenhet av denna ras intyga, att så ej är fallet. Denna ras har oerhört många lynnen och personligheter, precis som alla individer.
”Lilla Fjädern” är en trygg liten kille på det sätt att han gärna går ut i skogen solokvist tillsammans med sin människovän, om det är så att människovännen är trygg i det läget vill säga. Stora Emil i Lönnerberga- hästen går inte alls så gärna iväg själv. Så, där har vi två hästar som är så himmelens olika i personlighet men som kompletterar varandra enormt bra (hurra, bingo på den!). Stora Ikran är den coolaste jag vet, men vill absolut ha sällskap på tur. Medan Islandshästen är väldigt ”skygg” (för att beskriva kort) vid hantering men som väl med utrustning och sin människa på ryggen, absolut kan tänka sig en tur utan hästsällskap, än om hästsällskap är allra roligaste, förstås!
…
Jag ryggade lite tillbaka när jag läste annonsen om honom.. orden ”känslig häst…”, ”…kräver rutinerad ryttare..”, ”kan lätt bli spänd i hanteringen”.. ”bör tolkas som unghäst ännu..”.. men jag såg förbi allt det där och åkte och mötte den där lilla ljuvelen. Som tittade storögt med sina snälla ögon, såg nyfiken ut, men som ryggade tillbaka för minsta rörelse, och kutade ryggen när sadeln skulle läggas på.. han som knappt töltat i sitt liv men som visade att ”bara du visar mig hur jag ska göra, så kan jag, jättebra!”.. hästen, som kändes som en genomgående prinsig och snäll själ, var glad och lyhörd, framåt och följde med på mina idéer på en gång. Han som galopperade i full fart men minsann hade minst ett par växlar till och gav mig fartpirr i magen. Jag har många, många islandshästar att jämföra med och kände med ens att, ”det här är en utav dom fräsigaste jag mött”. Så rar och med maffiga gångarter, men, en utmaning, det förstod jag att han skulle bli mig.. men vilken häst är inte det, så säg!
En oslipad diamant.
Det här är hästen som behöver en lugn och trygg själ vid sin sida. På ett sätt är det jag. Jag känner mig så hemma bland hästarna och älskar det, inifrån och ut. Känner så för denna lilla häst, vill visa honom världen, att det inte är så farlig som han tror..På ett annat sätt, måste jag jobba massor, med att behålla mitt lugn när hästen visar så mycket rädsla och osäkerhet. Det är här, han är min största utmaning. Jag, är ju själv rätt lättskrämd …. jag och Fjödur-hästen är skrattretande lika, mao. Men, Jag tror det har sin mening, det här. Vi ska lära varandra, att ”inte fälla upp paraplyet innan det regnar”.
När jag väl är på hästryggen är jag som en filbunke… och är den som F litar på. Men från marken, vill jag gärna att hästen är cool ..så, här får jag kämpa på. Fjödur kan, utan förvarning, flyga i luften, göra sitt allt för att slita sig (rädd häst=stark häst), för nästan vad som helst. Att bara få förtroendet att trä grimman över mulen, har krävt mycket tid och tålamod. Men det går bra nu. Han sliter sig heller inte längre av att jag sitter av efter ridturen. Han låter mig nu också komma fram till honom i hagen, stryka hans mule och klia hans hals. Vi umgås med våra hästar i massor, alla tre och har så gjort från dag ett. Som med allt annat; Varför ha bråttom?
”De sju lekarna” praktiseras och vi skapar relation före prestation och bygger våra band på kärlek och bara, bara positiv förstärkning. Inget härskande (typ; ”jag är din ledare Fjödur”).. nej, vi vill jobba tillsammans med hästarna.
Drömgårdens Fjäder i galopp över åkern. Och där får jag vara med. Nyp mig i armen.
Så nu vet ni, det här är en starkskör hästsjäl. Som jag älskar av hela hjärtat och ser så fram emot att lära känna ännu, ännu mer.
Sagan om Drömgårdens Isprins, har ju bara börjat!
…och pssst! Alla gångarsryttare… snaart länger jag mina stigläder igen, ..lovar!
Våren lurar bakom knuten och jag är i sån rensa-städa-fixa-och-grejsa-iver.
Känner du igen dig kanske?
Nu vill jag påta hemmet vårfint inne, för att sedan maxa utelivet under trädgårdstiden.
Inget nytt under solen, nej. Att jag är en listälskare av rang, menar jag!
Nu är jag i full färd med att beta av mina små prickar på min Vårviskande Grejsarlista som ligger bredvid Juniflickanpysslade kort som är till sin Mormor och Morfar som hon längtar så efter.
Listan får fler och fler punkter hela tiden. Alltsammans gör jag för att jag vill och då går det ju oftast som en dans, ni vet. Inga måsten. Och håll med, nog låter ”grejsa” mycket härligare än ”att göra/to do/osv”?
Vi tar en punkt i taget, känner in dagsformen för var dag, mamman trollar till sig tid att påta mellan uteleken, utfodring av småttingar, ponnygoset och så.
Sista punkten, ser ni?
– ”Plocka in björkris… så att det hinner slå ut till påsk”… en utav dom viktigaste punkterna, hela klart! Som vi längtar till påsk här hemma. Det är en älsklingshögtid hos oss alla. Chokladägg, glada färger, massor av tillsammanstid och våren på intåg. Plocka in lite björkris ni med, vetja!
Sådärja, check!
(ääälskar att sätta check, haha!)
Jag snor runt bland blommorna. Klipper ner och ger ny jord. Näringsvattnar efter någon vecka.
Trasmattor hivas in i tvättmaskinen och torkas torra utomhus. Doftar så friskt när jag rullar ihop dom i väntan på nyskurade golv.
”Rensa i lådor och skåp, skrymslen och vrår”. Jo, jo… den punkten blir jag nog aldrig klar med. Om jag tänker mig hela gården. Såå, då tänker jag förstås inte så, utan menar nu kökets allra skrymsen och vrår. Tömmer skåpen, torkar ur och ställer tillbaka det som ska återvända.
Nog så ordning nu, alltid måste det få finnas någon stökhylla eller så, visst?
I skafferiet önskar jag mig fler fina burkar i både plåt och glas, att dundra ner torrvaror i. Men vad tusan, det funkar så fint nu också. Ett par big-pack-byttor gör mig lycklig som håller ordning på ja ni ser vad. Nötter och sånt skrufs.
Förresten? Synen där till höger… upplever ni också, att vi behöver mer porslin….särskilt arsietter?
Vågar inte visa fler skåp än såhär. Ni kommer tycka att jag är för porslinsgalen då.
Juniflickan hjälpte mig med experimentet som gör smygsvart silver skinande rent, på några sekunder! Så spännande ju! Så långt bort från putsdukar och tidskrävande gnetande.. se här;
Ta en bit alluminumfolie och lägg i botten av diskhon (som du förstås satt proppen i!). Lägg i ditt silver. Strössla över bikarbonat. Och till sist; kokande vatten.
På någon sekund börjar det bubbla och utan att du hunnit blinka sker vad du ser här i bild.
Tjjopp, tjopp! Skinande blankt silver!
Efter alla lådor och skåp och varendaste liten kryddburk var torkad. Skulle jag ge mig på Ugnen, som såg ut som sju svåra år. Helt förståerligt, som den används liksom! Och nej, den är förstås inte av senaste modell. Hallå, Drömgårdslivet! Det är inte drömmigt som i flådigt, har jag ju sagt! Men! Gammhärken till ugn funkar skitbra och även för den, gjorde jag en liten husmorsblandning.
Ugnsrengöring!
Vår ugn såg som sagt ut som stryk, så den behövde en rejäl pasta, som jag blandade av bikarbonat och vatten och gnodde in ugnen med.
Dundrade sedan på med ättika. Bubbelfest uppstod och efter en stund kunde jag skrapa bort snusket.
Till sist, såpa och vatten. Och se så ren den blev!
Jag tänker att, det måååste vara fler som lever som vi; iiinte i ett toppmodernt hem med massa fräsiga lösningar hit och dit menar jag? Vi bor ju i ett supergammalt hem med standard låg. Men oj som vi vårdar och tar hand om stället och finner ut lösningar likt Pettson. Det funkar så himla bra, allt behöver inte vara nytt och fräsigt! Mitt älskade platsbyggda skåp var tvunget att rivas, till fördel för nya trappan.. så någon plats för linne finns ej just nu. Det mesta bor i Gårdshuset. Men i några kökslådor förvarar jag kökslinnet.
Strykjärnet och strykbrädan från mannens Mormor funkar finfint.
Det här är flärd, ju.
Att få lägga på en nystruken kökshandduk på slagbordet i köket. Slå sig ner med en älskad och sörpla kaffe och prata livet..
Heja heja, börja grejsa, vetja!
Jag törs lova att man blir lite lycklig på kuppen.. så härlig känsla, att värna, vårda och ta hand om det man har. I allt ifrån liten ugn som kan laga en god mat, till lilla trötta blomman där i fönstret. Och att gööra saker, älskar ju jag som ni vet… men, det är faktiskt helt enormt (extra) gott nu, i oroliga tider! Hemmet är en trygg vrå.
Härnäst ser jag fram emot att påta påskigt ute på bron, jag menar verandan…
Och så småningom om väntar mastodont-görat…-Fönsterputs, åhåå.. det är enda gången jag saknar dom där schabrakiga, o-spröjsade perspektivfönstren… meen, med Farmors Fönsterputsarknep går det som hejsan!
Förra året provade jag ett nytt sätt att odla luktärter. Och kära hjärtanes, så enkelt
och finurligt det var och så vackert och LYCKLIGT resultatet blev. Odlingsråden jag följer, hittar ni HÄR.
Impecta har fortfarande 3 för 2 på luktärter i några dagar till, kom direkt till kampanjen HÄR! Det här äär ju en utav livets blommor, alltså!
…
Det är tisdagkväll i gamla gården i norr. Jag och barnen har haft ännu en dag tillsammans. Jag blir en blöt fläck när jag tänker på hur vi får spendera dagarna tillsammans. Nu ska den här mamman ladda för nattning av tre små kottar… är så trött att ögonen går i kors!
Ta hand om er! Norpa åt er alla guldstunder ni bara kan i livet. Stanna in, vetja. Visst kvittrar fåglarna vackert nu? Och solen värmer gott mot kinden? Har ni känt att det luktar hundskit ur dikena och att man till och med av den stanken blir lite nipprig, eftersom det betyder vår på intåg? Kaffekoppen, smakar så gott utomhus nu, likväl på korta jobbrasten, som under Hemmamamma-melliset, har jag hört!
Åå, knas-jag är nästan lite sorgsen idag, på ett små-skämtsamt sätt, bör tilläggas. Jag ville liksom aaldrig att förra veckan skulle ta slut. Ni vet, efter sjukstugor och låg energi… så fick vi en riktig pang-vecka! Vi kikar tillbaka på den, vetja!
Tillsammans med Lillebror startades veckan på helt enormt gulligt vis. En ponnytur med miniryttare- Världens snällaste ponny och världens coolaste Minsting. Mammahjärtat bubblade av kärlek och lycka!
Det blev vardag och HemmaMammaliv med pappan på arbete och vi andra här hemma. Vi roade oss kungligt, i världens bästa sorts Corantän… en dag piffade vi till det och tog lunchen i Salen! Mäkta uppskattat!
Vi gympade på köksgolvet och firade med nybakt kaka ute på bron därefter. ”Det här är livet”, konstaterade dom, småttingarna. ”Mamma, det här ÄR livet!”, sa Juniflickan igen.
Jag sneglade på hästarna från övervåningen. Islandshästen fick sin tapp-sko påspikad ännu en gång av bäst-Hovisen, och allt kändes bra i Hästmamma-hjärtat. För övrigt, helt ofattbart att jag har äran att kalla den där hästen min. En egen islandshäst som alltid har varit drömmen.
HemmaMamman fullkomligt sprutade ut energi och kunde ge barnen den ena fräsiga dagen efter den andra. Vilken ljuv känsla. Barnen kräver inte alls någon nivå av energi, inte så. Mest att det är så härligt för mamman, när orken finns i massor. Här kändes vi våren i oss och hade just kånkat fram cyklarna från lagården och premiärcyklade, första gången för våren.. eller som för Bertilen; första gången i livet. Min rygg var halvt av efter den där stunden, med dragande av en cyklist och puttande av en annan, samtidigt. Meeen vad gör man inte för dom små liven och deras leenden? Jo, ALLT!
Jag påbörjade Vårstädning. En sån där som inte alls behöver gå i ett knyck, men som görs noggrant, in i skåpar och vrår, ni vet. Medhjälpare hade jag förstås!
Veckan bjöd på ridturer som gjorde själen så enormt lycklig. M var med på en tur, fina Svärmor på en annan. Och så gav vi oss ut själva också, lilla Fjädern och jag. Ser ni hur trött Ikran kände sig efter ena turen? ”Jag lägger mig här på dig, kompis!”, sa han till Fjädern och chillade på hans rygg..
Ponnyn hängde med på barnvagnsprommis förstås och det är ungefär hur charmigt som helst.
Det blev helg och jag njöt av nyplanterade vårlökar och var visst uppe skittidigt, väckt av ljuset och lillprins, bakade Mammabröd att bjuda gänget på till lördagsfrukost.
Ny snö la sig över Drömgården och Helgönskningar uppfylldes hos stora och små.
Efter ridturen tillsammans med Svärmor, dukade vi upp till mammabröd- och bullfest ute på verandan. Farfar kom också.. och utan att varken M eller jag hunnit blinka, fylldes eftermiddagen med att Storasyskonen pep till farmor och farfar, jag och M (tillsammans med lillprins) fick ännu fler renoveringstimmar och kvällen spenderades hos svärisarna. Lördagsmys med Svärmorslagad middag OCH ett träningspass med deras fräsiga träningsgrejer. Alltså…. Lördagsmys med Emmelis mått mätt.
Söndagen ägnades åt bland annat det där; Byggstäd för renoveringsfrun, av ännu ett rum som Snickarmannen nu hunnit rikta och skiva väggar utav. Efter att ha röjt ut gojset, så premiärlekte ungarna i Storebrorens rum. Vilken känsla!
Vi avslutade helgen med Världens enklaste och godaste Fiskgratäng till middag, med vitlöksfrästa harrisar till! (Recept HÄR).. innan vi stupade i säng, skönt trötta, hela gänget. Kära hjärtanes. Så förbenat lycklig över att få bo här, på vår lilla alldeles egna plats på jorden.
…
Ny vecka är här! Konstiga tider pågår, minst sagt. Vi tar en dag i taget. Och skapar dom med tanken att må så gott vi bara kan, här och nu. Jag har sådär bubbligt mycket energi just nu, vaknat ur Vintervilan liksom och blir pirrig i magen av att tänka på hur mycket härligt som väntar oss nu och framåt (trots oroliga tider!).
Veckans planer:
–Leva HemmaMammaliv med tre älskade ungar som gör mig absolut helt slut tills landa-på-kudden-om-kvällen-tid är, meeen ooh som dom skänker mig lycka och livetpirr, varje dag!
– Fortsätta förså och storstäda klart andra halvan av kökets lådor och skåp.
–Prova ett enkelt men fräsigt påskpyssel tillsammans med barnen!
–Hjälpa hästarna av med lite vinterpäls. Maj gadd, som alla våra fem lååånghåriga djur fäller hår nu. Puh.
–Motionera! När det är Brandisjour för mannen, är det klurigt att få till långa, snabba rundor.. då behöver jag ha med mig alla barnen. Men, det finns baaara möjligheter, eller hur!? Min kondisträning, som oftast är långlöpning (äälskar att springa!!), får dessa veckor bytas ut mot exempel cykling. Löpintervaller, nära gården, funkar också fint! I övrigt tar vi oss ponnyprommisar och gympar hemma på köksgolvet.
–Det är (som sagt) jourvecka för Brandispappan… likamed omöjligt att planera något, egentligen. En vardagkväll där vi i vanliga fall kan fylla med en ridtur, renovering och tillsammanstid.. kan fort bytas mot att pappan flyger ut genom dörren och eventuella planer bara suddas ut. Jag kan tycka det är så himla drygt med den där jouren ibland. Den här veckan känns som en sån. Blä. Men ändå; HEJA HEJA M, vilket otroligt viktigt uppdrag han gör! Brandisfrun ställer upp på premisserna med 200 % barn-ansvar osv. <3
–Tänker sända er hälsningar om min Vårviskande grejsarlista!, om Hur jag sår mina luktärter! ett Klassiskt Bro-fika kan också sitta fint, tänker jag! .. och kanske ni ska få se synen av något som fortfarande känns som en saga? Oavsett; Är så himla glad att ni hänger här inne med mig!
–Renovera! Tjoho! Som det flöt på förra veckan! Nu är det ett litet rum kvar som ska riktas väggar i och skruvas skivor i. Med tanke på brandisjour sätter vi ribban på rimlig nivå och tänker att allt bortom färdig-reglat litet Juniflickan-rum, är bonus! .. jag påtar med mitt där uppe när stunder ges. Grejar med taken, byggstädar osv. Kanske hinner vi fram till målet att putsa murstocken till helgen?
-Att ha öppet hjärta! Ta en dag i taget. Tiden som är nu i livet, för oss alla, är otroligt speciell. En tid vi förmodligen aldrig kommer att glömma. Men allt ska bli bra. Bara vi tar våra restriktioner på allvar. Håller oss hemma i den mån det går, hjälper en snuvig granne med handlingen, ringer ett extra samtal till darlingen som sitter på ensam kant, TVÄTTAR HÄNDERNA..och knäpper händerna, förstås och litar till att vi ska klara oss igenom denna prövningens tid, TILLSAMMANS. Ok?
…
Önskar er alla en god marsvecka! Virtuell kram till er…!
För ett år sedan var trappan ännu inte igenbommad och den nya trappuppgången framsågad. Det fanns förstås ingen ny trappa på plats, vi klättrade på stege i månader. Spånet låg kvar i alla golven. Taket var inte helt på plats. Vindsluckan var satt sådär tvärs över (ser ni?), med tanken att vi skulle behöva använda den mycket. Inga golv var förstås lagda. Ingen slang dragen. Ingen el kopplad. Inga väggar reglade. Eller gipsade. Eller spacklade. Eller tapetserade. Osv. Här älskar vi att titta på före-bilder, då blir vi peppade. Så, här kommer en drös bilder över hur det ser ut just nu.. bilder som förhoppningsvis snart är härliga före-bilder..
Frågar ni mannen just nu, är han nog mest nöjd över vad ni ser här, det han påtade med för ett par veckor sedan; nä. just det. Den syns knappt. Den där fula luckan vi hade satt tvärsöver taket.. den gjorde att snickarmannen låg sömnlös (nej, inte riktigt)..och beslöt såga ur taket, paja det alltså. Flytta luckan, klä in den med takpanel och trolla bort den. Se så tjusigt!
Ett stycke borttrollad vindslucka.
De allra flesta väggar börjar vara raka och redo för gips. Det är såhåhå otroligt mycket arbete bakom det här att jag inte ens tänker ge mig på att försöka räkna timmarna. Bara grejen att det LYSER en lampa, som är kopplad i väggen där borta!! EL, i vår drömgårdsövervåning!
Ok. För att ni inte ska bli helt snurriga. Så står vi alltså i långa korridoren nu. Med rum till höger och vänster. Totalt sex rum. Här till höger är vårt sovrum. Som nu står och inväntar samma stadie som sig själv, hos dom andra rummen. Lite längre fram, kommer barnrummen till höger och vänster;
Junis rum till höger och Sixtens rum till vänster. Bertilen får vänta med eget. Låt oss gå in i Junis rum, där framme till höger!
Nu står vi i Junis rum, tittar ut till korridoren och vidare till Sixtens rum.
Där inne, i Storebrorens rum, hänger Snickarmannens verktygsstass, det är nämligen där inne som M jobbat denna vecka.
Vi försöker komma på hur vi vill att framtida lampor ska stå och hänga. Tack och lov är vissa ställen givna. Men ibland kliar vi oss i huvudet och undrar. Kära bekymmer..
I ett timmerhus där precis inget är rakt åt något håll, tar varje riktning av väggsnutt, timmar (!) att göra. M handhugger timmerstommen och jag är så imponerad över hans idoghet och totalt frånvarande av rädsla att prova nya saker. Han renoverar vårt gamla timmerhus. Förstås för sin första gång i livet. Och gör det så imponerande att den här frugan inte har den minsta plan på att hålla tillbaka kärleksströsslandet.
Det finns många fräsiga verktyg.. och jag tror snart att ”någon” har ett helt komplett snickeri. Men! En trådrulle, slår många fräsiga verktyg i reglandet av detta gammhus. Ser ni trådrullen?
Väggriktningar tas och det shimsas.. i smärre oändlighet. Just här i bild, behövdes inte mycket shimsande alls. Sånt är tacksamt, när det någon gång inte tar fullt så lång tid..
Hej hej, blivande värmesystemet! Vi har samlat på oss ett lager med gamla radiatorer som är tänkt sitta där på övervåningen.
Det lindrevas kring fönster..
Jag går ut i korridoren igen.. hela våningen badar i sol. Jag fantiserar om ljummen sommarkväll.. med nyplockad trädgårdsbukett. Att få ställa där, där framme vid fönstret. Jag tänker placera det där halvmånebordet jag auktionerat där, nämligen. Kanske blir det så, nu till sommaren, kanske nästa.. det får vi se.
Korridoren är 11 meter lång och egentligen helt färdigriktad (då saknas det med andra ord ”bara” gipsskivor och spacklande innan vi är beredda med tapeter, tjoho!!).. men ni ser lilla snutten här till vänster? -där ”vågar” vi inte sätta igen ännu då vi inte bestämt oss för om det ska sitta en eller två lampor där.. som sagt, kära bekymmer..
Team Drömgården har äntligen efter sjukan haft god energi senaste veckan och medan det donk-donkat där uppe, har någon annan roddat familjeruljangsen, ni vet. Teamwork på hög nivå! Allas insatser är lika viktiga. En liten klapp på axeln till mig själv och alla ni andra renoveringspartners som delar upp det såsom vi, att den ena gullar ungar och ruljangs (tvätt, städ,mat osv..)medan den andre snickrar… snart, snart kan vi hänga där uppe på våningen och påta alla tillsammans, det blir fräsigt!!
Så. Då vet in, hur det går på övervåningen. En mars-rapport! Vi ser ljuset i tunneln och tänker oss tapetsering mest överallt, snart snart snaaart…
Hoppas att er lördag blir fin! Här har alla i familjen fått önska en grej vi vill fylla helgen med. Vi gissar att Bertilen önskar utelek, som han älskar. Jag önskar ridning och ska möta upp Svärmor efter lunch när Lillebroren sover, för en tur tillsammans med henne och våra stora hästpojkar. Någon önskar påfylld tank till sin fyrhjuling för nya turer. En annan önskar leka med sin dockvagn. En tredje önskar ”renovera klart övervåningen!” (HAHA, sån humor på den skäggiges önskan…!)
Det blir fredag och solen bara vräker sig in i hemmet. Det är så själagott att ord ej finns, eller hur?
Vi tittar ut på det nya snötäcket som lagt sig under natten innan vi dukar fram frukost. Havregrynsgröt, äppelmoset gjort på hemäpplena och rostisar. Och en stor kopp kaffe till mamman. Sen blir klockan 09 och vi ringer MammaMormor och PappaMorfar, för dagens lägesrapport och kärleksgivande genom facetime. Tack och lov, säger vi. För teknikens under, att vi kan ses… fastän vi inte kan ses, just nu.
Jag och barnen ger oss ut på gården. Det är en helt makalös marsfredag som bara ännu har börjat.
Vi hämtar lillponnyn. Och slirar oss ut på tur. Småsyskonen chillar i Snabbvagnen och Storebroren rider som en värdsvan lite miniryttare. Chippen knatar på. Tvärnitar ibland, som för att meddela att han faktiskt äär en lillponny och då behöver man få utlopp för en viss dos tjureri. Det bara är så. Sen travar han i kapp på sina söta ben.
Dagen rullar på och pappan kommer hem för långhelg och jag får ge mig ut på springtur, den första efter sjukstugan och livet känns bara så himla gott. Det känns förskräckligt tungt och känslan är ”Jag tar mig knappt framåt”, men hey! Det som räknas, är att jag gjorde det, att sjukan är veck och så vidare.
På toppen fick jag fredagsblommor av han jag älskar mest. Hade ju bett honom köpa vårlökarna, men förstås överraskade han med rosa tullisar också. Fina M.
Gav mig ut i hästhagen och snöt åt mig lite hö. Knipsade några björkkvistar.
Lillebroren undrade varför i allsin dar jag hade ”Chippes” mat inne..!?
Jo. För vips! ..var där vårens första lilla blomsterarrangemang. Som viskar om vår och påsk-tider, eller hur?
Det här ger hopp. Det är Vårdagjämning idag. Det kommer en vår, trots allt.
För ja, förstås; mitt i allt det där ”å vad livet känns gott!”, så är det så mycket mer som pågår, som alltid… men förstås en välda massar tankar på rådande virustider. Som barnen lätt får både mig och M att glömma med sin bekymmersfrihet… men som ändå pyr, där under någonstans, hela tiden.
Men tillsammans, ska vi klara det här. Vi kan göra det bästa av situationen. Försöka hjälpas åt. Ringa till grannen och erbjuda handlingshjälp. Face-tima den där darlingen som är efterlängtad och långt borta. Ta tiden som ges till att landa, tanka, fundera… och kanske känns livet i oss, när tempot tvunget måste dras ner? … Vi kan, om vi är krya, vara ute och njuta av friskluft. Och vårvinter. När mars är mer än charmant!
Ta hand om er. Fin helg önskar jag er, mitt i allt!
Med varsam liten sexårshand skrev han de gulligaste av bokstäver och stavade ihop hans och Lillasysters namn på varsitt litet tomatväxthus. Jorden hamnade precis överallt men framförallt i dom avklippta mjölkkartongerna.
Först vanlig planteringsjord, två tredjedelar. Sedan såjord, överst. Så petades varsitt litet tomatfrö ner som täcktes av ett några-millmeter-tunt täcke jord.
Vi spikade några hål i ett petflaskelock och vips hade vi den bästa sortens sådd-vattnare. Ett litet plasfolietak som gav mjölkpaketen liten växthuskänsla. Sen bara tid att vänta på att fröna ska gro.
Ja, hurra! Nu är vi igång!
”Vart ska jag ta vägen!?” undrar Frans Frasse Fransson suckandes där i smygen, tjuraktigt, demonstrerande jätte-vilande på SIN plats.
Den här veckan petar vi också ner sommaraster, lejonkap och praktvädd i jorden.
Jag brukar be om gamla godislådor på lillaffären nere på byn. Perfekta att förså i!
Av vissa blommor provade jag att ta frön från, i somras. Vi får se om det blir något av dom, spännande! Och det är ju verkligen så; trädgårdspåtande, finns tusen rätt. Jag brukar tänka att jag håller på med det mest naturliga som finns, liv. Jag läser litegrann, frågar helst trädgårdsduktige mor och mina systrar men mest bara testar jag mig fram, tänker att ”det här blir nog bra!”
Nu jobbar jag på med försådden vartefter. Men Luktärterna väntar jag med ett tag till. Dom sår jag som tidigast i mitten av april, så det är med andra ord perfekt tid att bunkra upp nu med luktärtsfröer.
Från och med idag, framtill 29/3, har Impecta nu 3 för 2 på luktärter.
Passa på att unna dig någon extra fröpåse också, vetja.. tänker att odling och blomster kan göra extra gott i dessa turbulenta tider! Ni kommer direkt till erbjudandet HÄR
Vi har haft en period där matinspirationen ej har varit på topp, men vad tusan. Vi har snurrat runt på klassiska småttingsrätter som man vet äts även om febern trilskar eller så. Ni vet, köttfärsssås och spagetti, lax med världens godaste sås (HÄR), ja X antal paket fiskpinnar har också hivats i stekpannan senaste tiden. En enkel men god kycklinggryta (exempelvis den HÄR) och på fredagarna har vi oftast landat i tacos. HÄR finns ett stort inlägg med många goda middagsrecept samlade!
Är det som allra bäst snurr på kockandet, så slipper jag oftast laga något nytt till lunch till oss här hemma (mannen har förstås alltid med sig matlåda på jobbet!).. och kan för det mesta värma rester från gårdagen eller någon dag tidigare, till lunch. Ibland lagar jag förstås nytt när jag har lust, en fräsch omelett eller överraskningspannkakor till ungarna, det slår ju aldrig fel liksom. Men, det är så jäddrans smidigt med restmat i småttinglivet, och vi är inte knussliga på att äta samma maträtt två gånger på raken! Och för allt i världen! Så slänger vi så lite mat det bara, bara är möjligt!
En vecka hade vi visst lite lust för ny inspiration och sökte efter ett nytt recept för oss. Nasi Goreng. Så himla gott. Mycket blev det också. Vi tvär-bjöd över Svärisarna på vardagmiddag och ändå hade vi mat i flera dagar därefter. Receptet kommer här;
Nasi Goreng!
Du behöver (4 portioner):
1 hackad gul lök,
1 finhackad vitlöksklyfta´
2 tsk curry
0.5 tsk gurkmeja
3 dl basmatiris
6 dl vatten
4 ägg
neutral olja, till stekning
300 g strimlad kyckling
0.5 tsk salt
200 g mix av frysta ärter, majs och paprika
Gör såhär:
Fräs lök, vitlök, curry, gurkmeja och salt i olja i en kastrull tills löken är mjuk. Tillsätt riset och rör om. Häll i vatten och låt sjuda under lock tills riset är klart, ca 20 min.
Stek äggen i olja på valfritt sätt. Krydda med salt. Hetta upp olja i en stekpanna och stek kycklingstrimlorna på hög värme. Salta när kycklingen fått lite färg, tillsätt sweet chilisås och stek under omrörning tills all sås fastnat på kycklingen.
Vänd ner kycklingen och ärtmixen i riset och servera med de stekta äggen och extra sweet chilisås.
Enkelt, billigt (!) och gott!
Nu väntar tisdagkvällen här för oss. Jag och barnen är rödblommiga efter många utetimmar. Morgonens vintermunderingar fick till eftermiddagen bytas ut till fodrade regnställ. Håhå, sicket vårtecken säger denna hemmamamma jublande! Alltid samma ljuva känsla, när lager på lager minskas och känslan av att ”vi har allt framför”, fyller kropp och knopp. Vad mer vi påtat med kan ni kikar på instagram stories! Det är mycket ovisshet och rörighet i världen, men låt oss göra det bästa av situationen. Till och med jag, som är Rädd För Allt och Lite Till, försöker hålla mig lugn och lyssna till restriktioner, inte hispa upp oss i onödan men absolut ta detta skitvirus på fullaste allvar.
En liten upp-och-ner-vecka ligger i ryggsäcken.. vi tar en titt innan vi blickar framåt! Veckan som gick, fylldes med..
Veckostart och den alldeles jättevanliga veckohandlingen. Matlista skrivs och varor handlas.
Jag bjöd på uppstekt köpespalt till lunch en dag. Jubel över att efter envisa sjukstugan orka ta sin skål och gå uut i solen och äta.
Sakteligen började livet återvända till oss. Febern, som med varje barn hade kommit till baka 2-3 gånger, hade nu äntligen gett sig och minstungen var i sitt röjar-esse igen! En syn jag njöt enormt av.
Den här långpromenaden var god! Alldeles innan mannen skulle åka iväg på hockey-jobb (han jobbar med själva tv-produktionen och är den som är ljudansvarig över det ljud vi som tv-tittar hör, när han tar uppdrag inom detta).
Hästarna kelades och fick fötterna kollade. Fjödur fick sin tapp-sko påslagen igen och allt var hästfrid och hästfröjd… tills dagen efter, när jag fullkomligt höll på att tappa hjärtat ur kroppen. Fjödur hade då klättrat upp på foderbordet, fastnat med fötterna i slowfeed-nätet som är över balen och stod där i lugnan ro…kom ju inte loss, men hade ingen panik. Förrän, som den förskräckta själ han är, vi människor närmade oss och skulle hjälpa honom. Han slet så jag trodde hans ben skulle lossna. Bland det otäckaste jag sett. Tack och lov gick allt bra. Mannen spikade på en högre sarg runt foderbordet och Fjödur har inte gjort liknande knas något mer.
Torsdagen var jag så himla låg i energi och sinne. Allt kändes övermäktigt. Som det kan göra vissa dagar. Nu visste jag att det berodde på att jag var helt slut av oro… över det rådande viruset och över mindre sömn när mannen kommit hem seeent på natten… men, hur det var så tråcklade vi oss igenom dagen, jag och barnen. Friskluftade oss, torsdagsstädade och bäddade rent. Kändes som en kram alltihopa. Lite naggellacks-piff satt fint också!
Plötsligt kändes det så nära fredag och helg. Jag badade barnen och serverade fruktbitar i massor. En film och myset var ett faktum. Skittorsdagen var bortglömd och vi somnade gott tillsammans.
Det blev fredag och planerna som var, att M skulle jobba borta under helgen med hockey-slutspelet, ströks. Och jag, trötta frugan, sa det kanske inte högt men loooog inombords över vetskapen att vi skulle få vara hela familjen tillsammans under helgen. Fredagsmyset med ridturen upp på berget, var magi! Tänk att det här är Hemma, liksom. Älskade Höga Kusten!
Vi firade två sötnosar i våra liv!
Hade många lugna, energitankande timmar. Och Svärmor gjorde det möjligt för mig och mannen att ta ännu en tur tillsammans. Så drömmigt att jag fortfarande inte kan förstå att varken hästarna är våra eller att det faktiskt var sant att vi red bredvid varandra genom skogen, den där skäggige och jag.
Stor och liten. Svettig och svettig. Där den ena är stor och piggelin men ändå så mycket lugnare än den där lille Fjädern som har så mycket fart och fläkt i sin lilla kropp att det inte är klokt. Älskade djur, tack för att vi får rymma iväg från alla världens bekymmer med er!
…
Vi tar måndag med hoppfull känsla! Vi bara måste ju råda bot på denna virushärva, tillammans, eller hur!? Solen skiner och jag känner mig tusan pirrig i kroppen. Som en katt som sträcker på sig efter vinterns långvila, kisar lite mot solen men nu börjar bubbla av energi!
Veckans planer!
–Njuta av att energin är oss alla (typ helt och hållet) åter och skapa mysiga dagar för gullungarna! Tänker mig en blandning av innepåtande, fyrhjulingskörande och ponnygosande.
–Motionera! Tar det lugnt, än om benen vill springa.
–Karantäna. Ja, jag tänker att ”kan man dra sitt strå till stacken, så är det bra”. Jag och barnen behöver inte vara ute och ränna med minsta snornäsa på byn, än om jag inte tror att vi har haft/har Corona-virus, men däremot för att det är så himla onödigt att sprida runt minsta smitta i dessa ovissa, röriga, oroliga tider. Och förresten? Eftersom vi inte fått testa oss, kan vi ju omöjligt säga heller.. om det var en rejäl säsongsinfluensa eller annat?.. tänk om det var det jag och B drog hem från huvudstaden och hem till vår familj för ett par veckor sedan? Vi karantänade på direkten vilket känns väldigt bra nu i efterhand.
–BÖRJA FÖRSÅ! Jag är så orimligt pepp!! Blir lycklig av den där högen med fröpåsar. Glömmer bekymren och känner bara lycka. Försökte påbörja tomatsådd i helgen men katten hade pissat i min jord (uuuäh!) så det fick vänta. Men i veckan, då tusan! På onsdag tipsar jag er om något blomster-drömmigt också, missa inte!
–Städa några lådor och skåp. I vanlig ordning, en smygande vårstädning med start under vårvintern, så är det kanske någorlunda avprickat när tiden för uteliv tar vid fullt ut och man inte vill vara inne och påta ett endaste dugg. Jag längtar som en galning efter en inplanerad dag att städa Gårdshuset. Det ser alltid som stryk denna tid, då vi hivar in allt möjligt skit där under vintern. Att rensa, hiva iväg, skänka bort, slänga.. det är ju en helt enormt härlig känsla ju!! Eller vad tycker du?
–Rida! Jag förstår det ej ännu, att denna syssla tillhör vardagssysslorna nu. Vintern har varit taskig och bjudit på för mycket halka, vi har gjort det bästa av situationen. Men underlaget nu, är en snöig dröm att pulsa oss igenom upp på berget intill gården.
–Renovera! Så många veckor som gått nu det senaste, där vi inte gjort ett dyft. Så har livet varit liksom. Men i veckan kanske vi både har ork och hinner påta lite, hurra!
-Ni får hänga med på alltsammans, både här och på instagram. På instastories (HÄR) är vi väldigt flitiga!
…
Tand om er, allt ni kan! Så hörs vi om ett litet tag igen.
Senaste kommentarer