Åt skogen, så härligt!

Vi tar en gammal goding som orden ”i det enkla bor det vackra” som Ernst säger. Eller klyschan och stora sanningen (!) att njuta av ”det stora i det lilla”. Kan ja, tyckas låta sådär fånigt, tramsigt nästan.

Men icke!

Jag tror starkt på att mata själen med gott. Tanka energi, inifrån och ut. För att kunna vara den bästa versionen av mig själv och må så gott jag bara kan.

Energi flödar ut. Energi behöver fyllas på.

-Skogen. Är magi för kropp och knopp….det är sen gammalt!

Idag är det torsdag. Och för prick en vecka sedan. Tog jag barnen på en liten eftermiddagsutflykt, när septembersolen sken och hösten kändes på intågande…(betydligt mer än senaste varma dagarna, faktiskt!)

Storebror hade varit och lekt sina timmar på förskolan med jämngamla småvännerna och vi här hemma hade snott till hemmet inför helgen och toppat det hela med att baka en sockerkaka. Vad kunde passa bättre, när jag hade lilla gänget samlat igen, än att packa ryggsäcken med några festisar, ljumma kakan, röda äpplen och bara susa till en favoritplats här vid vår favoritkust?

Behöver liksom inte vara krångligare än så.

Juniflickans hand i min.

Hörde mig själv utbrista; ”Kääänner ni liivet i er!?” när vi drog första andetagen av skog.

-”Jaa…?” svarade småbarnen…, småskeptiskt tittande på sin (helknasige) mor.

Dom är vana.

Men titta!

Sämre mellisfikaplats kunde vi ha haft.

Ett omåttligt nöjt skogsfikagäng!

Det är så gott (och lättsamt) för alla att vara i skogen. Den där ettårige Vilda Babyn tjavar på, stuper på näsan och känner sig fri. Mamman andas djupa andetag.

Fantasilekarna har ingen hejd och samarbetet är på topp. I bild försöker ”Radarparet” lyfta en tung sten till sin stensamling.

Alltsammans med lilla nyfikne Lillebroren hack i häl.

Åt skogen, så härligt!

Nästan beordrar er att göra något liknande så snart ni kan. Kanske en helgutflykt?

På återseende!


Emmeli

Dagarna flätas samman av Drömgårdsliv!

Luften är hög och himlen blå. Min egen suck dras i samma takt som naturen.

För var dag, blir det mer och mer höstligt.

Dagarna flätas samman av Drömgårdsliv.

Från morgon till kväll. Plötsligt är det fredag!

Hemmet doftar lavendel från linoljesåpan. Färska blombuketter står strösslade i hemmet. Kattpojkarna tassar in med sina leriga tassar. Jag går in i tvättrummet och känner att det fasiken är lyx med tvättmaskin, trots att tvättstugan här hos oss nästan är obefintlig och hejdlöst trång. Kikar in genom den där fula byggdörren i plast i hallen, undrar hur det gått för mannen där uppe den här veckan. Det är inte lätt alltid. Att hinna och mäkta med den där renoveringen. Men små steg är också steg framåt..

Häller upp kaffet, skvätter i lite mjölk som gått ut för ett par dagar sedan men som nog inte är sur. Tror jag. Sörplar bland dom gulligaste ungarna jag vet om. Beundrar dom maffiga dahliorna, från vår alldeles egna trädgård.

Tittar på klockan. Gläds av tanken på att han jag älskar mest snart kommer hem, och tre och en halv dag av tillsammanstid tar vid. Som vi alltid har det. Vad som vi unnar oss. Inte det som ger oss mest pengar, nej. Men tid. Tillsammans. Det viktigaste för oss.

Det är en mäktig känsla. Att göra dom val vi kan, utifrån våra behov. Som man bör egentligen, visst? Men oj så många gånger jag hör hur mycket stress och obehag som vilar över mångas vardag… där svaret egentligen inte finns varför, utan alltsammans är i en ekorres hjul, bara för att man ska göra så. Det är normen.

Jag säger inte att vi lever det optimala livet för alla. Men för oss.

Rönnen är röd och grönskan har börjat blekna. Tvätt hänger kvar där ute på strecket sedan dagar tillbaka, kanske hinner den torka den här gången då? innan nästa störtskur kommer..,eller så kanske inte. Vilken tur att barnvagnarna, som glömdes ute i ösregnet en natt, är torra nu i alla fall. Äsch. Världsliga ting. Liven lever och mår gott. Det är vad som räknas.

Jag tänker tillbaka på ännu en handfull dagar av HemmaMammaliv och blir lite gråtig. Jag är fredagstrött och kanske lite extra lättrörd därför, jag vet. Men näpp. Tiden i livet just nu. Den är magi. 

Medan Lillebror sover, river jag av ett gympapass på köksgolvet. Sen går vi ut, hela konkarongen. Pappan kommer hem. Vi får mysigaste spontanbesöket av människor som har bo i mitt hjärta. Jag och Juniflickan ”gungar spindel”, medan Storebror ger fart till Lillebror. Storasyskonen springer iväg och leker med småvännerna och återvänder hem rödblommiga och lyckliga. Sen sitter vi där vid gamla slagbordet, hela familjen samlad, middagen står på bordet, när femåringen utbrister ”nu tillsammansskålar vi hörni!”. –För livet. 

Det vi lever här och nu. En dag i sänder. Vårt ”Drömgårdsliv”. 

Inte perfekt på något vis. Men här lever vi. Vår Dröm.

Och jag önskar att fler med oss, helst alla, kan och gör sina val som skapar det liv som fyller själen med gott för just dig. Gör vad du mår gott av. Omringas med dom som älskar dig. Skapa ditt liv allt vad du bara kan. 

Inte bara susa på ”bara för att”. Utan lyssna inåt och göra val som fyller hjärtat med gott. För hur det är. Så har vi bara ett endaste var, av det häftigaste som finns…

Ta hand om er. Hoppas att er helg blir fin. Fyll den med själagott. Så hörs vi snart igen!

 

Emmeli

Måndagshälsningen!

(Inlägget innehåller reklamlänkar)Åhå, vilken vecka det där blev!

Fart och lugna stunder, i blandad kompott.

Veckan startade i skogen. Alltid en god start. Och sjöbad! Två dagar i rad. Själagott om något!

Förutom att sensommarnjuta, så påbörjade jag Operation Göra Hemmet Höstfint!

(Fönsterputsarreceptet finns HÄR och är mitt bästa)

Inte helt lätt alltså, den där Stooorstädningen, med tre små hjärtan i hjälp. Men jag har blivit ett proffs på att veta när det är läge och inte att ens försöka, liksom. Jag följer ungarnas behov, vissa stunder behöver dom mamma mer än andra. Lekstugelek var sköna pauser för oss alla.

Jag förevigade en lillprins som inte alls (enligt honom, alltså) skulle somna..men som ju gjorde det i alla fall. Och var så söt att jag fick ont i hjärtat.

Ont i hjärtat fick jag också. Av tacksamhet. När älsklingsmamma kom och lekte med ungar fyra timmar i streck och jag kunde räserjobba med att ordna upp hemmet. Bästa bästa mamma. Och Mormor.

Det blev torsdag och proffsiga Lillemor kom och hälsade på oss för fotografering. Samtliga var peppade, till och med Sallekatten ju!

Någon pustade ut sedan. Tog med ungarna på ännu en liten lekpark-och-glass-utflykt och firade också med gympapass att pusta ut under.

Det blev fredag. Jag hoppade i min nya höststass (Jeans HÄR och tröja HÄR), plockade luktärter och susade med man och barn till stan. En liten tur för några ärenden. Som att en skäggig drog till frissan. Vi fikade. Strosade lite. Och höjdpunkten, om ni frågar S och J?

Att få uppleva ett ställe som var som heaven. Candy corner. Och de vanliga ”10 karameller var”, tummades lite på. Vi päron hade inte hjärtan att smågullisarna skulle gå där bland hundratals sorter och behöva besluta sig för tio.. så ni anar lyckan! … och sockerkicken när ovana godisätare får en drös karameller på rad..

Helgen var helt underbar. Med morgonlöpturer jag bara älskar.

Och sånt här; skogsluft och älskade vyer här i vårt höga kusten.

Medan pappan var hemma och krånglade med att försöka rikta väggar som inte alls är raka, där uppe på övervåningen, .. så hade jag och barnen ljuvlig skogstid. Ganska så orättvist… fast på något sätt var alla hur nöjda som helst.Minimannen hade sin lilla samlarkorg med sig. Vi stoppade mest blåbären rätt i munnen, men några hamnade också i korgen och senare i kvällsfilen.

På lördagsaftonen var vi bortbjudna till M´s syster med familj. Sånt mys alltså.

Veckans sista dag. Septembers första dag och regnet föll idogt. Jag plockade ihop en ganska så mysig gå-bort-gåva med lite hembakt bröd, en äppelkaka, den godaste vaniljvispen jag vet om och en trädgårdsbukett. Och så susade vi iväg och hälsade på hemvändande familjedarlingar som just flyttat in på en helt, helt magisk gård.

Vi landade hemma sedan och somnade till kvällen i ett trassel i nybäddade sängar med septemberluft som vädrats in under dagen.

Nu är det måndag och den allra första septembermåndagen!

Den här månaden är ju så vacker att det inte är klokt ju. Något vi ska ta till vara på allt vi kan, visst? Småstunder här och där som gör gott för själen. Så tänker jag.

Jag känner mig småslut efter veckan som gick. Den var maxad och energin fullkomligt flödade ut. Härligt! Men jag tänker att den här veckan ska få innehålla fler återhämtningsstunder. Balans, ni vet. Som att hamna på kudden tidigare än tvärsent till exempel.

Här inne tänker jag visa er vad jag är så saligt lycklig över där ute i trädgården nu. Skickar er ett gott middagstips också! Samt en rabattkod. Och i vanlig ordning är det i slutändan Livet som är vägvisaren, ni vet.

Och och och… ”bakom kulisserna” jobbas det på med en förändring här inne som jag tror kan bli väldans bra. Fortsättning följer, håller er uppdaterade!

Nu ska jag ut till vinbärsbuskarna och ta reda på dom sista svarta vinbären!

 

Önskar er alla en goda första septemberdagar så hörs vi imorn igen!

 

Lillafrun

Ett sensomrigt, redo-för-höst-kök!

(Inlägget innehåller en reklamlänk!)

Hej från gamla, gamla köket!

Med morgmorsgolv. Väldans många urgamla möbler. Loppade prylar. En del nytt. Blandning, gör det hela så härligt, tycker jag. 

Så var köket redo för sensommarens sista dagar och hösten, som väntar runt knuten..

Och bland det bästa jag vet. Är att påta i hemmet. Dona och greja. Sköta om. Och skylta om.

När årstiderna skiftar, kanske allra särskilt från sommar till höst, så vill jag boa om oss. Göra det hemtrevligt, piffa med vad naturen erbjuder och rota fram något kuddfodral ur linneskåpet som inte använts på ett tag. Småsaker, som gör susen för gemytligheten!

Gullisar på språng, är nog ändå den trevligaste attiraljen. Kära hjärtanes, alltså. Vilka lyckopiller dom är, Lillebroren och hans storasyskon.

Igår morse när vi steg upp i det tooookstädade hemmet. Så utrryckte dom så sött hur fint dom tyckte att det var. La märke till ”nya” Mormorvävda trasmattan på golvet. Rönnbärskvistarna i kockumskannan. Och så vidare. Gullnosar.

Så jädrans härligt när det är tvärrent och var sak på sin plats för ett slag.. men efter en stund händer det ju något. Det är Liiivet som susar genom hemmet och saker hamnar lite på sniskan och småbilar rullar fram och pysslebänken är i sitt esse. Men det, är liksom bara det vackraste jag kan tänka mig.

Nu är det fredag och vi myser runt här hemma.

Har inte bråttom alls. Bara är. Tar igen oss lite. Vi har haft en härligt fartig vecka med många intryck för både stora och små.

Någon sörplar kaffe, någon äter sin frukostmacka (med gaffel, förstås…) medan andra leker. Barnen är inne i en riktig kreativ period nu. Precis som jag själv känner, efter sommarens många många utetimmar, så börjar det kännas så härligt att krypa inåt och greja. För barnen gäller rita-, måla- och bygga-period.

Vattenfärger eller olika tuschkonstverk. Annars är det favoriterna (dom HÄR) som formas till massa spännande saker och matbordet i salen är proppat med lego. Fantasilekarna vet inget hejd.

Storebroren byggde en raket en dag, som kunde spruta kärlek och göra fred på jorden. Hur bra?

Tänk att jag får spendera dagarna med dom där tre. Det bästa, mysigaste, roligaste, mest kärleksfulla, utmanande och sjåiga syssla jag vet om. HemmaMammalivet. Älskar det.

 

Önskar er alla en god fredag så hörs vi snart igen!

 

Lillafrun

Måndagshälsningen!

God morgon måndag!

Vi kickar igång veckan med en liten tillbakablick, i vanlig ordning.

Sensommarnjuteri. Luktärtsplock en masse. Det var bland annat vad jag fyllde den näst sista augustiveckan med.

Vardagen drog igång, Vackerpappan på arbete och jag och småttingar hemma. Vi knatade iväg på utflykt till skogen. Uppskattat av samtliga.Vi parkerade en ”Målarverkstad” ute på verandan. Sådär så att vattenfärgerna inte togs undan på hela veckan, så att man som liten kan gå och sätta sig lite nu och då. Sånt mys.

Jag fyllde små och stora vaser med blomster. Sån lycka, alltså!

Så var jag plötsligt hemma två svängar, med bara två småttingar. Fullt ös, det med.

Storebroren susade iväg och lekte med småvännerna på Förskolan. Jag drog iväg med småsyskonen på bvc, bland annat. Och ja, Juniflickan var fuuullt Pippi-munderad när vi drog iväg på byn!

En dag bjöd jag på väldans soft, med goood middag. Kantarellmackor.

Under en utav nattningspromenaderna, konstaterade jag och M att vi fick Gotlands-feeling båda två. Det var någonting med den platta vyn, stubbåkern.. och en kyrktopp där borta. Det är förfärligt trångt i barnens Lekrum nu och leken får bredas ut hit och dit. Lego- och pusselbygge går utmärkt på salsgolvet, med melliset nära till hands. Stökigt och alldeles underbart!

Så blev det helg och vi firade att första vardagsveckan var avklarad och åkte mot kalas och världens mysigaste kväll hos mamma och pappa.

Sensommar i våra hjärtan!

Utflykten till Rotsidan på lördagen. Och söndagens tidiga, så vackra, springtur med bland annat denna vy. Följt av skogstur med Storan. Tre älsklingsstunder som helgen bjöd på.

..och allt gos med såna där. Gullhjärtan!

Nu är det måndag igen och det känns redan att vardagen liksom börjat landa lite i kroppar och knoppar. Så gott. Fast vi mjukstartar förstås. Med hela familjens favorit; Allatillsammansmåndag!
En dag som vi fyller med lite av varje. Sån lyx!

Jag och barnen är åter på väg mot skogen för liten utflykt, medan M stannar hemma och renoverar. Så ser förmiddagen ut.

I övrigt planerar jag att fylla veckan med fortsatt skördande. Ett dyk ner i pallkragarna är på vänt!

Jag har som mål att insupa sensommaren allt som bjuds. Plocka små blombuketter i trädgården och jordgubbar med barnen. Gå barfota i gräset och helt sonika omfamna augustis allra sista dagar.

Jag har nyprovade recept som väntar på att få postas till er.

Och inlägg om livets ditt och datt, förstås!  …. alltsammans med Livet som vägvisare. Allt i sin ordning, mao.

Lova att ta hand om er allt ni kan. Önskar er en god veckostart. Så hörs vi snart igen! Ok?

Lillafrun