Juniflickan blir den första att få sitt rum helt färdigt och det är helt sonika för att hon längtar allra, allra mest. Resterande rum kommer ramla på vartefter, men lilla prylsamlaren är alltså först ut.
Inspiration samlat i några prylar. Viskar om känslan som önskas…
I Junis rum tänker vi oss en plats för pyssel och påtande. Hennes bästa. Och förstås ett skåp, som hon kan fylla med precis vad hon vill, hur hon vill. Nånstans behöver små kläderna vara också, förstås. Och så ska lillpigan sova någonstans, ju. Hon ska få sin allra första egna säng… hoppas hon förstår att det inte betyder annat än att hon får sova där om hon vill men hemskt gärna tassa in till mamma och pappa hur ofta som helst!
Och tapeten som pryder väggarna? – En midsommardröm!
När allt är så nytt här. Gipsen på väggarna har till exempel aldrig haft fukt på sig och drar därmed åt sig snabbt och mycket. Då är vi extranoga med förarbetet. Aptråkigt. Men ännu tråkigare om tapeten skulle ramla ner dag två. Så, för ett lager lim på väggarna…
Därefter kunde det roliga börja!
Det är inte jättelätt att välja tapeter har vi kommit fram till. Det finns så oherrans många, som är fina. Men gänget på Colorama Lunde har hjälpt oss i vägledandet och det här kommer bli så bra!
Våd för våd växte rummet fram..
Majas Alfabet, ni vet? Hon är en stor inspirationskälla för mig. Både i hem och trädgård. Astrid Lindren- sagorna likaså. Vårt hem är som en blandning av Madicken på Junibacken, Katthult, tant Berg och Pippi Långstrump.. och jag älskar det. Vi fortsätter på samma spår även på övervåningen, mao..
Tapeten vi valt till Junis rum, är en riktig Midsommardröm. Passar inte bara här i Juniflickans rum.. jag tänker att denna tapet är en sån ljuv sommarstugetapet också! Finns hos Colorama Lunde!
Jag har ett pangerbjudande till er idag också,
–handlar ni tapeter hos Colorama Lunde, får ni tapetlimmet på köpet! Kom bara ihåg att nämna ”drömgårdsliv” i kassan så fixar det sig!
Erbjudandet gäller 30/7-6/8!
Passa på i dessa regnruskiga, perfekta dona-hemma-tider och skapa ljuva platser i ditt hem, sommarstuga eller vad du nu kan tänkas hitta på!
Nästa gång får ni se hur rummet blev när det är klart!
För (inte)ovanlighetens skull denna julimånad, så REGNAR det! Äsch då, en får vara glad att det är något väder, visst? Här hemma leker ungarna för fullt. Pirater är dom just nu, tydligen… musikfrökenmamman pepprar på leken genom att söka upp piratig musik.. då fick leken ännu en dimension. Mamman och pappan kör på med målning, listkapande, pärlspontspikande osv… en mysig onsdagsstart hittills!
Tänkte bara visa er en sak innan jag haffar penseln igen!
-Sötaste kristallvasen. Blev så kär i den med ens jag såg den. En pajform och en himmelsblå linneduk. Och vet ni? Jag gav bort alltsammans. Till hon med precis samma smak som jag själv. Som jag vet skulle uppskatta den där vasen såsom jag. Resten visste jag också fanns på hennes ”villhöver”-lista..
Och vet ni vad som så finurligt är?
-Att jag köpte allt på loppis förstås!
En riktig kristallvas för 40 kronor. Pajformen och duken blev typ en hundring om jag minns rätt. En gåva med mycket tanke och kärlek men inte för hutlöst många kronor, alls.
Adderade förstås en liten blombukett och några rader på ett kort.
Det är ju så förbenat kul att ge, eller hur?
Med dessa rader vill jag återigen slå ett slag för loppis och andra-hands-shopping…och nu menar jag inte bara till dig själv.. det går alldeles utmärkt att ge bort härliga loppisting, ju! -allt behöver inte vara nytt nytt nytt!
Det är måndag och alldeles i slutet av juli.. jag pustar ut idag.
Kära nån då, sån oerhörd berg-och-dal-bane-vecka det där var!? Ner som en pannkaka, och upp som en sol, tack och lov.. men ja, vi tar det från början. En titt på veckan som gick, kommer här!
Vi började veckan gott. Med mannens Storkusin på besök. Uppskattat av oss alla.
På måndagkväll jobbade vi seeent men blev ääntligen klara med allt gyckel och krångel med hästarna.. en betesrik sommarhage gjordes. Storebror höll i ända till slutet.. ”mamma! det här är världens bästa kväll!”, sa han lyckligt där han jobbade med sina päron.. langade stolt och tråd och framförallt ljuva hejarop. Lagom till mitt i natten var vi klara, släppte glada hästar på nytt bete och fick samtidigt det utlovade skyfallet på oss. Vi sov gott den natten… trots att gänget inte var fulltaligt…
På tisdagen var känslan den här. Hos oss alla. Helt slut. Lite för slut, kunde vi päron konstatera. ”Det har varit lite mycket på sistone. Mycket som måste ha tagits itu med, en massa vi vill, alltsammans älskvärt men nånstans tar energin slut…”
Lyckan gjord för familjen! När den älskade Storalillasystern kom hem från sitt alldeles egna vara-hos-Farmor-och-Farfar-dygn. Juni, är den coolaste jag känner. Vi firade med glass på verandan efter hemkomst! Och som ni ser delar dom emellan varandra, hejvilt, för att få smaka tre olika glassar. Syskonkärleken..
Nyp mig i armen-syn. När småungarna, pyjamsklädda, drog ner mot lagården och vårt egna lilla hallonställe…
Jag hade sett fram emot att rida ut i skogen med pojkarna. Men det var livat i hagen en kväll och Fjödur sprang av sig en sko…. suck. Lillponnyn och kallblodet går ju alltid barfota, men Fjödur har skor och hans hovar är därmed vana det och alternativet att rida långt fanns ej, med bara tre skodda fötter. Vi tjoade hemikring istället. Fint, det med.. än om jag kände ”men vad fasen.. kan det få flyta lite nu med hästarna någon vecka!?”
För varje dag som gick av veckan kände jag bara att ”nä, jag är för trött…”. Ville bara sova och inget annat. Ganska så omöjligt när man är trebarnsmor, så jag kämpade på, men kände mig.. olycklig. Tydligt trötthetstecken. Allt kändes bara övermäktigt. Den känslan är ej kul. Men tillhör livet då och då, den också. Vet inte hur många gånger jag efter ridolyckan (läs HÄR) sagt att, ”nä M.. vi säljer hästarna…”. Som ett ok… så, har det känts senaste veckorna, att ta sig ut med dom… ”kanske kryper det lite posttraumatisk stress där i Emmelikroppen?”.. ej omöjligt. Jag är ju en sån som behöver bearbeta saker…
Vi drog i bromsen tillsammans, så gott vi kunde. Tog kroppens ringklockor på allvar.
Stängde bort ”omvärlden”… plockade blommor i massor.
På fredagen, fick jag och M renoveringsjobba, på tumanhand. Date, ju! Något vi inte gjort på väldigt väldigt länge. Senaste året har all barnvakt vi fått, utnyttjats till hästarna. Världslyxigt!! Fast denna dag fick pållarna vila och vi tog tillfället när barnen var med världens snällaste farmor, till detta. Hela galet, vad den dagen gjorde med oss! Ni ser blåsan och slitna handen.. jo, det är jobbigt att renovera. Men, det var så gott att få greja på utan att gulla ungar samtidigt, än om vi tycker det är himla charmigt också..men det var så fint att få vara E och M för några timmar..
Vi slog till med lunchdate. Så fräsigt att äta och hinna prata med varandra i lugnan ro. Han slog till med lite rödtjut i glaset medan jag i vanlig ordning sa ”Gud bevare mig väl, crush är livet!”. Ljuv stund. Än om frugan fick en idé angående övervåningen som fick M att nästan tappa skägget…. (nån gång ska jag berätta..).
Till kvällen var det så mysigt att få träffa barnen igen. Svärmor pysslade om med god middag. Och nya svärisfamiljemedlemmen skänkte oss alla gos.
På lördagen, från eftermiddag till kväll, hängde vi hos mamma och pappa. Vi blev omhändertagna, så det förslog. Spa med all inclusive. Gott att äta, slummer i hammock, springtur, Kristina-tårta för firande av syrran, bastu och bubbelpoolande… både små och stora somnade som små björnar den kvällen..
Och veckans sista dag, såg jag ut såhär efter ännu en morgonrunda. Så glad! Kände mig som en vissen blomma som varit noga med vattningen senaste dagarna… så innerligt tacksam för vändningen och att jag vågade lyssna och tvärnita lite några dagar. Nu vill jag saker igen. Känner mig pepp. Ääälskar ju detta drömgårdsliv, med gullungar och djur i en salig röra. Lever ännu på dagen i blåbärsskogen igår med barnen och söta kusinen, och älskade M. En energikick som gjorde nya veckans start så god!
…Livet alltså!
Önskeplaner inför sista julidagarna:
-Ta vara på dagarna tillsammans, när juli går mot augusti. Låter så förbenat klyschigt, men alltså.. det är det ju inte? Sommaren har så lätt att susa på… om man inte aktivt drar i bromsen och andas in hela alltet.
–Uppfylla små önskningar! Storebror önskar leka gömma nyckel. Bertilen vill åka ”tlaktonn”. Och Skrållan önskar rida ponny. Hoppas också innerligt att den lilla förkylningen som finns i lilla lägret idag, försvinner till om några dagar då vi päron har en överraskning för barnen…
–Mamman och pappan ska slita vidare med övervåningen så gott dom orkar.. ljuset i tunneln skymtas, än om det är mycket kvar till denna fem-rums-etapp är klar.. men ändå, så himmelens mycket är gjort. -Nu kör vi!!
-Jag sänder er hälsningar titt som tätt. Bland annat ska ni få se Junis tapet, tjoho!
–Bara gosa, prata och umgås med hästarna. Det är vad som behövs mest just nu, tror jag.. inte en massa krav på att det ska vara på ett visst sätt, än om jag längtar efter långa tidturer… jag känner redan att detta kravsläpp, kommer vara receptet för att känna att det är ljuvt med hästarna igen… älskade hästpojkarna!!
-Plocka blombuketter. Den stunden. När jag går där runt trädgården och knipsar vad jag känner för, sätter ihop små och större buketter, doftar, tänker, funderar, landar… så gott.
…
Varje dag är en gåva. Det bara är så. Den känslan, tacksamhetskänslan, är min bästa och vad som gör mig lycklig varje, varje dag. En dag kanske inte är solig rakt igenom.. men ofta finns det guldstunder som bjuds.. dom norpar vi åt oss, dom ger vi vårt största fokus, eller hur?
Det blev söndag, den 26 juli, och ääntligen känner vi hur värmen omfamnar oss från morgonen.
Efter morgonbestyren här hemma, packar vi god lunch- och fikamatsäck, klär på ungarna skogslämpliga kläder och försöker sno ihop oss själva i samma veva. Fyrhjulingsvagnen kopplades på. Ooooch för er som tänker ”men alltså, äär inte det samma vagn som den dom släpar hästskit och allt möjligt annat i? då kan jag svara; johooda, nog är det det. Om knusslighet fanns här i drömgårdslivet, då skulle vi inte komma långt med något här hemma. En får inte vara så knusslig förstår ni! Urspolad och såå fräsch vagn, packades med massa gossigt och gott. Särskilt fyra gullungar (gulliga kusin E hakade också på!) och en mor. Pappsen styrde skutan! Och här hamnade vi;
På vårt favoritberg just nu!
Först lunchfikade vi. Sen fikafikade vi nybakt sockerkaka. Jag blev utsedd till ”världens bästa bagare” av gullungarna. Den ni! Den ska jag leva lääänge på!
Därefter skulle vi gå en bit av skogsvägen för att se om vi kunde finna några blåbär…
Och oom vi gjorde! Helt otroligt så mycket blåbär!
Jag njöt så ofantligt. Kände mig som Mormor Syrena. I blåfläckiga vitstövlar, en solkig bh och inte minsta rädd för att ta i. Lillungen hängde stundvis på höften, men knoppade en stund i fyrhjulingsvagnen och då tusan räserplockades det.
Tjopp sa det, så hade päron och småungar tillsammans plockat alla hinkar vi hade med, fulla.
Den inre hamstraren i mig bara juublar. Tänk att något så gott, finns på en så vacker och själagod plats och som dessutom får plockas och bunkras, GRATIS(!!). Naturen är en ren och skär lyx, visst?
Vi rullade hemåt.. världsnöjda hela högen. Inget barn hade hunnit lessna liksom. Då, då tusan vet man att det är bra med bär!
Och barnen som plockat så idogt skulle givetvis få sin önskan uppfylld.
Blåbärsmuffins med vit choklad. Det kan omöjligt bli för mycket fika en ljuv sommardag eller hur?
Ni ska få receptet!
Blåbärsmuffins med vit choklad!
(ca 15 muffins)
Vispa 3 ägg och 2,5 dl socker vitt och pösigt. Rör ner 50 gram smält smör och 1 dl mjölk. Blanda 2 tsk bakpulver, 3,5 dl mjöl och 1 tsk vaniljsocker och vänd ner i smeten. Klicka ut smeten med ett par matskedar, så du fyller muffinsformarna till 2/3. Strössla över några blåbär och lite finhackad vit choklad på varje muffins. Skjutsa in i ugnen i ca 13 minuter på 200 grader!
Njuuut nybakta blåbärsmuffins! Med iskall mjölk eller god kopp kaffe. Det gjorde vi! Med nu hela svägganfamiljen samlad hos oss. Rikedom!
Det var bergsutflykten och receptet på blåbärsmuffins med vit choklad, det. Himmel, vilken energikick denna dag var!
Det var sommarlovsdag. Regnet vräkte ner och där inne i gammköket satte mor och småungarna en stor vetedeg.
Bullbak, alltså. Känner mig sällan så morsig som då! Att helt släppa på hur mycket mjöl och strösocker som flyger och far, och tänka ”det där tar vi sedan!”, är nyckeln till att ha det skittrevligt tillsammans, både stora och små.
Fyllningen var klassisk och inte knusslig alls. Ett redigt lager smör, strösocker, lite vaniljsocker, vaniljpulver och på toppen doftade vi över nymortlad kardemumma.
Tycker det både är roligt och fint att forma bullarna till snurror.
Nu var det bara gräddningen kvar..
Oslagbart! .. Fika på nybakt bulle och dessutom, efter timmar av regn sken solen plötsligt!
Om mannen får önska, är en alldeles vanlig kanelbulle det godaste. Såklart blev det ett gäng såna också!
Vanilj- och kardemummaknutar!
Till cirka 40 stycken bullar behöver du:
50 gram jäst
5 dl mjölk
150 gram rumsvarmt smör
0,5 tsk salt
1 dl socker
2 ägg (1 till degen och 1 till pensling)
ett par teskedar nystött kardemumma (eller mald på påse för sjutton, ta det du har! men nymortlad är så förtjusande gott, lovar!)
14-15 dl vetemjöl
Pärlsocker
Ingredienser till fyllningen; smör, strösocker, kardemumma, vaniljsocker och vaniljpulver.
Gör såhär:
Värm mjölken till 37 grader och rör ner jästen.
Häll i socker, salt och det mesta av mjölet (spara lite till utbaket)
Blanda i det rumstempererade smöret, kläck i ägget (vårt S i bull-rockärmen!) och arbeta ihop alltsammans till en smidig deg.
Dutta ut degen på ett bakbord och låt jäsa under bakduk i cirkus 40 minuter.
Dela degen i två och kavla ut delarna.
Bred på smör och strössla över resterande fyllning och vik sedan degen på mitten.
Skär lagom-tjocka skivor (ca 1,5-2,0 cm) , tvinna och slå små knutar av degen. Här är det inget precist, snurra på och se vart du landar, det blir garanterat bra, finns inga rätt och fel!
Låt bullarna jäsa under bakduk i 25 minuter.
Pensla bullarna med ett uppvispat ägg, strö på pärlsocker och grädda i 6-8 minuter på 250 grader!
Älskar att ha bullar i frysen under sommaren. Så härligt att kunna ta fram till både planerade och spontana fikagäster.
Tusan inte mycket slår en sådan klassisk vetebulle. Med en kopp kaffe eller ett iskallt glas mjölk till. Mumma!
Senaste kommentarer