Jag pustar ut för ett slag, ser mig omkring och känner det nääästan som att jag trollat… här är så helgfint, men jag har nästan glömt att jag gnodde klart igårkväll (ääälskar att torsdagsstäda och vakna till fredagsfint!). Efter att ha slängt trasmattorna på golven igen, så dök jag på kudden med min lillprins.. och råkade visst somna med honom, alldeles förskräckligt gott. Fanns inte en suck att jag hade kunnat pallra mig upp. Så, här vaknar vi till fredag, lilla gänget och jag, med många sömntimmar i kropparna. Mamman med frillan på snedden och knappt ett gruskorn i ögonen. Vilken känsla! Så gott.
Jag är helt överväldigad av er bjussighet angående inlägget om Själapusslet.
Ni är otrooligt många som skrivit till mig senaste dagarna.. genom privata meddelanden, allra mest. Och det är så himla, himla fint av er alla.. hur ni delar med er av er, till mig. Känslan av ”vi gör det här tillsammans” och ”du är aldrig ensam”, är liksom maxad. Tusen Tack, för att ni hänger med mig och oss här på gamla gården! Gemenskap är härligt! Här finns plats för allt; högt och lågt. ”Alla är vi människor!” ooooch så vidare, ok!?
Något som får mig alldeles nipprig och pirrig i magen. Är solstrålarna som orkar sig längre och längre in i hemmet nu (jojo, dammet och dom skitiga fönstren gör sig tydligare men, veeem bryr sig!?) och skapar solkatter och leende läppar. Dessutom, föll solstrålarna igår så himla vackert mot mitt Livets Loppisfynd. Titta här!
Tjuuusigaste stolen i mannaminne, eller hur!?
Passar så himla bra där bredvid skrivbordet vi fann på tredje vind här i hemmet. Stolen kostade 300 kronor. Bordet noll. Fynd och fynd, visst?
Så vacker i sin gröna sammet. Ser dessutom knappt använd ut.
Förra helgens loppisrunda var väldans lyckad.
Fick också med mig en piedestal, en kökslampa jag ska visa er så fort den kommit på plats och det ni ser i bild; några vackra ramar och en så vacker kammarljusstake.
Den här söta lilla porslinsfiguren är från en annan liten tur, men så söt! Den är Junis. Och ska få bo på en hylla i hennes rum, det är bestämt.
Förresten! Vill ni peppra på med lite pirrig vårkänsla redan nu i februari? – plocka in några kvistar. Syren-, och körsbärskvistar är min favorit.
Här hemma har vi körsbärsblom nu förstår ni!
Nu ska vi ta fredag här jag och gullisarna. Efter en tur ute i friska luften, tänker vi baka något gott. Sen åker Storasyskonen iväg med sin farmor till badhuset, medan den skäggige, Minsting och jag drar ut med hästarna. Fredagsmys med Farmor och Farfar ikväll därefter. Och mitt i dagen någon gång kommer gulle-MammaMormor och fikar och lämnar tapetlim och sånt hon hjälpt oss shoppa inför helgens tapetsering. Dessa människor vi har i kring. <3
Vilken fredag och start på helgen alltså. Önskar ER en god helg, med många goda stunder!
-Jag tittar upp mot min himmel och ber till min Trygghet, att ”ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden”. Det ger mig maximalt med lyckliga stunder i mitt liv. Jag ”följer flödet” och tar livsbeslut i stort och smått med hjärtat i min hand.
Januari har blivit Alldeles i början av februari och jag sitter vid köksbordet och funderar, alldeles för mig själv. Här på sofflocket, med kaffekoppen nära till hands och med solen som strålar in.
Senaste åren har jag lärt mig så mycket om livet, tänker jag….
Gått från den där väldigt unga, sköra men starka, ej livserfarna, som brydde sig ganska så mycket om vad andra tänkte och tyckte om mig … till att nu gona runt med känslan av att vara Stolt, Tillitsfull och Själa-tillfreds Trebarnsmor.
-Så ytterst tacksam. För allt jag har här i livet. Hemmamammalivet, tillsammans med barnen är det underbaraste jag kan tänka mig, än hur sjåigt det kan vara. Att få skapa det här som är vårt Drömliv, tillsammans med M., än hur pussligt det kan vara. På toppen av allt, kärleksfallskärmen, Storfamiljen och bästa vännerna. Katterna kurrandes tätt ihop och hästarna frustandes alldeles precis utanför sovrumsfönstret.
För en hop år sedan var jag en Prestationsprinsessa av rang. Det är jag fortfarande, fast ändå inte. Ja, jag vill alltid alltid göra mitt bästa. Men Jag har liksom tvingat mig själv att välja.. prestera på topp, på ALLA fronter och riskera att, eller till och med var stensäker på, att tvärbraka, med nosen rakt in i en hård vägg. Eller! -coola ner dig, tänka ”good enough” nu och då, andas djupt OCH på kuppen upptäcka hur fantastiskt livet blir, med mindre krav på axlarna. Krav, som ingen annan satt.. utan krav och måsten jag själv skapat i mitt eget huvud. Är det någon som känner igen sig?.. kanske är det krav som på ett sätt finns från omgivningen för att ”du har ju alltid varit/gjort si och så”.. men strunt i sånt, säger jag nu… Vi är skapade till liv och levande varelser förändras med tiden och erfarenheterna som packas i Livets Ryggsäck.
Jag känner liksom ett livetpirr i magen. Tillit och mod. Inte, som i att jag är den coolaste, oräddaste personen jag känner som vågar hejvilt. Nej, jag är på ett sätt en enorm Trygghetsknarkare och ”en sån som fäller upp paraplyet innan det regnar”, många gånger. Men däremot, så är jag cool och orädd på annat vis.. gällande Att vara den jag är. Lyssna inåt, liksom. Lita på mig själv. Stå med fötterna på jorden, än fast det stormar runtomkring. Och den känslan är god, att känna att ”jag är jag och duger så himla bra. Precis som jag är, med alla mina fel och brister”.
Stark och inte rädd för att ta i, med mycket energi, vilja och för dom jag älskar gör jag allt och lite till. Men jag är också så, så skör stundvis.. ibland har allt sin förklaring. Och ibland, trasslar det bara sig, Skoskavet i själen Oron, Ångesten, i min kropp. Allt ryms inom mig. Förstås! Jag är ingen maskin. Utan En Alldeles Vanlig Människa, …. en väldigt känslofylld sådan. Och oj så mycket lättare det är att acceptera den jag är och jobba utifrån mitt Jag, än att försöka brotta ner vissa delar av vad som är lika mycket jag som det där väldigt glada, tacksamma, sprudlande, ni vet. Starkskör. Från början till slut.
– Det här själapusslet började när jag blev Mamma.
Sixten föddes. Och Livet rubbades totalt. Till något sagolikt. Jag fortsatte dock ändå att prestera på alla fronter. Likaså när Juniflickan kom. Höll då fullkomligt på att ta kål på mig själv när Pappan jobbade borta så mycket och jag iinte skulle be om hjälp, absoluuut hinna allllt jag tänkt hinna, iiinte coola ner på något sätt.
Sen kom Bertil. Tittade mig djuupt i ögonen och sa ”Mamma, var snäll mot dig själv. Är du snäll mot dig, blir du en lycklig själ och lyckliga mammasjälar, ger lyckliga barnasjälar”. Och så rätt han hade.
Vår lilla Minsting kom som ett Livets Plåster, vårt allas Lyckopiller och lite utav en Räddare i nöden. En nöd jag inte förstod att jag hade men som jag i efterhand förstått.
Vilken resa barnen tar med mig på! Jag har släppt på krav som egentligen inte fanns. Lärt mig tänka ”var sak har sin tid”. Är i Nuet än mer än någonsin. Gör väldigt mycket av det jag ”alltid har gjort”, men med sån lust och glädje. Och mår så gott.
Och än om vägen hit, där jag är idag, har varit lite skavig… ni vet, när man ska bryta vanor och mönster krävs det sitt djupa andetag, idoga arbete, tålamod och tid. Så är jag nu här där jag är. Vill vara. Och trivs, så hjärtans bra. Säger med dessa ord INTE att mitt självförtroende aldrig tryter eller att jag inte kan falla in i Duktig Flicka-fällan eller så.. Å jo, men grundkänslan. -Den är trygg.
Vad jag vill med dessa ord?
Ptjaa.. i vanlig ordning med mina texter vill jag; Väcka En Tanke Hos Någon. Kan jag bara hjälpa EN att våga försöka trassla sig ur en livs-vana man inte tror sig kunna komma ur, men väldigt gärna vill… så är jag glad. Du klarar det! DU är, i så mångt och mycket, INGET OFFER I DITT EGET LIV. När sjukdomar och skador dyker upp, då är det skit och skit. Men bortsett från dessa hemskheter, har vi så många val, många chanser, många MÖJLIGHETER att forma var våra liv och göra val som förvandlar oss till den bästa versionen av oss själva.
Jag har Landat. Jag Litar på livet. Och jag Lever, fullt ut!
Jag skulle fylla 29 år, för några månader sedan, ni vet.
Dom där två för-mig-världsviktiga människorna frågade vad jag önskade mig… ”jag har ju allt jag bara kan önska mig”, svarade jag…. ”fast förresten, så önskar jag mig att jag och barnen ska få komma och umgås med er och sova ööver, så mysigt!!”. Förstås kunde dom inte låta bli att strössla med annat fint. Men, nu sitter jag alltså här, hemma i älskade Drömgården, har söndagkväll och känner mig alldeles ohyggligt varm i hjärtat. För i helgen blev äntligen det där äventyret av och barnen och jag har haft det kungligt. Och mer än så. Hos älskade, älskade Mor och Far. <3
Vi tar en kik!
Välkommen… ja, som alltid kände vi oss mer än välkommen och strösslades med kramar och ”vad roooligt att ni kommer hit till oss!”.
Som en stor varm kram hela alltet. Storasyskonen spelade memory med rocka-sockorna-mormorn..
… medan den här mamman fick en alldeles ljuvlig långpromenad ute i blåsten, tillsammans med snusande Lillebror. Vi hamnade också på loppis i slutet av turen och kära hjärtanes, det var nog livets loppistur. Sääg att ni vill se mina fynd!?
Till kvällen bjöds vi till middagsbordet och ur stora kitteln osade det och ur den plockades palt efter palt upp. Som vi åt med nykokt lingonsylt och alldeles för mycket smör. Iskall mjölk också, förstås. Det var så gott att det var inte klokt. Och total paltkoma uppstod förstås.
Lägg då till att jag därefter fick knata ut till Pappaeldade bastun och njuta tystnad, knäppandet från elden, omringas av värmen och bli sådär inifrån-och-ut-varm… jag kände mig gråtlycklig där jag satt och filosoferade för mig själv… och smyg-åt karameller och klunkade iskallt vatten. Jag tänkte på allt jag har här i livet, och som jag är så förbenat tacksam över. Bästa bästa känslan. Tacksamhet.
Sen körde jag nattningsrace uppe i ”prinsess-sängen”… dom två minsta småttingarna knoppade fort efter sagostunden med sagor från min barndom.
Och förstås, fick Storebroren vara lite Storebrorsvaken. Äta kex och ost och lördagsgodis och se på Mello. Ni anar ju, lyckan hos en fem-snart-sexåring. Innan vi kröp ner och somnade på stuberten.
Men efter en timme av god sömn, vaknade jag. Av Lillebroren. Som undrade var han var, som skulle till pappa, och som fullkomligt höll på att äta upp sin mamma och liksom gick överstyr med amme-myset… och precis inget klaffade. Puh. Natten korar in som ”min första långa vakenstund under natt med liten unge”, så med andra ord har jag inte mage att klaga som nu snart varit mamma i sex år och alltid varit bortskämd med att få sova.
Det blev ny dag. Med solen som smög. Och samtliga på väldans gott humör. Att som pytteliten, väldigt stor djurälskare, få hålla i en Torehund, alldeles själv.
Världens Bästa Morfar gjorde sparktåg med sina tre yngsta barnbarn.
Söndagen blev rätt så sömnig men sådär skrattig och härlig och småtokig som det kan bli när man är lite sådär övertrött men liksom inte behöver prestera ett endaste dugg, utan bara kan bara-vara-vara… gäspa, äta gott, vila, slumra till i finsoffan, sörpla kaffe och bara, bara njuta det sista av den där födelsedagspresenten jag värderar högt, så högt.
Mitt i prick av vad jag uppskattar allra mest i livet. Tid med människor jag älskar. Precis vad jag önskade mig!
Hoppas att ni haft en god helg, alla ni. Så hörs vi imorn igen!
.. och vill ni veta vad Vackerpappan påtat med under tiden vi varit iväg? Då kan ni kika in på instagram, @dromgardsrenovering!
”Va!? Är det sant…? Ääär det fredag nu? Va va va?”
”ååhåå Maj Gadd…jag dunsar ner här jag.. och tom-glor…”
”..såhååhå skööönt…z.zzz..z.z…snark!” …..
….
En väldans maxad vecka möter fredag. Som preciiiis när vi skulle börja slappna av för helg, avbryts med ännu ett brandlarm och Team Drömgården fick jobba på lite till. Mannen var nere på lilla Coopet nere på byn och hade precis betalat, Fredagsmyset skulle bara packas i kassarna och vi skulle börja lugna fredagkvällen, tiillllsammans. Då gick det larm, M fick bara dumpa allt på affären men tacksamt hade vi snällmänniskor som hjälpte oss så att jag och barnen kunde få hem varorna och börja fredagsmyset.
Jag hade precis tagit på mig gympabrallan och skulle få pausa 200%-fokus-på-gullungar-veckan-lång-från-morgon-till-kväll, för att tanka en stunds energi bara jag och jag….hade faktiskt kunnat gråta en skvätt där och då, då jag är så slut efter denna vecka. Puh, alltså.
Utan våra inkomstkällor, som kan kombineras med varandra men som ibland hopar sig och är alla på samma gång.. utan dom, skulle vi ju inte kunna trolla fram så mycket Tillsammanstid här hemma. Vilket är det dyrbaraste vi vet. Så det ääär värt det, detta pusslande vi gör. Men vissa veckor kör det ihop sig såhär. HemmaMammalivet är mitt bästa… men när barnen är sjuka och sköra, är det ganska så uttömmande.
Så.. ja, ibland är det snudd på för mycket rodd och energi som krävs av mig och M. Nåväl. Nu är hela gänget samlat och vi håller tummarna för en lugn kväll och natt. Låt oss göra en Fransson….!
Inlägget är i annonssamarbete med Klockestrands Såg & Hyvleri
Vi jobbar på bred front. Våningen är stor. Ibland har det känts som om vi inte kommer framåt ett endaste dugg, än hur mycket vi kämpar på. Så påminner vi oss, om att alla dom där kvadratmetrarna, aldrig varit bebodda. Aldrig någonsin.
Gården är drygt 200 år gammal. Det har aldrig funnits något tak där på våning två. Bara rena timmerstommen, 6 meter upp och nakna timmerväggar. Aldrig någon el eller något vatten. För ett år sedan började jobbet med denna våning på full fart, innan dess hade det härjats där några gånger bara under våra år här. Så vi säger 15 månader av idogt arbete…
Men nu. Nu tusan! Så känns det som ett hem, även där uppe. Vi gör fem rum samtidigt. Och ikväll visar vi er ett utav dom färdigmålade taken.
Vi har valt ett gediget locktak. Schellackat kvistar två varv och sedan målat det med tre lager linoljefärg och fått ett så himla fint resultat. Precis i den stil vi önskar.
Taket, liksom dom nylagda golven, kommer från ett lokalt snickeri här hos oss i Ådalen/Höga kusten. Klockestrands Såg & Hyvleri AB. HÄR kan ni läsa mer!
Hoppas din dag varit god. En tröst är annars, att en ny väntar på dig imorn. Och kanske kan du ta kvällen att ladda om? Göra något du vet att du samlar energi genom.. igårkväll efter att jag nattat barnen struntade jag i diskbänken och trippade upp i blivande Stora sovrummet, lät mig ledas genom ett yogapass (finns ju maaaassor av sånt på youtube ju!) med mysig musik och tända ljus i kring. Följt av varm dusch. Nytankad mor därefter. Disken gjorde typ sig själv…
Jag känner mig trött nu och som sagt, och är det något som tryter då, är det inspiration och motivation till matlagning. Så, jag kikade också i Receptkategorin här inne på Drömgardsliv och fann ett recept jag glömt och blev så ohyggligt sugen på. Som jag förstås ”mååste” tipsa vidare om till er!
Morotsrårakor med kikärtsröra och fetaostsallad.
Otroligt fräscht och vansinnigt smakrikt och såå gott!
Nu väntar kvällen, med kvällruljangs och renoveringsbestyr i salig älskad blandning! … helt ofattbart att vi ska tapetsera första rummet inom några dagar… renovering är materiellt och oviktigt på ett sätt. Men på ett annat, så bygger vi liksom vårt Hem. Här, på gården som är vår plats på jorden. Och det, är så mycket hjärta det bara kan bli.
..med en väldans massa grubblerier om ditt och datt i mitt huvud. Försöker sortera, tänka en sak i taget, mota bort hjärnspöken och andas djupt med känslan av; ”allt löser sig”. Tänker låta mig landa, genom att kika lite bakåt på veckan som gick och ta nya tag inför veckan som är här!
Måndagshälsningen och veckan som gick;
Jag och barnen hade en drömmig veckostart, tillsammans med Mammamormor och Pappamorfar här på gården. En dag för hjärteasken!
Storebroren tappade sina livets två första mjölkisar!! Han och Lillebror höll på att busa, förstår ni… Storebroren bet tag i ett gosedjur och Lillebror drooog.. och ut FLÖG två mjölktänder. Vilken tragedi först, för att två sekunder senare blir ett ”men vänta, det här är ju rätt så coolt” och snabbt i med tänderna i en liten kaffekopp och poff hade ju dom förvandlats till två gullpengar, förstås och Minimannen var lycklig så det förslog!
Jag tankade kraft, ork och energi med skön puls i kroppen och strösslande endorfiner genom hela mig.
Vi lekte inne på Lekrummet och bytte tänkta förskoletimmar för storasyskonen, mot hemmatid och kurerande av Storebror..
Fast StoraLillasyster var så cool och tyckte att det skulle gå hur bra som helst utan även storebror på föris, så två små svängar var hon där själv i alla fall, och mamman fick, medan Lillebror sov, så fina tumanhandtimmar med sin förstfödde.
Det var isgata, storm men väldigt vackra skymningar.
Mellistime gånger många! Och i sann januarianda åts dom allra sista peppisarna upp från julen..
Jag bjöd älsklingasgänget på värmande favorit; Fisksoppa! (receptet på soppan finner ni HÄR)
Minsting njöt av gårdens alla djur. Fransson och ”Chipp” (Lilla ponnyn Chippen) är han lite extra kär i.
Det blir fredag och jag och Juniflickan laddar upp för Härligt Fredagsmys. Det blir en pangkväll och livet känns lite fööör bra.. jag skickar er en hälsning på bloggen, uppfylld av livet. En kvart senare, när barnen somnat och jag M just satt oss till ro i Finsoffan… då kommer Lillebror upp, sätter sig i min famn och täcker mamman med sånt man inte vill bli täckt av men som också ingår i mammalivet… Herr Äckelsjuka verkade vara hos oss och tjoflöjt sån sordin den kan lägga på livet!
Det blir lördag och natten hade varit lugn om än aga-sovande för päronen… ”blev det inte mer än såhär!?”, säger jag och mannen men vågar inte tro att det skulle vara sant. Vågar inte chansa på att bege oss på efterlängtade familjekalaset på lördagkvällen varpå tårögda, kusin-längtande småungar blir ledsna, men vi bestämmer oss för att mysa skiten ur lördagen, här hemma. Det blev en fin lördag. Lite trött och sjukstugestött i kanten, förstås.
Peppiga stunder på övervåningen och en fantastisk söndag, med ridbyxorna på, avslutade veckan..
… men idag är det som sagt ett trött gäng här. Helgen som började med att roliga planer kraschades och byttes ut mot sjukstuga kanske tagit ut sin rätt lite också..Ej så lätt att tanka energi i sjukstuga. Sjukstugan, som vi visserligen är makalöst glada över att den inte blev Herr Äckelsjuka.. det kan inte riktigt ha varit det för B, eftersom ingen annan insjuknat.. ur hans jobbiga fredagskväll kom nämligen feber och en hiskelig hosta. Som även Storalillasyster nu fått fast utan den dryga snusk-starten. Storebror är tack och lov nästan helt host-fri efter hans förra vecka som krasslig. Åhå, den tid på året alltså… mammahjärtat värker… Med tre älskade små, som lever tätt, tätt.. pjtaa.. det känns som att sjukorna kommer avlösa varandra nu, Vabruari igenom!!… ääär det någon som känner igen sig??
.. Tänker också.. Det hade kunnat vara så, så mycket värre! <3
Veckans planer:
Jag har en må-bra-plan; Pyssla om barnen allt jag bara kan och sänka kraven på annat.. Exempelvis ambitionen på matlagandet, som kräver sin ganska så stora dos energi av Hemmamamman dag för dag…. fiskpinnar få bli en utav veckans middagar. Pannkaka en annan. Huvudsaken krassliga barnen äter.
-”Vi” har brandisjour veckan lång, dygnet runt, med allt vad det innebär. Brandisjour, med brandövnig och eventuella utryckningar (vilket betyder att jag är den som har 100 % ansvar för älsklingsbarn). Vackerpappan har också tv-uppdrag.. vilket utmynnar i att både pappan och mamman behöver använda extrakrafter denna vecka. Ej så passande just nu, men så blir det ibland. Vi kämpar på tillsammans, Team Drömgården.
-Hovslagaren kommer och verkar hästpojkarnas fossingar. Det blir spännande!
-Kika in till er så ofta livet tillåter. Älskar ju att sända er hälsningar och är så förbenat glad för er som finns som en hjärtevarm trupp i kring!
-Tanka energi genom motion, hästgos och lugna målningsstunder på övervåningen,, som nu börjar bli ett favoritställe i hemmet!!
-Ha helgen i lyckosikte! Då åker jag och barnen på litet högst älskvärt äventyr!
Slutligen…
-Ta en stund i taget, samla hjärtat med guldstunder.. livet är ju inte svart eller vitt. En dag behöver ju inte vara ”bra”/”dålig” rakt igenom, dagarna fylls med livets alla nyanser, visst?… varje guldstund haffar jag tag i, som alltid!
Det doftar såpa och ungarna är på gott humör. Dessutom står i hallen en nyloppad liten blomkruka fylld med den sötaste lilla primulan jag sett.
.. Bertilen, är visst på så gott humör att han är Sjövild.. utan att överdriva. Så snart vi hunnit röja upp blomjorden från krukorna han vält och ätit frulle. Så går vi ut på gården.
Den blanka isen har täckts av lite, lite snö och det är absolut LIVSFARLIGT enligt denna Hare till mor, att gå på egna småben, fritt fram alltså. Nä, på ett lemmeltåg går vi fram, där vi vet att marken inte försvinner undan oss. Inne i lagården är det så trevligt och idag var det Juniflickans tur att fylla vatten. Det där har Minimannen stenkoll på.
Vi drar en tur med kälkarna innan vi tar våra äppelröda kinder och går in. I en ivrig fart ränner mamman runt i köket och serverar lunch. Till Trull, först. Så lilla Busen kan få bäddas ner i ullsäcken och somna på två sekunder och påbörja marathonsömn. Tålmodigt väntar Tripp och Trapp. Hemmet badar i sol och det äär så härligt. Strax efter lunch trillar en skäggig, högt älskad Pappa in genom dörren. Han har tagit helg från Konstruktörsjobbet och friskvårdsstunden använde han till en löptur i januarisolen. Inte mer än rätt va, att HemmaMamman också skulle få sig en friskvårdsstund? Så jag drog ut, jag med. Helt fantastiskt. Fastän jag gjorde en praktvurpa alldeles i början och tacksamt kände efter, att lilla klena handleden höll.
Innan solen går ner är vi ännu en gång ute hos hästarna. Jag och Ikran tar oss iväg alldeles själva, om än en väldigt kort sväng, så var det otroligt stort för han och mig. Ett Vi håller på att växa fram.
Vi fredagsmyser till kvällen och nu sover Trion tätt intill varandra och tid är, att pusta ut och fläta handen i den hand vars ägare, jag kallar Min Livets Klippa.
Det är inget dyrt och flärdfullt i min dag. Men för mig, är den proppfull av Själagott. Och det, är det dyrbaraste jag vet. Min melodi för en lycklig dag.
Önskar er, En Hjärtevarm och Själagod helg som fyller er med energi och goda känslor. Ta hand om er!
Får det lov att vara en bit kaka med alla dom där smakerna som drömbakverket semla har, fastän den här godingen bara tar en bråkdel så lång tid som en klassisk semla att sno ihop?
Jag är svag för den klassiska semlan, men ville testa det här receptet och oj, oj, oj som det mumsades!
Semmelkladdkaka!
Ingredienser:
smör och ströbröd till formen alternativt ett bakplåtspapper
150 gram smör
75-100 gram mandelmassa
2 tsk kardemummakärnor
2 1/2 dl strösocker
3 ägg
1 nypa salt
2 1/2 dl vetemjöl
2 tsk vaniljsocker
Topping: Ca 2 dl vispad grädde florsocker en näve hackad sötmandel
Gör så här:
Sätt ugnen på 175 grader.
Smöra och bröa formen eller klä den med bakplåtspapper
Smält smöret och riv mandelmassan i en skål
Mortla kardemummakärnorna
Rör ner smör och kardemumma med mandelmassan.
Vänd ner resterande ingredienser i skålen och rör tills allt har blandat sig.
Häll smeten i formen (20-22 cm) och skjutsa in i mitten av ugnen i cirka 18- 22 minuter. Jag provade med en sticka och ville ej ha min kaka kladdig, så jag hade alltså kakan inne i ugnen minst 22 minuter.. meen det där gör man precis som man vill!
Låt svalna i kylskåp ett par – tre timmar innan servering.
Garnera med vispad grädde, hackad mandel och lite vaniljsocker på toppen!
Njuut till en kopp kaffe, vetja! Så himla, himla gott!
Tårtfatet brukar jag ofta få frågor om och det har har varit med oss lääänge (sedan 20-årsdagen närmare bestämt och närmare 10 år, alltså!), så för er som är ute efter ett tårtfat nu, får jag tipsa om att antingen gå på loppis (bästa, bästa!) eller så kan ni kika HÄR och HÄR för två så himla fina, klassiska tårtfat!
…
Nu väntar kvällen här hos oss. Dagen har fyllts med ordsprutande liten 1,5-åring, en Storebror som förrkylningskurerat sig men plötsligt började vika tvätt för att ”det var så mycket mamma, så jag tänkte att jag kunde hjälpa dig” och så den där lilla Skrållan som visst drog iväg till förskolan 3 timmar, bara hon. Coolaste ungarna jag vet. (Såklart. Helt opartisk).
Ett städrace, hästbestyr..och en tur runt byn.. blomsteraffären, loppis (förstås), lill-coop och så hemvägen på skoterleden, då vi ju fått lite snö idag (hurra!).. alltsammans med två ungar på räserkälke och en i vagnen.. en småttingförälder kan liknas vid en bläckfisk ibland, visst?
Och det här memoryt, där man tränar på sammansatta ord och får sig ett gott skratt på köpet, är just nu superpoppis (tack Mormoster Storan säger barnen!!)..
Att katt-, och mat blir kattmat. Tand-, och borste blir tandborste…..Eller prutt-, och kudde.. blir pruttkudde! Den, går inte av för hackor och barnen bubblar av skratt. Älskar det! Och dom. <3
Åhå, som det stormar här hos oss idag! Det är fööör många plusgrader för att vara januari och en hårblås till storm, vilket gör att vi har den blankaste av isgator till gård. Enormt tacksam för Svärfar som räddade hästpojkarna igårkväll genom att köra sandspridaren genom hästhagen och därmed hjälpa våra barfotahästar.
Jag och Trion har hemmadag, påtar, hänger ute hos hästarna, tar sparken över isgatan ner till lagårn, bygger höga duplo-torn och jagar en ooooerhört busig Lillebror… som just nu sover, så mamman sitter här med en god, god kaffekopp medan storasyskonen chillar för ett slag dom också. En förkylningsbasiluska härjar ju här hos oss och idag är det Storebrorens tur att känna sig krasslig, stackarn. Men vi myser allt vi bara kan. Älskade Hemmamammalivet-vardag!
Hoppas att ni har en god tisdag så hörs vi snart igen!
Senaste kommentarer